Visar inlägg med etikett Serier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Serier. Visa alla inlägg

lördag 5 maj 2012

Avengers - vilken bra film!

Sonen lurade iväg mig på bio igår. Avengers. Jag har väl aldrig gillat superhjältegrupper - med undantag av Fantastiska fyran. På film så har trots allt X-Men funkat hyggligt - mest tack vara fina skådisar. Avengers har aldrig varit kul som serie så det är väl med viss tvekan som man satte sig i salongen. Filmerna med Hulken och Thor har inte övertygat. Iron Man har ju däremot varit utsökt tack vare Robert Downey jr. Iron Man har inte varit riktigt bra som tecknad serie så man vet aldrig hur det blir.

Men det här är riktigt roligt. Smarta repliker, handlingen går hela tiden framåt och det finns många roliga bilder. Däremot var 3D:en sådär men det kan vara problem med salongen eftersom texten ibland var knivskarp och ibland hade obehagliga skuggor.

Jag tyckte mycket om den nya Bruce Banner. Han kändes mer övertygande och funkade bra i omvandlingen.

Hulken är rätt speciell för mig. Han hade dykt upp några gånger i svensk Marvel, men bara som förbryllande och oförklarad bifigur. Till råga på eländet så hette han "Åbäket". Men som fjortonåring råkade jag på honom i en dansk Demonen-tidning. Det var ett härligt ultrakosmiskt äventyr:

Jag läste danska med norskt uttal i huvudet så det blev lite extra festligt. "Den usandsynlige Hulk". "Shanghajet i rummet!". Avsnittet var tecknat av den lite träige Herb Trimpe men tuschat av Dan Adkinsk vilket gav en härligt stämning.

Supermegaskurken hette den här gången "Galaxymasteren". I cliffhangern så lovar han att knuse Hulk.


Sen var jag mer än såld. Så småningom skaffade jag de här tidningarna i original. Fortfarande så gör jag små Hulkar här och där.


fredag 16 mars 2012

Mats Jonsson

Det pågår en litteraturfestival i Umeå och tacknämligt så har man även inkluderat den moderna svenska serien i litteraturbegreppet. En av de intressantaste serieskaparna i den "nya svenska vågen" eller vad klatschigt man nu ska kalla det är Mats Jonsson. I något svagt ögonblick har jag lovat att jag ska ställa "kritiska frågor" till honom. Jag har absolut ingen aning om vad det ska bli av detta men jag har nu läst några av hans album (igen).

Det är lite mäktigt att sträckläsa hans album - på mer än ett sätt. Det är stundtals smärtsamt självutlämnande, ibland lite väl grovt utlämnande av andra men väldigt läsvärt. Men jag ska inte inveckla mig i det nu utan hoppas att jag kan komma på något intelligent att diskutera med honom på lördag.

Men jag fastnar för några bildsekvenser. Den här bilden från senaste albumet "Mats Kamp"


Som för oss invigna är en hommage till Art Spiegelman


Som i sin tur är en hommage till gamle Lisa & Sluggo-tecknaren Ernie Bushmiller


Eller den här lilla gliringen som jag nog missade vid förra genomläsningen

Det är min gamle vän och mentor Magnus Knutsson som får halka på ett bananskal. Själv har jag låtit Magnus glida runt i bananskalssammanhang.

Vid det här laget har väl alla utom jag glömt bort de animerade diskussionerna vid EU-inträdet då vi svenskar skulle skolas om till att äta franska kolonialbananer istället för centralamerikanska genom straffskatter och annat. Varför vi efterförtiotalister är så ivriga att få Magnus Knutsson att halka på bananskal är en annan historia.

onsdag 9 november 2011

Historiens vingslag

Vi har haft ett visst Tradera-missbruk i hushållet en period. Oumbärliga glas och porslinspottor har uppenbarat sig och vi har slagit till på flera intressanta objekt. Visserligen så har jag slutat köpa serier men det råkar väl slinka förbi ett och annat oumbärligt där också. Häromveckan så råkade jag på några tidiga ex av Seriemagasinet från 1949. Jag har knappt sett sådana här tidigare. Jag har haft några ex från senare halvan av femtiotalet och något sorgligt exemplar där omslag och mittuppslag försvunnit från första halvan av femtiotalet. Och plötsligt så finns flera 49:or i förnämligt skick. Hade vi talat om Kalle Ankor så hade det handlat om tusentals kronor men gamla maggan kan man få för ett par tior.

