Hellre lyss till det språk som brister ...

Det är lustigt hur allt liksom verkar hänga ihop fast det inte alls gör det. Först så ska jag hitta ett vattenpass och mitt favoritvattenpass ser ut så här:

Så här ser alla vattenpass i Laisvall ut. De är nämligen offer för kreativt tänkande. Pappa använde oftast verktyg till annat än de var avsedda till så hans vattenpass fick ofta tjäna som bräckjärn eller hävstänger, vilket de inte var anpassade för. Sedan går jag och skriver en text på Flashback och ibland så häpnar jag över hur kreativt jag använder det svenska språket men på något ställe så blev det ungefär som vattenpasset ovan. I skolan vägrade jag grammatik. Jag avskydde blotta tanken på att man skulle strukturera språket på det där sättet.

Från filmen "Hets"

Så läser jag en artikel av Maciej Zaremba (eller nåt sånt) som skriver en hyllningsartikel till Minervaskolan i Umeå. Jag har vissa reservationer både mot Zaremba och Minervaskolan men artikeln är väl värd att läsa. Minervaskolans rektor Hans Jansson är på många sätt en fantastisk man som vågar gå sin egen väg och Minervaskolan kombinerar väl både det sämsta och det bästa med friskolesystemet. Man håller stenhårt på sin pedagogik och kör verkligen sin egen linje även om det blåser hårt runt öronen - särskilt om det blåser hårt om öronen. Men man behöver aldrig vara orolig att Hans Janson inte ska kunna försörja sej om man säger så.

Min son Viktor gick gymnasiet på Minervaskolan och det var nog ett bra val för hans del. Osökt kommer jag att tänka på hans namne och farfarsfarfar som anlade hemmanet i Laisvall. Han var inte alls oäven på att skriva och hans tre söner var mycket duktiga skribenter fast de hade skral bildning. De gick i något slags fattigskola i Racksund där den mesta av pedagogiken lär ha ägnats åt vedhuggning och andra sysslor för att hålla huset igång. Det var väl något slags internat tror jag. Men som sagt var kunde dessa bröder läsa och räkna på ett sätt som knappast existerar idag. Och då är dagens pedagogik ändå så oerhört utvecklad och avancerad jämfört dåtidens. Hur kan det komma sej att man på så många år ändå inte kan lära barnen någonting idag? Det är en gåta.

Så irrar jag in på en blogg där en språkpolis pedagogisk angriper olika språkliga övergrepp med hjälp av serieteckningar (nåja). Jag rekommenderar bloggen varmt: http://www.syftningsfel.se/ . Jag nämnde i början av texten att allt hänger ihop utan att göra det. Språkpolisen är född i Sri Lanka men är uppfödd i Kramfors. Kastar man om bokstäverna i Kramfors får man Forsmark. Vi tar lite Ceylon-thé på det.

Den dåliga skolan - alla andras fel.

Det saknar inte underhållningsvärde att följa skoldebatten. Alla har egentligen samma åsikt - det är de andras fel. Skolminister Björklund menar att det är lärarnas fel som "väljer att låta eleverna arbeta själva", jag hörde en lärare berätta att skolledningen kallade till möte med obligatorisk närvara samma eftermiddag under skoltid, bara att gilla läget. Och i den mån det inte kan skyllas på lärarna så är det skuggan av sossarna flumskola som fortfarande spökar.

I Nyhetsmorgon så satt lärarförbundets ordförande - felet var för låga lärarlöner -  och en professor i pedagogik som jag nog inte riktigt hörde vem han skyllde på. De två var en härlig parodi på karriärkvinnor och mjukismän.

Men som sagt var så var det svårt att höra vad de sa. Det är nämligen så att för en tio-femton år sedan så fick man för sej att det var god pedagogik att viska så att lyssnaren måste koncentrera sej för att höra vad man säger. Här är en av de saker som jag skyller på: viskpedagogiken. Det är bara flickorna längst fram som har en chans att höra något. Pojkarna längst bak tappar intresset efter fem sekunder. Annat var det på min tid då lärarna hade ett så sanslöst magstöd så att ingen i klassrummet kunde missa ett enda ord!