Verkligen inte

Tjaha. Trodde mig ha sagt slutordet om Tintingate bara för att bli misshandlad av mitt eget favoritprogram: Kulturnyheterna. Trots att man vid det här laget inte kan vara omedvetna (Man intervjuade en person i programmet som berättade hur det låg till - så antingen ser man inte på sina egna inslag eller så betraktar man sina tittare som så efterblivna att man kan ljuga dem rakt i ansiktet) om att de två grundbultarna i Miri/Tintin-affären - flytten och att Tintin i Kongo skulle ha med saken att göra så vevar man om dessa lögner ett varv till.

Det spelar ingen roll om man ljuger tittarna rakt i ansiktet man nyttjar sin mediala makt för att stadfästa lögn som sanning.

Först flyttmyten. Som för att riktigt gnugga in görs genom en kamervandring vilken väg det som till sist blev en flytt - inte på Behrang Miris initiativ - han skulle bara bort med albumen - men personalen tyckte det var synd på så rara ärtor så de rullade över dem till Serieteket på samma våning för att höra om de hade använding för dem. Denna vandring ska vi nu följa och den som inte känner till det hela får nog intrycket att det var Miri själv som rullade över albumen.

Lite inspirerade av Hitchcock där ... vandringen avslutades vid Serietekets hylla där - jättestor överraskning - Tintin i Kongo råkar stå längst fram.

Man tar fram ett album på måfå som man bläddrar i - kan ni gissa vilket det blir? Tintin i Kongo!!!! Det album som ju faktiskt inte fanns med bland albumen på Tio Tretton.

Vilket märkligt sammanträffande.

Det SKA gnuggas in i allas medvetande. Om och om igen. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger kommer folk till sist att tro att det är sanning som en mindre klok man sa.

Behrang Miri säger att han bara ville diskutera rasistiska stereotyper och försöker på något sätt hålla fast vid att det fanns rasistiska stereotyper samtidigt som han säger att han ångrar sig men på något sätt hade han nog rätt i alla fall. En klassisk dubbelpudel a la Mona Sahlin där man ber om ursäkt och ändå på något sätt inte har något att be om ursäkt för egentligen - när allt kommer omkring på något sätt.

Det tar aldrig slut!

Det kommer små försök att dra igång Tintin-gate igen.

 Vi rekapitulerar snabbt. En nyutnämnd "konstnärlig ledare", Behrang Miri, på kulturhuset bestämmer sig för att rensa ut alla Tintin-album från ungdomsavdelningen Tio-tretton. Argumentet för detta är den nedsättande bild av afrikaner som skulle finnas i albumen. Problemet var bara det att det album som Behrang Miri antagligen tänkte på, det över åttio år gamla "Tintin i Kongo" har aldrig funnits på ungdomsavdelningen - av förklarliga skäl: det innehåller tidstypiska nedsättande bilder på afrikaner. Sedan förklarar Miri sitt agerande på ett sätt som obönhörligt avslöjar att har han någonsin läst Tintin så har han inte begripit ett smack.

För några veckor sedan gick Bengt Westerberg ut och gav Miri sitt senfärdiga stöd.

"Den tidigare folkpartiledaren, som skapade en av de mest slitstarka bilderna mot främlingsfientlighet genom att valnatten 1991 resa sig ur tv-soffan när Ny demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson satte sig, tycker att Kulturhuset ändrade sig för snabbt.

– Människor kan uppleva saker som rasism på ett sätt som vita personer inte förstår. Det är värt en diskussion och jag tycker inte att vi fick det, säger Bengt Westerberg."

Lite svårt att veta varför diskussionen skulle föras i detta sammanhang då det uppenbarligen var byggt på missförstånd och okunnighet.

Nästa person ut i att excellera i okunnighet och fördomar är Fil Dr Lena Ohlson som förkunnar att "Tintins världsbild har lärts ut i Svenska skolor". "Behrang Miri öppnade en angelägen diskussion när han beslöt att plocka bort seriemagasinet Tintin från ungdomsavdelningen på Kulturhuset." konstaterar hon uppenbarligen också troende att alla Tintin-album, eller "seriemagasin" som den sakkunnige filosofie doktorn säger, ser ut som Tintin i Kongo - ni vet det där albumet som aldrig fanns på tio tretton.

