Utbrändhet?

Jag ser att de stora bloggarna håller på att bli utbrända. Det är tydligen ett styvt arbete att shoppa varje dag, ta sej hem, få på sej dagens outfit och ta ett kort med sin mobil.

Själv känner jag att jag har något slags problem även om ordet utbränd känns väldigt fel. Jag har väldigt mycket värk i min arm och det är lätt att jag överbelastar den. Jag kan teckna någon timme och kanske göra något annat men det är allt jag pallar med. Problemet är att jag hinner inte göra så många dumheter så att jag får ihop till ett blogginlägg. Hur ska det här gå?

På Norrlandstoppen

Till sist har min blogg placerat sej på något slags topp, nämmeligen Norrlandstoppen.

Det är tydligen så att ingen kommit på att registrera sej under den kategorin. Ettan är någon politiker som jag aldrig blivit klok på. Den enda som jag skulle kunnat rekommendera är "Dagarnas skum" som är Erik Jonssons utsökta blogg om litteratur men den har upphört till förmån för "Provins på nätet".

Annars brukar jag ha svårt att placera mej på sådana här listor. Sådana där modebloggerskor brukar sätta "illustration" som sina intressens och sätta in någon tafatt teckning så på illustration ligger man på typ 5000:de plats.

Hundliv

Den senaste veckan har varit mer hundfylld än normalt. Det har varit rondellhundar, hundutställning och hundbröd. Hundbröd? Jo, dottern, känd traderamissbrukare, hade köpt en kakform i form av en Bassett och gav den som födelsedagspresent till mej. Hon hade bakat bröd med den också, mobilkameran gör dem inte rättvisa:

Jag håller fortfarande på och bearbetar minnesbilder från hundutställningen. Det var många stora hundar och utställningsområdet var beläget på blöt sand vilket gjorde att många hundar såg rätt ruffiga ut. Hundägare är i gemen rätt så ruffigt klädda, så jag blev lite paff när jag plötsligt såg denna skönhet.


Jag blev så häpen så jag han knappt se matte men det lilla jag hann se gav ett intryck av ett väl samlat ekipage. Det var många utställare som inte riktigt insåg att de själva var en del av visningen så det var välgörande att se. Dessvärre var den andra hunden i det sällskapet något ljushylt och hade inte smorts in med tillräcklig solskyddsfaktor så stackarn var alldeles illröd och flammig.

Jag har ju berört Vilks i några inlägg och det har gett mej en liten skjuts på topplistan bland Umeåbloggare. Bråk är intressantare än roligt. Hursomhelst så är jag stolt över att ha passerat storheter som "Annelis fitnessblogg" och "Edward Riedl (M)" mitt nästa mål är att vara så bråkig och irriterande att jag passerar "Angelica - fyrbarnsmamman".

Stylistens klagan

Jag hörde något på radion. Det var en bloggare i sextonårsåldern som beskrev sitt tunga slit som bloggare. Hon nämnde också något om sin stödpersonal som olika rådgivare och stylister. Reportern hördes lite frågande men självklart är det så att alla vi bloggare med självaktning har en stylist!

Min stylist har varit missnöjd med mej under hösten. Normalt brukar jag av bekvämlighetsskäl hålla min hårväxt undet herrans tukt och förmaning eftersom min hårkvalité är typ fisklina för tyngre havsfiske. Den enda hårklippningsmaskin som fungerar på mej är också en specialmodell för strävhåriga terrier. Men på grund av mitt späckade schema så har sådana där saker blivit lite eftersatta. Efter ett tag började jag tycka det var lite roligt att se håret växa. (Frågar du min stylist om mitt späckade schema så menar hon att mycket av det går åt just åt sådant som att sitta och se på när håret växer) Men så hände något över en natt. Plötsligt var jag väldigt lurvig. Mitt skägg drog lite grann åt det gammaltestamentliga hållet.



