Egypten

Som alla som är uppväxta i skräpkulturen så har jag en rätt speciell relation till Egypten. Kalle Anka, Fantomen, Bamse, Tintin och Asterix - alla har de varit där. När ingen ser på brukar man ta på sej sin fez och röda morgonrock och gå och mässa "Osiris", "Apis", "Urth","Koth" på Hollywoodegyptiska.

Så det är med bävan man ser på utvecklingen. Det finns möjligheter att det ska gå bra. Den där El-Baradei är nog en bra karl och de som springer runt på gatorna förefaller ropa efter demokrati. Men det finns förstås möjligheter att hårdföra islamister kommer till makten. Det finns så mycket som kan bli riktigt tokigt som Israel-frågan, Suezkanalen och det kan sprida sej som en löpeld till andra muslimska semidiktaturer. Man kan tycka att väst har varit övermåttan slappa med att låta Mubarak hållas i årtionde efter årtionde. Men det har hänt så mycket annat under den här tiden.

Kvinnor föredrar Keso - Keso föredrar kvinnor

Hustrun och jag ska ta oss lite kvällsfika. När hustrun öppnar dörren till kylskåpet så trillar en ask Keso ner och hustrun försöker fånga den men den skuttar vidare så det blir liksom en jonglering som slutar med att Keson flyger i hög hastighet ut mot hallgolvet. Trots att jag står alldeles bredvid så hinner jag inte reagera någonting - det enda jag hinner tänka är var jag har ställt skurhinken.

För varje gång jag tappar ner någonting från kylskåpet som innehåller någonting kletigt så brukar det sluta med en fantastisk kaskadattack. Vem kan glömma blåbärssyltsburken 2001, svartavinbärssylten 1998 eller alla oräkneliga filpaket man lyckats jonglera iväg.

Men vad händer?

Den landar elegant på botten, det enda som händer att att locket glider av och draperar sej lite nonchalant mot askens sida. Icket den minsta partikel har lämnat asken trots att folieöverdraget är öppnat. Hur är det fysiskt möjligt? Det finns någon slags mystisk relation mellan kvinnor och Keso, den saken är klar!

Det var han som fick det gredelina kuvertet

Domen föll i fredags i Svea hovrätt mot den Mangaexpert som hade ett antal bilder på sin dator med teckningar i Mangastil som ansågs utgöra barnpornografi. Han har dömts till 80 dagsböter för innehav av 39 teckningar. Nu är det svårt att jämföra domar men om jag förstått det rätt så är det en som har dömts till 40 dagsböter för innehav av 400 barnporngrafiska fotografier. Om man ska jämföra de domarna så är det alltså ungefär 20 gånger så allvarligt att ha en mangateckning som tolkas som barnpornografisk än fotograferad barnpornografi.

I tingsrätten så fälldes Mangaexperten för 51 bilder så en del har faktiskt blivit legala sedan dess. En av dem, den beryktade fruktbilden, finns i en debattartikel i Aftonbladet. Det är två flickor, eller snarare sagoväsen för de har svansar, som delar på en banan på ett sätt som kan styra ens tankar i en viss riktning. En del frukt i deras knän faller också på ett sådant sätt att de kan styra ens tankar åt ett visst håll. Enligt vad som sagts så skulle åklagaren gjort gällande att bananen var att jämställa med ett manligt könsorgan.

Det förekommer mer eller mindre avsiktliga falliska symboler överallt i vårt samhälle, vilket inte minst framgått för dem som följt mina resonemang om bluestexter, en symbol är faktiskt bara en symbol.

Nåväl. Jag är inte speciellt förtjust i den här typen av bilder och jag vill inte se dem i en tidningskiosk nära mej. Men det finns många, framförallt ungdomar, som gillar Manga och söker bilder på nätet och kommer naturligtvis i kontakt med sådana här bilder där. Fram till i fredags så var den här bilden ett allvarligt brott att inneha, ett brott som leder till yrkesförbud, idag går den att publicera på Aftonbladets kultursida. Det är alltså rent godtycke som gör en avgrundsdjup skillnad.

