Zombiedag idag

Usch. Ibland är man bara en zombie. När jag gick gymnasiet brukade vi ofta citera filosofen Schopenhauer. Ett av favoritcitaten gick ungefär "Livet är bara ett enda långt lidande. De korta stunder vi upplever av lycka är egentligen bara en kort stunds frånvaro av lidande" eller nåt sånt.

En sådan där liten stund av lidandefrånvaro upplevde jag när jag hittade en flaska bananöl i Paris. Se så frånvarande av lidande jag var:

Mongozo bananöl.

Dreglande skidåkare

Jag läste i någon sådan där facebook-statusuppdatering att "folk som inte kan åka skidor utan att dregla borde inte få vara i TV", detta från en person som lever tillsammans med en som tränat med Per Elofsson. Klart att man dreglar när man åker skidor på elitnivå.

Den mäktigaste dreglaren av alla var Juha Mieto. Man hade ett stort skägg när han startade och efter en femmil var hans skägg alltid dubbelt så lång när han gick i mål. På den tiden kördes alla femmilar antingen i fruktanvärd blötsnö eller arktisk kyla, vilket alltid satte sej i Mitos skägg.


På den tiden körde alla i grå dräkter vill jag minnas.

Någonstans mal en amerikan i mitt bakhuvud, Bill Koch, som var den som på allvar förde in den där fula skate-tekniken i skidåkningen. Jag tror att den uppfanns av en finne som inte var riktigt nykter eller hur det nu var. På Sixten Jernbergs tid gällde det att åka snyggt och stiligt. Om Bill Koch minns jag bara att han hade en röd luva så de måste ju ha gått över till färgade dräkter då ...

OS-Magi

Igårkväll växlade jag några ord med en person efter Stafett-guldet. Vederbörande tog på sej äran "Det var för att jag inte tittade". Det där hör man ibland - folk har något slags magiskt tänkande att det på något sätt är för att de tittar eller inte tittar som det går på ett visst sätt i olika idrottsevenemang. Jag fnös förstås åt det som jag alltid gör åt vidskepelse.

Men så i morse så såg jag en stund på matchen och då gjorde Slovakien 2 mål. Jag var tvungen att göra något annat och då gjorde Sverige två mål. När jag satt och tittade så gjorde Slovakien 2 mål igen. När jag plötsligt måste gå iväg så reducerade Tre Kronor till 3-4. Tyvärr kunde jag inte slita mej från TV:n i slutet av matchen ...


Annars var det väl som vanligt. Tre Kronor hade redan tankarna på nästa match. Här var det bara att ställa ut skridskorna på isen en liten stund.

Aftonbladet

Äta på TC

I måndags skulle vi gå ut från jobbet och äta. Vi hade alla möjliga förslag men det finns inte så mycket att välja på när man går ut en måndag. Men jag är inte ledsen för det för jag gillar verkligen att äta på TC. Det är alltid snyggt upplagt, det är trevlig miljö och det smakar bra.


Dessvärre är det så att jag har ett litet problem när det gäller mat. Får jag inte mina 6000 kalorier per dygn så får jag yrsel och dubbelseende. Går jag under 5000 så börjar jag tala i tungor och går jag under 4000 kalorier så börjar det försvinna hundar och katter i området.

Och finns det något problem med TC så är det just det. Portionerna är precis avpassade efter vad man borde äta. Det är ju så roligt när man få maten - de som beställde nåt lamm fick sin röra i en liten stekpanna med lingon och "en doft av Lagavulin". Fiskbitarna är andäktigt vacker upplagda. Men eftersom jag var lite darrig i knäna så beställde jag det enda tråkiga på menyn. Entrecôte med pommes frites och bearnaissesås. Nu är det förstås perfekt stekt, det är friterad riktig potatis och bearnäsen är gjord i köket, så det kan inte bli bättre.

Men man nöjer sej inte bara med maten utan även den diskreta bakgrundsmusiken var välgjord och läcker. Det var något slags chilloutversioner av kända hits. "Billy Jean" var jättesnygg. Men jag hade lite svårt att smälta "Should I stay or should I go" i soft restaurangversion.

Per Demervall - serietecknare på melodifestivalen

Jag får en del sökningar på "Serietecknare","Melodifestivalen" och "Per Demervall" så här ska ni få några länktips.

