Giv oss vår kisstant!

Kulturhuvudstadsåret lyser på något sätt fortfarande med sin frånvaro. Det talas om det ena eller andra bygget som ska färdigsställas men själva det kulturella innehållet lyser fortfarande med sin frånvaro. Så jag blev lite glad när jag hörde om det första stolleförslaget. Det gick ut på att man skulle ställa upp ett 54 meter högt plåtbeläte ute i älven.

Det är förstås en strålande idé. Jag skulle gärna se en staty av Holmlund i älven men så kul lär man väl inte få ha det. Dessutom har det alltid känts konstigt med jättestatyer av korta människor. En kul grej vore ju om man kunde göra belätet av bimetall så att det ändrade form med temperaturen. På sommaren en båld fallos som svullen sträcker sej mot skyn och på vintern en skrumpen vinterbadare ...

Annars så lär man kunna köpa Sundsvalls jätte-Y billigt...

Men det självklara motivet för en staty till kulturhuvudstadsåret är förstås den mest karakteristiska bilden av Umeås kulturliv - nämligen kisstanten!

Babbel i debatt

Jag så på SVT:s debatt igårkväll. Det var synnerligen intressant. Först var det frågan om makthavarnas bristande bildning. När man frågar ledande politiker så svarar de sådant som "Camilla Läckberg" och "Stieg Larsson" eller i värsta fall, som Reinfeldt, "en väckarklocka". Detta upprörde den rasande kultureliten, Våra ledare borde vara förebilder och gå på Operan och läsa världslitteraturens storheter. Någon ungdom rasade och krävde istället att våra ledare skulle vara bevandrare i "True Blood" - hur ska de annars kunna kommunicera med ungdomen?

Det är slående hur saker har förändrats. Forna tiders världslitteratur var på ett annat sätt tillgänglig. Nobelpristagare som Lagerlöf och Hemmingway var läsbara för vanligt folk. Dagens nobelpristagare som Jelinek, Oe och Xingijan, för att ta några ur högen, är oftast bara konstiga och ointressanta. True Blood är inte så mycket intresantare för den vanliga Augusten, jag provade att se nåt avsnitt och kunde snabbt konstatera att jag inte hörde till målgruppen. Uppriktigt sagt så går det inte ens att läsa en vanlig superhjältetidning utan 240 högskolepoäng i final crisis, Hulk wars och paralelluniversum.

Det märkligaste var hur ihärdigt de olika grupperingarna krävde att alla andra var tvungna att sätta sej in i just deras trånga kultursfär för att de skulle gitta kommunicera.

Hade man inte insett splittringen i samhället innan så blev det tydligt bortom varje diskussion när man skulle diskutera pojken som hade tagit sitt liv framför en webkamera. Timmarna innan så hade han diskuterat det på internetforumet Flashback. Nu var det mestadels röster från den ena sidan som krävde inskränkningar och regleringar på nätet. Utan att en sekund försvara de psykopatiska babianer som härjar på Flaschback så frågar man sej hur man tänker sej att det ska regleras och kontrolleras. Vem ska finanisera den gigantiska kontrollapparat som skulle behövas? Och skulle man lagföra de som nu burit sej illa åt på Flashback - hur ska man lagföra anonyma signaturer? Man har släppt anden ur flaska när det gäller internet och det kommer att bli mycket svårt att lura in den igen om det ens är möjligt.

Kulturpolitik

Det finns en lite diskrepans i Sverigedemokraternas kulturpolitik som jag inte riktigt kan klura ut. Om ni minns den upprörda rondellhundsdebatten ....

Där SD modigt tog ställning för Lars Vilks rätt att provocera men när man hör lite om hur de vill att den fortsatta kulturpolitiken ska se ut så vill dom ha mer lite hembygdsdräkt och man ska inte ha så mycket provocerande konst. Vilket är det nu som gäller?

Rondell-Jesus

Ingen har väl missat tumultet runt Lars Vilks? Han är inbjuden till Uppsala Universitet för att tala om yttrandefrihet och en grupp personer lyckas avbryta föreläsningen med bråk och tumult.

