Galago-festen

För att komplettera upplevelsen så gick jag på Galago-festen och tog med mej min son och hans kusin så att de skulle få insupa lite kulturelit. Själva festen anordnades i en utrangerad butikslokal. Lokalen var rå och oinredd. Det kändes som något slags rejv-fest från nittiotalet ungefär. Pojkarna sa "herregud, det är som studentbalen. Det enda som fattas är baja-major" varpå jag pekade ut toalettfasiliteterna som bestod just av bajamajor. Pojkarna gjorde high-five och hojtade "Studentbal!".

Jag hamnade i diskussion med några gamla uvar, bland andra Peter Madsen, som först pratade mycket fin och begriplig dansk-svenska. Men när jag frågade om hans fortsatta tankar nu när Valhalla går mot sitt slut så blev han snabbt engagerad och gick över till gröt-danska vilket är svårtolkat i en högljudd lokal. Det lilla jag förstod lät väldigt intressant.

Plötsligt var klockan rätt mycket och pojkarna var försvunna. När jag funnit igen dem så var de rejält dragna. De hade varit till Vodka-baren och beställt "Tequila och nånting bögigt" och bartendern hade svarat med karakteristisk stockholmsk bögröst "Då vet jag pressiis vad ni ska ha" man ska ha tur om man tar sej levande ur någonting sådant. Ungefär där så hittar jag igen en kränkt Johan Wanloo (känd Göteborgstecknare), tydligen hade min son dragit Göteborgsvitsar för Wanloo av typen

- Vet du hur många tyskar det bor i Götebörj?
- Nä.
- De e la gôr-many!

eller- Vet du hur många kanadensare det bor i Götebörj?
- Nä.
- De e la åtta va?

Som straff så gjorde Wanloo en teckning av pojken.
Wanloo vägrade också erkänna att "Glenn" är det vanligaste namnet i Göteborg. Jag visade Wanloos teckning för Mikael Sol som avslöjade att hans första-namn var Glenn. Han visade sitt leg för mej (man använder tydligen inte körkort i Stockholm) och där stod det tydligt "Glenn Mikael Sol". Det var nog klokt att använda andranamnet. "Glenn Sol" låter inget vidare.

Pojkarna hade under tiden försvunnit ut på dansgolvet som var en förgård till helvetet.


Som min son var efter besöket på vodkabaren så insåg jag att det var min plikt som far att få hem ättelägget i någorlunda samlade bitar så jag stod där och pimplade Pellegrino medans pojkarna skuttade orytmiskt på dansgolvet. Enda roliga under den tiden var en trevlig pratstund med Johannes Klenell.

Det var inte alls så obehagligt som jag föreställde mej att åka tunnelbana 3 på lördagsnatten och det gick jättebra. Men jag var lite trött på söndagsmorgonen och fick mitt schema kraftigt försenat.

Söndagen firade jag senare med tio timmar på en Y-buss.