Demervalls förlags hemsida
Per Demervall på Seriewikin
Färsk intervju med Per Demervall på Shazam

Den golbala uppvärmingen

En sådan här dag är det bara en sak man kan konstatera:


Den globala uppvärmingen är inte vad den har varit.

Idrottsminnen - Ishockey

Min skridskoåkning har alltid varit under all kritik. En gång på mellanstadiet fick jag för mej att jag skulle satsa litegrann på åkningen. Jag hade just växt ur mina förra skridskor som jag knappt hunnit åka på. Min föräldrar var skeptiska men min far kläckte en idé. Det som skiljer pojkskridskor och flickskridskor är färgen. Om han målade syrrans avlagda bruna skulle det ju se ut som pojkskridskor. Jag tyckte att det lät som en god idé.

Så fort färgen torkat så tog jag mej upp till isbanan i Vidsel. Jag snörde på med skridskorna och tog några snabba skär ut på isen. Men plötsligt var det som om någon spänt upp en snubbeltråd. Sällan har uttrycket "platt fall" varit så träffande som här. Ett magplask på is är inte att leka med. Jag tog mej upp och tog ett par skär till och så inträffade samma sak.


Det var de andra grabbarna som förstod vad som inträffade. Tjejskridskor har taggar längst fram! Som tur var så var mitt anseende när det gäller sportutövande redan på nollpunkten - annars hade nog detta räknats som en svår fadäs. Pappa slipade bort taggarna men min håg för skridskoåkning hade falnat.

Idrottsminnen - Backhoppning

Vilket skidlopp det var igårkväll. Otroligt att någon lyckas vara så genomtaktiska och dessutom att det är svenskar som lyckas genomföra en taktik.

Men innan dess så var det backhoppning. På femtiotalet så fanns det en hoppbacke i varje liten by. På sextiotalet hade dessa förfallit, det var sorgliga skepnader i grånat trä som var livsfarliga att beträda. En sådan fanns också i min lilla by men vi barn fick inte vara i närheten av den.

Men på den tiden så var föräldrar knappast alls inblandade i vad vi barn hade för oss. Vi beslöt oss för att göra en egen hoppbacke. Vi byggde ett hopp av snö och lånade ett mätband för att se hur långt vi hoppade. Min kompis Henka fick äran att göra första hoppet. Han startade ganska högt i backen och fick rejäl fart. Nu var det rätt kallt - det hade säkert gått bättre med kramsnö - så när han kom till hoppet åkte han helt sonika rätt genom vårt uppbygda hopp och fortsatte nerför backen som en jättestor snöboll.

Hundbajsbingo

Denna morgonen såg man ut på en underbar vinterdag. Strålande sol och ett gnistrande snötäcke. För dagen är hundsättningen förstärkt med två cairneterrier. Visserligen har min ekonomi förbättrats ordentligt sedan jag beslutade mej för att ha tecknandet som en hobby enbart istället för något slags yrkesmässig inställning (Ni era snåla jävlar som är beredda för att betala för apparater och utrustning men inte för de filmer, bilder och musik som gör alltihop meningsfullt) men jag erfar fortfarande en oerhörd lycka när jag lyckas plocka tre hundars bajs i en och samma påse! Där sparade jag 70 öre!

Manligt vs kvinnligt del 4238

"Män är inte djur - män är barn" trumpetar Aftonbladets Karin Magnusson ut. Denna slutsatsen drar hon genom att ha tittat på två humorprogram på TV. Männen uppträder fånigt. Men jag undrar om det inte ganska ofta händer att folk av alla möjliga kön uppträder fånigt i humorprogram. Det är ju inte så att karaktärerna i "På solsidan" är tänkta som förebilder för hur människor ska vara utan snarare är karikatyrer av folk som man kan träffa på. Själv tycker jag att den är rätt kul. Många av karaktärerna och situationerna är rätt träffande.


Mest fascineras jag av Karin Magnussons dråpliga generaliseringar. På något sätt verkar det som om hon tror att hennes könstillhörighet gör henne till en bättre människa. Jag hör själv till ett kön som har närt liknande tankegångar om vårt eget köns förträfflighet men vi har till största delen gett upp dem. Det är inte så att intelligensen sitter i lille Nisse. Men det betyder inte att intelligensen sitter i hallongrottan heller - den sitter nog någon annanstans.

