Giv oss vår kisstant!

Kulturhuvudstadsåret lyser på något sätt fortfarande med sin frånvaro. Det talas om det ena eller andra bygget som ska färdigsställas men själva det kulturella innehållet lyser fortfarande med sin frånvaro. Så jag blev lite glad när jag hörde om det första stolleförslaget. Det gick ut på att man skulle ställa upp ett 54 meter högt plåtbeläte ute i älven.

Det är förstås en strålande idé. Jag skulle gärna se en staty av Holmlund i älven men så kul lär man väl inte få ha det. Dessutom har det alltid känts konstigt med jättestatyer av korta människor. En kul grej vore ju om man kunde göra belätet av bimetall så att det ändrade form med temperaturen. På sommaren en båld fallos som svullen sträcker sej mot skyn och på vintern en skrumpen vinterbadare ...

Annars så lär man kunna köpa Sundsvalls jätte-Y billigt...

Men det självklara motivet för en staty till kulturhuvudstadsåret är förstås den mest karakteristiska bilden av Umeås kulturliv - nämligen kisstanten!

Pimpa din isbjörn

Västerbottenskuriren har haft en sådan där granskande reportageserie om kulturhuvudstadsåret 2014. Man gör för lite och det går för långsamt - det lilla man gör går dessutom för fort. Så det är väl som vanligt ungefär. En del av orsaken att Umeå fick kulturhuvudstadsåret är för att man förefaller exotiska men Umeå är ju bara en ordinär tråkig svensk småstad.

Det är ju rätt intressant det där hur man ser ut som utifrån. Stureplan består av blondiner med ensiffrig IQ, Skånska landsbygden består av feta grisbönder som antagligen har en svans med knorr om man tittar under overålen och norrlänningar har John Fogertyrutig skjorta och spelar banjo.

Någon sådan där proffstyckare i Aftonbladet har varit och sett "Jägarna 2" och inser genom denna att alla hans fördomar om Norrland är sanna: "Vad man än anser om Jägarnas kvaliteter går det inte att förneka att den synliggjorde något. Nog visste alla redan innan att Norrlands män var fast i gamla patriarkala strukturer, men filmen visar hur de upprätthålls genom en primitiv hederskultur där den som lämnar värdegemenskapen omedelbart riskerar att stämplas som feminin."

Jag vet inte ... jag har bara åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag åkte tunnelbana i Stockholm. Det var på stationen där man byter till Lidingöbanan. Jag hade på mej en röd täckjacka vilket de tyckte såg bögigt ut.

Hursomhelst så har alltså "Jägarna" tydligtgjort hurudana Norrlänningarna är. Risken med kulturhuvudstadsåret är att de ansvariga vill skaffa hit sådan där märkvärdig modern storstadskonst medan hitresta vill se hur exotiska och konstiga vi är. Vi kanske ska ta oss en funderare över hur vi egentligen ska fortsätta?

Nya idéer för Umeå2014

Jag kan inte släppa Lennart Holmlunds idé om att använda pengar från kulturhuvudstadsåret för att anordna fler skidtävlingar i Umeå. Nu fick jag en ny briljant idé till Holmlund: Varför inte anordna en världscupstävling i utförsåkning på Bräntberget?

Lennart Holmlund vädrar pengar

Nu har Lennart Holmlund fått vittring på kulturhuvudstadsårspengarna. I första rundan så vill han ha en ny skidtävlning på Gammlia, för sport är ju kultur. Det borde väl gå att ordna utan några pengar från annat håll kan man tänka. Annars så vore det väl trevligt med en ny sådan där skidtävling när man ändå röjt breda brandgator i skogen.


Men annars är det för lite pengar för sportvärlden. För 400 miljoner får man knappt en halvpissig forward med fotskada.

Finkonst och fulkonst

Umeå har åter drabbats av en upprörd konstdebatt. Av någon outgrundlig anledning är inga konstdebatter obråkiga. Saken är den att några träd har fått sådana skador att de måste tas ner. Man har då anlitat en motorsågskonstnär för att göra träskulpturer av de höga trädstubbarna. Finkulturen rasar eftersom folk tycker att det är fint och därmed sorteras det under det vederstyggliga epitetet "gladkonst". Galleristen Stefan Andersson har varit den som rasat mest av alla. Om inte kommunen genast tar bort den här förfulningen av gaturummet vill han att hans galleri inte ska nämnas i Umeå kommuns ansökan till kulturhuvudstadsåret 2014.


Den är lite lustig den här von Oben-attityden som man har. Tydligen så är det så att det ska finnas en härskarklass som ska bestämma vad som är god konst och slavklassen ska finna sej i vad härskarklassen bestämmer.