Förnämligt skick som sagt. Något rullade ryggar, något lite rostandydning runt någon klammer men hela och fina med bra doft.


Lite besviken blev jag när jag såg att något nöt satt en stämpel på förstasidan. Mitt på Kilroys gode vän.


Men besvikelsen förbyttes strax i häpnad. Stämpeln tillhörde Jan Lööf! Den fantastiske mästertecknaren!


Det här är liksom ... bara för mycket. Jan Lööf är ju en av de stora förebilderna bland oss nördar. Här i Sverige har han samma nimbus som Robert Crumb ungefär. Man ser framför sej hur klassiska nördar som Lööf och Lasse Åberg varsamt skött om sina serietidningar med pirater och panterflickor samtidigt som de skrivit brev till varandra med hjälp av Fantomens hemliga alfabete.

Men historievingarna har inte flaxat färdigt än. Kilroy var en italiensk serie som hade stor framgång i Sverige. Så stor att när seriens upphovsman plötsligt avled så lät man teckna den i Sverige med den extremt begåvade Rolf Gohs. Egentligen den enda stora äventyrsserietecknaren vi har haft i Sverige. 1949 var han blott en pjalt och skrev ett brev till Seriemagasinets redaktion:


"Rolf Gohs, Hägerstensåsen - ni har anlag för teckning och bör slå in på den banan genom at studera och rita flitigt. Sänd oss gärna några flera prover så skall vi tala om vad som felas för att de skall vara bra."


Wow!

måndag 8 augusti 2011

Fantastic Four fyller 50!

Otroligt. De hippa och ultramoderna Fantastiska Fyran fyller femtio! Gissa vilken av dem som var min idol?


onsdag 1 juni 2011

Dennis i Bild och Bubbla

Jag var med för ett tag sedan i en bok om Fantomen - "Fantomen - från lila hjälte till blågul vålnad" en sådan där trevlig coffetablebok med små intressanta inslag med allehanda figurer som på ett eller annat sätt haft något med Fantomen att göra eller kändisar som har någon relation till Fantomen. Själv deltog jag som "kändis" ("känd från seriefanzines" är ungefär likvärdigt med "känd från frimärksklubbar i Nordmalingstrakten" men kör för det)

Hursomhelst så har boken recenserats i senaste Bild och Bubbla - Sveriges främsta tidskrift om tecknade serier. Recensionen var lite ljum men mitt bidrag till boken fick illustrera.


Dennis fick förstås vara med på ett hörn och såvitt jag vet så är detta Dennis debut i Bild & Bubbla. Så här ser hans insats ut i närmare betraktelse:


Jo, jag började färglägga sidan för ett tag sedan och fullföljde färgläggningen nu. Usch, vad jag skulle vilja rita mer serier. Det är så sanslöst kul. Här kommer hela sidan i färg för den intresserade:


Det handlar alltså om min egen relation till Fantomen. Den Fantomenkunnige begriper väl ungefär vad det går ut på. Det är tecknat med tuschpensel och färglagt i datorn som är brukligt nuförtiden. Arbetsprocessen ser väl ut ungefär så att jag gör en lös skiss som jag fyller i en sorts riktlinje med vanlig filtpenna av något slag. Sedan tuschar jag med pensel på ljusbordet.


Sedan så använder jag den billigaste wacombrädan för att lägga på färgen:


Vad säger Dennis då? Ja, han tar sin berömmelse med ro. Enligt honom så borde han vara med i Se&Hör varje vecka med en ny löptik ...

onsdag 11 maj 2011

Mitt roligaste köp på SPX

Som yngling älskade jag Agent X9. En intelligent och smart serie. 1970 meddelades att världens bäste tecknare  - Al Williamson - skulle ta över även i den svenska serietidningen. Jag fullständigt dyrkade den tecknaren och satt och ritade av rutorna i tidningen. Så här i efterhand så kanske serien inte var så himla bra. Den står sej bättre än samtida TV-deckare men det är ungefär samma stuk. En kort historia berättas tämligen rakt upp och ner. Ibland så låter manusförfattaren huvudpersonen åka ut på ganska märkliga äventyr för att tecknare ska få briljera.

