Vilks - några funderingar

Nu har det gått några dagar sedan uppträdet i Uppsala och det är kanske dags att fundera lite i eftertankens kranka blekhet. Vilks har någonstans hävdat att reaktionerna på hans verk är en större del av konstverket än själva teckningen. Och aldrig har väl det varit sannare för hela det svensktaliga internet har bloggbävat och diskussionsforum svämmar över av inlägg i frågan. Vilks har ju tidigare mest varit känd för sitt märkliga verk Nimis skapat av drivved.


Det vill säga knappast sådant som högerextrema unga män normalt uppskattar. De skulle nog ha kategoriserat honom som Entartete Kunst men efter Uppsala-äventyret så uppfattar de honom som hjälte. Aldrig tillförne har så många positiva inlägg om modern konst skrivits på Flashback.

Tidningarnas reaktioner är också spännade. Expressen som tyckte att konstens yttrandefrihet hade vissa gränser när det gällde Lars Hillersberg rycker ut till Vilks försvar. Aftonbladet som ivrigt försvarade Hillerberg inskränker sej den här gången till att Vilks har rätt att vara en idiot och att kränka.


Som "egentligen socialdemokrat" så har jag tidvis problem med det som ska vara mitt parti. Alltsedan socialdemokratiska kvinnoklubbar brände en serietidning som jag var med i på bål så har jag särskilt problem med deras syn på yttrandefrihet. De högre dignitärerna säger väl ungefär att Vilks har rätt till yttrandefrihet även om han är dum i huvet medan sossebloggar är betydligt mer skeptiska. Yttrandefrihet är nog bra om den inte "missbrukas". De menar att yttrandefrihet fungerar bäst om man säger de saker som partiet tycker. Dvs ungefär samma syn på yttrandefrihet som Nordkorea. Lars Ohly gör en riktig fadäs genom att säga "Å andra sidan är det viktigt att vara medveten om att Vilks syftar till att stärka rasismen och islamofobin genom sin konst".

Riktigt oroad blir jag när jag försöker hitta vad svenska muslimer har att säga. Nu ska man ta det mesta på nätet med en nypa salt och det är svårt att hitta vad sekulariserade och moderata muslimer ser på detta men mycket av det man hittar går ungefär ut på att man har "vunnit striden" genom att stoppa föreläsningen och att detta är de metoder som fungerar. Även om detta är små och möjligen isolerade grupper så kan det bli en mycket obehaglig framtid vi går till mötes.



Lisa Magnusson om Vilks

Konstfackselev låtsas vara psykiskt sjuk

Nu har domen kommit mot konstfackseleven Anna Odell som låtsades vara psykiskt sjuk och provocerade fram en bältesläggning. Det blev dagsböter och det känns väl för mej som en rimlig nivå.


Nåt nöt på Expressen raljerar över det hela och pekar på att den enda extra kostnad man kunnat visa på var 30 spänn för Stesolid. Nu har jag jobbat på akutpsyk och blir ganska illa berörd av hela historien. Kostnaderna i reda pengar är på inget sätt problemet. Problemet är att det är förenat med risker med en bältesläggning både för patienten och personalen. Ingen ska tro att det är roligt att lägga någon i bälte. För det är faktiskt människor med känslor och tankar som ska utföra själva bältesläggningen. Det är en läkare som fattar själva beslutet om bältesläggning och de befattar sej inte med själva bältesläggningen som ska utföras av lågt betald personal som nästan konstant arbetar under psykisk stress och på obekväma arbetstider. Att någon kommer och driver med dem som arbetar med detta är en ganska grov kränkning anser jag som har stått i de här situationerna.

Dessutom så är det ju inte så att man på något sätt "avslöjar" något. Vi vet alla att psykiatrin i Sverige går på knäna, att akutavdelningarna är överbelagda och kan inte erbjuda den vård som de som är psykiskt sjuka på riktig borde få.

Finkonst och fulkonst

Umeå har åter drabbats av en upprörd konstdebatt. Av någon outgrundlig anledning är inga konstdebatter obråkiga. Saken är den att några träd har fått sådana skador att de måste tas ner. Man har då anlitat en motorsågskonstnär för att göra träskulpturer av de höga trädstubbarna. Finkulturen rasar eftersom folk tycker att det är fint och därmed sorteras det under det vederstyggliga epitetet "gladkonst". Galleristen Stefan Andersson har varit den som rasat mest av alla. Om inte kommunen genast tar bort den här förfulningen av gaturummet vill han att hans galleri inte ska nämnas i Umeå kommuns ansökan till kulturhuvudstadsåret 2014.


Den är lite lustig den här von Oben-attityden som man har. Tydligen så är det så att det ska finnas en härskarklass som ska bestämma vad som är god konst och slavklassen ska finna sej i vad härskarklassen bestämmer.

Själv representerar jag den allra uslaste och låghaltigaste av alla uttrycksformer, nämligen serieteckningen. Visserligen har jag gått lite konstskola och läst lite konstvetenskap men jag var mest intresserad av hantverket. Så jag borde förstås inte få yttra mej överhuvudtaget. Men jag tycker att det borde finnas utrymme för både högt och lågt (om det nu är relevant att orientera det så. Om det som är illa är gladkonst kanske man ska tala om gladkonst och surkonst.)