Samtidigt så visar svensk TV en sexualundervisningsfilm där vad som förefaller vara personer som är under 18 har faktiskt sex, inte äter bananer. Argumenten varför det ena är okej och det andra inte är sådant som att det ena är i upplysningsyfte det andra är avsett att skapa sexuell upphetsning, någon säger att Manga inte har tillräckligt konstnärligt värde.

På ganska kort tid så har det svenska samhället börjat glida ordentligt på rättsäkerhet och begriplighet på vad som är förbjudet och inte. Samtidigt så ökar man övervakningen av medborgarna. Detta tillsammans med irrationella moraliska utspel som exempelvis när justitieminister Beatrice Ask ville skicka kallelserna till folk som misstänktes för sexköp i gredelina kuvert i avskräckande syfte gör att man på allvar börjar bli orolig för vart det svenska rättsamhället är på väg. En justitieminister som förespråkar skampålepedagogik på folk som ännu inte är dömda är ,,,häpnadsväckande minst sagt.

Det har påståtts att domen mildrades i hovrätten, men det är inte sant. Han har fått 80 dagsböter a 70 kr för 39 bilder, i tingsrätten fick han 80 dagböter a 240 kr för 51 bilder. Att dagsboten blivit så mycket lägre beror på att hans inkomst i det närmaste försvunnit i och med att han förlorat sina uppdrag. Det var inte böterna som var straffet. Det var det gredelina kuvertet.

Utbrändhet?

Jag ser att de stora bloggarna håller på att bli utbrända. Det är tydligen ett styvt arbete att shoppa varje dag, ta sej hem, få på sej dagens outfit och ta ett kort med sin mobil.

Själv känner jag att jag har något slags problem även om ordet utbränd känns väldigt fel. Jag har väldigt mycket värk i min arm och det är lätt att jag överbelastar den. Jag kan teckna någon timme och kanske göra något annat men det är allt jag pallar med. Problemet är att jag hinner inte göra så många dumheter så att jag får ihop till ett blogginlägg. Hur ska det här gå?

På Norrlandstoppen

Till sist har min blogg placerat sej på något slags topp, nämmeligen Norrlandstoppen.

Det är tydligen så att ingen kommit på att registrera sej under den kategorin. Ettan är någon politiker som jag aldrig blivit klok på. Den enda som jag skulle kunnat rekommendera är "Dagarnas skum" som är Erik Jonssons utsökta blogg om litteratur men den har upphört till förmån för "Provins på nätet".

Annars brukar jag ha svårt att placera mej på sådana här listor. Sådana där modebloggerskor brukar sätta "illustration" som sina intressens och sätta in någon tafatt teckning så på illustration ligger man på typ 5000:de plats.

Jeezuz

Ibland blir man så lycklig. Jag fann igen den här fantastiska pärlan på yuotube. Det fanns bra vit musik också.



Det är nästan så man blir religiös. Som ett tecken så finner jag en Jesusbild när jag sitter och bläddrar på David Nessles fantastiska blogg .

Ibland blir det fel.

Bluestexter genusperspektivet

Det var ett jävla tjat om bluestexter tänker den eventuellt kvarvarande läsaren av bloggen. Men jag hade faktiskt något jag skulle komma fram till och jag måste på något sätt måla upp den sexistiska fonden för att det hela ska framstå i rätt sammanhang.

Jag ser som sagt var på kulturnyheterna varje kväll klockan sju om tillfälle gives. Det är kul och intressant att hålla sej ajour med vad som pågår. En del kan man ju göra skämt av också. Hursomhelst så var det ett inslag om sångerskan Marie Sehlander som talade om att skriva om musikhistorien eftersom kvinnorna blir styvmoderligt behandlade. Nu kan jag för lite för att kunna bedöma hur rätt hon har men när det gäller bluesmusiken så har hon vissa poänger.