Själv försöker jag mej som sagt var ibland på att teckna serier - med varierad framgång. Om man ser hur det ser ut på den svenska seriescenen så har det under senare år skett en dramatisk utveckling. Det har kommit fram massor av roliga och duktiga kvinnliga serietecknare. Det är som överallt annars - vill man ha nåt gjort får man göra det själv. Vill man ha humorserier på TV där folk är goda genusförebilder och samtidigt är roliga får man väl göra dem själv.

OS-paus

Tydligen har jag övertrasserat min kontroll över fjärrkontrollen så det blev inget OS för mej igårkväll. Istället så satt jag och såg någon film som ... Ja, det var en 40-årig frånskild kvinna som skulle åka till Hawaii på semester tillsammans med en vännina men väninnan fick förhinder så hon for själv och blev förälskad i en surflärare som var femton år yngre. Sedan missade jag en hel del men jag tror att det hela gick ut på att hennes omgivning inte riktigt kunde tro på den kärleken men den sanna kärleken övervinner förstås allt. Det bestående minnet av filmen var att huvudrollens överläpp hade fått en överdos av botox och den svullnade alltmer ju längre filmen gick. Eller om hon hade något sorts ödem.


Hade inte min hustru haft som princip att aldrig läsa en TV-tablå så hade jag misstänkt att det var någon form av hämnd.

Men jag läser i tidningen att Anja tog brons. Imponerande!

Jag gillar inte störtlopp

Igår var det meningen att det skulle vara superonsdag. De svenska guldmedaljerna skulle rasa in som en jackpot på en enarmad bandit. Men jag hade lite onda aningar. Det är ju så att har det gått bra ett tag så borde det snart gå sämre, efter sol kommer regn.

Alltså, jag gillar inte störtlopp. Det påminner mej om när jag irrade mej ut i en smalare del i Vittjåkksbacken som nog var något slags lättstörtloppsbacke. Min "teknik" i skidbacken har alltid varit att svänga så mycket som möjligt för att det inte ska gå så fort. Men helt plötsligt var det så smalt så det gick inte att svänga. Så jag var liksom fast i att bara köra rakt fram och det gick fortare och fortare. Resultatet blev inte så olikt Anjas krasch fast i något lägre hastighet. Så jag är ganska oförstående till störtlopp som idrottsgren.


Anja, älskade lilla köttbulle, sluta med störtlopp. Mina nerver tål det inte.

Resten av kvällen blev väl ungefär som man kunde vänta sej. lite uppförsbacke i största allmänhet. Men dom ska väl ha några medaljer de andra länderna också ...

Hulk will smash you ...puny human!

Ibland måste man bara rita en Hulk.


Men det brukar gå över efter ett tag.

Bankbonusar vs konstnärslöner

Det är en artikel i dagens Aftonblad om systemet med konstnärslöner som alliansen vill slopa. Konstruktionen är alltså så att ett antal konstnärer eller andra kulturpersoner får en garantilön. Tjänar de pengar så dras motsvarande summa av så trots att beloppet uppgår till 212 000 per år så snittar utbetalningarna någonstans runt 100 000.


Nu gillar jag att jämföra saker så jag vill gärna jämföra med bankbonusarna för förra året, då vi skattebetalare sköt till mångmiljardbelopp till bankerna, som uppgick till någonstans 5,6 miljarder kronor. Bonus för att man inte har skött sina jobb.

Det innebär att bara för bankbonusarna skulle man kunna försörja 56 000 konstnärer! Det ni!

Poppoppitoppopp

Det är svårt att få något vettig gjort en sån här dag så varför inte youtubesurfa? Det var många fantastiska pärlor men jag fastnade speciellt för en gammal Thore Skogmanhit:



Vilken låt, vilket dansnummer!

Vadvardetjagsa? Givet Guld!

