Sossezombiesar

Jag såg fläckar av "Drottningoffret" igår. Man ska förstås inte döma en serie efter första avsnittet men den inledande känslan var att det måste vara någon form av parodi. Rågblonda nazister, frejdiga invandrare, kloka ansvarsfulla kvinnor och karriärberusade män. Det var som att kliva in i en vindtunnel av politisk korrekthet. Suzanne Reuter är som vanligt strålande så jag ska ge serien ett avsnitt till.

Men nu slumpade det sej så att programmet följdes av Grotesco som av en himmelsk slump hade gjort ett avsnitt och socialdemokratiska zombiesar. Timingen hade inte kunna vara bättre. Hur en borgare blir biten av en "såsse" och förvandlas till en zombie som smittar andra i grannskapet som börjar haspla ur sej sosse-floskler är helt briljant.

Men jag slås av en liten detalj. Svensk humor brukar ju utövas av sk grabbgäng som vid behov av kvinnliga roller helst själva klär sej i kvinnokläder. Men Grotescogänget använder sej av ett par kvinnor där Emmorna Peters och Molin utmärker sig. Men vid en hastig genomtittning så hittar jag inte deras namn i rollistan eller i inslagen på SVT:s hemsida. Skumt. Är det avsiktligt man anonymiserar de kvinnliga skådisarna? Eller är det nån sorts metahumor?

God Jul

Detta var årets julkort till mina nära och kära. Speciellt till er som borde ha fått - som har kommit bort i mitt inte helt utvecklade administrativa system - men även till alla som råkar irra sej in på denna blogg önskar jag en God Jul!

Gubben i Ah

Fick just en julhälsning:


"Gubben i Ah;
Lång tid har inte sett dig, berätta goda nyheter. Ledsen att störa dig. Detta är ett elektronikföretag, ett av de största detaljhandelskedjorna i den internationella handeln med Kina."


...och så fortsätter det.

Att bli gubbe - Limericken

Ett inslag i att bli gubbe är att ens humor alltmer antar en torr och putslustig form där sådant som limerickar tar mycket större del. Västerbotten är en fruktansvärd plats för limerickar så man får glida rätt mycket på rimmen för att få ihop det. Nu när jag gått och julplockat och fick ett julkort från Tranås kom den här för mej

En ilsken självmordsbombare från Tranås
Fumlade så när dådet skulle begås
att hans akt av terror
slutade med error
"Jag skulle ju bara ta fram min smörgås"

Gubbskapet

Min arm är på bättringsvägen även om jag fortfarande inte är uppe i gammal vanlig teckningsstandard. Istället går jag runt och odlar mitt gubbskap. Ett problem som vi gubbar dras med är sär skrivning. Har det sett ut så här förut? Är det först med stigande ålder som man börjar se detta fenomen överallt?

Vem är Kran och varför ska jag köpa hans hjärta? Rusa från Rusta säger jag!

Ska det snöa nu också?

Gick en längre promenad och det var rätt knäckande. Vem har bestämt att det ska snöa? Är det nåt nytt EU-direktiv? Men Dennis har ju roligt förstås så vi tar en repris från förra året.

Tranåsnaprapaten

Det har gått några dagar sedan vi fick vår första självmordsbombare. Till en början så tog jag det ganska lungt eftersom det kändes lite amatörmässigt men ju mer jag hör ju mer reser sej nackhåren. Det där hade kunnat sluta riktigt illa.

Reaktionerna är intressanta förstås. Många har dragit fram Europols statistik över terrorbrott. Vi kan vara lugna eftersom endast 0,34% av terrorbrotten i Europa begås av islamister, de flesta begås av separatister. Så rent statistiskt så ska vi i den svenska julhandeln snarare ängslas över attentat från ETA och IRA  än från islamister. Det känns ju skönt att veta.

