La Dolce Vita- bävningen

Nu är det fjärde dagen efter La-dolce-vita-bävningen. Livet känns liksom lite futtigt. Dammsugaren, ritbordet, spisen och motionscykeln ser alla lika oinspirerande ut.
Det enda som fångar mitt intresse är när jag går runt bland alla dessa rester av glitter och glamour är en flaska mousserande vin. Undrar hur det funkar i bastun?

Nazipudeln

Hustrun lever ett liv i glitter och glamour. Hon sveper runt i bostaden med den ena fjäderboan efter den andra, sjungandes "Diamonds are a girls best friend", "Material Girl", "La vie en rose" och annat tjusigt. Men det vore att överdriva att säga att hon dansar runt med champagne. Det är mest sån där Cinzano Asti. Min egen glamour begränsar sej till att jag får slurpa upp allt grannare dammtussar med dammsugaren. Rosa och glitter.

När jag så går runt med min dammsugare så blir jag varse ett liten barsk varelse. Jag kan liksom inte med blicken fixera vad det är jag ser. Det är ungefär som att se på en sån där 3D-bild utan att kunna få ihop bilden. Efter ett tag så kommer jag fram till att det jag tittar på är en - Hitler-pudel! En sån obegriplig sammansmältning. En närmare inspektion visade att mustaschen bara var en avsöndring från en svart fjäderboa.

Låt oss rulla hatt

Denna dagen har jag ägnat åt färgläggning. Dessvärre har en ny vild sandlådesbatalj utbrutit i Seriefrämjandet. Det är en klanfejd mellan olika grupperingar. Som riddaren av den sanna sandlådan så var det förstås min plikt att delta. Men man blir alltid lite trött av de här historierna och nu känner jag faktiskt själv lite glamourbrist. Men som man har man ju ganska begränsade utrycksmöjligheter. Men man kan ju alltid rulla hatt.
Tjo, vad det var livat!

Ett liv i glamour

Häromnatten hade jag tagit med mej en trevlig matsäck. Särskilt såg jag fram emot en banan som jag tagit med mej. Det finns inget som sitter så bra som en banan för en hungrig nattskötare. Men när jag tog fram min banan blev jag varse något mycket svart och mycket lurvigt. Man har ju haft bekanta som jobbat på bananlagret så man är mycket vaksam mot allt som är svart och lurvigt bland bananerna. En närmare okulär besiktning gav vid handen att det i vart fall inte var en levande varelse. När jag något senare plockade fram mackor ur min lilla påse fann jag mer svart lurv. Sådär mitt i natten kan saker förefalla väldigt underliga och jag börjar en noggrann inspektion av hela min packning. Jag finner mer svart lurv och så lite rosa lurv med en glittersvans!?


För en kort sekund virvlar tankarna vilt tills jag kommer ihåg att min hustru köpt några fjäderboor på tradera. Den plastkasse jag stoppade min matsäck i måste varit den boorna varit förpackade i. Jag måste tala med min hustru om vikten av att man destruerar allt förpackningsmaterial när man handlar från tradera.

Men när man så sitter i nattens stillhet och reflekterar över livet kan man inte låta bli att undra varför i fridens namn man köper fjäderboor. Vill min hustru på det sättet markera att hon tycker att livet har ett visst glamourunderskott?