Nu har de två första åren kommit ut i ett pråligt samlingsalbum. Stripparna är 24,5 cm långa! Det ser helt fantastiskt ut.


Jämför med originaltidningen från 1970:


Serien gick alltså som dagsstrip och klipptes i Sverige om till serietidningsformat. Förlaget Semic hade utvecklat omklippandet till skön konst och gav ut massor av tidningar som gjordes på det här sättet. Den här praktutgåvan visar stripparna rakt av:


Den svenska serietidningen fick klippa bort och rita till för att rutorna skulle passa. Det tog mej alltså drygt förtio år innan jag äntligen fick hela stripparna som jag ville ha dem. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

torsdag 7 oktober 2010

Skål, tamejfan!

Vännen Pidde skriver i sin Blogg om att det är 60 år sedan första numret av Fantomen såldes i landets kiosker. Pidde föreslår att vi dagen till ära ska skåla i alkohol. 


Tydligen har Pidde redan gripit sej an uppgiften för i rubriken till hans inlägg står "Just idag - men för 50 år sedan".



Edit: Nu har han tydligen sovit lunch för rubriken är rättad.

fredag 23 juli 2010

Jag tecknarmördade Olof Palme

Mats Alm hittades förvirrad på en skogsväg. En bit in i skogen låg Linda Chens förkolnade kropp. Man kunde konstatera att Alm flyttat på hennes kropp och att han hade försökt bränna upp kroppen. Man har också kunnat konstatera att han ljuger om det mesta. Likväl kunde man inte bortom varje tvivel bevisa att han bragt henne om livet varför han inte kunde fällas för dråp eller mord. Rättsäkerheten är viktig.

1980 infördes i Sverige ett förbud mot innehav av barnpornografi. Trots att det var en inskränkning i yttrandefriheten så resonerade man att det gick inte att framställa barnporr utan att något barn någonstans for illa, även om man inte exakt kunde peka ut vilket barnet var och vem som begått övergreppet. Det hela blev lite luddigt om man jämför med rättsäkerhetskraven när man talar om grova våldsbrott och mord men med tanke på hur litet värdet för yttrandefriheten som barnporren hade så kunde man väl acceptera det.

Men 1999 infördes en något märklig lag in som jämställde tecknade barnpornografibilder med fotograferade dito. Riktigt varför har jag inte fått någon begriplig förklaring på för det finns ju inget brottsoffer någonstans. Det enda argumentet jag har hört är ”barnporr som barnporr” men det resonemang som låg bakom förbudet mot fotograferad och filmad barnpornografi gäller ju inte teckningar. Men hursomhelst så har lagen varit för korkad för att någonsin användas så alla har glömt bort att den fanns.

Men så i en ful vårdnadstvist så kom någon på att använda den här lagen. Den åtalade, som är översättare av japanska Mangaserier, och en av landets ledande experter på området, hade 51 tecknade mangabilder på hårddisken där figurerna kunde tolkas som underåriga. Det här är ingen ovanlighet bland japanska serier och en av orsakerna till att jag ogillar Manga. Men frånvaron av annan barnpornografi och den rikliga förekomsten av annan Manga borde ju göra att Polisen redan från början skulle ha insett att denna person inte är en sådan som lagen avser att infånga. Och hade nu Polisen varit så insiktslös så borde tingsrätten kunnat inse detta. Men mannen dömdes till böter i Tingsrätten. Straffet är försumbart med det riktiga straffet: att hamna i belastningsregistret som barnpornografibrottsling.

Nu har Polisen tydligen fått en Kafka-beundrare i leden och formulerar vad som gäller med tecknade figurer att ”Varje tecknad bild är ett dokumenterat övergrepp”. Ett övergrepp på en tecknad figur? Det där är inte en text värdig en svensk statlig myndighet – det är en text värdig en anonym religiös stolle på Internet!

Det går kalla kårar efter ryggen på en gammal serietecknare. Vilka hemskheter har inte jag tecknat genom åren? Jag inser att jag en gång i en satirtidning lät en av bröderna Dupont mörda statsminister Olof Palme – innebär det att det var ett dokumenterat mord på tecknad statsminister? När går nästa flyg till Brasilien?


