Övergiven

Seriefrämjandets forum, mitt hemmaforum, ligger nere och här sitter jag alldeles övergiven på internet. Det enda jag har att roa mej med är en sunkig ritplatta. Om man bara haft ett rejält stålstift ändå.

Porrsurfaren

För ett antal år sedan fick jag för mej att jag skulle läsa datavetenskap. Detta var under genusvetenskapens gyllene vertex så det var minst sagt upprörda känslor när några unga män porrsurfat i datasalarna. Vi hade en kvinnlig studierektor som var tuff. Det gjordes helt klart att om någon fler skulle ertappas skulle det vidtagas åtgärder. Riktigt exakt vilka åtgärder det skulle handla om framgick inte men man förstod att det skulle vara tragiskt för en man att råka ut för nåt sånt i så unga år.

Jag log överlägset åt det hela. Med min mogenhet var det helt absurt att tänka sej att sitta och porrsurfa i en datasal.

Nu har datavetenskap en policy att man ska använda så komplicerade och svårhanterade system som möjligt. Därför skulle vi lämna in våra dokument i La Tesh. Ett otroligt svårarbetat och karaktärsdanande system. Det var så illa att jag bestämde mej för att ladda ner en manual fast det är omanligt.

Dessvärre var det upptaget i pojksalarna så jag fick gå till en av flicksalarna (Det är strikt könsuppdelning. Linux- och Unix-salarna är för pojkar och Windowssalarna för flickor.) Jag satte mej ner för att googla efter La tesh. Det stavas Latex. Jag brukar säga att allt vore så mycket lättare om jag inte var dum i huvudet. Detta var ett sånt tillfälle. Jag klickade på första länken utan att läsa närmare.

Det här var alltså datorer med Gigabitkort, som man själv knappt kunde ta in hur snabba de var, och helt jävla öppet spjäll mot internet. Och ingen pop-upblockerare. Det går inte att föreställa sej med vilken hastighet och vilken ohygglig mängd det öppnades nya porrfönster på datorn. Det fanns inget sätt att stoppa det på och efter en halv minut valde datorn att helt enkelt bara svartna. Under den halvminuten hann jag antagligen porrsurfa mer än hela universitet gjort på ett normalt år.


Jag brukar ibland tänka på den stunden när jag ser politiker stå stammande och se skyldiga ut. Tänk om de är lika rosenrött oskyldiga som undertecknad. Bara offer för sällsynt olyckliga omständigheter. Hela den hösten gick jag och kastade oroliga blickar över axeln.

Gollum ska spela kapten Haddock

Vi nås av det förbryllande budet att kapten Haddock ska spelas av Gollum i den nya Tintin-filmen.


Som jag sa tidigare. Ingenting är någonsin så illa att det inte kan bli värre.

Jumbopris

Det finns en enda vas i huset som jag gör anspråk på som varandes min. Det är en vacker Stig Lindberg-liknande-sak. Det var min far som vann den. Han fick den nämligen som jumbopris i Nordenskjöldsloppet 61-62 nånting. Jag var där.



Min far avskydde den.

Könsmaktsordning

Könsmaktsordningen förändras succesivt. Det är idag svårare att försvara varför kvinnan ska åka buss, handla och hämta barn på dagis medan mannen i elegant ensamhet glider till jobbet i familjens bil. För vår del har det aldrig varit aktuellt eftersom jag bor på promenadavstånd från jobbet och frugan har två mil och bussförbindelser av norrländsk typ. Men kampen flyttas till nya slagfält. Själv var jag inte riktigt vaken när det hände. Det handlar om fjärrkontrollen.



Sitter man ensam med fjärrkontrollen går det utmärkt att följa två filmer samtidigt. Men sitter man brevid är det otroligt frustrerande. Det går heller inte att få fjärrkontrollskötaren att inse att det är onjutbart. Det är som att få en rökare att förstå varför man inte ska stå i dörröppningen och röka.

Osthyvel

Under en lång rad av år så har olika offentliga verksamheter kontinuerligt bantats efter den så kallade osthyvelsprincipen. Det vill säga att man tar bort en liten bit här och en liten bit där så märks det inte. Ungefär som när man tar en ostskiva. Man har ju i stort sett hela osten kvar.


Har någon i ansvarig ställning någonsin funderat varför de hela tiden måste gå och köpa ny ost hemma?

Min barndom

Det kan väl ha varit 1960. Vi hade flyttat ner till Skåne från Jokkmokk. Hösten gick bra men när vintern kom blev jag deprimerad. Det kom ingen snö. Det var bara en vidrig svartgrå sörja. Till sist blev jag så apatisk att man skickade mej till farmor och farfar i Kåbdalis. Det var en härlig tid och snön var ren och vit. Jag minns inte så mycket av själva bostaden. I klädkammaren fanns en bunt Läderlappen som någon lämnat. Ovanför min säng hängde två porträtt. Det ena var av Tage Erlander och det andra var av John F Kennedy. Gedigen svensk hellylle och amerikansk framåtanda. Inte för att jag visste vad varken det ena eller andra var men jag har en känsla av att det har format mej.


