Att döda snällt

Det var en liten palaver häromdagen. Det var en same som avlivade en ren som skadats illa vid en tågpåkörning. Han var skam till sägandes inte beväpnad och fick därför ta kål på renen med en kniv. Så får man inte göra - inte bra. Han skulle ha ringt efter Polis eller en jägare och låtit renen ligga och plågas. Nu är han ironiskt nog polisanmäld för djurplågeri.

Lustigt nog så lästa jag häromdagen en text, som eventuellt handlar om min farfars farmor, som just handlade om samisk händighet vid djuravlivning.

Sara Albertinas far egde tusen renar, som hela familjen plägade följa. Hon tycker det vara illa att man icke neråt landet slagtar kreatur lika fort och plågfritt som lappen sina renar. Ett litet hugg i nacken är allt hvad som behöfs, så faller djuret utan klagan eller dödskamp. Hennes far försökte enligt landshöfdingens i Norrbottens län begäran, denna method på hornboskap som var honom tillhörig och den lyckades fullkomligt.

Samtidigt så kan man köpa Halalslaktat kött i affärerna - ja, det serveras väl i skolorna antar jag. Det är liksom okej att använda tveksamma metoder utomlands och importera köttet hit. Det är väl lite skitnödigt att prata om hyckleri men det ligger i den riktningen.

Lappar och vargar

Det är lite märkligt att följa debatten om vargjakt. Eller det är väl inte bara debatten som är konstig – hela spektaklet känns konstigt. Har man problem med inavel så vore det väl bättre att man kartlade stammen ordentligt och kollande vilka djur som är sjuka. Nu verkar man skjuta lite på måfå och konstaterar att de flesta djuren verkar helt friska. Det är ju lite vanskligt att föra in vargar från andra håll eftersom de svenska djuren verkar vara behagligt folkskygga. Vem vet vad man får in för något i stammen om man hämtar från andra håll. Sedan känns det inte helt lyckat att blanda in jägarkåren så mycket i hanteringen av vargstammen.

Men det är motståndarna till vargjakten som förbryllar mest. Man verkar väldigt fundamentalistiska och man har fått onda ögat mot samerna. Det är så illa att man känner igen tongångar bland vargvännerna från rasistsajter och Flashback, samma siffror och samma argument verkar dyka upp.

Ett av argumenten som dyker upp är att ”en fjärdedel av landets yta är reserverad för renskötsel” och man målar upp en bild av att man skulle kunna ha en rovdjursstam i Sveriges norra del om inte lapparna var i vägen. Har de här människorna ens en blek uppfattning om hur det ser ut i landets nordvästra delar? Det är gigantiska arealer där det knappt växer en buske, det är lika glest mellan större djur som det är mellan människor. Bortsett från renarna så finns det knappast några djur för vargar att äta. Skulle rennäringen försvinna och man släppte renarna vind för våg så skulle stammen decimeras och skulle knappast räcka till för att underhålla en vargstam. Ätbara djur finns i skog och det finns oerhört mycket mer lämplig vargföda i mellansverige än vad det finns i fjällvärlden.