Den förra lagen var tänkt att ”täta hål i nätet” men det verkar som om det nya nätet fångar in fiskar man inte ska ha. Hur många pedofiler har man dömt med teckningslagen? Inga! Hur många av de dömda med teckningslagen är inte pedofiler? Alla! Efter 11 år med lagen så borde det väl bevisa bortom varje rimligt tvivel att lagen inte är bra.

Men som det inte räckte med detta. Nu har man utvidgat lagen med en massa diffusa tillägg. Numer räcker det med att den tecknade figuren kan tyckas se ut att vara under arton år, och man har infört ett nytt Kafka-begrepp med ”tittbrott”. Eftersom mycket av den moderna tecknade serien är självbiografisk och gärna beskriver tidiga sexuella erfarenheter så blir plötsligt hundratals utgåvor möjligt olagliga att inneha. Ingen kan rimligen tolka dessa nya regler på ett rättsäkert sätt utan mycket av den moderna seriekonsten kan plötsligt betraktas som barnpornografi.

Men, invänder någon, vi måste väl ändå lita på att Polis och Rättsväsende kan skilja på vad som är barnpornografi eller inte. Den nya domen visar att vi inte kan lita på dem. Rättsäkerheten befinner sej på ett brant lutande plan i det här sammanhanget.

Alltså, jag tycker att fotograferad barnporr ska vara förbjuden och att vi ska skydda våra barn men det här är riktigt, riktigt dåliga lagar.

lördag 24 april 2010

SPX

Direkt från jobbet, sätta sej på en Y-buss i nio timmar och så lyckas leta reda på sonen tog reda på en gammal man. Idag så tog jag mej så till SPX som verkligen är ett kapitel för sej. Hur många bord som helst med hur många fanzines som helst och en massa alternativförlag.

Innan vi hade åkt dit så hade fått ta över sonens gamla mobil med en något bättre kamera än min så jag såg framför mej att jag skulle fota mej tillsammans med en massa seriekändisar.

Som pedagogisk far så hade jag tagit med mej sonen för att visa på lite riktig kultur. Han frågade om några kända serietecknare skulle vara där och frågade vilka han kände till. Det visade sej vara Kellerman, Christenssen och Wanloo. Jag var tveksam till om någon av dem skulle vara där särskilt Wanloo. Ungefär den första vi träffar när vi är där är just Wanloo. Sedan träffar jag allehanda seriefigurer av varierande valör. Ta en sådan som Göran Ribe som var redaktör för den första serietidningen jag var med i på allvar - Elitserien. Eller en "handbok i sex, våld och knark" som en polis och någon föräldraförening kallade den när de reste runt i landet för att varna folk för den. Eller Johan Andreasson vars största intryck på den svenska kulturen är "dassboken". Just när jag skulle gå så träffade jag åttiotalets superförläggare Horst Schröder, han som gav ut Epix, Pox och Elixir. Snacka om levande legender.

Men inte rackarn kom jag ihåg att ta några bilder inte.

måndag 22 mars 2010

Dumsnutarna

Jag har en del pärmar med saker som aldrig blev något. Bland annat så funderade jag på att göra en serie om två mindre framgångsrika poliser som misslyckades med allt de företog sig men genom ödets nycker på något sätt ändå alltid landade på fötterna medan polischefen brukade landa på en annan kroppsdel.


Jag gillade särskilt möjligheten med sådana där underskruvade skämt som det där med schablonen.

fredag 19 februari 2010

Manligt vs kvinnligt del 4238

"Män är inte djur - män är barn" trumpetar Aftonbladets Karin Magnusson ut. Denna slutsatsen drar hon genom att ha tittat på två humorprogram på TV. Männen uppträder fånigt. Men jag undrar om det inte ganska ofta händer att folk av alla möjliga kön uppträder fånigt i humorprogram. Det är ju inte så att karaktärerna i "På solsidan" är tänkta som förebilder för hur människor ska vara utan snarare är karikatyrer av folk som man kan träffa på. Själv tycker jag att den är rätt kul. Många av karaktärerna och situationerna är rätt träffande.


Mest fascineras jag av Karin Magnussons dråpliga generaliseringar. På något sätt verkar det som om hon tror att hennes könstillhörighet gör henne till en bättre människa. Jag hör själv till ett kön som har närt liknande tankegångar om vårt eget köns förträfflighet men vi har till största delen gett upp dem. Det är inte så att intelligensen sitter i lille Nisse. Men det betyder inte att intelligensen sitter i hallongrottan heller - den sitter nog någon annanstans.

