Man går runt med en stigande känsla av obehag. Efter ett antal års hård kamp i mittfältet då moderaterna maskerat sej till mittenparti och varit så framgångsrika i det att Reinfeldt och Löfvén liksom flyter ihop.
Men nu straffar sej det då i princip vad som helst förefaller duga som alternativ. Sverigedemokraterna hade stora framgångar i EU-valet. Men en olycka kommer sällan ensam för nu verkar det som om alla småpartier till vänster har vuxit sig starka. Nu kommer Fi med starka förväntningar, vänstern vill ha ut mer än något enstaka åtslängt köttben den här gången och Miljöpartiet vill ha ut rejäla resultat för sitt stöd. Men det räcker inte med det utan även inom S är förväntningarna stora bland diverse särintressen. Man vill ha alla möjliga återställare i försäkringssystem och liknande.
Kort sagt så är kreativiteten för att finna kostsamma reformer hundrafaldig idéer om hur att finansiera desamma.
Ta fastighetsskatten som exempel. Effekten av drastiskt sänkt fastighetsskatt i attraktiva områden tillsammans med låga räntor har givit en prisspiral av sanslösa proportioner. Det kostar mer idag att bo i ett nyköpt hus trots de låga räntorna. Men pengarna är för alltid flyttade från statens inkomstsida till bankerna. Det går inte att återställa hur gärna man än skulle vilja.
Folk vill inte ha fortsatta jobbskatteavdrag men det skulle troligen bli ett ramaskri om man skulle försöka återställa de gamla nivåerna. Och hur ska man då finansiera ett återtåg till ett generösare bidragssystem?
Bio: Jönssonligan kommer tillbaka
18 timmar sedan