Jägarna 2

Jag var och såg Jägarna 2 i lördags. Jag är fortfarande lite förstummad. Filmen som sådan var okej. Den var engagerande men 20 minuter för lång.

Regissören Kjell Sundvall har väl en bakgrund inte alltför olik min. Hans pappa hade en praktik i Älvsbyn och på något sätt hade han några känningar i länets östra delar. Så han kan miljöerna - inte tu tal om den saken.

Men exotismen blir stundtals så kväljande så det känns som att försöka dricka outspädd saft. Nu satt jag ju och såg på själva berättelsen så jag kan ha fel på någon punkt men jag tror inte att jag såg ett enda hus i filmen som var byggt efter 1965. Trots att det idag är fler kvinnor som tar jägarexamen än män så lyser kvinnorna med sin frånvaro. I en enda sekvens ser man en kvinnlig jägare där hon går i fjärde ledet bland en massa mängd, hon syns i en halv sekund, och man får känslan av att det klippet fick vara kvar för att det var så snyggt.

Trots att Kalix trots allt mönstrar 9% utrikes födda så lyser de med sin frånvaro. Inga adopterade koreaner, inga adopterade afrikaner, inga flyktingar, inga thaifruar och ingen pizzabagare från mellanöstern. Den enda som  helt klart var utrikes född var Irina som såg ut som hon hade ett förflutet på ICA-parkeringen i Haparanda. (Det fanns en ryska som tillhandahöll tjänster där. Det reste en busslast kvinnliga riksdagsmän till Haparanda för att se detta - men tyvärr så var Irina ledig den dan). Bröderna Lipponen kan förstås ha varit utrikes födda - de kallade vid något tillfälle bil för "auto". Bröderna Lipponen var ett kapitel för sig. Det känns som jag någon gång har besökt en sådan gårdsplan och jag tror att de som bodde där såg ut ungefär så där men som Esa Lipponen bar sej åt!

Sedan var det en märklig scen då Stormare och Lassgård far ut i älgskogen och lite tjohej skjuter en älg. Det var dunkelt om de hade kontakt med en jaktledare, hade Lassgård jägarexamen och skulle ett jaktlag acceptera att en Stockholmare fick skjuta en älg bara sådär?

Någonstans inbillar jag mig ändå att det någonstans är stärkande för Norrbottningarna. Bättre att skildras som en parodi än att vara osynlig. Det är bara att sprätta en ölburk och utropa "Jag tror Johns undulat har namnsdag!"

I saw her today at the reception

Det blir inte mycket vettigt ritat nuförtiden. Lite klotter kanske.

En rubriksättares våta dröm

Rubriksättare föreställer jag mej är cyniska bittra varelser som aldrig ser dagsljuset. Ingen berömmer dem om de gör ett bra jobb och de skälls ut efter noter om de gör något fel. Sedan misstänker jag att de får ta en del skit å andras vägar då jag hört både ansvariga utgivare och journalister skylla på rubriksättarna. De kan inte ha en roligt tillvaro.

Men någon gång så måste de få goda dagar och jag misstänker att en av de bättre var när de fick sätta rubriken om att Percy Fosters funnits död. Rubriken lyder " Gordon Ramsey porn dwarf eaten by badgers!". Rubriken är inte riktigt lätt att ta in och jag känner att jag måste förklara för er som om ni var idioter och jag var Jan Guillou. Det är så att i porrbranchen så har det blivit allt populärare med look-a-likes. Diverse kändisar har sina dubbelgångare i porrbranchen. Porr-dvärgar är en vedertagen företeelse som funnits så länge jag minns. Percy Foster hade just fått god fart på sin porrdvärgkarriär tack vare sin likhet med Gordon Ramsey. Det kan vara svårt att förstå att det kan finnas en marknad för porrfilmer med dvärgar som ser ut som Gordon Ramsey men så är det tydligen. Men nu har Percy funnits död i ett grävlingsgryt och har delvis förtärts. Ingen logisk förklaring har ännu kommit fram.

Nyheten läste jag först på Toppraffel som är en blogg med huvudsakligen filmrecensioner som betygsätts med onda dvärgar - hämtade från den danska sjuttiotalsklassikern "den syndiga dvärgen" antar jag.

Hösten ligger som en blöt filt över tillvaron

Ingenting vill sej riktigt. Jag satt och klottrade fram en superhjälte häromkvällen. Han ser inte klok ut. Jag kan inte ens föreställa mej några egenskaper ...