Annars puttrar de flesta på som vanligt. "Äntligen" utropar Jimmie Åkessons flickvän på twitter, Anders Carlberg menar att om vi bara kraftfullt kallat Lars Wilks för rasist och umgåtts mer med unga pojkar i förorterna så skulle vi inte råkat ut för sånt här, Broderskapsrörelsen menar att Sverige bör ta avstånd från Wilks. Alla fortsätter liksom med den agenda de hade innan  - bara ett snäpp galnare än förut.

Men den gemene svensken då? Hur låter det där? Jodå, ilskan mullrar i det tysta. På självmordsbombarens bostad lär det ha satts upp tre arga lappar.

Den nationella identiteten

Kan man ju fundera över ibland. För några år sedan hörde jag ett inslag på radion där en journalist besökte något slags svensk mässa i New York. Det mesta kändes riktigt bra för henne förutom den svenska filmfestivalen, hon  reagerade över vilket fullständigt kvävande depressivt anslag som fanns i alla representerade filmerna för det var inte precis Göta Kanal 3 som visades.

Det där kom för mej när jag hört några filmrecensenters reaktioner på filmatiseringen av "Svinalängorna", recensenterna är liksom ystra över att det inte finns några ljuspunkter eller något som helst må-bra i det hela. "Det börjar nattsvart och sen går det brant utför" som någon sa med ett lyckligt leende.

Vi är eländesnarkomaner vi svenskar - det är bara att konstatera. Jag vet inte om det stämmer men jag har fått för mej att Prozac inte har slagit lika bra i Sverige som i andra länder. Vi vill ha vår depression ifred.

Då börjar jag fundera över våra relationer med grannländerna. Att vi ligger nära Norge och Danmark beror mycket på språket men vi har lite problem med deras attityder - Norrmännen och deras irriterande positiva och hurtiga anslag, Danskarna och deras irriterande självgodhet och förnöjsamhet med tillvaron. Men ett grannland som vi har ett intressant släktskap med är Finland. Vilket härligt deprimerat och negativt folk! Trots språkbarriären så förstår vi varandra på ett djupare plan. De är precis som vi fast värre.

Deras inställning till alkohol är klockren. De dricker inte för att det är gott utan de dricker råsprit, de dricker inte för att ha roligt de dricker för att bli fulla, dumma och hamna i slagsmål.

Jag har en finsk tecknarkollega som brukar kommentera vissa uttryck av den finska folksjälen. Sebastian Nyberg:

Han har en blogg som heter Basses Bästa och han har tre album ute Bråkstakarpersoner, Feta blås och Insektspolisen.

Ibland känns man bara som en klumpekloss

Bluto fanns ju i mina tankar den senaste veckan. När jag går på vårdcentralen så möts jag av en läkare i hobbitstorlek och hon har en kandidat i samma storlek. Jag tror att bägge tillsammans vägde mindre än mej.

Det hela handlar om min onda axel och vi går genom min rörlighet. Jag vet inte vad hon tänkte på men jag är ju en sådan som gör var jag blir tillsagd. Jag tycker att hon med hennes utbildning och skarpa intellekt borde inse vissa konsekvenser.

Den där Julian Assange - Vad är det för tomte egentligen?

Ja, allt handlar ju om honom nuförtiden. Tonläget höjs överallt, inte minst på nätet där foliehattar i alla läger löper mer eller mindre amok.

Det finns ett problem med den här stora dumpningen av dokument. Alla vi som i vår barndom knäckte fantomenklubbens chiffer inser detta. Det var bara att räkna ut vilka ord som hade lika många bokstäver som Fantomen och så kollade man om de andra orden blev begripliga. Det här funkar lite på samma sätt - i och med att det finns så många dokument så kan någon som har samma dokument i krypterad och okrypterad form knäcka krypteringen - fast på en annan nivå än Fantomenklubbens chiffer förstås. Isåfall är Wikileaks kanske behjälplig till spioneri eller vad det kan heta.

Men det har ju varit lite intressant att läsa en del. Vi i Sverige, framför allt många på vänsterkanten, ser gärna amerikaner som korkade och enfaldiga. Men när man ser att de analyserar Carl Bildt som en "medium sized dog with a big dog attitude" så inser man att de trots allt kan tolka personer rätt bra.