Ja, där satt den! Nu är inte Storuman bara Storuman utan Störstuman! Man drar sej till minnes Wilhelm Pettersson-Bergers storartade Umeåkantat:

Långt vid solnedgången under västerns blåa snöbetäckta fjäll
hör jag källor sorla, hör jag åar brusa över hed och häll
Född i solnedgången rastlös mot dess uppgång gliderfloden fram
I de tysta vida tjugomilaskogar speglas stam vid stam

Och ungefär där nånstans glittrade smältvattnet ner i Storuman och bildade en snygg fond för en skidskytt. Mitt hjärta håller på att svälla över av patriotism. Ferry är ju inte bara en landsman utan en länsbo! Det var en ståtlig syn att se honom ta emot guldmedaljen.


Vilkent briljant idé med pellejönsmössan, förresten. Det anknyter till stolta traditioner som Stenmark och gamla skidåkare som inte ens jag minns namnet på. Kiruna-Lasse kanske.

Men jag blir lite orolig för hustrun. Hon verkar inte ha några patriotiska känslor alls.


Nu ser jag fram emot resten av tävlingarna!

Afton bladet DN SVD

Freudiansk felsägning

När jag passerar på radion som står på tomgång så är det någon västerbottnisk politiker som försöker kommentera oegentligheterna som sägs ha ägt rum i moderaternas provval i Stockholm. Politikern försöker uttrycka sej korrekt när han pratar i radion och det hörs tydligt att han är obekväm och säger högtidligt "En politiker får absolut inte komma med ofalska uppgifter!". Det var väl det man anat ...

Glad och nöjd

Idag är man liksom nöjd. Visserligen tog han inte guld den där Hellner men han var väldigt nära brons och därifrån är det ju inte så långt till guld. Dessutom - hade inte den där sista backen varit så brant hade han säkert tagit guld.


Det viktigaste var ju ändå att han slog Northug - ja inte bara det: Sämste svensk slog bäste norrman . Det var inte igår - om det någonsin har hänt.

Jag har fått lite klagomål här på att jag varit lite chauvinistisk och kanske överskattat svenskarnas guldchanser men jag ligger dock i lä för sportjournalisterna. De Kanadensiska hockeydamerna mosade Slovakien med 18-0 och de siffrorna var lite i underkant och Sverige lyckades med möda vinna över Slovakiskorna. Nu försöker journalister övertyga oss om att det finns en realistisk chans att det blir någon form av match överhuvudtaget mellan Canada och Sverige. Det handlar bara om att ta sej levande genom tre perioder och hoppas en massa tur i fortsättningen.

GIVET GULD!

Där satt den! Ett givet Guld! Det var ju det jag sagt hela tiden! Jag var så övertygad att jag satt fullständigt lugn genom hela loppet. Charlotte fick inga Kalla fötter. Arrangörerna hade försökt strö salt i såren genom att strö salt i såren. Jag känner att jag har en sportjournalist inom mej.


Marit Björgen då? Löjligt säger jag. Hon kan låna brallorna av norska Curlingherrarna ...

Gissa hennes bäver

Alltsedan jag läste serietidningen "Billy Bäver" som liten så har jag blivit lycklig så fort jag sett ordet "bäver" eller "beaver". När man har tittat på de tio-topp-sökorden på bloggportalen så har det varit 8 olika varianter av "Kissie", "Stay-ups" och så "Guess her beaver".


Tills denna dagen har jag lyckats hålla mej från att söka men till sist blev frestelsen för stor. Jag måste få veta! Och det var verkligen precis så illa som man kunde tänka sej. Jag kan inte skylla från mej - jag borde veta bättre. En dag kommer jag säkert att få ångra det.

Men unga bekantas bloggar borde man väl våga läsa. Julias blogg här som ibland poppar upp här vid högerkanten kan ibland vara lite svår att läsa. Man får blunda och läsa lite kisande kanske. Och så efter att ha smutsat min själ med bävrar så kommer hon med en annan amfibisk gnagare: Fiskråttan!

Då kommer min asperger-själ fram. Jag måste utreda och klarlägga så jag slår upp släktet Sigmodontinae på wikipedia. Här finns arter som jag knappt ens anat i min fantasi: Colombiansk mus, Rödnosad mus, Aftonmöss, Peruansk råtta, Bergsökenmöss, Boliviansk Chinchillamus, Brasiliansk taggrisråtta (man anar varför den brasilianska vaxningen har kommit till), borstrisråtta och andisk sumpmus.

Jag tror Dennis behöver gå ut.

Nytt fiasko

Rackarns också. Igår hade vi en given guldmedalj. Men så började det snöa!


