När jag var liten så samlade man på filmisar. Jag minns inte riktigt varför. Men det var rätt sjysst läge för tjejerna bytte gärna bort kanonfina Hossbilder mot mesen Little Joe. Jag hade några bilder på Elizabeth Taylor också. Hon låg lite utanför min intressesfär men jag tror att jag tycket att hon var lite tjusig redan då.
På den tiden så hade vi det lite torftigt - vi hade bara filmstjärnor. Idag finns ju supermegastjärnor som 2pac och 50cents som man inte ens har en aning om vad de antas vara berömda för.
Men den som förkroppsligade den gammaldags diviga filmstjärnan mest av alla var Elizabeth Taylor. Hennes liv var kantat av bråk och skandaler. Gärna tillsammans med busen och maken Richard Burton. En sak som ingick i hennes leverna var att hon alltid var 15 minuter sen. Därför hade hon instruerat att begravningenceremonin skulle inledas 15 minuter efter utsatt tid. Till skillnad från Fritjof Nilsson Piraten så bättrade hon sej inte på slutet.
På kvällstiningsspråk hette detta "Försenad till sin egen begravning". Jag inser att jag aldrig ens tänkt tanken på att man skulle kunna missa sin egen begravning. Det väcker ju en idé om en strategi om hur man kan komma undan.
- "Hörrudu! Var var du på din begravning? Där stod vi med blomkvastar och begravningskaffe!"
- "Nae, jag kunde inte. Jag hade tvättstugan."
Bio: Jönssonligan kommer tillbaka
19 timmar sedan