lördag 29 oktober 2011

In i dimman

Jag är just hemkommen från en vecka i Laisvall. Det stod och vägde mot vinter och dimman låg tät.


När man var ute på sjön fick man inte åka för långt från stranden för då tappade man bort var man var någon stans.



Det var dimma i stort sett hela tiden. Men ibland så lättade det upp lite grann och man såg andra sidan sjön.


Till sist så bröt Nebsourt ut ur molnslöjorna för några minuter ...


onsdag 19 oktober 2011

Giv oss vår kisstant!

Kulturhuvudstadsåret lyser på något sätt fortfarande med sin frånvaro. Det talas om det ena eller andra bygget som ska färdigsställas men själva det kulturella innehållet lyser fortfarande med sin frånvaro. Så jag blev lite glad när jag hörde om det första stolleförslaget. Det gick ut på att man skulle ställa upp ett 54 meter högt plåtbeläte ute i älven.



Det är förstås en strålande idé. Jag skulle gärna se en staty av Holmlund i älven men så kul lär man väl inte få ha det. Dessutom har det alltid känts konstigt med jättestatyer av korta människor. En kul grej vore ju om man kunde göra belätet av bimetall så att det ändrade form med temperaturen. På sommaren en båld fallos som svullen sträcker sej mot skyn och på vintern en skrumpen vinterbadare ...

Annars så lär man kunna köpa Sundsvalls jätte-Y billigt...

Men det självklara motivet för en staty till kulturhuvudstadsåret är förstås den mest karakteristiska bilden av Umeås kulturliv - nämligen kisstanten!


fredag 14 oktober 2011

Teckningar biter

Det är märkligt vilken sprängkraft teckningar har. I svallvågorna efter Muhammed-karikatyrerna så är det Panchos kommentar jag minns bäst:


Ett av de seriealbum som kanske gjort störst intryck på mej under senare tid är Persepolis av Marjane Sartrapi. Med enkla men synnerligen effektiva teckningar så berättar hon om sina upplevelser under den Iranska revolutionen och det som hände efteråt.


Det är spännande för de gånger man försöker läsa en iransk författare eller ser en iransk film så slås man av hur svårbegriplig och främmande deras kultur är. Man saknar referensramar. Vilket man inte alls besväras av i Persepolis - teckningar verka kunna överbrygga alla barriärer.

Det gjordes en tecknad film av den som nyligen visades i Tunisien - där den arabiska våren började. Men tydligen så är hösten redan här ...

onsdag 12 oktober 2011

EM-guld, EM-guld!

Ja, då var själva avansemanget klart. Själva guldet är väl mer en formsak. Nästan onödigt att spela om.


Ja, jag erkännar att jag var lite nervös i slutet av matchen.

Sen vet man hur det går. Sverige blir lottade mot ett urlätt motstånd. Vi ska möta Bulgarien men det har gått så illa att hela bulgariska laget blivit smittade av något konstigt på en bordell så de måste ersättas av Dobritj pojkar 97. Vi kan inte förlora. Sportjournalisterna räknar ut hur vi ska avancera sedan. Frankrike kan väl inte vara något problem. Spanien - bah! Och så vidare. Men så åker vi på 0-8 i första matchen och det är bara att packa och åka hem.

Nu låter det här som om det skulle vara ett exklusivt svenskt beteende men det är det inte. Jag har råkat turista i både Grekland och Turkiet när de deltagit i fotbolls-VM. Innan varje match var vinsten självklar. Nästa dag var allt glömt.

Felet med oss svenskar är att vi minns vad vi sagt.

tisdag 11 oktober 2011

Problemet med Mona ...

Det är inte roligt att vara sosse dessa dagar. Jag har vuxit upp med Tage Erlander och sådana där torra, trista hederliga gamla gubbar.

Jag avskydde verkligen Mona Sahlin. Kontokortsfifflet är precis sådant som jag absolut inte vill se hos en socialdemokratisk ledare. Nu hade jag för all del kunnat förlåta henne för det om hon visat uppriktig ånger men hon har gång på gång försökt bortförklara och förminska problemet med att tala om "den där tobleronen" när det trots allt handlade om tiotusentals kronor.



Nu har vi istället för en fiffel-Mona fått en fiffel-Håkan. Är det verkligen så att han har blivit varnad att sambon skulle betala halva hyran och han negligerat det så ska han bort från posten ögonaböj. De människor som röstar på S är ofta jorden salt som sliter med hundralapparna för att få ihop ekonomin alltmedan det är de som håller samhället rullande.