Själv representerar jag den allra uslaste och låghaltigaste av alla uttrycksformer, nämligen serieteckningen. Visserligen har jag gått lite konstskola och läst lite konstvetenskap men jag var mest intresserad av hantverket. Så jag borde förstås inte få yttra mej överhuvudtaget. Men jag tycker att det borde finnas utrymme för både högt och lågt (om det nu är relevant att orientera det så. Om det som är illa är gladkonst kanske man ska tala om gladkonst och surkonst.)

Mannen som gav Umeå 2014 ett ansikte

För första gången på tio år har jag varit sjukskriven. Jag är lite chockad eftersom jag mest brukar tycka att det bara är att skärpa sej. Det går alltid att jobba om man bara vill. Men nu fick jag något slags allergisk chock så jag fick åka på akuten istället. I stort sett det enda jag vet att jag är allergisk mot är tobaksrök så det är lite irriterande att man måste söka sej genom en tobaksdimma om man ska ta sej in på lasarettet. Det mest påtagliga symtomet var en underläpp som svällde ohämmat. Men det var den svällande tungan som väl var det som oroade mest. Hals och allergisvullnad är ingen bra kombination.

Nu hör det till saken att Umeå kommun har låtit göra en mängd trevliga piké-tröjor med symbolen för Umeå Kulturhuvudstad 2014. Man lät göra dem i en par olika färger. De flesta gick som smör i solsken. Förutom en brun variant med guldbrodyr. Jag har senare förstått att många män glatt kommit hem med dessa men blivit tillbakdirigerade för att byta färg. Det var väl inte helt väntat att jag skulle erbjudas en. Visserligen har jag bloggat för kulturhuvudstadsåret men ändå. Hursomhelst så blev jag glad över den fina tröjan men tillbakadirigerad för att byta färg men tydligen var jag för lågt på skalan för att åtnjuta bytesrätt. Men det är en utmärkt tröja så det är klart man använder den.

Hursomhelst så satt jag där på akuten, sur och purken. Men alla blev jätteglada av att se mej och skrattade så oerhört. Det gick inte att undgå att smittas av den goda stämningen. Jag hade inte helt insett att det var jag som orsakade den. Den kvinnliga personalen tittade blygt bort och den manliga personalen ville kyssa mej (O Tempora o mores). Tydligen var det kombinationen tröjan och mina jätteläppar som muntrade upp.


Efter ett par Linda Rosing-skämt så var jag åter måttligt road men munterheten återvände hela tiden eftersom alla andra var så glada. Nu tjyvslog jag på mobilen och tog ett kort vara för att visa att jag inte ljuger. Inte ska ni behöva nöja er med mina teckningar när ni kan få se ett riktigt kort.


Återigen var personalen på akuten riktigt proffsiga. Det ger en faktist en viss tilltro till det offentliga systemet.

Den nya Umeåmössan

I gårdagens inlägg så var jag inne på att den obligatoriska kepsen är en ovärdig huvudbonad för en Europeisk kulturhuvudstad. Vi behöver en bättre och mer unik sak att sätta på huvudet. Umeå City var ju inne på det här med etniska huvudbonader. Jag har här ett fint exempel på en huvudbonad från Papua:


Eller varför inte en hel dress som denna:


Nu ska man väl inte sno saker rakt av men man kan ju använda sådant som inspirationskälla för ett nytt och spännande mode som skulle placera Umeå på den kulturella världskartan.

Kepsförbud i Umeå

Det stod en notis i tidningen i morse. "Keps-förbud i dag i Umeå city! Umeå har gått vidare till 'final' i kampanjen om Kulturhuvudstad 2014. I dag ska vi fota alla som rör sej inom centrumfyrkanten och därför utlyser vi kepsförbud hela dagen. Umeå ska grundlura Lund och lanseras nu som kultur-huvud-stad där vi bär etniska huvudbonader som basker, turbaner, fezer, chador och lappmössor!"

Ja, det är nåt aprilskämt. Det är alltid så i den här staden. Så fort någon föreslår något vettigt så är det ett aprilskämt. Själv har jag väl ungefär en åttondels förutsättning att bära lappmössa. Men jag vet inte vilken sort jag ska ha. Mina förfäder kommer från olika byar. Så jag skulle gå på Fez. Den enda huvudbonad som klär en karl. Förutom swingpjatthatten förstås.

Men ge mänskan en staty!

För något år sedan tog Umeå hit en spansk konstnärinna som var erkänt skicklig på att kissa stående i konstnärligt syfte. Nu när vi vill försöka bli kulturhuvudstad behöver vi något magnifikt för att sätta oss på kartan. Varför inte en staty för att ihågkomma den spännande händelsen.

Gör man den bara tillräckligt stor så kommer den att sätta oss på kartan.