Nu meddelar Behrang Miri att han slutar på Kulturhuset trots att de velat behålla hans speciella kompetens - istället ska han satsa på Melodifestivalen. Till min förvåning så får jag se att Resumés artikel pryds av Miri och en bild på - gissa 3782 gånger - en bild på Tintin i Kongo!!!!!!! Albumet som aldrig fanns med!!!

Hur kan det vara möjligt? Hur kan en svensk journalist vara så infernaliskt inkompetent att han har missat vad som var problemet med hela Miri/Tintin-affären?

Som upprörd medborgare tog jag mig faktiskt för att mejla vederbörande som berömvärt nog gav ett svar. "Hej! Det är en bild som först sattes ihop då alla Tintin-böcker troddes vara flyttade och nu i efterhand är den inte fel att ha där då det var den som debatten till slut hamnade om."

Den här medborgaren blev knappast mindre upprörd. Det är alltså fullt medvetet och avsiktligt som sveriges journalister missleder sina läsare! Journalister ser alltså inte som sin uppgift att sprida sanning utan att polarisera debatten.

Den utmärkte Kalle Lind blev uppringd av TV-programmet debatt för någon vecka sedan. De ville att han skulle diskutera Stina Wirséns böcker. Men herr Lind menade sig förstå bägge sidors argument. Uppringaren sade "Du vill varken säga bu eller bä?" varpå herr Lind replikerade "Jag vill säga både bu och bä". "Jaha, då får jag väl ringa vidare".

Eftertankens kränkta vithet

Man undrar lite grann varför sådana här debatter alltid bygger på närmast surrealistiska grunder. Vi har alltså något slags ny chefsperson som ska visa var skåpet ska stå. Han har redan innan tagit sikte mot "Tintin i Kongo". När så inte TiK fanns att tillgå på Tiotretton beslutar han sig för att rensa ut alla andra Tintin-album trots att de inte innehåller de "rasifierningar" han sade sig vilja komma åt.

Trots att nu detta blev så fel som det kunde bli så fortsätter olika tillskyndare att försvara tilltaget. Jag har sett formuleringar i stil med "det är väl ändå bättre att man försöker göra nånting oavsett om det blev fel" till Malin Ullgrens nya märkliga inlägg : "Varför ska nya generationer skolas in i europeisk överordning" utan att riktigt klart verka kunna förklara vad det har med denna saken att göra ...

Om detta kunde jag orera i evigheter.

Nu hade jag egentligen tänkt tala om rasistiska stereotyper men när premisserna är att "Ja, nu råkade Tintin i Kongo inte finnas med bland de album som rensades ut men hade det varit så att det var Tintin i Kongo som rensades ut - hade de då inte varit rätt?" och hur jag än vänder och vrider så förstår jag inte hur jag ska tala om rasistiska stereotyper i ett sammanhang där de inte fanns. Det känns som om man skulle acceptera den felaktiga premissen om man gjorde det.

Exempelvis så hade jag tänkt ta upp problematiken i lastrumsscenen i Koks i lasten men när jag nagelfar det hela så visar det sig att de rasistiska uttryck som kapten Haddock slänger omkring sig inte finns i Hergés originaltext utan kom med i Janzons gamla svenska översättning. Wahlbergs nya översättning följer närmare originalet.

Här är den gamla svenska versionen från 1969:

Det låter ju inget vidare. Men läser man i det belgiska originalet...

Min franska duger knappt till att beställa öl med men det står i vart fall inget om "hop negrer". Den moderna svenska översättningen lyder: ""Nu är vi ensamma ombord med en hel hop instängda stackare i lastrummet." som väl verkar ligga helt i linje med originalet så långt min skrala franska tillåter mig att bedöma.

Men varför lade Janzon till det helt onödiga "hop negrer"? Det verkar väl som om Janzon utgick från den engelska översättningen:

Scenen som sedan följer har känts lite problematisk för mig men jag inser att stora delar av den stämningen kommer alltså av en okänslig översättning.