Jag skulle VÄLDIGT gärna vilja veta om några norrmän har hyrt någon större snökanon under den senaste tiden ....

Sedan hade vi också ett givet guld i puckelpist men då hade dom satt en puckel alldeles fel i pisten! Dromedarer!

OS igen

Ja, nu har det börjat igen. Jag kan se den mesta idrott med stoiskt lugn. Men när det gäller vinteridrott så är jag hjärtsvullet patriotisk. Igår satt jag och skulle se när Helen och ACO skulle kvittera ut sin guldmedalj och silvermedalj. Egentligen så behövde de ju inte åka utan själva åkningen var ju liksom bara för att få fina bilder till idrottsgalan och Jerringprisutdelningen.


Men det var en ryska (ja, jag vet att hon åkte för Slovakien eller nåt liknande men ränderna går aldrig ur) som vann. Det fattar ju vem som helst att det är doping! Vallan måste det ju vara något fusk med. Det har man ju sett på vanliga skidtävlingar hur Norrmännen glider lätt i mindre nedförsbackar medan svenskarna får staka utför. Dom måste ha nån sorts fuskvalla som dom säkert lånar ut till andra nationer bara för att jäklas med oss svenskar. Och vapnen måste vara fifflade med. Och måltavlorna. Det är bedrövligt att dom håller på på det här sättet! Opsportsligt!

Aftonbladet Foppa om raketskidor Salt i spåren

Jessica Almenäs

Kampen om utnämningen "Veckans-vad-har människan-på-sej" såg på pappret som om det skulle bli en hård strid. Veckans tema på Let´s Dance var samba och det i sig brukar ju borga för smaklöshet. Och man blev ju hänförd. Willy såg ut som Iprenmannen i hallick-skjorta, Gurdun var klädd i något som verkade gjort av en sådan där borste på biltvätten och så vidare. Allt färgsatt som en påse smågodis. Men Jessica sopar banan med dom andra nollorna. Hennes klänning såg ut som den var sydd av en sjuttiotalsvaxduk som man hittat i en container men det är bara för att luras. Det var en massa färgade trianglar finurligt placerade - och då är det inte efter någon Fibionacci-serie precis.


Aftonbladet

Ursula

Man är ju van vid de märkligaste bortförklaringar när politiker gör bort sej. Man förstår inte när man går på porrklubb, det enda man tycker är lite konstigt är att servitriserna inte har kläder på överkroppen och så vidare. Men Fredrik Federley tar det hela till nya nivåer. När han har bjudits på en nöjesresa så menar han att det är inte han som åkt på resan utan hans dragpersonlighet - Ursula. Det är klart att folk har olika personligheter i olika sammanhang. Man är inte samma person i korpfotbollens omklädningsrum som man är på ett föräldramöte. Men Federley är den första personen utanför psyket som jag hört insistera på att hans personligheter är separata juridiska personer.

Man kan ju inte låta bli att undra på om det här är början på en ny trend ...


Aftonbladet Aftonbladet (Märkligt. Det verkar bara vara Aftonbladet som skriver om det här)

Äntligen

När jag kom hem från jobbet i morse så låg det lite snö på gången, så jag tog fram min ergonomiska spade/skyffel. När det är 3 centimeter pudersnö så rockar den fett. Särskilt om man har en annan spade som man kan slänga upp snön på högen.


Det är alltså inte spaden det är fel på. Det är snön.

Köttklister

Nu har nästa briljanta EU-påbud kommit. Man ska tillåta något som kallas för "köttklister". Det är ingen idé för Sverige att rösta nej för att det kommer att gå genom ändå, heter det. Själv tycker jag att det skulle vara bra om Sverige markerade mot alltför konstiga grejer.

Men det som fascinerar mej mest är att man verkar så förtrogen med äckliga namn när man beslutar om saker och ting. Sen när det hamnar i butiken så kommer det att heta "Edvards hemrökta gårdsskinka".



I somras så var vi och handlade på ICA i Arjeplog vid ett antal tillfällen. På grund av Arjeplogs geografiska läge så är transporterna rätt dyra så de vanliga plastpaketen med exakt cirkulär skinka var rätt dyr. Det var nästan samma pris att gå till charkdisken och köpa skinka skivad från - just det - skinkan. Det är både godare och så mycket trevligare när man kan se vad det är man äter.