Många bluesvänner, mig själv inräknad, är väldigt förtjusta i kringvandrande manliga bluesmusiker som liftade runt i den amerikanska södern och spelade för småslantar. Men vi som är någorlunda pålästa vet att det i städerna var populärt med lite större band som ofta frontades av en sångerska. Namn som Ma Rainey, Bessie Smith och Memphis Minnie är lika tunga i blueshistorien som någon annan. Men på något sätt blir de inte lika intressanta. Det finns många perverterade kalenderbitare som jag själv som läser böcker och håller reda på vilken bomullsfamr Tommy Johnson var född på och vilka musiker han luffade med men av någon anledning som är det inte lika intressant att skärskåda damernas förehavanden.

Nåja, jag har ju nu redogjort lite för vad de manliga bluessångerna handlade om. Det är korv som läggs i hennes stekpanna, cigaretter som sugs på hela natten och orgelpipor som blåses rena. Men kvinnorna då? Vad sjunger de om? Som exempel ska vi titta på Lil Johnson som jag inte vet något om och inte heller har sett någon bild på. Jag illustrerar henne med godtyckligt klotter ur skissblocket.

De var ju ofta rejäla bitar. De skulle ju kunna överrösta en blåsorkester utan mikrofonförstärkning. Hon spelade i alla fall in en låt som hette "Press my Button Blues" och jag får be er att ta fram er allra snuskigaste fantasi.




My man thought he was raising Sam 
I said Give it to me baby, you don't understand 
Where to put that thing 
Where to put that thing 
Just press my button, give my bell a ring! 

Ja, ni hör ju. Här är det en kvinna som kan formulera sina sexuella behov och skäms inte för dem.

Come on baby let's have some fun 
Just put your hot dog in my bun 
And I'll have that thing 
That thing-a-ling 
Just press my button give my bell a ring 

Lägg din varmkorv i mitt bröd. Här är det inget snack.

My man's out there in the rain and cold 
He's got the right key but just can't find the hole 
He says Where's that thing? 
That thing-a-ling? 
I been pressin' your button, and your bell won't ring! 
(spoken: 
Beat it out boy! 
Come on and oil my button! 
Kinda rusty!) 
Now tell me daddy what it's all about 
Tryin' to pinch your spark plug and it's all worn out 
I can't use that thing 
That thing-a-ling 
I been pressin' your button and your bell won't ring! 
Hear my baby all out of breath 
Been working all night and ain't done nothing yet 
What's wrong with that thing? 
That thing-a-ling 
I been pressin' your button and your bell won't ring 
Hear me baby on my bended knee 
I want some kind daddy just to hear my plea 
And bring me that thing 
That thing-a-ling 
Just press my button give my bell a ring 


Diskret som jag är så lämnar jag er att begrunda resten av texten.

Cigarettblues

Bo Carter var en riktig filur. Hans texter var fyllda av symboler och liknelser som förmodligen var mer lättförstådda på sin tid.



Briljant gitarrspel som vanligt. Nu är det tydligen cigaretter som det handlar om.

Says i've come over here sweet baby,
'cause im all alone,
haven't got nobody,
Just to carry my smoking on.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it that whole night long.
Just drove my cigarette baby till you make my good ashes come.

Now I got to go up the country,
just to get my cigarette boiled.
The women round this place,
gonna let my cigarette spoil.
Won't you just smoke my cigarette,
drove it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Now i've come over here sweet baby,
just to get my ashes hauled.
Lord, the women at the other place,
gonna let my ashes fall.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Heres one thing I want you to know,
before you leave from home.
My cigarette ain't to big,
and you know it ain't too long.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Han vill alltså att hans kvinna ska röka hans cigarett hela natten tills dess den "goda askan" kommer. Den här kvinnan är så bra för att hon låter inte hans fina aska gå till spillo som kvinnorna på det andra stället. Tumregeln är alltså att allt som inte är klartext i blues handlar om sex. Så det är nog inte cigaretter det handlar om utan något annat cylinderformat.

