Förlorarnas klagosång

Jag har aldrig gillat Mona Sahlin eller Thomas "Jag sköter valkampanjen via Facebook" Bodström. De är personer som mest producerar prat och verkar sakna ideologisk ryggrad. Tillsammans lyckades de förvandla sveriges största parti till ett krympande, idélöst och håglöst parti. Nu försöker de på något sätt skriva om historien - "Thomas är som Zlatan" säger Mona Sahlin, ja möjligen den period i Barcelona när han var petad och var sur och grinig.

När Mona ser tillbaka så säger hon att "det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare med mig som partiledare" vilket säger en hel del om hennes perspektiv. Det var provocerande lite om hur vi ska minska arbetslösheten och garantera välfärdssystemen.

Nåja, jag är glad att deras epok är över. Nu återstår att se vad Juholt går för. Libyendiskussionerna imponerar inte.

Tyskland ska skrota kärnkraften

Som jag minns det så har det varit 3 stora kärnkraftshaverier Three mile island, Tjernobyl och Fukushima. Det verkar väl också vara en viss periodicitet på ungefär 20 år mellan haverierna. Om jag förstått det hela så menar teknoligins försvarare att alla olyckorna har varit så svåra att förutse att de nästan egentligen inte har hänt - men det historien lär oss är att det som sker alltid är det oförutsedda ...

I alla fall så har Tyskland beslutat sej för att skrota kärnkraften. Rent spontant känns det väl rätt. Det verkar inte som om den idiotsäkra teknologin existerar och slutförvaret av avfallet väntar fortfarande på sin lösning. I Sverige anser vi ju oss ha löst problemen . om inget oförutsett inträffar.

Ur säkerhetssynpunkt så vore det bästa att skrota kärnkraften i Sverige. Det näst bästa vore att byta ut de äldsta kärnkraftverken mot moderna konstruktioner. Det allra sämsta är förstås att lappa och laga på gamla uttjänta kärnkraftverk som ingen längre riktigt vet hur de fungerar. Den svenska linjen.

Expressen, Aftonbladet, DN

Superdåligt arsle

När det gäller klockor är jag lite konservativ. Jag vill ha en gammaldags klocka med visare. Men jag vill också ha larm. Det är bra att ha för att komma ihåg saker. För tjugo år sedan hade jag en så fantastisk klocka. Den var traditionell med visare utan siffror. Det fanns en lite digitalruta där man kunde ställa in ett larm. Så som utvecklingen har dundrat fram de sista decennierna så tycker man att det skulle vara en smal sak att konstruera sådana. Men antingen är klockor fullständigt avskalade eller så är de helt hysteriska.

Finns det både urtavla och digitalt på samma ser det ut ungefär på det här sättet:

Bob Dylan 70 år!

Idag blir tydligen gamm-Bobban 70 år! Otroligt! Det är bara att erkänna att vattnet omkring oss verkar ha stigit.

En kort kort stund så existerade det en slags rivalitet mellan Bob och Donovan där runt 64. Ungefär som mellan Elvis och Tommy Steele. Donovan hade ett litet vagt övertag i och med att han hade sytt en egen jeans-keps. Själv höll jag på Donovan. Jag har väl fått se mej överbevisad hundra gånger om i det fallet. Det är otroligt vilken sanslös mängd briljanta låtar den mannen har fått ur sej genom åren. Det måste vara något slags världsrekord.

Nakenchock på E12

Igår var det en rätt fin försommardag. I kvällningen så kör jag efter E12:an in mot Umeå. Jag har Veronica Maggios nya skiva "Satan i gatan" som känns som en behaglig sak att lyssna på i bilen. Just när hon sjunger "Det handlar om dej" så blir jag varse att det sticker upp 3 nakna rumpor i bakrutan på bussen framför mej. Turligt nog så hade jag en kamera i fickan som jag langade över till hustrun. Tyvärr hade en av gossarna lyckas sätta sej innan hon fick igång kameran.

Jag tycker synd om Bamse

Det är märkligt hur det kan bli. Bamse har varit en fredad zon där föräldrar lugnt har kunnat lämna sina barn utan att behöva vara rädd för att något olämpligt ska kunna förekomma. Rune Andréasson hade klockren känsla för vad som gick hem i folkhemmet. Han försvarade Cuba och Kina mot det otäcka USA. Men som det ofta blir med kändisar kommer de plötsligt i en situation där de inte kan göra något rätt.