Nu känns det lite som om Obama på något sätt är en ny Kennedy. Det enda jag saknar är en ny Erlander.

Det kan alltid bli värre

Någon av mina vänner på facebook kommenterade Obamas tillträde med visst hopp och orden "Det kan i alla fall inte bli sämre". Med min Aspergersjäl och med tanke på den svåra sits som USA sitter i kunde jag inte annat än svara "Varför skulle det inte kunna bli sämre?". Varpå nötet svarar "Ah, ljuva norrlandsmentalitet".


På något plan blir man kränkt av att buntas ihop i en grupp sådär. Särskilt en sån grupp som man inte som gruppmedlem inte riktigt kan identifiera själv. Tänk om det är sådär?

Hursomhelst har han det inte lätt Obama. Det är mycket svårare att avsluta krig än att börja dem. Särskilt när man inte har någon ansvarig motpart att förhandla med. Och budgetunderskottet ska vi inte prata om. Men vad svår han var att rita. Jag vågar inte ens leta reda på en bild och se hur han ser ut egentligen.

Men ge mänskan en staty!

För något år sedan tog Umeå hit en spansk konstnärinna som var erkänt skicklig på att kissa stående i konstnärligt syfte. Nu när vi vill försöka bli kulturhuvudstad behöver vi något magnifikt för att sätta oss på kartan. Varför inte en staty för att ihågkomma den spännande händelsen.

Gör man den bara tillräckligt stor så kommer den att sätta oss på kartan.

Stayups i Gaza.

När jag kollar vilka ord som söks mest på bloggmotorerna så toppas det av sådana där självklarheter som "Blondinbella" men två intressanta ord dyker upp. Det ena är "Gaza" där vi bara väntar på Blondinbellas och Katarina Zmytomierkas visdomsord. Det andra är "Stay ups". Märkliga associationer flyger genom mitt huvud och plötsligt så får jag en briljant fredsidé. Tänk om man skulle införa obligatoriska uniformer:



Tror ni inte att det skulle kyla av läget lite grann?

Saknaden efter Fylking

Dom har plockat bort vad-den-nu-hette-radiokanalen-med-Fylking från Umeå. Den var oerhört irriterande och flamsig. Fylkings historier var av det slaget att man skulle gå ut från bastun om någon drog en sådan. Men av någon outgrundlig anledning så fick kanalen gå.


Nu försöker man hitta något alternativ. Vilket fruktansvärt trams det är överallt. Det är ungefär som Fylkinggänget utan humor.Plötsligt upptäcker man att man saknar Gert Fylking. Men den stora sorgen är förstås att man lever i en tid när Gert Fylking är det mognaste, intelligentaste och förståndigaste man kan hitta på radion ...

Om kvinnors fulhet

När jag var liten läste jag allt i serieväg jag kom över. Även Hjärtebiblioteket. När jag blev något äldre läste jag fortfarande allt som kom i min väg men jag hade börjat grubbla. Ett av de märkliga fenomen jag inte riktigt kunde förstå var hur man gestaltade kvinnors fulhet i Starlet. Man tecknade alla kvinnor likadant. För att göra dem fula satte man glasögon på exakt samma kvinnoansikte. Mest slående var när en kvinna som inte brydde sej om sitt utseende började bry sej om sitt utseende och på så sätt lyckades fånga den åtråvärde mannen. Detta skedde enbart genom att ta av sej glasögonen. Klädsel och sminkning var identisk före och efter.


(Bilden är konstruerad för att emulera en Starletserie)

När jag nu skulle teckna den första serien i mitt projekt hamnade jag i ett dilemma. Huvudpersonen håller på att systematiskt gå genom kvinnliga bekantskaper. Han är något mindre entusiastisk för en kvinna som läser böcker. Noga räknat är det när hon vill diskutera sina litterära erfarenhet som han inte trivs. När man tecknar serier så är man manusförfattare, scenograf, rekvisitör, sminkör, ljussättare, regissör, skådespelare och scripta i ett. Man använder sej av fördomar på flera plan. En kvinna med batiktröja är proggare, en blond, hårdmålad kvinna med jätteboobs är ytlig och så vidare. När jag så ska iscensätta en bokläsande kvinna så vill jag sätta på henne glasögon. Gör jag henne ful då? Mina gamla erfarenheter från Starlet spökar i bakhuvudet. Hursomhelst så blev slutresultatet så här. Själv tycker jag att hon blev lite läcker.


Så lite tid och så mycket att tänka på.

Återfödd

Det är dags att städa. Nu har vi här på Forsmarx börjat flytta ut en massa tunnor med kärnkrafs som vi ska transportera ner till verket. Vi nyorienterar och nytänder. Man skulle rent utav kunna kalla det för en återfödelse.

Ytterst handlar det väl om att min gamla bloggplats har en del tekniska begränsningar som jag inte kan komma runt. Därför prövar jag på ny plats. Tyvärr har jag svårt att hitta någon snygg mall. Min gamla blogg "Den gamle och altanen" kommer väl att fortsätta mest med mer personliga inlägg. Min seriekarriär och mina kåserier kommer att ligga här.