Om kvinnors fulhet

När jag var liten läste jag allt i serieväg jag kom över. Även Hjärtebiblioteket. När jag blev något äldre läste jag fortfarande allt som kom i min väg men jag hade börjat grubbla. Ett av de märkliga fenomen jag inte riktigt kunde förstå var hur man gestaltade kvinnors fulhet i Starlet. Man tecknade alla kvinnor likadant. För att göra dem fula satte man glasögon på exakt samma kvinnoansikte. Mest slående var när en kvinna som inte brydde sej om sitt utseende började bry sej om sitt utseende och på så sätt lyckades fånga den åtråvärde mannen. Detta skedde enbart genom att ta av sej glasögonen. Klädsel och sminkning var identisk före och efter.


(Bilden är konstruerad för att emulera en Starletserie)

När jag nu skulle teckna den första serien i mitt projekt hamnade jag i ett dilemma. Huvudpersonen håller på att systematiskt gå genom kvinnliga bekantskaper. Han är något mindre entusiastisk för en kvinna som läser böcker. Noga räknat är det när hon vill diskutera sina litterära erfarenhet som han inte trivs. När man tecknar serier så är man manusförfattare, scenograf, rekvisitör, sminkör, ljussättare, regissör, skådespelare och scripta i ett. Man använder sej av fördomar på flera plan. En kvinna med batiktröja är proggare, en blond, hårdmålad kvinna med jätteboobs är ytlig och så vidare. När jag så ska iscensätta en bokläsande kvinna så vill jag sätta på henne glasögon. Gör jag henne ful då? Mina gamla erfarenheter från Starlet spökar i bakhuvudet. Hursomhelst så blev slutresultatet så här. Själv tycker jag att hon blev lite läcker.


Så lite tid och så mycket att tänka på.