torsdag 25 september 2014

Eftertankens kranka vilsenhet

Vissa nyhetsinslag lämnar en aldrig. Ett som sitter i mitt minne är när Birgit Friggebo tar kommandot och har en lösning och en strategi. Men ska sjunga "We shall overcome". De här sekunderna medan åhörarskaran inte tror sina öron tills dess buandet bryter ut är rätt mäktiga som upplevelse. Det kändes som om Friggebo råkat kliva av på fel planet.


Nu var jag borta precis över valet men det lilla jag kunde följa kändes precis likadant fast i fasansfull slow-motion. Alla visste precis hur situationen skulle hanteras. Vänstern ville kasta fler flaskor på poliser, Liberalerna ville att man skulle ... ja, jag vet inte precis vad men dom ville i alla fall. Landets kolumnister tävlade om att idiotförklara de som röstade på SD - ja, egentligen alla som bodde på landet och satt där och spelade banjo med gomspalt.

På något sätt hade Sverige rämnat utan att någon riktigt märkte hur. Själv upplever jag det som att de krönikörer som är ilsknast på lantisarna själva kommer från landet utanför Stockholms innerstad äntligen fått makt att hämnas på Kenta med Puch Dakotan genom att skriva syrliga krönikor.

Så stod man upp inför valet för att lugna massorna och sade: "kom - låt oss gemensamt sjunga We shall overcome".

...och som en tågolycka i slowmotion kom så valresultatet.

Förklaringarna och bortförklaringarna kom men känns väldigt luddiga. Lite märkligt känns det att liberalerna och vänsterns kärnpartier FP och V inte ens tillsammans nådde upp till samma nivå som SD.

Det känns svårt att tro att de som röstat på SD gjort det för att de känt sådant förtroende för de som de valt in trots att de har belastningsregister fulla med obehagligheter. Av någon anledning verkar de folkvalda Sverigedemokraterna ha ägnat sej åt skitstövelsbrott som hot, misshandel och förföljelse på ett sätt som inga andra partier kommer i närheten av.

Så nu står vi med tre grupperingar som alla har blivit nedröstade. 83% har röstat mot SD, 61% har röstat mot Alliansen och 56% har röstat mot de tre partierna i vänsterblocket - om det nu finns ett sådant. Så nu ska de försöka tråckla ihop en kompromiss där man verkar vara desto mer självsäker ju lägre väljarstöd man har.

tisdag 2 september 2014

En till som är kränkt.

Det verkar som om de inflyttade Stockholmarna är de mest fanatiska landsortsfienderna. Nu går nästa intellektuelle gigant till angrepp. Även denna gång är det något slags väldigt-långsökt-guilt-by-association. Johan Croneman läser lusen av Janne Josefsson. "Åke hem till Göteborg, Janne Josefsson".

Jag tror att han själv tror att han kritiserar SVTs fåniga valprogram. Hade han koncentrerat sej på det så hade det kanske varit mer intressant - för det är verkligen inget vidare. Men han spårar hela tiden ur i illa dolt utanför-Stockholm-förakt.

" Belinda Olsson (hon bor själv i det intellektuella medelklassreservatet och Göteborgsstadsdelen Masthugget) måste ha fått en studiolampa i ögonen under alldeles för lång tid – hon ser ingenting längre. Helblind. Och bara full av revanschism och nollåttaavsky. Det är inte ens dålig Göteborgshumor."

Jag har ingen aning om vad som ligger bakom det där. Antagligen har inte Belinda, ja han gör sej lustig över hennes namn också, fått de fina jobben i Stockholm och är tvungen att jobba i det sämre Göteborg.

Om Josefsson:
"Han åker (släpar sig) till Södermalm i Stockholm, den stadsdel han avskyr mest i hela världen, träffar en ung nybitter politisk redaktör från Östersund, som flyttat, och flytt tillbaka till vischan (”klart att man vill hem, där man trivs bäst” – allvarligt talat?!),"

Sen nämner han i förbifarten nåt i stil med "Jag bor på Hornsgatan så det är något med vad jag säger".

Man undrar lite vad de råkat ut för i sitt ursprung när de blivit så bittra mot allt som ligger bortanför tunnelbanestationernas ändhållplatser?


måndag 1 september 2014

Virtanen

Det var ett konstigt inslag i TV1:s valprogram. Janne Josefsson hade med sej en landsortsjournalist som skulle konfronteras med Fredrik Virtanen.



Virtanen är ett sånt där prakt-arsel som man inte vill ska krypa in under ens skinn. Visst. Jag vet att det är hans jobb att skriva irriterande krönikor som dels innehåller något som stämmer hyggligt och så nån liten knorr som gör att man retar sej och säger något som låter dumt på sociala medier.

Nåja. Det hela handlade om att stora delar av media-sverige koncenteras till några enstaka hektar på Söder i Stockholm. Ansamlingen av journalister och proffstyckare är grotesk. En liten rolig grej med inslaget var att kameravinkeln gjorde Josefsson till en hobbit.


Vilket då ger Virtanen den briljanta ingången till att förminska kritiken mot tyckar-elit-koncentrationen till Söder. Virtanen förkunnar att Josefsson är en liten människa och som bekant så har små män inte rätt att ha åsikter.

Sen kommer en märklig logisk härledning. Josefsson delar Sverigedemokraternas världsbild. Vilka rasistiska och främlingsfientliga åsikter är det då Josefsson för fram? Njae. Det handlar om att de där landsortsborna är avundsjuka på Stockholm. För där drar Virtanen en annan märklig logisk slutsats. Plöstligt talar han om att det bor 2 miljoner människor i Stockholm coh genom journalisters unika representativitet så är Söder Stockholm. Stockholm - cést moi. Och genom att någon framför kritik mot den här koncentrationen så försöker man splittra mellan Stockholm och landsorten vilket då på något sätt ska vara sverigedemokratiskt.

TT  och TV4 har övergett Norrland. Kan vara värt att nämna i sammanhanget.