DN , Aftonbladet

Fallet Kapten klänning bevisar vad jag sagt hela tiden

Debatten kring Polischefen Göran Lindberg a.k.a. Kapten Klänning har ju pågått ett tag nu. Jag har följt den sådär. Men vad som slagit mej är att många proffstyckare lyckas dra slutsatsen att fallet bevisar vad de alltid har sagt oavsett vad det nu är som de sagt.

Ta antifeministen Per Ström som i ett inlägg på newsmill nånstans drar slutsatsen att fallet Kapten Klänning bevisar vad han alltid har sagt. Man kan inte lite på män som kallar sej för feminister.

Genusprofessorn Eva Lundgren inlägger också på newsmill och kommer fram till att fallet Kapten Klänning bevisar det hon alltid har sagt. Man kan inte inte lita på män.

För er som hade oturen att råka ut för "Hej Matematik!" i skolan är det uppenbart att Ströms utsaga är en delmängd av Lundgrens utsaga. Lite lustigt är att dessa två personer med gedigen högskolebakgrund, Ström är civilingenjör och Lundgren är som sagt var professor, utan att tveka använder ett enskilt fall som bevis för en allmängiltig tes. Man får inte ett simpelt hemarbete på A-nivå godkänt om man skulle bära sej åt så som student.

Själv skulle jag bara vilja säga att fallet Kapten Klänning bevisar att man inte ska tro på folk som verkar vara perfekta. Det har jag alltid sagt.

Takskottning

Årets stora fluga här i Umeå är att skotta tak. Jag har i det längsta försökt smita undan men när nu snödjupet på taket översteg 70 cm så kände även jag tvånget. För mej som är höjdrädd så är snöskottning ändå rätt behagligt. Det gör liksom ingenting om man trillar ner. Fallhöjden från taket till snöhögen bredvid huset är bara ungefär en halvmeter och det är 3 meter snö innan man når backen.

Jag fick ner ungefär två tredjedelar av den snö som skulle ner men idag är jag lite förkyld så det blir ingen skottning idag.

Drogad pudel

Jag var med Dennis hos veterinären igår. Inflammation i analsäckarna. Det behandlas med att man spolar ur med någon riktigt vidrig gegga men veterinären vill ha hunden sövd (det skulle jag också vilja om jag var veterinär - inte ens Dennis är att leka med när man klämmer ur dom där läskiga sakerna). Det är alltid lika underhållande att se honom när han vaknar upp. Han ger verkligen intryck av att ha varit och tullat av husses romflaska. Det finns några gamla kortfilmer med Pluto när han har fått i sej något olämpligt som ser snarlika ut.


Men han har hämtat sej bra och kunde höja benet för att kissa redan efter en halvtimme.

Melodifestival

Det bidde så illa att jag missade Let´s Dance i fredags och kan alltså inte kora veckans "vad har människan på sej". Jag har fått ivriga tips om något pannsmycke som ska ha varit imponerande men jag har som sagt var inte sett något. Hustrun hade syskonmiddag som drog ut långt in på natta. Som vanligt hade hustrun överträffat allt med en överdådig middag. Det drog långt ut på natten vilket brukar ge utrymme för vinpimplande men jag visste att jag skulle köra tidigt på lördagen så jag var klädsamt modest i mitt intag. Efter tre timmars sömn ringde väckarklockan och vi åkte för att rensa ur det gamla förrådet. Efter en dags hårt arbete så åkte vi till dottern för att äta där. Dottern hade väl hoppats på att få civiliserat sällskap till melodifestivalen men jag öppnade med att spela Gutiar Hero med mågämnet. Iron Maiden. Sedan bjöd dottern på en överdådig middag (det är inte undra på att jag ser ut som jag gör!)

Strategiskt satte jag mej i en fåtölj för att inte somna men det bar sej inte bättre än att jag somnade i något slag fosterställning i fåtöljen, en sittställning som aldrig ville lämna min kropp under kvällen.