Men sista versen förbryllar mej lite. Den här cylindriska saken är inte för lång och inte för stor förklarar han skrytsamt!? Har de manliga skönhetsidealen förändrats så på bara 75 år? Eller anar vi att manliga svarta kringvandrande bluesmusiker går runt med ett slags lyxproblem?

Lördagskvällsstolpen

Analys av bluestexter är en kär syssla för undertecknad. Som barn hade jag svårt att få min omgivning att inse hur förträffligt denna musik var. Men man hade en lätt nedlåtande syn på bluesen i Sverige förr i världen.

Konsten att tolka bluestexter brukar som regel bara att förse sej med så oanständig fantasi som möjligt. Allt som kan tolkas som om den har någon form av sexuell innebörd ska göras så. Låt oss se på Bo Carters "All round man":


Now I ain't no butcher, no butcher's son, 
I can do your cuttin' 'til the butcher man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 
Now I ain't no plumber, no plumber's son, 
I can do your screwin' till the plumber man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Inte så svårtolkat. Han kan minsann både sköta "cutting" och "Screwing" vilket ska tolkas som någon form av sexuell aktivitet.

Now I ain't no miller, no miller's son, 
I can do your grindin' 'til the miller man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Här ska han vikariera för mjölnaren men det är nog inte mjöl han har tänkt mala.

Now I ain't no milkman, no milkman's son, 
I can pull your titties 'til the milkman comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

I USA så har man ju mjölkmannen som leverar vid dörren vilket har gett upphov till många historier och skrönor av ekivok karaktär om vad hemmafruarna gör med denne. Men det är ju överraskande uppenbart vad "pull your titties" handlar om.

Now I ain't no spring-man 
, no spring-man's son, 
I can bounce your springs 'til the spring-man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Vissa yrkeskategorier har ju försvunnit. Svårt att tänka sej folk som går runt och lagar resårmadrasser men på tjugotalet verkar det ha förekommit.


Now I ain't no organ-man 
, no organ-man's son, 
I can blow your hole 'til the organ-man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand


Ja, det är ju snällt av Bo att vilja blåsa orgelpiporna rena.



Älskar den mannens gitarrspel.

Ett band som spelade in många spännande och småfräcka sånger var "Tampa Reds Hokum jug band" som spelade in ett set med entertainern Frankie Half-pint Jackson. Nu verkar inte den finnas på Youtube men det finns en textsekvens som är riktigt fyndig.

Oh Mr Tampa you must be a Florida man.
Oh, your getting ready to boot it.
Oh jump me now! Yes yes.
(spoken)
"Woman, you readin´ the Lady´s Home Journal."
"Yes, daddy. But I want that Saturday Evening Post."

Och här krävs det väl lite rutin i textanalys. Det finns visserligen en tidning som heter "Saturday evening post" men det hon vill ha är sin lördagskvällsstolpe.

On deadly ground

Efter "Under belägring" Hade Steven världen inför sina fötter. Han ville passa på att göra världen till en bättre plats genom att införa en del pedagogiska grepp i nästa film "'On deadly ground" och det var här han otvetydigt gjorde klart för världen att han inte var den vassaste macheten i lådan. Den vane filmtittaren bör ha en skämskudde till hands men för att se den här filmen krävs det med än en fjuttig prydnadskudde i soffan.

Vi inleds med en vacker vy över den Alaskiska naturen. Vi ser någon ståtlig örn i närbild och så vidare. Vi förstår att vi åker i en helikopter. Sen är det en brinnande oljeborrsanläggning där oljearbetarna springer som yra skolflickor men så får vi se ett par rejäla boots kliva ur helikoptern. Där folk springer runt i panik får vi se kameran oändligt långsamt panorera uppför Steven Seagals ståtliga kropp. Han är tydligen den enda som begriper hur man släcker en sån här brand och han gör sin sak så coolt som det bara går. Det är bara han och det som senare ska visa sej vara superskurken och Seagals chef, Michael Caine, som står upp när allt exploderar.

I nästa scen så är vi i en bar med oljearbetare och indianer. Här lär Seagal på ett pedagogiskt sätt ut vikten med icke-våld genom att spöa hela baren.

