Helikopterturism

När jag var i fjällen så var det en animerad debatt om helikopterturism i fjällen. En Mikael Karlsson från svenska Naturskyddsföreningen spydde galla över fenomenet och i varje replikskifte nämnde han att de hade öl med sej på fjället. Fjället ska exklusivt vara för fjällvandrarna.

Men jag inser ett litet problem här. Fjällvandrarna sitter i sina lägenheter i Stockholm och kuststäderna och planerar sina vandringar. De köper utrustning och torrsoppor i ute-butiker och på internet och väger noga sina packningar på grammet innan de ens reser iväg. När de väl kommer till fjällen spenderar de inte en krona. Blir de riktigt wild -and-crazy kan de köpa en glass när de passerar ett befolkat ställe.

Ölturisterna däremot kommer dundrande i feta SUV:ar som de tankar på de tynande glesbygdsmackarna, de köper ölflak på det lokala systemet, köper drag och flugor hos den lokala handlaren för att senare dundra iväg till lämpligt fiskevatten med helikopter.

Tydligen är den här kategorin också pigg på att äta på den bästa restaurangen efteråt också - för att fira sina tre infångade öringar.

Närturism: Holmön

Man är ju uppvuxen i Norrbotten och har väl med minnet av Norrbottens fantastiska skärgårdar rynkat lite på näsan åt Västerbottens skärgård som egentligen bara består av Norrbyskär och Holmön. Norrbyskär är en trevlig sommarupplevelse och är värd en dagsutflykt. Men av någon anledning så har jag aldrig tagit mej ut på Holmön.

Färjan över till Holmön är en respektingivande gammal sak:

Hamnområdet på Holmön är rätt mysigt och jag antar att det är ett populärt strandhugg för båtturister. I direkt anslutning till hamnen finns Båtmuseum och affär.

Som vi blivit rekommenderade så valde vi att hyra cyklar på "panget". De erbjuder också en riktigt rekommenderbar picknickkorg som man får med sej med kaffe och allt.

Känslan på Holmön är litegrann som ett mini-Gotland. Det är lite karg, speciell natur. Det är små vägar med måttlig trafik som kryllar av semestercyklister.

Det finns några kvarvarande jordbruk kvar vilket bidrar till den speciella lantliga känslan. Min kokunskap är begränsad men det här borde väl vara SSÖB - Svensk Smålurvig Ö-Boskap.

Det är ju en fiske-ö och sjöfarts-ö så det finns ju mycket sjöfartssaker som den här gamla fina fyren:

Det är väldigt speciell natur som exempelvis  nerslipade klipphällar:

På det hela taget så var det en trevlig upplevelse. Nu hade vi för kort tid på oss för att ta vara på alla saker som finns på Holmön så det lär väl bli fler besök.

Turista i Mensträsk

Vi har ett lokalt gnällbälte som ligger i gränstrakterna mellan Norrbottens och Västerbottens län. Och det är inte svårt att förstå när man passerar. Det är som om naturen hela tiden spjärnar mot. På myrarna kämpar tallar i hundra år för att bli kanske fyra meter höga och på sin höjd duga som gärdsgårdsvirke, den möjligen uppodlingsbara marken är fylld av sten och det enda liv som egentligen trivs där är insekter som inte tycker om människor.

Och ortsnamnen vittnar om eländet. Blisterliden, Lidträsk, Misärträsk, Lidmyrliden, Snödbränna och Mensträsk.

Under kriget blev det stor kopparbrist i landet och det fanns gott om koppar och annat smått och gott i de här markerna. Problemet var bara att få fram malmen till Boliden. Det var svårt att anlägga vägar som tålde den tunga lastbilstrafiken så av den anledningen så kom man att bygga världens längsta linbana. Linbanan var i drift ända fram till 1987. Man har sparat en liten rest mellan Mensträsk och Örträsk som man kan åka i behagliga liftkorgar.

Man kan köpa med sej en riktigt angenäm måltid och i stilla ro betrakta landskapet lite från ovan. Det är mycket intressantare än man kan tro.

Titta på de här tallskuggorna som exempel. Man ser inte hur lustiga skuggorna ter sej när man går nere på marken.

Eller de små sjöarna med näckrosor och andra vattenväxter.

Man får se trädtopparna på bara någon meters avstånd och vissa kottäta granar ser topparna ut som rastaflätor.

Det tar lite drygt en timme och är en meditativ och behaglig form av turism.

Turista i Laisvall - kanot

En försummad form av turism i Laisvall är att paddla kanot. Är vädret bra och sjön något så när stilla så finns det nog inte något bättre ställe att sjöpaddla på. Dessutom slipper man ju myggen när man är på sjön.


Sjön är ungefär 35 km lång och en dryg kilometer bred och ligger nästan exakt i nord-sydlig riktning. Förslagsvis går man i vattnet i Laisvall. I Laisvall så finns det affär där man kan köpa förnödenheter och man kan köpa fiskekort i fjällcampen. Utlopp och inlopp är ganska strida men man ser dem på långt håll.


Sommartid så är det ljust dygnet runt. solen är bara ner och vänder under horisonten. Det brukar vara ganska fantastiska skådespel kvällstid.


I sjöns stora inlopp så kommer vattnet uppifrån Adolfsström. Det är en ganska trevlig utflykt att gå mellan Storlaisan och Gautosjön. Mitt mellan så ligger Märkforsen som är ett trevligt utflyktsmål.

Senare på sommaren så kan vattnet faktiskt bli så varmt att det är badvänligt men tidigare på sommaren är det nog mest för vana vinterbadare. Det finns en vik där det finns mjuk sand. En varm dag kan man faktiskt träffa på flera människor samtidigt. Vilket annars bara händer i själva Laisvall.


Fisket i själva sjön är sådär. Men man kan få en harr eller två om man står och kastar direkt från stranden. Sitter fint att grilla över öppen eld. Men vid de olika inloppen och vid utloppet så är det oftast bra fiske.