Och så började programmet. Allt var som förra året fast sämre. Det var någon sorts rymdtema av det där olyckliga slaget då man väntar sej att Anders Linder ska hoppa fram i något slags rymddräkt. Olas bidrag var väl svag okej men jag vill aldrig mer höra honom prata. Menlösa ballader av hårdrockare har vi hört förr och bättre. Försök att popularisera rappare har vi sett för men detta var ohyggligt hemskt. Al Fakir var väl halvt OK men vi har sett honom bättre förr. Glöm och gå vidare är vad jag har att säga om detta.

Sedan var det några programledare. Christin Meltzer har utnämnts till komiker av någon anledning - förmodligen för att hon skulle platsa hos Stefan&Krister utan att behöva lösnäsa och löständer - men jag vet inte. Måns underströk att han i vart fall inte går under rubriken komiker. Dolph är ju förstås ett väldigt stort och vältränat skämt och framstod väl i omgivningen som något alldeles extra. Men jag föredrar förstås när han slår folk på käften.

Äh! Jag kan väl återanvända en teckning från när nyheten nådde mej att Dolph skulle vara med:

Saker som är svåra att kasta

Den gångna helgen har jag varit sysselsatt med att tömma ett förråd. Det är lite märkligt när man ser de saker som man tidigare tyckt varit värda att spara på. Ännu märkligare blir det när man ser vad det är man inte kan kasta trots att man har haft det i decennier utan att sakna det. Det sista vi tog med oss var ett renhorn som var satt fast i något som ser ut som en "prodvdocka" för skor.


Jag lyckades skiljas från pappas gamla trombon men farfars gamla reseskrivmaskin kunde jag inte skiljas från.

Trodde ni att Hiphop var något nytt?

Naturligtvis var det en Jularbo som var först:

Hur man känner igen en terrorist

Nu kanske jag avslöjar försvarshemligheter här men jag råkade dra mej till minnes en undervisningsfilm som de visade när jag gjorde min militärtjänstgöring - det hela handlade om vaktinstruktionen. Det hela utspelade sej på en kanonbåt som ligger i hamn. Man kan gissa att filmen inte var helt aktuell ens då för bilarna hade gengasaggregat. Man får se en soldat som går runt på kanonbåtens däck och spanar marscherande. Vi i publiken får se hur en mörk och lömsk figur smyger uppför lejdaren. Personen är svartklädd, har pipskägg och stripigt hår. I sina händer har han en rund kula med stubintråd. När soldaten får syn på den lömske så informerar speakerrösten om att soldaten misstänker att det skulle kunna vara en terrorist.


Varpå soldaten skriker "Halt!" och när den lömske springer iväg skriker soldaten: "Halt, eller jag skjuter skarpt!" (Mitt minne är lite dunkelt här. Han kan ha skrikit "Halt, eller jag skjuter verkanseld!" också) och så avlossar soldaten ett skott. I slutscenen får vi se soldaten och en annan soldat kommer och leder den haltande svartmuskige mannen mellan sej och möter ett befäl. Soldaten gör honnör till befälet och säger "Vi har gripit en terrorist!" varpå befälet helt utan vare sej häpnad eller någon form av känslorörelse säger "Bra!" och går vidare.

Nu var det här under det rödaste sjuttiotalet varför en del element i publiken började skratta hånfullt under filmen. Ja, under slutscenen var det flera som hade svårt att hålla sej kvar på stolarna. Vår kapten blev mycket upprörd och hans ansikte var rödare än sjuttiotalet självt.

Oergonomisk spade

Igår skröt jag över Jula då vad passar väl bättre än att skälla på dem. Förra året skulle jag köpa en spade. Jag lät mej bedragas och köpte en "ergongomsk spade". Men en mindre ergonomisk spade torde vara omöjlig att finna.

Skaftet är böjt på något märkligt vis, vilket gör att man får dubbla hävstrångskraften mot sej jämfört med ett rakt skaft. Man måste dra upp höger handen ända upp under hakan för att få någon fart. Och eftersom jag ska få upp snön på en dryga två meter driva så krävs det en hel del. Dessutom är bladet felvinklat så den mesta snön faller av.


Med lite tur får man upp ungefär en snöboll med snö.

Shopping spree

Det är minsann inte bara bloggblondiner som kan shoppa! Undertecknad var på Jula och handlade i helgen. Det bidde en DeWalt skruvdragare. Nu är jag trött på att köpa junk på Rusta och ÖB. Man använder ju en skruvdragare mer eller mindre dagligen så man kan ju unna sej åtminstone ett snäpp bättre.