En annan sak som man kan fundera över är hur detta kommer att inverka på nätets frihet. Galet nog så försöker vissa bevisa sin styrka på nätet genom att sabotera för sådant som svenska åklagarmyndigheten vilket i värsta fall kan bevisa just att det kan behövas regleringar av nätet i framtiden. Så WL kan innebära inskränkningar för friheten på nätet vilket väl knappast kan ha varit avsikten. Eller ...vi vet ju faktiskt inte vad avsikten är eller vilka som ligger bakom. Vilka är det som tjänar på det här spektaklet? Som jag ser det så är det framför allt Kina som genom att USA tappar ansiktet på detta sätt plus att Kina kanske plötsligt kan få större förståelse från USAs sida för att man tar ett "större ansvar" för internet.

Och detta med våldtäktsmålet ... vad handlar det om egentligen. Har Assange som en maktrusig man tyckt sej ha fribiljett att komma innanför alla trosor i närheten? Eller är kvinnorna på något sätt agenter som ska utnyttja förmodat låga krav på bevisning i sådana mål i Sverige? Eller är det hela en bakdörr för Assange så att kvinnorna drar tillbaka sina anklagelser när han är i Sverige så att Assange kan begära politisk asyl här, och svensk lagstiftning ska egentligen bara tillåta utlämning för brott som räknas som brott här. Assange visste förmodligen om att denna stora läcka var på gång när han besökte Sverige.

Aftonbladet ,

Den dåliga skolan - alla andras fel.

Det saknar inte underhållningsvärde att följa skoldebatten. Alla har egentligen samma åsikt - det är de andras fel. Skolminister Björklund menar att det är lärarnas fel som "väljer att låta eleverna arbeta själva", jag hörde en lärare berätta att skolledningen kallade till möte med obligatorisk närvara samma eftermiddag under skoltid, bara att gilla läget. Och i den mån det inte kan skyllas på lärarna så är det skuggan av sossarna flumskola som fortfarande spökar.

I Nyhetsmorgon så satt lärarförbundets ordförande - felet var för låga lärarlöner -  och en professor i pedagogik som jag nog inte riktigt hörde vem han skyllde på. De två var en härlig parodi på karriärkvinnor och mjukismän.

Men som sagt var så var det svårt att höra vad de sa. Det är nämligen så att för en tio-femton år sedan så fick man för sej att det var god pedagogik att viska så att lyssnaren måste koncentrera sej för att höra vad man säger. Här är en av de saker som jag skyller på: viskpedagogiken. Det är bara flickorna längst fram som har en chans att höra något. Pojkarna längst bak tappar intresset efter fem sekunder. Annat var det på min tid då lärarna hade ett så sanslöst magstöd så att ingen i klassrummet kunde missa ett enda ord!

Lesbiska äventyr i Afganistan

Hustrun var borta i fredags så det blev den traditionella Steve Seagal-festivalen. Först Flight of Fury. En skummis lyckas stjäla ett ultrahäftigt Stealthplan och kör det till Afganistan. Där är en annan skurk som ska använda planet för att släppa två biologiska bomber, en i Europa och en i USA. Jag kan tänka mej att de som är mer insatta i flygteknik skruvar sej svårt redan där. Hursomhelst så visar det sig att den enda som kan smyga sej in i värsta Afganistan, övermanna alla terroristerna och flyga hem planet är en 130 kilos tjocksmock spelad av Steven Seagal.

Redan här börjar tankarna på att vandra iväg från handlingen lite grann. Först tänker jag på de här domarna som diskar gångare på OS. Om bägge fötterna är i luften samtidigt så blir det löpning och vederbörande blir diskad. Jag skulle vilja ha en domare som bedömer Steve Seagals löpning. Har han verkligen båda fötterna i luften samtidigt?