De delar som sedan följer kan man anmärka på hur östafrikanerna är avbildade men när man ser på hur övriga galleriet ser ut så tycker jag inte att de är anmärkningsvärt stiliserade och karikerade om man jämför med övriga galleriet. särksilt om man sätter in dem i berättelsens sammanhang.

Den svenska kulturtyckarelitens monumentala brist på faktakoll

När jag kommer hem från fjällen frågar min son "Det här med Tintin - är det verkligen bara det att de flyttat böckerna tio meter?". Låt oss slå fast två saker. Behrang Miri skulle rensa ut Tintinalbumen från TioTretton. Dessutom lovade han en fortsatt kulturrevolution där han skulle gå vidare med andra verk. Men någon av personalen på TioTretton tykcte att det var synd att slänga böckerna så han ställde dem på en vagn och rullade över dem till Serieteket. Det handlade alltså inte om en flytt - det kom att bli en flytt på grund av någon av  personalen på Tio Tretton tyckte att det var synd att slänga böckerna.

Det andra man måste slå fast är att albumet "Tintin i Kongo" aldrig har funnits på TioTretton och antagligen inte kommmer att göra det heller.

På kulturnyheternas inslag så lyckades man nämna att det handlade om en bokflytt på tio meter inte mindre än sju gånger under inslaget.

För att inte tittaren ska missa så läser man tydligt "konstpaus - BOKFLYTT - konstpaus" mitt i en mening. Inslaget illustreras med bilder från Tintin i Kongo 12 gånger. Tintin i Amerika -också ett tidigt album - 4 gånger och hela den övriga bokserien får illustreras av att man sveper över en hylla tre gånger.

Ordföranden i Afrosvenskarnas förbund Kitimbwa Sabuni har märkligt nog inte Tintin i Kongo på den tillhörande bilden men hela artikeln handlar alltså om Tintin i Kongo. Däremot handlar hela hans artikel om hur patetiskt det är att vita blir upprörda över att Tintin i Kongo flyttas några meter. Det förstås bara att Tintin i Kongo inte fanns bland de böcker som rensades ut.

Docenten i Litteraturvetenskap Paul Tenngart tar kraftfullt ställning: "Inte fel att plocka bort Tintin i Kongo"

En annan som tar kraftfullt ställning mot Tintin i Kongo är Maria Robsahm som förkunnar att "Tintin i Kongo är ett försök att dölja ett folkmord" där hon förklarar Belgiska staten gav i uppdrag åt Hergé ett framställa Belgien i en bättre dager för att dölja ett folkmord under artonhundratalet. Enligt Hergé så kom uppdraget från redaktören som antagligen fått uppdraget från katolska kyrkan att framhålla missionen i bättre dager. Hergé tyckte att det var lite torftigt att göra en serie om så han slängde in lite äventyr. Men hursomhelst så fanns inte Tintin i Kongo på TioTretton.

Patrik Svensson på Sydsvenska Dagbladet skriver om olika exempel på hur Tintin i Kongo rensats bort på andra ställen i världen i "Postkolonial paralys". Dystert konstaterar han efter Kulturhusets reträtt att " När lavinen av raljant kritik åter lagt sig, när Kulturhuset backat och bett om ursäkt och ”Tintin i Kongo” åter står på sina gamla vanliga plats i hyllan, ".

På Godmorgon i SVT så pratade nöjespanalen om Tintin. Händelsevis så råkade man hålla fram - BIG SURPRISE - Tintin i Kongo!

Diskussionen var väl sådär. Alla verkar ha läst Tintin som barn men på något sätt verkar Tintin i Kongo ha smetat sej ut över hela Tintin-serien som de avfärdar som grovt rasistisk. Personen i orange tröja lyckas i alla fall framhålla att de andra albumen är bättre än Tintin i Kongo.

I min Tintin-hylla så är "Tintin i Kongo" det enda albumet som är i gott skick. De andra har jag bokstavligen läst sönder. Jag har kanske läst albumet två gånger eller så. Jag finner det ointressant som serie och har det endast pga dess seriehistoriska värde.