Nu har man alltså lyckats trampa i klaveret genom att samarbeta med Migrationsverket, ondskans högborg i Sverige, och en upprördhetsTsunami drar över de sociala medierna. Delvis ger jag kritikerna rätt. Bamse hamnar lite "out of character" när han på något sätt försvarar myndighetsbeslut. Det är liksom inte hans sak. Bamses sak är att försvara de svaga när myndigheter blir elaka. Som jag läste någonstans "varför äter han inte dunderhonung och spöar skiten ur dem på Migrationsverket" - det kan man ju fråga sej - men som informationsbroschyr hade det kanske blivit lite märkligt. Nåja, Bamseredaktionen borde ha tackat nej till uppdraget.

Men samtidigt så hamnar kritiken lite bortom alla gränser. Jag plockar två exempel från Facebookgruppen "Sälj inte ut Bamse till Billström Egmont&co - ingen människa är illegal" på hur man medvetet förvanskar Bamses tidigare serier:

Nu fick vederbörande svar på tal från andra i gruppen men jag har inte tagit med dem av hänsyn till att de kanske inte vill stoltsera ute på det vilda internetet. Först efteråt så inser jag att jag kunde ha blurrat deras identiteter men jag ids inte göra om det.

Här är en liten länksamling. Det är allt från vederhäftig kritik till rena stollarna:

Bamse + Jimmie Åkesson = Migrationsverket.
Bamse har blivit Sverigedemokrat.

Bamse ger sen in i Asylpolitiken.
Bamse goes SD.
Bamse goes SD:are.
Bamse hygglo bara på ytan.
Bamse jobbar för Migrationsverket - ett tecken i tiden.
Bamse sviker små och svaga.
Bamses deportationsskola.
Dags att gå i ide, Bamse
Med Bamse som gränsvakt
Migrationsverket: Vi är stolta över vår Bamsetidning.
Migrationsverkets Bamse är ett svek mot barnen.
Nu stormar det om Bamse igen.
Skammens dag.
Så blev Bamse en lögnhals.
Vilks ifrågasätter specialutgåvan av Bamse.
Världens starkaste björn blir Frontex-vakt.

Nåja, nu är jag van vid bisarra överreaktioner när tecknade serier är inblandade. Av någon anledning hör det till. Det är väl bara något år sedan som den som skrev den första upprörda artikeln i det här ämnet, serieskaparen Mattias Elftorp,var en av de som i sociala medier kritiserades som mer eller mindre antisemiter i samband med utställningen "Mus, Mouse, Maus" som gjordes i Seriefrämjandets regi.

Fattigmansvaluta - chipspåsar

Man ska höja priset på månadskort på lokaltrafiken i Stockholm från 690 till 790 kronor - en höjning på 14,5% om jag räknade rätt. Jag har all förståelse för att saker kostar och att saker ska betalas. Men en så stor höjning är rätt dramatisk för de som har små marginaler. Ska man sälja in något sådant så måste man vara finkänslig. Nu vet jag inte riktigt vad den där Torbjörn Rosdahl är för någon men när han viftar bort protesterna med "Det är bara tre chipspåsar" så förstår man inte hur man ska hantera en oponion.

Man förstår hur hjärnan måste ha arbetat för att han ska kunna räkna om till en valuta som underklassen kan förstå. "Det måste ju vara någon mat ...öh ...hummer .. äter dom sånt ... nä ... filet mignon ... nä ... öh ...två centliter Ardbeg på krogen ... nä ... vänta nu! Dom äter chips! Det har jag sett på TV ... Du är vad du äter ... just det!"

"Jamen, herregud! Folk arbetar ju! Jobbskatteavdraget täcker ju lätt in det!". Jag pratade med en som befann sig i Fas 3. Man har max 80% av 80%, inget skatteavdrag men måste likafullt betala sina resor. Snacka om att det straffar sej att av en eller annan anledning halka utanför arbetsmarknaden. Inte sällan handlar det om folk som råkar bli friställda vid fel tidpunkt i livet. Är man 55plus är det inte lätt att finna nytt arbete.

Skissböcker

Tecknare är ofta rätt sköna typer. Lite lagom socialt handikappade med icke strömlinjeformad personlighet så är det rätt intressant att gå runt och språka med dem på en sådan här mässa. En kul grej är att en del ger ut skissböcker.

Jag brukar späka mej själv genom att köpa Hedvigs skissbok. Ja, brukar och brukar. Det är andra året men är jag där nästa år lär jag fortsätta. Jag var egentligen utan pengar men jag tog lunchslanten och handlade för. Alltmedan Hedvig och Joakim satt och vräkte i sej hamburgar. Max.