Reaktionerna är ganska intressanta. Bloggvärlden och Facebbook svämmar över av inlägg som ligger långt bortom hysteri. Tilltalsorden är olika sammansättningar av "hora", bland annat har Vilks förärats en facebookgrupp som heter "jevla fitthurunge lars vilks!". Intressant är att obildade rasister plötsligt blivit intresserade av modern konst. Några liberala skribenter skriver lite lamt om vikten att slå vakt om yttrandefriheten och kultureliten är tyst eller skriver något helt obegripligt - eller med så många reservationer att det känns som om man egentligen är tveksam till att en sådan som Vilks verkligen ska omfattas av yttrandefrihet. Man tycker väl antagligen att Vilks är ett irriterande arsel och man vill inte spela SD i händerna.

Själv tycker jag att själva rondellhundsperspektivet har kommit alldeles för mycket i skymundan, för den anda av folklig rebellkonst som trots allt är själva ursprunget till den här röran har tappat luften lite grann. För dessa rondeller är hiskeligt fula och den professionella konstnärliga utsmyckning som på några ställen satts dit gör en inte glad precis.
Själv har jag ju tidigare lanserat tanken på kristna rondellhundar. Så jag gick runt och laborerade med tanken på att Umeås många rondeller kunnat smyckas med Rondell-Jesus och hans tolv rondellärjungar. Tanken gjorde mej riktigt uppspelt men så kom jag på haken - kommer folk att värdera lärjungarna olika?



Tillbaka till ritbordet.

DN Vilks överfallen under föreläsning
DN - Folk skrek och rusade fram mot Vilks
Mohammed Omar - Muslimer försvarade civilisationen

Mera näthat

Det var en liten debattartikel i nätaftonbladet om näthatet som hette "Du skulle inte skrika 'hora' efter någon på gatan".Det handlade om det alltmer grasserande näthatet som grasserar framförallt i kommentarsfälten på bloggarna.


Bland annat hade hon fått kommentaren ”Kan du inte visa fittan lite i stället för att gnälla??” (Ursäkta det vulgära språket) och hon kommenterade lite roligt "Som om det inte skulle gå att kombinera". För ett kort ögonblick funderar jag om det ska vara sådan där kvinnlig simultankapacitet och skulle just formulera något om "som om inte vi män skulle kunna visa upp vårat kön och göra något annat samtidigt" men jag kanske ska spara det spåret till senare när jag tänker efter.

Men jag funderade vidare och kom in på några intressanta småspår. Jag är ju intresserad läsare av "Flashback" som är ett vildvuxet forum som bland annat är hemvisten för det intensivaste näthatet. Ibland organiserar några samlade näthatsattacker mot misshagliga. Intressant är att det näthatarna hatar mest av allt är kultur. Flashback är också ett utpräglat högerforum och väldigt mansdominerat. En av trådarna handlar just om "Varför är kulturen ett vänsterprojekt?" och det är ju slående. Näthatet är å sin sida ett högerprojekt. Om man försöker placera ut allt i någonsorts diagram så står allt klart för en:




Det tål att tänka på.

Politiska argument

Ibland har man lite svårt att förstå politisk argumentation. Häromdagen så enas sossar och moderater i Stockholm att stänga ute SD från det politiska samarbetet. Det är bra att man har en strategi och det finns en uppsjö olika anledningar att hålla SD utanför. Men man använder argumentet att man vill utestänga SD eftersom de har en "exkluderande människosyn". Är det bara min aspergersjäl som uppfattar det som en självmotsägelse?

Men egendomligast var Kulturministerns uttalande om vilket som var Alliansens viktigaste kulturpolitiska strategi. "Det allra viktigaste är skattesänkningar för om folk får sänkt skatt så kan de konsumera mer kultur". Det var så pinsamt grovt så hon hade allt sjå i världen att inte börja toksskratta framför TV-kameran.

Nu är det ingen hemlighet att Alliansen anser att kultur är skadligt för folket och att folket helst bör skyddas så mycket från den som möjligt. För att sammanfatta Alliansens omfördelningspolitik så kan man säga att försäljarna av båtar över tio meter och tillverkarna av blodpudding har glada dagar. All kulturutövning går tillbaka förutom TV-program som "Hollywoodfruar" och olika tävlingar där man ska rösta ut folk.

