Babbel i debatt

Jag så på SVT:s debatt igårkväll. Det var synnerligen intressant. Först var det frågan om makthavarnas bristande bildning. När man frågar ledande politiker så svarar de sådant som "Camilla Läckberg" och "Stieg Larsson" eller i värsta fall, som Reinfeldt, "en väckarklocka". Detta upprörde den rasande kultureliten, Våra ledare borde vara förebilder och gå på Operan och läsa världslitteraturens storheter. Någon ungdom rasade och krävde istället att våra ledare skulle vara bevandrare i "True Blood" - hur ska de annars kunna kommunicera med ungdomen?

Det är slående hur saker har förändrats. Forna tiders världslitteratur var på ett annat sätt tillgänglig. Nobelpristagare som Lagerlöf och Hemmingway var läsbara för vanligt folk. Dagens nobelpristagare som Jelinek, Oe och Xingijan, för att ta några ur högen, är oftast bara konstiga och ointressanta. True Blood är inte så mycket intresantare för den vanliga Augusten, jag provade att se nåt avsnitt och kunde snabbt konstatera att jag inte hörde till målgruppen. Uppriktigt sagt så går det inte ens att läsa en vanlig superhjältetidning utan 240 högskolepoäng i final crisis, Hulk wars och paralelluniversum.

Det märkligaste var hur ihärdigt de olika grupperingarna krävde att alla andra var tvungna att sätta sej in i just deras trånga kultursfär för att de skulle gitta kommunicera.

Hade man inte insett splittringen i samhället innan så blev det tydligt bortom varje diskussion när man skulle diskutera pojken som hade tagit sitt liv framför en webkamera. Timmarna innan så hade han diskuterat det på internetforumet Flashback. Nu var det mestadels röster från den ena sidan som krävde inskränkningar och regleringar på nätet. Utan att en sekund försvara de psykopatiska babianer som härjar på Flaschback så frågar man sej hur man tänker sej att det ska regleras och kontrolleras. Vem ska finanisera den gigantiska kontrollapparat som skulle behövas? Och skulle man lagföra de som nu burit sej illa åt på Flashback - hur ska man lagföra anonyma signaturer? Man har släppt anden ur flaska när det gäller internet och det kommer att bli mycket svårt att lura in den igen om det ens är möjligt.

Mera näthat

Det var en liten debattartikel i nätaftonbladet om näthatet som hette "Du skulle inte skrika 'hora' efter någon på gatan".Det handlade om det alltmer grasserande näthatet som grasserar framförallt i kommentarsfälten på bloggarna.


Bland annat hade hon fått kommentaren ”Kan du inte visa fittan lite i stället för att gnälla??” (Ursäkta det vulgära språket) och hon kommenterade lite roligt "Som om det inte skulle gå att kombinera". För ett kort ögonblick funderar jag om det ska vara sådan där kvinnlig simultankapacitet och skulle just formulera något om "som om inte vi män skulle kunna visa upp vårat kön och göra något annat samtidigt" men jag kanske ska spara det spåret till senare när jag tänker efter.

Men jag funderade vidare och kom in på några intressanta småspår. Jag är ju intresserad läsare av "Flashback" som är ett vildvuxet forum som bland annat är hemvisten för det intensivaste näthatet. Ibland organiserar några samlade näthatsattacker mot misshagliga. Intressant är att det näthatarna hatar mest av allt är kultur. Flashback är också ett utpräglat högerforum och väldigt mansdominerat. En av trådarna handlar just om "Varför är kulturen ett vänsterprojekt?" och det är ju slående. Näthatet är å sin sida ett högerprojekt. Om man försöker placera ut allt i någonsorts diagram så står allt klart för en:




Det tål att tänka på.

Internets mörka sida

Vännen Wise är upprörd över att Marcus Birro inte längre vill blogga. Han får så mycket skit på sin blogg att har inte längre tycker att det är värt priset.

Det här är en sak som jag tror inte riktigt står klar för alla. Men det finns en mycket mörk sida med friheten på internet som gör att det i princip är omöjligt att vara helt öppen med vem man är och vad man tycker. Ska man ha åsikter på Internet ska man vara anonym. Annars sitter det en oändlig mängd kryp och krälar under internets allra mörkaste stenar och angriper den som är oförsiktig nog att stå för sina åsikter.


Det värsta är att vi bara sett början av detta. Utvecklingen kommer att gå vidare i rasande fart tills det når en sådan nivå att anonymiteten och friheten på internet till sist kommer att ta kål på sej själv.

Det finns ett diskussionsforum som heter Flashback där diskussionerna flödar i stort sett fritt. Själv var jag oförsiktig när jag registrerade mej där och gjorde mej identifierbar. I min värld finns det liksom inget annat alternativ. Detta gör att stora delar av diskussionsämnena är omöjliga för mej att delta i. Diskuterar man integration, revisionism, Jugoslavienkrigen eller andra kontroversiella ämnet blir det snabbt mycket obehagligt.

Jag fick lite av samma känsla när jag kommenterade Piratpartiet tidigare i bloggen. Det kändes obehagligt när läsarantalet plötsligt tiodubblades utan att jag förstod varför. Nu var det lyckligtvis bara vanligt hyggligt folk som hörde av sej men man inser att man ska vara försiktig med vad man skriver om.