Rör inte min negerboll

...skulle jag ha sagt för några år sedan. Jag har vuxit upp med negerbollar och det hela kompliceras ytterligare av att jag med tiden utvecklat detta nödgodis till en slags gourmetvariant. Ordet "neger" var den gängse benämningen fram till mitten på sextiotalet. Även sådana som idag skulle beskrivits som politiskt korrekta benämnde ogenerat städade figurer som Josh White och Harry Belafonte som "negrer" i radion. Jag hade en bok med afroamerikanska poeter - varav en del dessutom var aktiva i den amerikanska medborgarrättsrörelsen - benämndes "Negerlyrik". Glassen Chokladpuck såg ut så här:


Den här serien är från 1949 - det vill säga 7 år äldre än jag själv - och den känns faktiskt ännu mer utdaterad än vad jag själv är.


trots att "skrattet" ändå är på den bortskämda vita flickans bekostnad. Men sedan så har verkligheten bakom också förändrats. Man har inte längre afroamerikanskt tjänstefolk. Man har latinos.

Som sagt så framhärdade jag länge med att säga negerboll och jag har hört en del roliga historier om svenska utbytesstudenter och au pairer som glatt skulle fixa ihop lite svenskt gofika i amerikat. Det är lite lustigt med namn som bli obrukbara. Under en period så fick vi inom psykiatrin inte längre säga "psykopat" eftersom man kom fram till att sådana inte fanns. Jag minns särskilt en rond där tre läkare för ett långt resonemang om en person där begreppet otvetydigt dök upp. De använde konsekvent begreppet "det som förr kallades psykopat". Själv började jag använda begreppet "det som förr kallades negerboll". Någon gång tror jag till och med att jag försökte beställa en "mångfaldsboll" på ett café. Men idag så har jag fått ge mej. Begreppet "neger" har till sist förlorat varje användbarhet. Synd bara att alla ersättningsord som "chokladboll" och "havregodis" är så flacka och oinspirerande.

Serien "Kitty Higgins" är lyckligtvis för medioker för att återutges men det blir problem med en sådan fantastisk serie som "Tintin". Serien är trots sina åttio år på nacken inte bara läsbar utan något av det bästa som står att finna. Då blir det problem med ett sådant album som "Tintin i Congo" där det nu ska avgöras i belgisk domstol om albumet ska förbjudas. Själv så ser jag albumet som en omistlig del av vårt kulturarv och kanske en nog så viktig beskrivning av det koloniala synsättet. Å andra sidan kanske det inte är det lämpligaste att okommenterat överhända till sina barn som barnlitteratur. Det finns som förslag att det i fortsättningen ska förses med ett band med varningstext.

Men jag blev lite brydd när man plockade bort kinesen från Fazers kinagodis. Visst är det en stereotyp men jag fann den inte särskilt nedlåtande. Ännu märkligare blev det när Byggmax fick dra tillbaka sin annons ..


min åttondel har lite svårt att känna sej kränkt. De borde ha dragit tillbaka den för att den var fånig.

Men då blir man lite nervös. Hur ska det gå med Tintin och blå lotus? Kineserna där är väl lite stereotypa. För att inte tala om japanerna. Japaner har förresten råkat illa ut genom åren i serieteckningar ...


Nu är ju jag notorisk nostalgiker och gillar gammalt mög. Sådana här försök att till revisionism av våran förflutna kulturhistoria stör mej. På något sätt tycker jag att det är viktigt att förstå det förflutna. Och för att förstå de här processerna med vi och dom.

Men det är inte lätt och det är inte lätt heller att ha en otvetydig hållning heller. Läste ett blogginlägg i sammanhanget: Barnporr- och negerbolls-frågan.


måndag 10 oktober 2011

Min bucketlist

Jag hade en massa drömmar när jag var yngre. Tack vare Tradera så håller en del av dem att uppfyllas. Jag fick äntligen tag på de tredimensionella rymdfrimärkena från Bhutan, de runda frimärkena från Burundi och de rombformade frimärkena från Tannu Touva. Och nu: till sist har jag fått tag på de bananformade frimärkena från Tonga!!


Nu är det inte så mycket kvar på listan. Den där 100 kvadratmeters modelljärnvägen blir nog ett bra pensionärsprojekt. I min ungdom så önskade jag innerligt att jag skulle kunna anlägga mongolmustascher som var flätade. Jag skulle se stenhård ut. Alla mina anteckningsblock i skolan var fyllda av sådana här figurer:


Jag håller på att anlägga ett tomteskägg till julafton. Kanske jag har möjlighet att fixa flätade mustascher till nyår?

Det där med Mount Everest tror jag att jag skiter i. Det är ju jobbigt bara att gå upp på Nepsourt. Nu är bara frågan var jag ska få tag på en Jaguar E-Type ...

Hollywoodfruar

Jag har dottern på besök vilket har gjort att mitt kulturinflöde har breddats något. Ikväll såg jag på Svenska Hollywoodfruar. Det slog mej att det är lite märkligt att det har varit så lite merchandising kring en sådan succé. Jag har ett förslag på en produkt som åtminstone jag skulle ha behövt.


tisdag 4 oktober 2011

En målinriktad man

Vart tog Forsmark vägen undrar ni? Ja, det är så här att jag fick för mig att det skulle vara intressant att odla ett lite större skägg. Jag håller alltså på med skäggodling ...


Jag har ingen vidare simultankapacitet ...