Själv försöker jag mej som sagt var ibland på att teckna serier - med varierad framgång. Om man ser hur det ser ut på den svenska seriescenen så har det under senare år skett en dramatisk utveckling. Det har kommit fram massor av roliga och duktiga kvinnliga serietecknare. Det är som överallt annars - vill man ha nåt gjort får man göra det själv. Vill man ha humorserier på TV där folk är goda genusförebilder och samtidigt är roliga får man väl göra dem själv.

torsdag 18 februari 2010

Hulk will smash you ...puny human!

Ibland måste man bara rita en Hulk.


Men det brukar gå över efter ett tag.

söndag 10 januari 2010

Conan Barbaren uppdaterad

Det är något märkligt med papper. Man kan sitta med ett vitt papper framför sej och det bara kommer ut små saker som oftast inte är någonting överhuvudtaget. Igår råkade en åldrad Conan Barbaren titta fram från skisspappret medans jag satt och såg en romantisk komedi. Nu sitter jag här och försöker fånga idén på ritbrädan men det blir liksom så mycket stelare.


Men det är kul att lägga på färger utan någon som helst ansträngning.

måndag 4 januari 2010

En serie som aldrig tar slut

Lite trött efter en lång natt så det får bli lite skåpmat. Vad sägs om en serie som aldrig tar slut?

(Ni måste förstås klicka på bilden för att få den i läsbar storlek)

fredag 23 oktober 2009

Gör som Kalle Anka

Vi diskuterade hästtecknerskan Lena Furberg på Seriefrämjandets forum och jag nämnde att jag kände en brist när det gällde min kunskap när det gäller att teckna hästar men kände mej obekväm då det antagligen bara skulle vara 11-åriga flickor som åhörde en sådan kurs. Om goda råd är dyra så är dåliga råd ofta gratis ty någon föreslog "Du får göra som i Kalle Anka och klä ut dig till en 14-årig hästtjej... =S".


Den fråga jag ställer mej är: brukar det gå bra för Kalle Anka? Nänämensan. Därför ska man ALDRIG ha honom som rättesnöre.

Dessutom så kommer min dotter ihåg att jag målat ett sto så jag kan nog fortsätta att fuska mej fram.

torsdag 8 oktober 2009

Den som inga byxor har ...

Whoha! Nu har jag avverkat ytterligare ett femnätterspass. Det är svårt att orka klämma fram blogginlägg under den perioden. Så det är återvinning som gäller. Det stora företaget i väster som man inte får nämna för då googlar dom fram en har en lustig egenhet att låta huvudpersonerna vara utan kläder på underkroppen. I min sömndruckenhet så fick jag en egendomlig association där Paul Anka gick runt i sitt jättehus likt sina efternamner med underkroppen bar för att underlätta frukostbestyren så då kom jag på att jag kan återanvända den här gamla serien. Igen.


(Klicka på bilden så blir den lättare att läsa.)

Det stora företaget var förresten inte heller så dåliga på att återanvända.

måndag 5 oktober 2009

Syster Jane

Jag nås av skrämmande tidender. Hollywood har tänkt filmatisera Thor. Som ju alla självklart vet så är Thor en del av Kirbyversum, det vilda menageri av seriefigurer som skapades av Jack Kirby. Några mindre skvättar har nått oss i filmatiserad form som Hulk, Fantastic Four, Silversurfaren och X-Men. Men där dessa är tämligen realistiska och jordnära är Thor hysteriskt ultrakosmisk med en fantasi och visuell kaskadkräkning som inte gärna kan fångas i ett annat medium än den tecknade serien. Filmmakarna fegade ju till exempel när de skulle skildra Galactacus i "Rise of the Silver Surfer". Galactacus är den mest fasansfullt skrämmande varelsen i Marvels multiversum, som fullkomligt kryllar av kosmiskt fasansfullt skrämmande varelser. Men i serien är han klädd i en lila kjol, har fluffringar på vaderna, en papperskorg på huvudet och nån sorts antennvingar på öronen. Det är svårt att få sånt skrämmande på film.

