Fattigmansvaluta - chipspåsar

Man ska höja priset på månadskort på lokaltrafiken i Stockholm från 690 till 790 kronor - en höjning på 14,5% om jag räknade rätt. Jag har all förståelse för att saker kostar och att saker ska betalas. Men en så stor höjning är rätt dramatisk för de som har små marginaler. Ska man sälja in något sådant så måste man vara finkänslig. Nu vet jag inte riktigt vad den där Torbjörn Rosdahl är för någon men när han viftar bort protesterna med "Det är bara tre chipspåsar" så förstår man inte hur man ska hantera en oponion.

Man förstår hur hjärnan måste ha arbetat för att han ska kunna räkna om till en valuta som underklassen kan förstå. "Det måste ju vara någon mat ...öh ...hummer .. äter dom sånt ... nä ... filet mignon ... nä ... öh ...två centliter Ardbeg på krogen ... nä ... vänta nu! Dom äter chips! Det har jag sett på TV ... Du är vad du äter ... just det!"

"Jamen, herregud! Folk arbetar ju! Jobbskatteavdraget täcker ju lätt in det!". Jag pratade med en som befann sig i Fas 3. Man har max 80% av 80%, inget skatteavdrag men måste likafullt betala sina resor. Snacka om att det straffar sej att av en eller annan anledning halka utanför arbetsmarknaden. Inte sällan handlar det om folk som råkar bli friställda vid fel tidpunkt i livet. Är man 55plus är det inte lätt att finna nytt arbete.