Pimpa din isbjörn

Västerbottenskuriren har haft en sådan där granskande reportageserie om kulturhuvudstadsåret 2014. Man gör för lite och det går för långsamt - det lilla man gör går dessutom för fort. Så det är väl som vanligt ungefär. En del av orsaken att Umeå fick kulturhuvudstadsåret är för att man förefaller exotiska men Umeå är ju bara en ordinär tråkig svensk småstad.

Det är ju rätt intressant det där hur man ser ut som utifrån. Stureplan består av blondiner med ensiffrig IQ, Skånska landsbygden består av feta grisbönder som antagligen har en svans med knorr om man tittar under overålen och norrlänningar har John Fogertyrutig skjorta och spelar banjo.

Någon sådan där proffstyckare i Aftonbladet har varit och sett "Jägarna 2" och inser genom denna att alla hans fördomar om Norrland är sanna: "Vad man än anser om Jägarnas kvaliteter går det inte att förneka att den synliggjorde något. Nog visste alla redan innan att Norrlands män var fast i gamla patriarkala strukturer, men filmen visar hur de upprätthålls genom en primitiv hederskultur där den som lämnar värdegemenskapen omedelbart riskerar att stämplas som feminin."

Jag vet inte ... jag har bara åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag åkte tunnelbana i Stockholm. Det var på stationen där man byter till Lidingöbanan. Jag hade på mej en röd täckjacka vilket de tyckte såg bögigt ut.

Hursomhelst så har alltså "Jägarna" tydligtgjort hurudana Norrlänningarna är. Risken med kulturhuvudstadsåret är att de ansvariga vill skaffa hit sådan där märkvärdig modern storstadskonst medan hitresta vill se hur exotiska och konstiga vi är. Vi kanske ska ta oss en funderare över hur vi egentligen ska fortsätta?

Botniabanan är en bra idé

Nu mullrar det vilt i Stockholmspressen. Botniabanan har inte blivit en omedelbar succé och man tävlar i att håna bygget. DN har ju tagit på sej att vara en megafon för norrlandshatet i huvudstaden och nu kommer Aftonbladets kolumnist Staffan Heimerson med ett angrepp "Den tog elva år att bygga och invigdes av kungen för snart ett år sedan. Prislappen för spåret genom ödebygderna var ungefär den samma som för den revolutionerande Öresundsbron."  Heimerson är en journalist av den gamla kvällstidningsskolan som vet att faktakontroll kan förstöra en bra artikel. Nu skiljer det rätt många år så penningvärdet har förändrats och Öresundsbron var dyrare i reda pengar. Dessutom så är det få projekt som varit så ifrågasatta som Öresundsbron.

Sedan har man något slags luddiga begrepp om Norrland i Stockholm som förmodligen bygger på Pistvakt eller nåt. Norrland har ungefär en miljon invånare och nittio procent bor i kustområdet. Så det finns närmare en halv miljon personer efter den sträckning som nu har byggts. Fortsätter man bygget till Haparanda som kommer i stort sett hela Norrlands befolkning att finnas inom banans sträckning. Dessutom väl avpassade efter snabbtrafik eftersom befolkningscentrumena ligger  på ungefär tiomilsintervaller.

För banans stora poäng är inte resan till och från Stockholm, även om man får förstå att huvudstadens invånvare har svårt att förstå att någon skulle behöva någon annanstans, utan det är om man verkligen vill skapa en region i norra Sverige. Idag så finns det kontakter mellan den närmaste staden i princip men mellan Umeå och Sundsvall, mellan Skellefteå och Ö-vik, mellan Umeå och Luleå så är det svårare att ta sej. Med flygets lätthet är det lättare att knyta nätverk med Stockholm. Men med Botniabanan, och framförallt om även Norrbotniabanan byggs, så blir det lättare att knyta kontakter sinsemellan. Idag är Norrlandsstäderna något av isolerade öar.

Norrländsk chauvinism

När man talar med människor från den södra halvan av Sverige så brukar de identifiera min dialekt som "norrländska". Jag brukar försöka förklara för dem att det inte finns någon norrländska, det är en massa olika dialekter som ofta skiftar efter älvdalarna. "Det är på inget sätt en disktinkt dialekt som Götländska eller Sveländska" brukar jag försöka förklara. När de då säger lite frågande "Götländska?" brukar jag replikera "Jå, i horrves bara i hoir hä".

(Mannen på bilden har inget med texten att göra. Han var bara rolig att rita.)

Invandrarproblem

Min farmor kom från Glommersträsk. Min far beskrev det som porten till Västerbotten där folk var annorlunda. Han pratade om sin kusin som när han satt och doppade bullar gråthulkande sa: "Nu ha i så mycke kafi å så lite bulla", varpå hans mor gav honom mer bullar och han lika gråthulkande sade: "Nu ha i så mycke bulla å så lite kafi". Det kan liksom aldrig bli bra.

I Norrbotten var man liksom så mycket mer dramatisk i sitt leverne. Storslaget svårmod blandat med vulgär flabbhumor. Det var liksom helt okej att sitta på eftermiddan på lagårdsvinden med hagelbössemynningen i munnen och fundera över livets mening och gå på dans på kvällen och ha hur trevligt som helst. Västerbotten är lite mer smågnälligt.

Men det är inte bara kynnet som är annorlunda, det finns så många småsaker som skiljer. När jag tillfälligt flyttade till Umeå 1978 så hade jag ingen aning om att jag invandrade för gott. Vissa saker var en fullkomligt obegripliga.