Kluven inställning

Jag satt och tittade på sådan där morgon-TV häromdagen. Det var någon från SVT och en dokumentärfilmare som talade om tioårsdagen efter 11 september. Det var lite märkligt för den där SVT-chefspersonen talade om SVTs neutralitet. Sedan orerar dokumentärfilmaren en lång stund om hur USA har farit fram efter 11 september. Själva terrordådet i sig verkar ha skett utifrån ett blankt papper utan orsak eller sammanhang. Det föreföll i detta sammanhang närmast som en naturkatastrof.

Själv är jag väldigt intresserad av vad som hände sen och varför man i flera fall frångick demokratiska principer och värderingar. Men jag blev ändå på något sätt obekväm med det hela. Till sist passade dokumentärfilmaren på att fälla några tårar över hur Mehdi Ghezali behandlats, mannen som gång på gång dyker upp i världens oroshärdar men någon miljon eller två på fickan - hans resekamrat sist var en av de som senare greps när de skulle skjuta vilt på en dansk tidning. Soffvärdinnan ställde inte en enda obekväm följdfråga till dokumentärfilmaren. Jag drar mig till minnes att jag sett en Ted Danson-liknande amerikan med 125-watts-leende som jag tror var där i egenskap av republikan. Han ansattes hårt av soffvärdinnan. Tuffa följdfrågor och ifrågasättanden. SVT är helt klart mer opartisk åt det ena hållet än det andra. Man börjar väl ana vart det ska barka hän med bevakningen av tioårsdagen.

För vi har ett märkligt kluvet förhållande till USA.

Helt klart är att tyckar-klassen ogillar - om inte rent hatar USA - de sitter och spyr galla över landet i tyckar-soffa efter tyckar-soffa.

Men bestämmar-klassen verkar ha en helt annan inställning. Man skickar obesvärat folk att torteras i andra länder och Sverige deltar glatt i diverse märkliga krigsäventyr. Vi är neutrala i fredstid men vet var vi hör hemma om det smäller. Men inget av detta sägs högt utan bestämmarna låter tyckarna hållas.

Men det som är riktigt märkligt är att de kastlösa älskar USA.

Ingen annanstans finner man en sådan reservationslös kärlek som bland dem.

Pimpa din isbjörn

Västerbottenskuriren har haft en sådan där granskande reportageserie om kulturhuvudstadsåret 2014. Man gör för lite och det går för långsamt - det lilla man gör går dessutom för fort. Så det är väl som vanligt ungefär. En del av orsaken att Umeå fick kulturhuvudstadsåret är för att man förefaller exotiska men Umeå är ju bara en ordinär tråkig svensk småstad.

Det är ju rätt intressant det där hur man ser ut som utifrån. Stureplan består av blondiner med ensiffrig IQ, Skånska landsbygden består av feta grisbönder som antagligen har en svans med knorr om man tittar under overålen och norrlänningar har John Fogertyrutig skjorta och spelar banjo.

Någon sådan där proffstyckare i Aftonbladet har varit och sett "Jägarna 2" och inser genom denna att alla hans fördomar om Norrland är sanna: "Vad man än anser om Jägarnas kvaliteter går det inte att förneka att den synliggjorde något. Nog visste alla redan innan att Norrlands män var fast i gamla patriarkala strukturer, men filmen visar hur de upprätthålls genom en primitiv hederskultur där den som lämnar värdegemenskapen omedelbart riskerar att stämplas som feminin."

Jag vet inte ... jag har bara åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag åkte tunnelbana i Stockholm. Det var på stationen där man byter till Lidingöbanan. Jag hade på mej en röd täckjacka vilket de tyckte såg bögigt ut.

Hursomhelst så har alltså "Jägarna" tydligtgjort hurudana Norrlänningarna är. Risken med kulturhuvudstadsåret är att de ansvariga vill skaffa hit sådan där märkvärdig modern storstadskonst medan hitresta vill se hur exotiska och konstiga vi är. Vi kanske ska ta oss en funderare över hur vi egentligen ska fortsätta?

Fiskråttan

Jag blev uppmärksammad på att mitt inlägg där jag nämnde fiskråttan kom högt på Googles listning - ja det är faktiskt så illa att söker man efter bilder på fiskråtta så får man i princip alla bilder som ligger på min blogg som resultat. Det är ju snällt av Google att lista mina bilder men det känns lite missriktat. Så därför så har jag försökt rita en bild på en fiskråtta så att de som söker efter fiskråttor i alla fall ska få ett vettigt resultat:

Det är lite svårt att rita nåt som man inte vet hur det ser ut. Jag har försökt bläddra i litteraturen och söka på nätet och tror att det ska vara en hygglig bild.