Lustigt pärlhalsband förresten. Är det en kompromiss med moderaternas dresscode att bara ha var tredje pärla i pärlhalsbandet?

Bankbonusar vs konstnärslöner

Det är en artikel i dagens Aftonblad om systemet med konstnärslöner som alliansen vill slopa. Konstruktionen är alltså så att ett antal konstnärer eller andra kulturpersoner får en garantilön. Tjänar de pengar så dras motsvarande summa av så trots att beloppet uppgår till 212 000 per år så snittar utbetalningarna någonstans runt 100 000.


Nu gillar jag att jämföra saker så jag vill gärna jämföra med bankbonusarna för förra året, då vi skattebetalare sköt till mångmiljardbelopp till bankerna, som uppgick till någonstans 5,6 miljarder kronor. Bonus för att man inte har skött sina jobb.

Det innebär att bara för bankbonusarna skulle man kunna försörja 56 000 konstnärer! Det ni!

Att vilja men inte ha den blekaste aning

Vet ni hur statyn på Renmarkstorget ser ut? Nej, inte jag heller. Men det kommer ingen till er och vill att ni ska rita den. Jag hade en blurrig digitalbild av torget att tillgå där man kunde se fisken utan detaljer.

Då får man liksom bara försöka återskapa statyns "idé". Det är fisken och nån blomma som ser ut som Pacman. Tror jag.

Visionären

Jag skulle göra något slags praktik på en webstudio på en kommun. Vi hade en mindre nyhetsbevakning också så när den nye kulturchefen skulle dra upp sina visioner för sina medarbetare så fick vi tillfälle att närvara. Denna kommunen var väldigt alert och riktad mot framtiden så man hade engagera en visionär kulturchef. Han hade blivit utköpt från sin tidigare arbetsplats vilket man tog som ett tecken på hans geniala visioner. Klart att mindre progressiva arbetsgivare inte skulle uppskatta en sådan person.


Visionären gick ut hårt. Vi på webben fick en skopa direkt. Vi var tråkiga. Det behövdes mer Rock ´n Roll. Och roliga animationer. Min arbetsledare invände att det inte rymdes inom nuvarande ekonomiska ramar. "Lappri", utropade visionären, "Det är bara att ta vilken sjuttonåring som helst och be dom göra det. Dom kan sånt. Dom gör det gratis". Jag anade att min arbetsledare i huvudet skummade genom styrdokumenten om tillgänglighet, mått och färgval för logotyper, kodstandarder och annat trist och ovisionärt.

Sedan rasade han ut mot all tråkig och gammaldags kultur. Bibliotek och museer var förlegat. Perfomance var det man skulle satsa på. Överallt i staden skulle det uppföras perfomanceverk. Han hade många spännande förslag. Jag har glömt exakt hur det skulle gå till men som jag minns det så gick de flesta av hans förslag ut på att på något sätt få kommunens kvinnor att gå nakna på stan.

Tyvärr svek modet för denna kommun och man försökte inte ens förverkliga hans idéer. Synd. Jag hade uppskattat dem.

Forsmark i stora världen

Farbror Åke har varit i Köpenhamn på ett nytt tecknarläger. Den här gången har ni en unik möjlighet att bilda er en egen uppfattning då jag antog utmaningen om en så kallad 24-timmars-serie. Ni kan läsa min serie här .


Jag har fortfarande inte orkat skriva någon kommentatorsfunktion så ni får skriva här om ni har något att lätta från ett hjärta ...

Men ge mänskan en staty!

För något år sedan tog Umeå hit en spansk konstnärinna som var erkänt skicklig på att kissa stående i konstnärligt syfte. Nu när vi vill försöka bli kulturhuvudstad behöver vi något magnifikt för att sätta oss på kartan. Varför inte en staty för att ihågkomma den spännande händelsen.

Gör man den bara tillräckligt stor så kommer den att sätta oss på kartan.