onsdag 30 december 2015

Åsiktskorridoren

Jag gjorde den här teckningen för några år sen. Jag minns aldrig om jag skrev något inlägg eller inte. Jag var väl osäker då hur relevant det var.


På något sätt kändes det svårt att diskutera fritt. Framförallt i denna invandringsfråga som förgiftat allt vettigt samtal i landet. Visserligen har det diskuterats men oftast i ett skrikande tonläge och helst undvika all konkreta frågor utan helst svepande och viftande med siffror som antingen är skräckscenarion eller glädjekalkyler.

Nu kom det häromdagen ett inlägg om att den här åskiktskorridoren inte finns.

Vad som har hänt är väl egentligen att det har fallit en mellanvägg på den högra sidan. Saker som inte gick att säga högt för något år sedan kan nu skrivas fritt på liberala ledarsidor.

Men vad tycker folk då? Intressant nog så dök det upp några spännande diagram.

Så här har Alliansens väljares åsikter om flyktingar förändrats över året:


Man kan se att de fyra partiernas väljare har ungefär samma åsikter. Men tittar man på de övriga partierna så blir skillnaderna tydliga.


S-väljarna följer i princip samma linjer som alliansväljarna. V- och Mp-väljarna bildar ett eget litet block. Man ser lite rörelse men hela tiden så ligger "Fler" nästan tre gånger högre än "färre". Sen har vi den tredje linjen som representeras av SD.

Hur idiotisk den 180-graderssvängen efter det entusiastiska flyktingmottagandet tidigare i höst så kan man konstatera att den verkar ha följt en verklig folklig åsiktsförändring.

Men jag är lite osäker på vad som händer nu. Att regeringens omsvängning skulle bero på att "Löfvén tagit till sej av SD:s retorik" betraktar jag som rent trams. Som ni ser på tabellerna så är det en väsensskillnad mellan SD:s väljare och andra. Men de här liberala skribenterna skuttar ystert ut på det nya tillåtna landskapet som vore det ett ko-släpp.

tisdag 12 maj 2015

Samtidigt - på Aftonbladets kultursida

Det har varit en något märklig debatt de senaste månaderna på Aftonbladet Kultur. Åsa Lindeborg började driva tesen att vi skulle vara tacksamma mot Sovjetunionen eftersom de besegrade Hitler. (Varför det är en kultursidesfråga är en gåta. Som vanligt.)  Diverse liberala debattörer invänder då att Lindeborg underskattar västsidans insatser och att Stalins hjältegloria solkats av Molotov-Ribentropp-pakten och de brott mot mänskligheten som kom att följa. Vad Lindeborg sedan invände tillbaka har jag glömt men Jan Guillou tyckte något om att liberaler som vanligt inte fattar någonting men att han som vanligt begriper bäst.

Nu minns jag inte alla dessa artiklar men jag tror att de flesta började med att försäkra att också de tyckte att Hitler-Tysklands brott mot mänskligheten var värst av alla och sedan fortsatte man med diverse invecklingar. Nu ska Lindeborg på något sätt försvara Åsa Romson (som vanligt är det en gåta varför det är en fråga för kultursidan) På något sätt så anser hon att man smiter från den viktiga frågan om döden på Medelhavet genom att istället märka ord på Åsa Romson. Hur ska vi då handa denna viktiga fråga? Jo, genom att uppmärksamma Åsa Lindeborgs tappra kamp på kultursidan "I det här efterspelet är alla, inklusive Romson, överens om att nazismen är det värsta samhällssystem som nånsin funnits och att förintelsen var unik. Det är ungefär det jag har försökt säga i en tre månader lång debatt om andra världskriget."

Debatten kring båtflyktingarna i Medelhavet är märkligt renons på konkreta lösningar. Det mesta mynnar på något märkligt sätt ut i just sådana där märkliga meningsutbyten. Man anar en svensk lösning på problemet.




torsdag 22 januari 2015

They shoot cartoonists, don't they?

Jo, det är lite aktivitet nuförtiden. Livet har blivit lite tråkigare utan pudeln Dennis så jag har mest en massa gubbgnäll att säga.

Vad som hänt här senast är förstås att en hög franska tecknare blivit ihjälskjutna av religiösa skäl. Det har strömmat förbi en hel del åsikter på fejjan och förbryllande många svenska tecknare verkar upptagna med att skuldbelägga offren.

Det var någon någonstans som ville ha bildkommentarer på alltihop så jag kletade ihop en teckning. Jag är lite ringrostig efter att ha tecknat så lite under lång tid. Å ena sidan har det varit skönt att slippa all frustration som är förknippad med teckning. Å andra sidan är det lite kul att se linjerna ramla ut på papperet.