En som däremot varit min idol alltsedan jag gick på lågstadiet är Bob Dylan. På den tiden så bodde jag i Vidsel och det kom en del konstigt folk inflyttandes. En försökte lite olyckligt klinka på gitarr och kom dragandes med skivor med Donovan och Bob Dylan till min storasyster. Och jag gillade det.
Långt senare, det vill säga i mellanstadiet, så hittade jag via Dylan sådana som Pete Seeger och Woodie Guthrie. Spåret ledde vidare till Leadbelly. Så när jag så småningom hittade igen de två första Dylanskivorna så förstod jag ungefär vad som skapat den unge Dylan. Han var en smältdegel av americana. Men i och med den tredje skivan "The Freewheeling Bod Dylan" så tar det hela en ny vändning.
Einsteins fru
På omslaget så vandrar Dylan på en vinterslaskig New York-gata med en ung flicka. Det är ingen slump att hon vandrar sida vid sida med honom för flickan påverkade honom ordentligt vid den här tiden. Hon heter Suzy Rotolo och politiskt engagerad och öppnar så att säga Dylans ögon för vad som pågår samtidigt som hon introducerar honom för diverse europeiska poeter. Det är inte så att Dylan inte skulle ha blivit en stor artist utan henne. Men han hade troligen blivit en annan artist.
Sedan går de skilda vägar och Dylan söker nya spår. Och så vitt jag vet så söker han fortfarande.
Bobban bjuder vänligt nog på låtarna.
Bio: Jönssonligan kommer tillbaka
19 timmar sedan