Saker bör ju lanseras med ett snyggt namn så jag föreslog för min stylist att jag skulle kalla det för "patriark-skägg". Min stylist kontrade med "uteliggar-skägg" vilket i mina öron lät betydligt mindre säljbart.

Men riktigt hur illa det var ställt förstod jag inte förrän jag och stylisten skulle ut och handla julklappar på stan. Jag fick inte gå närmare henne än tio meter och jag fick bara kommunicera med mobil.


Men nu är jag ansad och fin igen. Min stylist är nöjd.

Bloggtopparna

Man blir konstant förbryllad när man ser vad det är som folk läser på bloggarna. Innehållet är tunnare än luften på Mount Everest på de flesta av toppbloggarna. Dessutom är det en märkligt kvinnodominerad värld. Den manliga blogg som ligger högst på bloggtoppen är "Gaybloggen". De följande manliga bloggarna anger "herrmode" som sitt intresse men kläderna man ser där är det troligare att man finner på en vuxen kvinna än på en vuxen man. Utan att ha gjort någon vetenskaplig undersökning så vågar jag ändå hävda att bloggtopparna avviker från genomsnittsbefolkningen.

Om man då tittar på de allra populäraste bloggarna så skrivs de av flickor i närheten av folkölsåldern. Av bilderna att döma så ligger champagneåldern några år lägre än folkölsåldern. De kommer alla i samma form. De är aggressivt blonda, har en topp i sån där rosa färg som annars bara bärs av inredningsarkitekter och urinvägsinfektionskorta kjolar.


För några dagar sedan så var några av toppbloggarna gäster hos Aschberg. Det såg lite roligt ut för de såg ut som trillingar. Dock blev jag imponerad av självaste högst-på-bloggtoppen Kissie som utan att tveka gnaskade i sej ett par stekta fårtestiklar som någon bisarr gök bjöd på. Hon kommenterade detta på sin blogg med: "Jag käkade testiklar i direktsent TV" hon klagade på att de andra blondinerna inte öppnade "käfftarna", på något sätt har hon misskött sej på blogg.se så hon ska bli "avstäng". Här börjar jag ana något av gåtans lösning!

Som jag tidigare nämnt så är jag statistikmissbrukare. För ett halvår sedan så skrev jag ett inlägg med den avsiktligt felstavade rubriken "Statestik". Till min alltmer stigande förvåning så ser jag att det är ett av de vanligaste sökorden som dirigerar folk hit från Google. Är förklaringen så enkel att folk i gemen idag stavar så otroligt illa så att när de söker via Google så skickas de till de lika illa stavade blondinbloggarna?

Pladdraren

Västerbottenskuriren ville intervjua mej. Han ringde vid niotiden på morgonen då jag sovit ungefär en timme efter nattpasset. I den situationen går man med på vad som helst. Orsaken var tydligen att man ville veta vad man var för djur som var oblond och över femtio år och ändå bloggade. Typ. Han skulle höra av sej närmare om tidpunkt senare.

Någon dag senare skulle han hämta mej och vi skulle åka till någon kvinna som också bloggade fast hon var över femtio. Tydligen är saken den att jag verkar ha anmält mej i någon form av tävling för femtiplusbloggare. Damen som vi skulle hälsa på var ungefär lika osäker som jag om riktigt varför hon anmält sej till den. Hon var visserligen blond men en annan sorts blond och hade en fotoblogg som hette "KonstBarbro". När jag anmälde mej så var det bara en länk jag råkade klicka på. Och vips var jag anmäld.

Det hela var väldigt trevligt och efter en stund satt jag och pladdrade som en drucken.


Journalisten ställde en massa frågor och jag svarade mångordigt mest om någonting helt annat. Plötsligt förstår jag makthavare som står och svamlar framför journalister. Det är synd om makthavarna. Jag har inte den blekaste aning om vad jag egentligen sa.

Vi får se hur pinsamt det hela blev. Någon gång i nästa vecka.