Men när jag bläddrar i "Jordens djur" så råkar jag på en teckning som jag bara inte kan låta bli att scanna in. Jag brukar undvika att scanna in andras teckningar men den här gången kan jag inte låta bli. Får jag presenterna Priscilla Barrets tolkning av den gulstjärtade snabelhunden:

Varför finns inte såna på zoo-butiken?

Nätaggregat

Min dator kapsejsade. Den var bara helt död. Det lyste en liten lampa på moderkortet som visade att det fanns ström. Men efter tre timmars felsökning så fick jag konstatera att det var nätaggregatet som gått i pension. Så det var bara att åka ut och handla.

Att shoppa har ju sin struktur. Man längtar efter något och så småningom kanske man kan unna sej det. Man drömmer om ett laserpass och så köper man det och får gå runt och sätta saker i våg på ett seriöst sätt. Man drömmer om en extra nätt cirkelsåg och så unnar man sej en sådan och kan smidigt såga på svåråtkomliga ställen. Men köper extra minne till datorn och kan sitta och njuta av att processorbelastningen mer än halveras.

Men nätaggregat är hopplöst tråkiga. När man bytt ut det trasiga kan man bara konstatera att allt är som före det gamla gick sönder.

Men å andra sidan så var det nya aggregatet läckert Darth-Vader-svart. Synd bara att ingen får se hur fint det är där det sitter inne i datorlådan.

Symptomatiskt så har ingen sjungit in någon sång om nätaggregat. Det närmaste jag kan komma på är Jämmerton Jönssons "Återkopplingsaggregat blues". Men den verkar inte ligga uppe på Youtube ... Vi får hålla till godo med Kapten Vingummi:

Årets solnedgångar

Mina trogna läsare frågar alla ivrigt: hur var årets solnedgångar? Åjovars. Under bästa solnedgångsperioden var jag ofta upptagen och nu senaste vändan så gick det vare sej att se sol eller måne. När solen för en kort stund sken så var det så disigt att man knappt såg andra sidan.

Men solnedgångar. Vi har en familjetradition att så förundras över solnedgångarna. Mina föräldrar efterlämnade en del diabilder med solnedgångar. Och en tio boxar diabilder med fjällvärldens orkidéer i oskärpa.

Orkidéerna har jag inte kommit till än men jag vet att en av de som min far hett eftertraktade ska växa på Peljekajses branta sida. Jag kanske kommer dit en dag. Men nu var det solnedgångarna ...

Det är liksom variationer på samma tema men man tröttnar aldrig på att se dem.

Vad är ett troll egentligen?

Nu i den animerade debatten kring näthatet och de anonyma figurer som skriver rasistiska och/eller sexistiska texter på diskussionsforum så har de ofta högutbildade och välspråkiga proffstyckarna fått ett nytt favoritord - nämmeligen troll. Problemet är bara det att de har missuppfattat vad "troll" betyder.

Ett "troll" på internet är en person som skriver konstiga, provokativa, irrelevanta inlägg som är avsedda att få diskussionen att spåra ur och få folk att tappa fattningen. Namnet kommer från "trolling" dvs när man fiskar genom att sätta upp ett gäng spön på en båt och dra drag efter båten. Alltid nappar nån.

Bland journalister och andra tyckare med tyckarmakt så har det kommit att betyda "anonym person med högerpopulistiska åsikter".

Liten skillnad kan tyckas och den ena kan vara en delmängd av den andra men den förstärker bilden av att gammelmedia sitter på läktaren när det gäller nätet.

Edit: Jag läste någon krönikör som menade att hon visst visste vad "Troll" egentligen betydde men att ordet numer ändrat betydelse. Men nu är ju saken trots allt den att det är ett internationellt begrepp och även om svenska proffstyckare hellre ändrat på ett begrepps betydelse än på sin egen åsikts- och definitions-korg så blir det ju otympligt för oss som umgås även med utrikes boende på nätet att måsta hållas med flera olika definitioner på samma ord.

Har ni sett vad eran handlotion heter?

Jag fick frågan igår. Handlotion? Det står två tvålburkar varav den ena tvålen gör en läskig om händerna så jag brukar undvika den. Det var tydligen handlotion. Tydligen har jag en slags blind fläck när det gäller hygenartiklar för jag är en sån där som läser allt. Jag brukar försöka se roliga registreringsskyltar och hitta på roliga treordsmeningar av de tre begynnelsebokstäverna. Men tydligen läser jag inte etiketter på hygienartiklar.

Våran handlotion heter tydligen "Home alone".

"Du vet väl vad man använder handlotion till? Nudge, nudge!". Nä, min själ, det vet jag inte. Får man det på händerna måste man tvätta dem igen, det är ungefär allt jag vet.