Hedvig tecknar i ett Disney-liknande manér är så fruktansvärt bra att det är smärtsamt för en tecknare att se hur bra det egentligen är möjligt att teckna.

En annan intressant figur är Mattias Adolfsson. Jag lärde känna honom lite närmare på en kurs jag gick och det är en mycket behaglig man som går och retar sej på ungefär samma sak som jag själv. Han går ständigt runt med en liten skissbok - inte vilken skissbok som helst utan det ska vara moleskin. I den går han och tecknar med en mycket konservativ reservoarpenna. Inga skisser - direkt med reservoarpennan. Bilderna är stundtals magiska ..

Lustigt nog kunde man köpa den i fyra varianter. de hade olika färgade pappband som gick runt bokens framsida.

Mattias talar snabbt, effektivt och textar väl. Man hör vad han säger även i en surrande mässhall. Själv talar jag mumlande, osammanhängande och långsamt - ändå talar jag snabbare än vad min hjärna hinner med. När jag ska välja färg så säger jag "Jamen, jag tar en böglila - jag är ju ändå i Stockholm". Jag vet inte var det kom ifrån. Intressant nog så var det den färg som sålts mest. Men när jag ser på den i vanligt ljus ser den närmast rosa ut.

Mitt roligaste köp på SPX

Som yngling älskade jag Agent X9. En intelligent och smart serie. 1970 meddelades att världens bäste tecknare  - Al Williamson - skulle ta över även i den svenska serietidningen. Jag fullständigt dyrkade den tecknaren och satt och ritade av rutorna i tidningen. Så här i efterhand så kanske serien inte var så himla bra. Den står sej bättre än samtida TV-deckare men det är ungefär samma stuk. En kort historia berättas tämligen rakt upp och ner. Ibland så låter manusförfattaren huvudpersonen åka ut på ganska märkliga äventyr för att tecknare ska få briljera.

Nu har de två första åren kommit ut i ett pråligt samlingsalbum. Stripparna är 24,5 cm långa! Det ser helt fantastiskt ut.

Jämför med originaltidningen från 1970:

Serien gick alltså som dagsstrip och klipptes i Sverige om till serietidningsformat. Förlaget Semic hade utvecklat omklippandet till skön konst och gav ut massor av tidningar som gjordes på det här sättet. Den här praktutgåvan visar stripparna rakt av:

Den svenska serietidningen fick klippa bort och rita till för att rutorna skulle passa. Det tog mej alltså drygt förtio år innan jag äntligen fick hela stripparna som jag ville ha dem. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Det är svårt att vara lagom arg

I lördags så var jag på en fest där man skulle "Krossa borgarna" eller något. Den svenska alternativa serieeliten samlades för att dricka öl och lyssna på något slags postprogg. Själva festen var inte lika rolig som förra årets då musiken var så hög och det fanns ingenstans att skyla sej från ljudet. Även en serierevolution måste inrymma ett begripligt samtal även om asynkron dans till repetitiv musik säkert kan vara trevligt. Men jag har hört pålkranar med större variation i uttrycket.

Men till festen hör också ett upprört nummer av Galago.

Det börjar bra. Hanna Pettersson beskriver arbetet som en sådan där modern skattesubventionerad piga. Det beskrivs ganska rakt upp och ner ungefär hur det är att rent praktiskt arbeta i en sådan här tjänst. Enkla tydliga teckningar och begripligt berättat. Här kan man ju faktiskt bli riktigt arg. Den offentliga hjälpen till fattiga och sjuka dras in samtidigt som man satsar 1,3 miljarder för att välbeställda rika ska slippa gå ut med sina Afganhundar själva. Sossarna håller på att svänga i frågan. Man får väl anta att damerna i toppen har hundar de inte idds gå ut med.

Sedan så är beskriver Mats Jonsson ganska väl hur han mer eller mindre tvingas in i ett föräldrakooperativt dagis. Hejdlöst roligt faktiskt. Jonsson anses ju vara en "fultecknare" i det att han tecknar mycket enkelt, ungefär som om "det där skulle jag kunna teckna själv" men han är en väldigt slipad och effektiv berättare.

Så långt är det strålande. Allt det som Seriefront aldrig lyckades med. Men sedan tappar tidningen en hel del. Det spretar åt alla håll. Serierna blir tyngre att läsa och folk är lite för arga för att de ska kunna uttrycka sej begripligt. Det finns några saker av Liljemark, Lundquist och Pirinen som är läsbara men de har alla gjort så mycket bättre tidigare. Jag tror inte att det här är de serier som kommer att väcka massorna.

