måndag 10 december 2012

Pepparkake-Gate

Tror ni inte att det blev en liten pepparkakegate lagom före jul också. Jag kommer att tänka på gamle statsminister Perssons ord om sina statsråd: "De är snälla människor - som Gösta Grävling - de vill väl fast det ofta blir fel".


torsdag 6 december 2012

Verkligen inte

Tjaha. Trodde mig ha sagt slutordet om Tintingate bara för att bli misshandlad av mitt eget favoritprogram: Kulturnyheterna. Trots att man vid det här laget inte kan vara omedvetna (Man intervjuade en person i programmet som berättade hur det låg till - så antingen ser man inte på sina egna inslag eller så betraktar man sina tittare som så efterblivna att man kan ljuga dem rakt i ansiktet) om att de två grundbultarna i Miri/Tintin-affären - flytten och att Tintin i Kongo skulle ha med saken att göra så vevar man om dessa lögner ett varv till.

Det spelar ingen roll om man ljuger tittarna rakt i ansiktet man nyttjar sin mediala makt för att stadfästa lögn som sanning.


Först flyttmyten. Som för att riktigt gnugga in görs genom en kamervandring vilken väg det som till sist blev en flytt - inte på Behrang Miris initiativ - han skulle bara bort med albumen - men personalen tyckte det var synd på så rara ärtor så de rullade över dem till Serieteket på samma våning för att höra om de hade använding för dem. Denna vandring ska vi nu följa och den som inte känner till det hela får nog intrycket att det var Miri själv som rullade över albumen.


Lite inspirerade av Hitchcock där ... vandringen avslutades vid Serietekets hylla där - jättestor överraskning - Tintin i Kongo råkar stå längst fram.



Man tar fram ett album på måfå som man bläddrar i - kan ni gissa vilket det blir? Tintin i Kongo!!!! Det album som ju faktiskt inte fanns med bland albumen på Tio Tretton.


Vilket märkligt sammanträffande.

Det SKA gnuggas in i allas medvetande. Om och om igen. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger kommer folk till sist att tro att det är sanning som en mindre klok man sa.

Behrang Miri säger att han bara ville diskutera rasistiska stereotyper och försöker på något sätt hålla fast vid att det fanns rasistiska stereotyper samtidigt som han säger att han ångrar sig men på något sätt hade han nog rätt i alla fall. En klassisk dubbelpudel a la Mona Sahlin där man ber om ursäkt och ändå på något sätt inte har något att be om ursäkt för egentligen - när allt kommer omkring på något sätt.


tisdag 4 december 2012

Det tar aldrig slut!

Det kommer små försök att dra igång Tintin-gate igen.



 Vi rekapitulerar snabbt. En nyutnämnd "konstnärlig ledare", Behrang Miri, på kulturhuset bestämmer sig för att rensa ut alla Tintin-album från ungdomsavdelningen Tio-tretton. Argumentet för detta är den nedsättande bild av afrikaner som skulle finnas i albumen. Problemet var bara det att det album som Behrang Miri antagligen tänkte på, det över åttio år gamla "Tintin i Kongo" har aldrig funnits på ungdomsavdelningen - av förklarliga skäl: det innehåller tidstypiska nedsättande bilder på afrikaner. Sedan förklarar Miri sitt agerande på ett sätt som obönhörligt avslöjar att har han någonsin läst Tintin så har han inte begripit ett smack.

För några veckor sedan gick Bengt Westerberg ut och gav Miri sitt senfärdiga stöd.

"Den tidigare folkpartiledaren, som skapade en av de mest slitstarka bilderna mot främlingsfientlighet genom att valnatten 1991 resa sig ur tv-soffan när Ny demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson satte sig, tycker att Kulturhuset ändrade sig för snabbt.
– Människor kan uppleva saker som rasism på ett sätt som vita personer inte förstår. Det är värt en diskussion och jag tycker inte att vi fick det, säger Bengt Westerberg."
Lite svårt att veta varför diskussionen skulle föras i detta sammanhang då det uppenbarligen var byggt på missförstånd och okunnighet.
Nästa person ut i att excellera i okunnighet och fördomar är Fil Dr Lena Ohlson som förkunnar att "Tintins världsbild har lärts ut i Svenska skolor". "Behrang Miri öppnade en angelägen diskussion när han beslöt att plocka bort seriemagasinet Tintin från ungdomsavdelningen på Kulturhuset." konstaterar hon uppenbarligen också troende att alla Tintin-album, eller "seriemagasin" som den sakkunnige filosofie doktorn säger, ser ut som Tintin i Kongo - ni vet det där albumet som aldrig fanns på tio tretton.
Nu meddelar Behrang Miri att han slutar på Kulturhuset trots att de velat behålla hans speciella kompetens - istället ska han satsa på Melodifestivalen. Till min förvåning så får jag se att Resumés artikel pryds av Miri och en bild på - gissa 3782 gånger - en bild på Tintin i Kongo!!!!!!! Albumet som aldrig fanns med!!!

Hur kan det vara möjligt? Hur kan en svensk journalist vara så infernaliskt inkompetent att han har missat vad som var problemet med hela Miri/Tintin-affären?
Som upprörd medborgare tog jag mig faktiskt för att mejla vederbörande som berömvärt nog gav ett svar. "Hej! Det är en bild som först sattes ihop då alla Tintin-böcker troddes vara flyttade och nu i efterhand är den inte fel att ha där då det var den som debatten till slut hamnade om."
Den här medborgaren blev knappast mindre upprörd. Det är alltså fullt medvetet och avsiktligt som sveriges journalister missleder sina läsare! Journalister ser alltså inte som sin uppgift att sprida sanning utan att polarisera debatten.
Den utmärkte Kalle Lind blev uppringd av TV-programmet debatt för någon vecka sedan. De ville att han skulle diskutera Stina Wirséns böcker. Men herr Lind menade sig förstå bägge sidors argument. Uppringaren sade "Du vill varken säga bu eller bä?" varpå herr Lind replikerade "Jag vill säga både bu och bä". "Jaha, då får jag väl ringa vidare".