Giv oss vår kisstant!

Kulturhuvudstadsåret lyser på något sätt fortfarande med sin frånvaro. Det talas om det ena eller andra bygget som ska färdigsställas men själva det kulturella innehållet lyser fortfarande med sin frånvaro. Så jag blev lite glad när jag hörde om det första stolleförslaget. Det gick ut på att man skulle ställa upp ett 54 meter högt plåtbeläte ute i älven.

Det är förstås en strålande idé. Jag skulle gärna se en staty av Holmlund i älven men så kul lär man väl inte få ha det. Dessutom har det alltid känts konstigt med jättestatyer av korta människor. En kul grej vore ju om man kunde göra belätet av bimetall så att det ändrade form med temperaturen. På sommaren en båld fallos som svullen sträcker sej mot skyn och på vintern en skrumpen vinterbadare ...

Annars så lär man kunna köpa Sundsvalls jätte-Y billigt...

Men det självklara motivet för en staty till kulturhuvudstadsåret är förstås den mest karakteristiska bilden av Umeås kulturliv - nämligen kisstanten!

Rosornas krig i Umeå

Det har ett tag blåst hårt i kultur-Umeå. Parkförvaltningen var tvungna att såga ner två popplar. För att göra en liten rolig grej så lät man en motorsågskonstnär göra två rosor av resterna av popplarna istället för att såga ner dem helt. Den allra mest näsrynkande eliten blev upprörda. Sådana beslut kan inte tas av en simpel parkförvaltare. Det måste underkastas personer med god konstnärlig smak. Just den delen är lite intressant. Ska det vara så att samtliga sådana beslut ska tas av samma bedömare eller kan folk på olika nivåer besluta om konstärlig utsmyckning? Argumentet är att samhället betalar stora pengar för att utbilda konstkunningt folk och så kan ett sådant här beslut tas av vilken amatör som helst som råkar sitta i någon chefsställning.

För min del blir svaret att det kanske är bra att sådana beslut sprids så att man slipper den stundtals själsdödande konformism som uppstår när alla konstnärer är utbildade på samma skolor och alla konstvetare är stöpta i samma form.

Men Umeås konstsnorkfröknar rasar vidare. Rosorna måste förstöras. Urartad konst ska inte tillåtas i det offentliga rummet. "Giv oss kissande tanter, giv oss konstnärer som krälar i sin egen avföring, giv oss konstnärer som sätter på lik, kort sagt: giv oss den goda konstnärliga smaken!"

Men ge mänskan en staty!

För något år sedan tog Umeå hit en spansk konstnärinna som var erkänt skicklig på att kissa stående i konstnärligt syfte. Nu när vi vill försöka bli kulturhuvudstad behöver vi något magnifikt för att sätta oss på kartan. Varför inte en staty för att ihågkomma den spännande händelsen.

Gör man den bara tillräckligt stor så kommer den att sätta oss på kartan.