Usama Bin Ladin

Som den nyhetsmissbrukare jag är så har jag haft fullt sjå senaste dagarna att sätta mej in i allt som sägs om Usama bin Ladin. Särskilt har jag ägnat mej åt de dunkla delarna av nätet. En del tror att han dödades redan 2001 men att man har haft honom nedfrusen till ett passande tillfälle. Schangtilt av Bush att lämna en sådan fjäder i hatten till sin motståndare. En del har haft spekulationer kring sammanträffandet att Carl Bildt just varit i Washington. Märkligt att det finns fler än Bildt själv som har sådana föreställningar om Bildts betydelse. Eller så är det Bildt själv som skrivit de texterna på internet. Det sitter en parabol på det huset som han hittades i. Någon tycker sej med bestämdhet tycka sej se att den parabolen pekar mot en av CIA:s kommunikationssatelliter.

Själv ser jag rätt positivt på det hela. Tajmingen med demokratiseringsförsöken i nordafrika gör att vi kanske kan få se en helt annan utveckling i världen. Vi kanske kan dra ett streck över den här tidsperioden med korsriddare och skäggiga gubbar med skojiga hattar.

Det är möjligen de skojiga huvudbonaderna jag kommer att sakna. Det måste vara roligt att vara hattmodist i Afganistan.

Jädrar vilka tjädrar i Forsmark

Det var ett intressant inslag i Västerbottensnytt igår. Man har en sådan där reporter - Berno Jonsson - som ser ut ungefär som om man kände honom. Lätt överviktig och white and nerdy. Faktum var att jag var övertygad om att jag kände honom när jag träffade honom på Gammlia men kunde bara inte placera honom. Men han var rutinerad med folk som tror att de känner honom men inte kan placera honom.

Hursomhelst så skulle han göra ett sådan där väderinslag som de brukar ha och så träffade de på en tjädertupp efter blå vägen. Vid Forsmark av alla ställen (inte det i Uppland utan det i Lappland). Tjädertuppen var ganska "cocky" (finns det inget sånt ord på svenska? "Tuppig" låter lite löjligt.) och jagade Berno efter vägen.

Själv har jag all respekt för tjädrar. En gång försökte jag ta mej från Laisvallby till det Forsmarkska residenset genom skogen nattetid. Det var mot höstsidan till och det fanns bara ett svagt ljus från himlen och jag saknade ficklampa. Men det är ju en sådan väg som jag borde kunna gå med slutna ögon. Mitt i mörkret så exploderar hela världen. En fasansfull varelse exploderar runt omkring mej jag kan uppfatta att varelsen har fjädrar och är gigantisk. Alltihop försvinner i mörket och det tar en stund innan jag förstår vad det är jag råkat ut för. Hjärtat har inte lämnat min halsgrop än fast det gått en tretti-förti år.

Umåker 2011

I helgen var det stort travkalas i Umeå. På vägen in till entrén eskorterades man av sambadansöser med ett sambaband. Tjusigt värre. Vi hade bord inne på restaurangen där det var dukat med blå och gula servetter och alla ställde sej upp som på en given signal när nationalsången spelades. Till förrätt var det en liten räkmacka. Varmrätten bestod av det obligatoriska köttstycket, i detta fall oxfilé med en riktigt angenäm sås. Potatisgratängen var i form av en tårtbit med lite rotsaker i. Men det var lite rörande var att man försökte smyga in lite grönsaker i form av 5 små sparrisar - för att den i huvudsak manliga publiken inte skulle märka dem hade man lindat in dem i bacon -men de flesta hade blivit utsatta för samma trick av sin mamma och genomskådade tricket så det låg några sparrisar på de flesta tallrikar när de bars ut igen.

Men det bästa med att sitta inne på restaurangen är ändå att sitta och titta ner på stackarna som huttrar i ploarvinden medans man själv sitter och dricker pilsner och i lugn och ro kan fylla i sina kuponger utan att programmet blåser iväg.

Hur gick det med själva travspelandet frågar ni er. Det gick väl ungefär som vanligt.

På V4 vann vi nästan 25 000 (dvs inte 24500 utan ingenting alls men det var förstås jättenära att vi fått in V4:an och då hade vi vunnit 25000) och på det stora systemet fick vi nästan igen pengarna.