Blog Awards

Det har varit utdelning av Blog Awards. Jag höll på att missa att det hände eftersom de obegripligt nog inte hört av sej till mej. Alltså jag har ju trots allt en 40 läsare. Visst, det är bara hälften som egentligen vill läsa min blogg, resten googlar hit via "håriga underliv", "förnedringsporr" och "svenskar mesiga".

Vår lokala förmåga Foki tog hem storslam. Det är en okej blogg med något slags gelegodisestetik som är ganska tilltalande. Kombinationen Thai/Jokkmokk är inte så dum den heller. Jag såg henne häromlördagen irl när jag stod utanför någon textilbutiks konkursutförsäljning och hon cyklade förbi. Hon är ungefär hobbitstor och så söt att man riskerar diabetes vid blotta åsynen.

Bloggen handlar mest om olika gulliga konstigheter som hon hittat på internet. Man kan ju ifrågasätta verkshöjden då hon tillför lite till de saker hon publicerar. Undrar hur det funkar med upphovsrätten. Sedan lagar hon diverse ätbart. Mest sötsaker och slisk givetvis. Alltid läckert presenterat. De maträtter som ser ätbara ut är onekligen frestande.

Det slår ju i alla fall kändisbloggerskan Magdalena Graafs vars matlagningskonst förefaller något mindre estetiskt tilltalande:


Av någon anledning så har man en kategori som heter "kaxigaste bloggen" vilken vanns av Kissie. Vad som menas med kaxig är att man skränar ungefär som en amerikans wrestlare. Hur man kan få det till en positiv egenskap är väl en prestation som kanske borde renderat något slags pris.

Som tecknare så blir man nyfiken på årets "foto&designblogg" som vanns av Nevnarien . Den är väl sådär. Själva helheten är väl snygg. Men när hon ska till och teckna Jack Sparrow blir det direkt pinsamt. Har man ingen aning om vilka djävulskt häftiga bloggar det finns därute?

Som helhet måste jag säga att man mest verkar premiera skräp. Det finns så vansinningt mycket fantastiskt i cyberrymden.

Vem kan man lita på?

Jag har frossat i Israeldebatt den sista veckan. Jag har verkligen försökt förstå situationen men nu har jag till sist fått acceptera att jag inte förstår någonting.


Uprinnelsen är att en journalist vid namn Donald Boström skrivit en artikel där han utmålar en illegal handel med organ från dödade palestinier. Eller riktigt vad han skriver i artikeln är lite luddigt. Ett antal palestinska unga män ska ha skjutits till döds och lämnats tillbaka med bålen öppnad och hopsydd. Möjligen ska vissa organ saknas. Samtidigt så är det en härva i New Jersey, USA där det har förekommit illegal organhandel. Läsaren antas dra en slutsats därav.
Olika personer i den Israeliska regeringen och den israeliska ambassadören i Sverige gick i taket därför att det i deras öron lät alltför mycket som en antisemitisk vandringssägen från trettiotalet. Man krävde att den svenska regeringen skulle fördöma artikeln. Den svenska regeringen sa att man enligt den svenska grundlagen inte kunde göra så. Vilket inte riktigt är sant för det KAN man nog göra. Regeringen kan inte ingripa mot pressen men man kan fördöma om man vill. Den israeliska ambassadören Zvi Mazel hävdade bestämt att regeringen visst kunde ingripa eftersom man gjorde det under Muhammedkarikatyrkrisen. Fast det är ju inte riktigt sant det heller. Det vill säga man ingrep men den ansvariga ministern fick avgå eftersom hon översteg sina befogenheter.