Men hallå! ropar bloggvärlden. Det är ju klädshopping som räknas! Jo, när jag gick genom Jula passerade jag en hög arbetsbyxor med någon röd lapp på. Jag rafsade med mej ett par byxor bara så där. Och vilka vansinnigt sköna byxor! Och det är fickor absolut överallt! Det här är ju melodin! Jag ser säkert ut som en idiot men något får man offra för bekvämligheten!

Hur gjorde ni innan internet?

Nu börjar snart den första generationen som aldrig varit utan internet på att bli vuxna. Mina barn har väl relativt tidigt fått ta del av datakommunikation. Jag skaffade ett stort hemskt modem på 300 baude som jag kunde kommunicera genom fidonet, som var ett slags nät uppbyggd av sk BBS:er. Man skrev sin epost och skickade den till sin BBS som då automatiskt överförde texten till den BBS som adressaten fanns på under natten och redan nästa dag kunde mottagaren läsa sin post och kunde skriva ett svar som då skickades påföljande natt. Vi var hänförda över snabbheten och lättheten i det nya sättet att kommunicera. Den BBS jag använde hette Fabbes BBS och han hade faktiskt två telefonlinjer så man kunde till och med chatta med den som var på den andra telefonlinjen. Fabbe hade en amiga vill jag minnas som han körde BBS:en på. Vid den här tiden så började internet växa, det hade ditills mest varit aktuellt för universitet och sådant och Carlt Bildt pratade om internet som "den elektroniska motorvägen". Folkhumorn döpte snabbt Fido-net till "den elektroniska grusvägen".

Före dess så deltog jag mycket i seriefanzinesvängen. Ett av fanzinen, Serieguide, hade en insändarsida som fungerade som ett diskussionsforum. Men skrev sin text, någon debattglad svarade i numret som kom nästa månad så då kunde man ge ett svar på det. Det var lite bra för man han tänka efter innan man skrev och känslorna brukade hinna svalna av om man nu var osams om något.

När jag var barn så brukade vi göra sådana där tråd-telefoner, man hade två burkar och satte ett snöre i botten och så kunde man prata i burkarna. Vansinnigt spännande tyckte vi. Jag utvecklade till och med en modell med upphängingsfjäder så att man kunde dra tråden runt hörn men det försämrade prestandan rätt mycket. Jag gillade ju elektricitet också så jag tog två radioapparater av sådan där gammal rörmodell där jag lät högtalarutgången gå till grammofoningången på den andra och vice versa. Den funkade nåt så när men det blev lätt rundgång och folk snubblade på kablarna jag drog mellan husen.

Men det är bara några få mansåldrar som vi har kunnat kommunicera på elektrisk väg. Innan dess fick man använda andra medel.


"formliga codebudskap", i "Länder och folk" fick man veta allt. Samtidigt så är vårt samhälle väldigt skört och det kan snabbt bli så att vi tappar den infrastrukturen som krävs för att kunna driva internet och telefon. Man kanske måste hålla konsten levande. Jag har också kvar min räknesticka. För säkerhets skull.

Mystiska händelser vid frukosten

Det hände något märkligt när jag åt frukost (eller kvällsmål som det är i mitt fall). Jag hade noggrant gjort mej två mackor. Fullkornsbröd, kotlettpastrami och några gurkskivor. Jag åt dom där och läste morgontidningen och när jag tittar upp så ligger det två nyrostade marmeladmackor med massor med ostskivor och lika mycket marmelad som Walter Rapp hade på sina mackor. Märkligt. Det måste ha varit några rymdgubbar och tvärgjort dom där för att se om jag skulle märka det hela. Ja, när dom ändå låg där var jag ju tvungen att äta upp dom. Man vill ju inte att något ska förfaras.


Marmeladmackor är ju lite syndiga. Socker, fett och vitt mjöl. Hade det ingått avund och begärelse till nästans hustru så hade det varit syndabingo. Jag har inte mycket till simultankapacitet annars men där satt jag och njöt obeymrat samtidigt som jag led över min dåliga karaktär. Men efter en stund kände jag att jag måste ju välja det ena spåret för att det inte skulle bli någon inre konflikt så jag myntade devisen för mej själv: Njut av livet, ingen annan gör det åt dej!