Melodifestivalen

I lördags så skulle jag ha lite lördagsmys, tänkte jag. Jag var på godishuset och införskaffade lite godis, pistagenötter och chips. Men jag hade glömt hur hardcore min hustru är.

Hon har alltså riggat upp datorer, netbookar, mobiltelefoner och en vanlig gammaldags telefon. Sedan satt hon och chattade, ringde och skypade hela programmet genom.

Tydligen kan tyskarna numer se den svenska melodifestivalen så de var lyriska. Mer egendomligt var att mina travkamrater var bland de värsta chattarna. Tydligen hann de få ihop flera hundra inlägg.

På något vis så övergick melodifestivalen till en gay-gala utan synliga skarvar. Det verkade vara ungefär samma människor där som på festivalen. Fast Mona Sahlin och Liza Marklund var där och solade sej i politiskt korrekt glans. Men annars var det mest bögar. Jag försökte mej på att parafrasera den gamla TV-reklamen och bjöd hustrun chips och sade "Var e flatorna?" men hustrun var upptagen med att utreda efter festivalen.

Själv var jag rätt nöjd. Låtarna var mer av samma som förut förstås. Men koreografin är bättre än någonsin. Kommer ni ihåg när Herreys gjorde sensation med sitt ändå rätt spartanska nummer? Det har runnit mykcet vatten under broarna sedan dess. Jag fattade lite tycke för Sebastians återhållsamma bidrag och försökte rösta på det men jag kom aldrig fram. Det är riggat alltihop!

Det är bögarnas fel.

Kommer ni ihåg den eminenta parodin på SVT:s debattprogram som Grotesco gjorde? Jag var alldeles lyrisk i flera veckor och såg alla Grotescoprogrammen i hopp om att bara få uppleva en skärv av denna. Tyvärr var det mesta bara konstigt - konstigast av alla var ett som handlade om metahumor.

Men så sitter jag och ser på själva originaldebattprogrammet. Jag håller på med annat så jag uppfattar inte riktigt vad det handlar om men det går under rubriken "heterofjäsk". Huvudpersonen verkar vara någon sorts bög i något slags maktposition.

(Det är han till höger. Han till vänster är lärare, sexuell läggning framgick inte - han var där för ett annat debattämne)

Han är arg på programledaren men en massa andra personer verkar vara arga på honom. Jag orkade inte följa med i debatten. Folk är arga på kronprinsessan Victoria och Maria Montezami av någon anledning som jag inte förstår. Mina tankar vandrar iväg och jag tänker på andra saker. Man någonstans i mitt undermedvetna börjar det formulera sej någon sorts tanke. Det dyker upp en kille i en turkos pyjamasjacka. Precis en sådan där sak som en fru skulle hålla fram för sin man och säga "skulle inte den här vara snygg på dej". (Fruar och bögar har bisarr klädsmak)

Sedan dyker det upp en kvinna som verkar finna en dygd i att inte tala till en mans lägre instinkter och hon presenterar sej helt frankt som lesbisk. Det hela får en smak av Grotescosketch. Har man en castinggrupp som letar fram folk som är parodier på sej själva?

Så ryter en karl att "Vi måste tala klartext! Det är bögarna det handlar om!". Plötsligt snurrar min PK-kompass som en kompass vid den magnetiska nordpolen - vad är det frågan om nu? Den lesbiska kvinnan ryter något som jag minns som

"Lesbisk marginalism  - Bögarnas fel!
bortglömd transsexualism - Bögarnas fel!
bipersoners minimalism - Bögarnas fel!"

Man är alltså upprörd över att bögarna tar upp allt mediautrymme med sina parader och schlagerfestivaler så alla de andra bokstäverna i HBT-spektrat alldeles bleknar bort. Men alltihop blir till ett slags metahumorpendang till Grotescosketchen. Det är lite som när en konstnär hävdar att det ursprungliga verket inte är själva konstverket utan det är reaktionerna som är det riktiga konstverket. Grotescos program om metahumor var bara en nödvändig ingrediens för att man till fullo skulle uppskatta den här debatten.

Ingenting är någonsin som man tror ...

Nu har jag Youtubemissbrukat igen. I två timmar har jag suttit och hoppat från den egna gamla blueslåten till den andra. Så råkade jag på ett stråk av den gamle Kokomo Arnold. Gammaldags rejäl heteromusik "Oh, squeze my lemon babe, oh, the juice runs down my leg" istället för dagen fjollmusik. Men så hittar jag en som jag mig veterligen inte har hört förut: "Sissy man blues" och i den finns textstycket:

 "Lord, I woke up this morning' 
With my pork-grinding business in my hand 
Said I woke up this mornin' Pork-grinding business in my hand
Lord, if you can't send me no woman 
Please, send me some sissy man"

Bluestolkning är ju en ädel syssla. Här konstateras traditionsenligt att vederbörande vaknar upp på morgonen. En sak som man konstaterar i alla blueslåtar men nästan aldrig i andra musikformer. Det är antagligen för att bluesmusikernas skörlevnad gör att det är en lika stor överraskning varje gång som de vaknar upp.

Sedan konstateras vidare att han har någon sorts "fläskkvarnsmojäng" i sin hand när man vaknar. Riktigt hur det ska härledas begriper jag inte riktigt men det råder ingen tvekan om vad det är för slags mojäng han har i sin hand när han vaknar när han i andra verser besjunger sin ensamhet och längtan efter en kvinna.

Men sedan kommer en sväng som jag aldrig tillförne hört i en blues. "Oh herre, om du inte kan ge mej en kvinna, snälla, ge mej en fjollig man".

För att återställa bluesordningen så tar vi en klassisk Leadbelly.

Hur ska man kunna göra satir idag?

När jag och Magnus Knutsson försökte göra snällsatir över det svenska samhället i form av serien "Gösta Grävlings saga" så hade vi stundtals problem med att hur dumt vi än försökte hitta på blev vi ständigt omsprungna av verkligheten.

Därför är det skönt att se att det fortfarande går fast verkligheten blir galnare för varje dag:



(Min högerarm är inte riktigt som den ska så därför blir det lite dåligt med teckningar ett tag...)