Journalisten Cornelia Edvardsson ställde den nog så intressanta frågan om det överhuvudtaget var möjligt att använda organ från ihjälskjutna. Hon säger att hon pratat med en transplantationsexpert som säger att det är omöjligt (eller åtminstone så svårt att det är osannolikt att man ens försöker) och Donald Boström säger sig också ha pratat med en läkare som säger att går hur fint som helst. Cornelia Edvardsson sade också att Boström har försökt kränga den här historien tidigare men att han inte fått den publicerad. Fast det är inte riktigt sant det heller därför att delar har funnits i boken Insallah där lustigt nog Cornelia Edvardsson själv medverkade. Intressant nog så verkar det som om utrikesdepartementet har sponsrat Boströms medverkan i den boken med femtiotusen kronor så på sätt och vis så är regeringen ansvarig för artikelns uppkomst så man kanske borde be om ursäkt ändå ...

Som en sista krydda på anrättningen så stämdes Aftonbladet av en privatperson i New York. Därför så publicerades en engelsk version av artikeln på aftonbladets nätsida. Det märkliga var bara det att flera av de känsligare partierna av texten skiljde sej ganska markant åt. Det här var uppgifter som först bara cirkulerade på några pro-israeliska och tokliberala bloggar. Men en journalist på TV frågade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin varför det var så stora skillnader på den engelska och svenska texten. Jan Helin såg oss tittare i ögonen och förklarade att det var en ren tillfällighet, vi kunde lita på honom. Han såg ut som Richard Nixon i ögonen.

Det har talats mycket om att bloggarna kommer att ta över mycket av gammelmedias granskande roll. Förvisso är det så att mycket av det som kommit fram i den här historien har kommit genom bloggar men de olika bloggarna är fruktansvärt polariserade och släpper bara genom sådant som talar för den egna saken.

Osökt kommer jag att tänka på när Magnus Uggla gjorde en skiva med gamla progghits. Det var en offentlig hemlighet att Björn Afzelius använt inkomsterna från sitt engagemang från världens fattiga och förtryckta till att köpa en villa i Italien dit han reste för att få inspiration. I Ugglas version hade texten från "Vem kan man lita på" förändrats från "När Robert Zimmerman flytt landet med miljonerna" ändrats till "När Afzelius och Wiehe flytt till Italien med miljonerna" så fick han dra tillbaka skivan. När Uggla ombads en kommentar så sade han bara "Man kan inte lita på NÅN nuförtiden" och det, mina damer och herrar, det är i alla fall något som är sant.

En sån dag

Denna dagen har varit lite märklig. Jag håller på att installera frugans dator så jag sitter ganska bunden vid min egen. En orgie i slösurfande naturligtvis. Men jag kollade mitt läge på Bloggtoppen. Tydligen nollställer dom varje måndagmorgon så min fina blogg hade haft två läsare. Så jag tittar runt lite grann. Porrflickan Dolly hade haft 1500 intresserade på morgonen. Folk kanske ville dra en Tarzan innan jobbet så de är lugna och fina. Och Kenza vad-hon-nu-heter hade flera tusen läsare. Jag kan liksom inte förstå varför. Det är liksom en fjortonårings tomma pladder, illa skrivet och utan innehåll. Blondinbella skriver ju hyggligt även om innehållet är flortunt. Eller Katarina Zytomierska som är lite rolig att läsa för hon är som en ilsken råtta.


Men vem bryr sej. Hursomhelst så började jag klottra i ett block. Det bidde tre Somaliska pirater. Men när jag skulle sudda bort blyertsstrecken visade det sej att jag använt en tuschpenna som inte tål sudd. Så jag fick trixa till det lite när jag skulle lägga på lite sepiafärg. Den vart som trevlig så jag skrev ett litet tjo-flöjt-inlägg om piratpartiet. Det måste ha blivit länkat nånstans för jag har klättrat på humorbloggtoppen från plats 290 i morse till plats 29. Jag har passerat storheter som Henrik Schyffert. Hah!

Man blir lite nervös när sånt här händer. I värsta fall kan man ha blivit länkad på Flashback som "neger-humor" eller något annat hemskt. Annars verkar de piratpartister som kommenterat var trevliga och välvårdade.