Ni läsare i södra Sverige kanske har lite svårt att se skillnaderna. När ni förstår att man är från "Norrland" så kan man få frågan om man känner Bengt Andersson i Gävle. Vi är något slags snusande pistvaktbröder allihop som sover i skoteroverall. En lite lustig skillnad är att när jag talar om "Norrbotten" och "Västerbotten" så talar jag om län. Vi häruppe har ganska grumlig uppfattning om landskap. Om du frågar en Umebo om i vilket landskap Bjurholm ligger i skulle de flesta svara "Västerbotten" fast det ligger i Ångermanland. Men det ligger i Västerbottens län. Själv är jag lite osäker om jag är född i Lappland eller i Norrbotten. Jag slår upp det gång på gång men jag glömmer det lika fort. Av någon anledning är det oväsentligt.

Men långsamt så har jag blivit alltmer Västerbottning. Jag är sällan ordentligt upprörd eller ordentligt upprymd. Det är mest lite småbesvärligt alltihop ...

Lögnens ädla konst

I något tidigare inlägg var jag inne på Liza Marklund som hamnade i ett besvärligt drev kring boken "Asyl". Man kan ju diskutera vad som egentligen är ett problem eller inte. Å ena sidan kanske det var lite grumligt kring bokens titel, Asyl, hade kvinnan verkligen fått asyl i USA på de grunderna och stämde de övriga uppgifterna. Å andra sidan så är ju bokens tema kring misshandel av kvinnor och vissa mäns förföljelse av tidigare makar fullt giltigt. Problemet ligger väl egentligen när riksdagsledamöter håller fram boken som en absolut sanningsskildring.


Intressantare tycker jag är Marklunds skickliga förmåga att ljuga med hjälp av sanning.

Ett annat projekt som hon drivit har varit skatteutjämningssystemet. "Dom tar våra pengar" trumpetade hon ut när förment det stals pengar från hederliga Stockholmare och fördes över till lömska norrbottningar som åtnjöt ren lyxvård. Som exempel anförde hon hur boende i Tensta fick betala pengar till badhus i Piteå.

Varför Tensta? Varför inte Botkyrka eller Södertälje? Jo, saken är den att Botkyrka och Södertälje åtnjuter bidrag ur utjämningssystemet. De kommuner i Stockholm som betalar till systemet är sådana som Danderyd och Lidingö. Men de pengar som de betalande Stockholmskommunerna betalar till systemet har förbrukats 4 gånger om redan i Stockholms län. Resten av pengarna kommer från staten.Och rent krasst så passar det inte att använda Danderyd och Lidingö som offer. Däremot så låter ju Tenstabor som lämpliga offer. Eftersom Tensta hör till Stockholms stad så blir man rent tekniskt betalande till systemet. Fast det är ju så att om Tensta varit en egen kommun så hade man varit en bidragstagande kommun. Därför valde Marklund Tensta. Rent tekniskt sant men väldigt manipulativt.

Vilken dag är din paltdag?

Härförleden så hade jag min släkt på paltfestival. Vi samlades för att göra olika varianter på palt. Bland annat så skulle vi testa det nya raspeballer-mjölet vilket enligt uppgift skulle vara ett slags instant-palt alternativ.

Raspeballer-mjölet var absolut ett alternativ. Det tar ju några timmar att göra palt på riktigt. Detta var ju bara att blanda ihop och så klägga ihop paltarna. Smaken var något ointressantare än the real thing men avsevärt bättre än de här vakumförpackade tennisbollarna som erbjuds i handeln.

Efter väl förrättad måltid firade vi med traditionsenligt paltkoma.

Titta, det snöar.

Min son sa till mej: "oj, vad det har snöat". Jag tittar ut och ser någon decimeter nysnö. "Du", säger jag till sonen, "du talar till en man som kommer från en helt annan del av landet". Det är lite svårt att hänföras över snömängden när man är uppfödd i norrbottens inland.


Jag inser plötsligt att jag ingår i en lång kedja av erfarenhetsöverföring. Min far låg vid gränsen under kriget. Då lär det ha varit både kallt och snöigt.

Min barndom

Det kan väl ha varit 1960. Vi hade flyttat ner till Skåne från Jokkmokk. Hösten gick bra men när vintern kom blev jag deprimerad. Det kom ingen snö. Det var bara en vidrig svartgrå sörja. Till sist blev jag så apatisk att man skickade mej till farmor och farfar i Kåbdalis. Det var en härlig tid och snön var ren och vit. Jag minns inte så mycket av själva bostaden. I klädkammaren fanns en bunt Läderlappen som någon lämnat. Ovanför min säng hängde två porträtt. Det ena var av Tage Erlander och det andra var av John F Kennedy. Gedigen svensk hellylle och amerikansk framåtanda. Inte för att jag visste vad varken det ena eller andra var men jag har en känsla av att det har format mej.


Nu känns det lite som om Obama på något sätt är en ny Kennedy. Det enda jag saknar är en ny Erlander.

Det kan alltid bli värre

Någon av mina vänner på facebook kommenterade Obamas tillträde med visst hopp och orden "Det kan i alla fall inte bli sämre". Med min Aspergersjäl och med tanke på den svåra sits som USA sitter i kunde jag inte annat än svara "Varför skulle det inte kunna bli sämre?". Varpå nötet svarar "Ah, ljuva norrlandsmentalitet".


På något plan blir man kränkt av att buntas ihop i en grupp sådär. Särskilt en sån grupp som man inte som gruppmedlem inte riktigt kan identifiera själv. Tänk om det är sådär?

Hursomhelst har han det inte lätt Obama. Det är mycket svårare att avsluta krig än att börja dem. Särskilt när man inte har någon ansvarig motpart att förhandla med. Och budgetunderskottet ska vi inte prata om. Men vad svår han var att rita. Jag vågar inte ens leta reda på en bild och se hur han ser ut egentligen.