Ja, sen drar det i gång på allvar. Seagal slåss, räddas av eskimåschaman, lite naturromantik, någon flicka, lite nackar som knäcks här och där och oljeanläggningar som exploderar. Det är många oljeanläggningar som exploderar. Och så knäcks det lite nackar och Seagal tänker på eskimåschamanen. Och så knäcker han lite nackar. Sen exploderar själva huvudoljeanläggningen och Seagal knäcker lite nackar och stoppar in en karl i helikopterpropellern. Han blir lingonsylt.

Men så kommer det märkliga. När allt liksom är över håller Seagal ett åtta minuter långt tal om vikten av att vi värnar om vår natur. I en actionfilm. Ryktet säger att man klippt ner det från de tjugo minuter Seagal själv ville ha. Ryktet säger också att han ville ha massor av engelsmän i skurkrollerna, bland annat Jeremy Irons. Seagal verkar övertygad om att det är engelsmännen som står för miljöförstöring via oljeutvinning. Historien skulle ge honom rätt.

Det är jättefint att han engagerar sej i naturen men jag funderar över en sak. Har ni någonsin sett honom köra en miljövänlig bil?

Under belägring

Ibland får jag frågan: "Varför Steven Seagal?" och man ser ett sådant där elakt hånleende. Det är lite som när Helena Bergström gråter ut i media för att kritikerna inte förstår vilket geni Colin Nutlley är utan bara flinar lite elakt när hans namn kommer på tal.

Men jag känner ändå att det måste tas upp. Seagal inledde sin karriär med ett gäng actionrullar som Nico och Hard to kill. Det var väl ingenting där som skvallrade om att vi hade en av de stora filmkarriärerna framför oss - hyggliga actionrullar med snäppet för mycket våld.

Men så kom "Under belägring". Den är precis som ett gammaldags härligt serietidningsäventyr. Det är hangarskepp, helikoptrar, ubåtar och bisarra figurer. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren hoppar in i filmen ur en tårta. Bara en sån sak! Det är inte lätt att skriva in en blondin med silikonbröst på ett hangarskepp men här lyckades de över förväntan. Att flickan sedan ser ut som om hon var tecknad av Frank Robbins förtar inte upplevelsen precis.

Att man lyckades värva Tommy Lee Jones och Carey Busey till skurkgalleriet var också så klockrent. Jones figurerar som en riktigt Rock n Roll-musiker av Keith Richards-typ och Carey Busey briljerar som vrickad militär. Sen exploderar det, knäcks nackar, vältras i våld och tekniska prylar.

Filmens enda svaga punkt var förstås Steven Seagal vilket väl insågs av alla förutom honom själv.

Men på samma sätt som jag vet att jag kommer att se Änglagård 3 så visste jag att jag skulle se så många Seagalfilmer efter detta som jag kunde.

Lappar och vargar

Det är lite märkligt att följa debatten om vargjakt. Eller det är väl inte bara debatten som är konstig – hela spektaklet känns konstigt. Har man problem med inavel så vore det väl bättre att man kartlade stammen ordentligt och kollande vilka djur som är sjuka. Nu verkar man skjuta lite på måfå och konstaterar att de flesta djuren verkar helt friska. Det är ju lite vanskligt att föra in vargar från andra håll eftersom de svenska djuren verkar vara behagligt folkskygga. Vem vet vad man får in för något i stammen om man hämtar från andra håll. Sedan känns det inte helt lyckat att blanda in jägarkåren så mycket i hanteringen av vargstammen.

Men det är motståndarna till vargjakten som förbryllar mest. Man verkar väldigt fundamentalistiska och man har fått onda ögat mot samerna. Det är så illa att man känner igen tongångar bland vargvännerna från rasistsajter och Flashback, samma siffror och samma argument verkar dyka upp.