Bitarna faller på plats

Jag har tänkt fel. Jag har tyckt att det varit roligt att sätta ihop lite konstrasterande rubriker, ungefär som "Stay-ups i Gaza" men nu inser jag att det finns ingen vettig människa som söker på just de sökorden. "Stay-ups" går ihop med "lingerie", "spetsar" och "body". Eller något ekivokt men det lämnar jag åt er egen fantasi. "Gaza" går ihop med "Nöd" och "förtvivlan". Det enda som jag har parat ihop rätt ät "paltdag" och "paltkoma".

Det är komplicerat det här bloggandet.

Håriga underliv

När jag började engagera mej i bloggosfären var min föreställning, ungefär som NASA, att jag skulle kunna hitta intelligent liv därute. Alltefter vart tiden gått så har hoppet långsamt eroderat så idag skulle man, ungefär som NASA, bli alldeles till sej om man fann spår av encelliga organismer.

Det verkar som om jag till sist fått kontakt med bloggosfären. När jag tittar i statistiken ser jag att de nya besökarna har googlat sej hit. Detta genom att använda sökorden 'håriga' + 'underliv'. För er fans har jag idag gjort en specialare bara för er.


Samtidigt känner jag ett visst vemod. Det kan inte vara lätt att vara håriga-underliv-fetischist i dagens läge när alla är så välrakade att de ser ut som småbarn. (Äsch! just nu inser jag att jag borde skrivit detta igår. På Fetischdagen.)

Var är ni alla gubbar?

Jag lät som en riktigt sur gubbe i mitt förra inlägg. Då slår det mej att jag inte har sett några gubbar i bloggosfären. Vad är detta? Det borde ju finnas oändliga behov av att uttrycka sej. Jag menar det snöröjs för lite, sandas för lite, saltas för mycket och folk sitter med badkläderna i bastun. Det hör ni ju att det måste styras upp.


Ni kan väl inte bara lämna mej här ensam och representera gubbarna. Kom igen nu och börja blogga!

Kiss&bajsbloggar och blondinbloggar

För ett tag sedan fick jag ett hjärnsläpp. Jag råkade titta genom min besökslogg och insåg att jag hade haft tre besök på bloggen under en veckas tid. Jag hade väl föreställt mej att jag skulle ha en femton-tjugo i alla fall. Jag började söka genom de bloggar som hade extremt många läsare och fattar absolut ingenting. Varför vill folk läsa om när bloggaren klär på sej på morgonen? Om det var nåt kåseri med vilka förtret man kunde råka ut för en brådskande morgon kunde man förstå. Men det handlar alltså om de två timmar bloggaren lägger ner på att finna rätt outfit på morgonen. Varje klädesplagg redovisas med inköpsställe och pris. Femtonhundra anses som fyndpris. Det är lite svårt att få ihop med sysselsättningen som i storbloggarnas fall brukar vara att de halvtidsstuderar och "springvikar".


Detta är mitt nästa problem. Förutom att de inte har något att berätta stavar de som lågstadieelever. Jag är själv inget stavningsorakel men herregud så illa det stavas. Epedemisk dyslexi.

Men en blogg följer jag med viss skräckblandad förtjusning. Det är en flicka som VK-bloggar. Hon stavar föredömligt och har en meningsbyggnad som i alla fall duger för mej. Men temat är kroppsvätskor och odörer. Man kan ju inte låta bli att grubbla över hur människans växnad förändras med moder och trender. Det verkar som om den anala fasen drar upp långt i tjugoårsåldern samtidigt som vuxenblivandet åtminstone enligt egna uppfattningar inträffar i tolvårsåldern. Samtidigt så träffar man på en del kvinnor i min ålder som har svårt att släppa tonåren. Adolescensen verkar ha förtvinat. Medelåldern förklämts och ålderdomen kommer vi nog inte att hinna med. Lika bra det kanske för vi verkar ju inte få någon pension heller.