Men jag är stum över att alla dessa lärde och kloka människor så fatalt lyckats missa att Tintin i Kongo inte fanns med bland de böcker som diskuterades.

Edit: En vecka efter Tintin-gate så försöker en Malin Ullgren på DN veva Kongo-myten ett varv till. "Malin Ullgren: Tintinalbumen är tillbaka och kampen för demokratin vunnen. Eller?". I artikeln så står uprsprungligen så här: "Frågan om biblioteksutbud är komplex. Ändå tog det bara några timmar innan den rasistiska 'Tintin i Kongo' var åter i sitt ställ. Ordningen återställd? Kampen för demokratin vunnen också denna förmiddag?"  var utbytt till "Frågan om biblioteksutbud är komplex. Ändå tog det bara några timmar innan Tintin-albumen var åter i sitt ställ. Ordningen återställd? Kampen för demokratin vunnen också denna förmiddag? - min fetning. Detta efter att en del kommentarer påpekade att Tintin i Kongo faktiskt inte fanns med. Tydligen så läser skribenterna läsarnas kommentarer. De bryr sig bara inte om dem. För att citera Jessika Gedin - "folkets röst är överskattad".

Tintin-gate

Jag var i fjällen förra veckan. Min nya mobil kunde hjälpligt informera mig om att en chef på kulturhuset hade slängt ut Tintin.

Så småningom så började bilden klarna. "Chefen" visade sig vara en Behrang Miri som bar titeln "konstnärlig ledare" för ungdomsavdeliningen TioTretton. Hans kommentar "Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor." Visar väl att han inte hade nån som helst koll. Men i kölvattnet av Tintin-Gate så har det följt en rasistisk våg av twitterstormar, anonyma mejl och så vidare så jag ska inte hacka på Behrang Miri något mer.

Varför är det sådan storm kring Tintin? För min del så handlar det hela om att tecknade serier är "mitt medium". Jag har tecknat, skrivit och målat men det är först när jag uttrycker mig i den tecknade seriens form som jag känner mig levande. Under sextio- och sjuttiotalet så läste jag i stort sett alla serier som kom ut på svenska och en hel del amerikanska. Men när jag ser tillbaka på seriekonsten under nittonhundratalet så lyser Tintin som ett unikum. Det är helt enkelt det bästa som seriekonsten har presterat. Det är möjligen Carl Barks som kan konkurrera men i övrigt så är Tintin den viktigaste serien.

Upphovsmannen Hergé började teckna serier som 18-åring 1925 åt en katolsk tidning - Le XXe siéclé - där han tecknade i deras ungdomsbilaga. Det var ganska enkla historier och Hergé blev tämligen otillfredsställd. Men så fick han i uppdrag att skapa en ung katolsk reporter som skulle resa runt i världen. Hergé lånade in en amerikansk nymodighet - pratbubblan. Hergé var vid den här tiden bara strax över tjugo och hans två första äventyr var kvalitetsmässigt långt under det han senare skulle göra. Det första äventyret hette "Tintin i Sovjet". Äventyr två hette Tintin i Kongo. De här två historierna var tämligen naiva och består mest av en rad händelser staplade på varandra. Dessutom var det fördomsfulla och innehöll en hel del faktafel och Hergé fick en hel del kritik för faktafelen och blev med tiden nitisk faktagranskare.

Sedan så blir serien bara bättre och bättre för att kulminera under förtio- och femtio-talet. Värt att notera är att Hergé blir mycket mer intresserad av de folk han bekskriver och Tintin tar - i den mån han tar ställning- ställning för de svagare. Respekten för främmande folk och kulturer är långt mer respektfull och intresserad än andra samtida verk.

Vi kan ta ett exempel från "Castafiores juveler" som visar att Tintin kankse inte är den rasistiska pamflett som den utmålas till av den svenska kulturtyckareliten.

Förutsättningarna för Hergé att förutse hur det skulle se ut i Sverige 50-70 år senare var naturligtvis begränsade. Med tanke på att han bodde i en kolonialmakt ända in på sextiotalet och hur de allmänna åsikterna runt omkring honom så tror jag snarare att han låg före sin tid än efter.

Härnäst: kulturtyckarelitens monumentala brist på faktakoll.