Ett av argumenten som dyker upp är att ”en fjärdedel av landets yta är reserverad för renskötsel” och man målar upp en bild av att man skulle kunna ha en rovdjursstam i Sveriges norra del om inte lapparna var i vägen. Har de här människorna ens en blek uppfattning om hur det ser ut i landets nordvästra delar? Det är gigantiska arealer där det knappt växer en buske, det är lika glest mellan större djur som det är mellan människor. Bortsett från renarna så finns det knappast några djur för vargar att äta. Skulle rennäringen försvinna och man släppte renarna vind för våg så skulle stammen decimeras och skulle knappast räcka till för att underhålla en vargstam. Ätbara djur finns i skog och det finns oerhört mycket mer lämplig vargföda i mellansverige än vad det finns i fjällvärlden.

Jag är en stolt far.

Vi satt och diskuterade de märkliga händelserna när fåglar faller döda från skyn. Först i USA och nu i Falköping.

Då säger min dotter "det är väl nederbird".

Ingenting är någonsin som man tror ...

Nu har jag Youtubemissbrukat igen. I två timmar har jag suttit och hoppat från den egna gamla blueslåten till den andra. Så råkade jag på ett stråk av den gamle Kokomo Arnold. Gammaldags rejäl heteromusik "Oh, squeze my lemon babe, oh, the juice runs down my leg" istället för dagen fjollmusik. Men så hittar jag en som jag mig veterligen inte har hört förut: "Sissy man blues" och i den finns textstycket:

 "Lord, I woke up this morning' 
With my pork-grinding business in my hand 
Said I woke up this mornin' Pork-grinding business in my hand
Lord, if you can't send me no woman 
Please, send me some sissy man"

Bluestolkning är ju en ädel syssla. Här konstateras traditionsenligt att vederbörande vaknar upp på morgonen. En sak som man konstaterar i alla blueslåtar men nästan aldrig i andra musikformer. Det är antagligen för att bluesmusikernas skörlevnad gör att det är en lika stor överraskning varje gång som de vaknar upp.

Sedan konstateras vidare att han har någon sorts "fläskkvarnsmojäng" i sin hand när man vaknar. Riktigt hur det ska härledas begriper jag inte riktigt men det råder ingen tvekan om vad det är för slags mojäng han har i sin hand när han vaknar när han i andra verser besjunger sin ensamhet och längtan efter en kvinna.

Men sedan kommer en sväng som jag aldrig tillförne hört i en blues. "Oh herre, om du inte kan ge mej en kvinna, snälla, ge mej en fjollig man".

För att återställa bluesordningen så tar vi en klassisk Leadbelly.

Ska det vara nytt år nu också?

Var det inte nyår för några månader sen?

Hursomhelst så gjorde vi samma övning som i fjol. Vi gick grannars runt och hade ett evenemang vardera. Singelmannen gjorde fördrink med delikata snittar med laxröra. Vi serverade ostgratinerade ostron med lite vitt vin. The Berras gjorde varmrätten som var en smördegsinbakad entrecöte med lite gott jox i som jag glömt vad det var och rödvinssås. The Ralles gjorde en förjusande efterätt (förtjusande uttalas lite Carl-Janskt sådär) med ett elegant litet rektangulärt fat med en pytteliten skål saffranspanacotta, en fantastisk lite chokladsak med ett stänk Laphroig och något lite fruktigt i rom som hade dekorerats med en sådan där näpen lite chokladdekoration. Sedan tappade jag spåret lite grann men vi åt och drack lite mer, det sköts lite raketer i grannskapet och jag vet att jag diskade något vid tretiden.

Nyårsdagen förflöt som vanligt. Man vaknar på morgonen, typ, och funderar allvarligt vad poängen är med att dricka och äta allt gott på en och samma kväll.

Sedan missar man backhoppningen, ser en snutt av Ivanhoe (någon gång i mitt liv ska jag se hela) sedan tillbringar man eftermiddagen i för dagen något mindre glada vänners lag och halvsover genom den traditionsenliga nyårskomedin.

Jag skrev årtalet för första gången idag. Det stod 1911 när jag läste på pappret. Det brukar funka någon gång fram i oktober.

God fortsättning.