Nu är det inte så mycket kvar på listan. Den där 100 kvadratmeters modelljärnvägen blir nog ett bra pensionärsprojekt. I min ungdom så önskade jag innerligt att jag skulle kunna anlägga mongolmustascher som var flätade. Jag skulle se stenhård ut. Alla mina anteckningsblock i skolan var fyllda av sådana här figurer:
Jag håller på att anlägga ett tomteskägg till julafton. Kanske jag har möjlighet att fixa flätade mustascher till nyår?
Det där med Mount Everest tror jag att jag skiter i. Det är ju jobbigt bara att gå upp på Nepsourt. Nu är bara frågan var jag ska få tag på en Jaguar E-Type ...
Trots att min frimärkssamling ligger i träda sedan 40 år kunde jag inte låta bli att köpa de här märkena när jag såg dem på Tradera. Det är en serie från 1927 och om jag förstått det hela rätt så har dessa märken faktiskt använts på riktigt. Det är inte lätt att säkert veta eftersom all dokumentation från Tuva beslagtogs när landet införlivades med Sovjetunionen.
Det är en märklig bildvärld. Det påminner lite grann om serietecknaren Kolbein Karlssons besynnerliga värld.Frimärkena är formgivna av Olga Amosova och är väl gjorda i Sovjet. Man kan väl förmoda att Amosova utgått från fotografier från Tuva.
I brist på uppgifter om postmästaren i Kyzyl kan jag inte undanhålla er ett fotografi på postmästaren i Lop-Noor (i Mongoliet alltså) som ju trots allt är i grannskapet.
Ett av de frimärken som fascinerade mej mest som barn var ett rombformat frimärke från Tannu-Tuva. Det var någon som mjölkade en jak på bilden och det var vackert ornamenterat runtom.
Det var inte lätt att räkna ut var det låg någonstans heller. Som tur var så hade mamma kvar en kartbok från trettiotalet så att man kunde hitta igen det. Men det var stört omöjligt att hitta information om landet. Men det gick att hitta frimärken därifrån. Eftersom det bara gick att hitta igen vissa märken i frimärkskatalogerna så trodde jag mej ha funnit ena riktiga rariteter. Men det var mycket som var besynnerligt. Men Air Mail med Zeppelinare över mongoliska och sibirsika stäpper stimulerade verkligen fantasin!
Men med internets hjälp har jag till sist lyckats förstå ungefär vad det handlade om. Tannu Tuva är ett område som gränsar mot Mongoliet. Det har varit under både ryskt och kinesiskt styre. I mellankrigsperioden så hade landet visst självstyre under sovjetiskt överinseende. Någon gång under tjugotalet så gjorde man några frimärken som var färgglada för sin tid och med skildringar av vanligt liv i Tuva.
De här märkena blev populära bland unga samlare i västvärlden. Men Tuva bestod till 90% av nomader där väl de flesta var anafalbeter. Med endast 70000 invånare så var behovet av frimärken väldigt litet. Men problem är ju till för att lösas så man tryckte helt enkelt upp nya serier av frimärken i Moskva som man sålde till västvärlden. Filatelister har sedan haft kärt besvär för att utreda om dessa märken någonsin använts vid normal postgång. Men mycket lite går att utreda om landet och det är svåråtkomligt. Själv gillar jag verkligen dessa märken även om deras filatelistiska värde är tveksamt. Bara en sån sak som att de har en grävling på ett frimärke! (Ni har väl läst min serie Gösta Grävling!)
På senare tid så har man försökt bli mer självständiga från Ryssland och har ånyo gett ut frimärken som dessvärre inte är godkända. Sedan har regelrätta banditer gett ut märken med exempelvis Steven Seagal på som inte har någonting med Tuva att göra.
Idag har intresset för Tuva ökat genom det internationella genombrottet för den Tuvanesiska strupsången:
Mentalskötare och serietecknare. Det som skrivs i bloggen baseras på mitt liv och är alltså "based on a true story". Mina serier hittar du på Forsmarx serier
Bilder får lånas för normalt blogganvändande förutsatt att man länkar hit och berättar var man lånat bilden.