Thor handlar hursomhelst om den halte och lytte läkaren Don Blake som vid ett besök i Norge råkar hamna i en grotta när han ska undfly några stenvarelser från yttre rymden. I grottan finner han en askstav som när han slår den i marken förvandlas till Tors hammare Mjolnir och han själv förvandlas till Thor. Jag läste härförleden ett tiotal tidningar. Man blir alldeles vimmelkantig av alla underjordsvarelser, förkomna halvgudar, galna röda diktatorer med skägg och superskurkar som i ett oändligt ymnighetshorn strömmar ur sidorna. Efter ett tag blir det bara för mycket så jag börjar intressera mej för de vardagliga elementen. Det är nämligen så att Dr Blake har en sköterska som heter Jane Foster som lägger ut sina lovar för Dr Blake. Och som allt annat i serien så är det maxvolym som gäller. Syster Jane är den vitaste och mest stärkta sköterska som tänkas kan.



Hennes känslor för Dr Blake har han inte möjlighet att besvara på grund av sitt kall som läkare. När den mäktige Thor dyker upp så blir hon förälskad i honom i stället. Hon tycker att Dr Blake är lite småfeg. Inte ens när han kastar sej framför en exekutionspatrull i San Diablo tycker hon att det är särskilt märkvärdigt. Hon drömmer sej mer och mer bort i kärleken till Thor.

Den här serien tuschlades av Vince Coletta som inte var den vassaste penseln i lådan. Ser ni att han har satt en vänsterhand på Thors högra arm? Som nordbo blir jag lite kränkt när hon vill klippa håret av honom. Han ser ut som en amerikansk collegestudent.

Men är det inte lite väl kyska drömmar att nära om man hoppas kunna snärja mannen i sina drömmar? Mja, finns det inte en erotisk underton?

tisdag 25 augusti 2009

Avgiftning

Att jag skulle teckna serier var aldrig någonting som jag tvekade om. Det var medfött. Frågan var bara om jag skulle försöka få betalt eller inte.

Hursomhelst så har jag därför läst mer serier än vad som egentligen är möjligt. Jag har läst allt. Och sparat allt. Jag kan varenda ruta, jag känner igen varenda tecknare och känner igen varenda tuschläggare. Omgivningen har ifrågasatt det sunda i detta men jag har varit så van att vara ifrågasatt så jag har inte berörts det bittersta. För att förenkla så har jag sagt "det här kan vara värt en hel del pengar" vilket i våran kultur höjer frågan ovan varje tvivel. Vad som helst är försvarbart om det kan vara värt pengar.

Men nu gick det hål. Jag kan inte ha det så här längre. Det lustiga är att det som nästan är har varit det tyngsta argumentet har varit att alltfler av mina jämnåriga bara dör och jag kan inte försätta mina barn i den fasansfulla situationen att behöva ta hand om allt detta. Tänk om dom inbillar sej att det ska finnas något av värde här och försöka gå genom eländet. Det får inte ske.

Men det gör ont. Jag kan inte skiljas från något.


Så nu har jag börjat sälja av på Tradera. Än så länge är det en försöksverksamhet för att jag ska fatta hur det går till. Men jag har i alla fall börjat. Men vilka nötter det är på Tradera! Jag hittade ett par Billy Bäver, den där högsmala tidningen från 1964 som det knappast bjöds nånting på. Och några Buster från 67-68. Alldeles för låga bud. Jag var tvungen att slänga in ett par bud på en gång.

tisdag 18 augusti 2009

Gorillakrigföring

Den här tidningen knyter på ett överraskande elegant sätt samma de två tidigare inläggen. Ibland verkar det som om allting styrdes av något slags kosmiskt sammanhang. De nakna aporna är tecknade av Esteban Maroto och Bernie Wrightson medverkar också i tidningen. Det gör ont att göra sej av med den. Farväl.

Kommunister från Mars - den röda planeten

Jag håller smärtsamt på att göra mej av med tonvis av serietidningar. En del är jättekonstiga. Som den här:

(OBS!Klicka inte på bilden om ni har flera lärarinnor i samma rum. Har innehåll som kan uppfattas som stötande för känsliga personer.)


Nåja. Det är något slags undergroundparodi. Men den här då:


Här orkar jag inte ens reda ut om det är på allvar eller inte.