Jag har fortfarande inte riktigt begripit vad apartheidbusshistorien gick ut på. Det verkar lite egendomligt att svenska busschaufförer på eget bevåg ska inrätta ett svensk apartheidsystem å andra sidan kan jag mycket väl tänka mig att den faktiska orsaken kan vara mindre snygg - ungefär "Nisse - du som kan engelska får ta alla svartskallarna på din buss". Enligt vad man kan läsa på nätet så verkar snussmuggling vara inblandad på något sätt.
Några apartheidbussar hade vi aldrig i Gösta Grävling. Det närmaste var den här lilla saken:
I morgonens VK läste jag en artikel om en Umeå-professor som uttalat sig i apartheidbussfrågan vilket har lett till
hot från högerextremister. Det är förfärligt att man inte kan uttrycka sig fritt i det här landet utan att mötas av hot och trakasserier. Ytterst är det ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Skamligt milt uttryckt.
Men när jag läser vad han skrivit så blir jag lite fundersam. Han menar på att den äldre generationen har en större förståelse för apartheid och det kommer att upphöra först när den äldre generationen dött ut. Jag har läst det påståendet förut - då gällande vilka som röstar på Sverigedemokraterna kryddat med påståendet att de som röstar på SD är folk som bor i glesbygd, spelar banjo och är harmynta. Problemet är bara att de undersökningar man gjort visar på att SD-väljarna är unga storstadsväljare. Tittar man på SCB:s undersökning efter valet 2010 ser det ut så här:
Det pekar på att verkligheten verkar se ut precis motsatt mot professorns slutsatser (här antar jag att SD:s väljare och personer med djupare rasistiska övertygelser är något så när samma personer - i vart fall inte precis de motsatta). Så då undrar jag vad denne professor som ska vara expert på xenofobi egentligen bygger sina slutsatser på? Jag förutsätter att en professor har väl underbyggda fakta innan han påstår någonting sånt här.