De romantiska inslagen mellan Seagal och huvudhjältinnan är synnerligen kyska. Kärleksscenerna hade kunnat funka i en Hopalong Cassidy-film. Men den hetaste scenen blir mellan hjältinnan som är amerikansk spion i Afganistan. Alla vet om att hon är amerikan och hon går klädd i lågt skurna byxor och högt skuren topp vilket avslöjar en väldigt näpen navel. Man funderar ju över hur gångbart det är i Afganistan. Hursomhelst så har Seagal gömt sej hemma hos amerikanskan. De afganska terroristerna söker genom byn och de leds av den tuffaste terroristtränaren i Afganistan som händelsevis också är en kvinna med lågt skurna byxor och högt skuren topp som avslöjar en förtjusande navel. När de afganska svartmuskiga terroristerna ska genomsöka lägenheten så signalerar afganskan att här kanske det kan vankas lite lesbisk fägring vilket den kvinnliga terroristen genast nappar på.

Svartmuskingarna dryper av och damerna börjar slingra sej om varandra och pussas innerligt. Plötsigt stelnar afganskan till och man blir varse att något hårt och avlångt plötsligt stöter mot hennes underliv. Själv satt jag och associerade till Crying Game när det visar sej att det är kallt och hårt stål det handlar om.

Afganskan får drypa av och Seagal som gömt sej blir på så sätt räddad och kan skjuta ner hundratals afganer i palestinasjalar och sedan flyga iväg med det stulna planet. Utan någon särskild anledning så börjar inleder han en luftstrid med en av biskurkarna trots att han själv har två jättehemska biologiska bomber på planet som absolut inte får skadas.

Sen kom "Hard to Kill" på TV och det är ju en relativt gammal rulle och är väl bättre som film om inte lika fascinerande.Den var ju rätt hygglig även om man som svensk har lite svårt att se när han besegrar en skurk och sätter honom i det närmaste helt ur spel och skulle med ett knäckt knä kunnat oskadliggöra skurken helt och hållet. Men istället plockar han upp killen och knäcker hans nacke inför sin just återfunne son.

Ont i armen igen

Så det blir ett inlägg gjort med vänster hand. Jag finns idag med i Karl-Arfred Julkalender med min version av Bluto. Gud var jag älskar Segar och hans figurgalleri:

På systembolaget

Jag har inte varit sjukskriven någon gång det här årtusendet. Men så går jag på en isfläck och tar emot mej med höger arm och min axel fick sej en rejäl törn. Så jag blev sjukskriven för fem nätter. Det var faktiskt ganska behagligt att sitta hemma och inte kunna göra någonting. Jag såg en del filmer jag inte har hunnit se och jag gick på en del sådana där promenader som man borde gå som man aldrig hinner.

Men så insåg jag att jag hade förbrukat den flaska mousserande vin som jag hade hemma när jag sorterade lego. Man ska alltid ha en flaska mousserande hemma, så jag har en flaska champagne för högtidliga tillfällen och så ska man ha en flaska mousserande vin för trevliga tillfällen.

Så jag går glatt in på bolaget och köper en flaska Australiskt bubbel men när jag står i kassan så anfalls jag av Luther-djävulen. Herregud! Jag är sjukskriven och går på systembolaget - vilken skandal! Som i en gammal Hitchcock-thriller försöker jag dölja mitt ansikte på ett sådant sätt att publiken inte behöver tvivla på att det är det jag försöker göra.

Flickan i kassan så lite besvärad ut. Hon torde väl själv nätt och jämt få handla och det var svårt att missa att jag har åldern inne snart tre gånger om. Jag har svårt att tänka mej att någon kund någonsin har sett så skyldig ut som jag. Ibland brukar man se Securitasvakten leda iväg någon som bedyrar sin oskuld fast det ramlar flaskor ur kläderna men här var en man som såg enastående skyldig ut.

Jag gick ett ärende inne på Coop Forum fortfarande med kinder blossande röda av skuld. När jag promenerar hem efter cykelbanan ser jag blinkade blåljus. Polisen har stoppat en bil och ur bilen plockar de en oerhört fet man med tomteskägg. Det behöver inte ha med saken att göra men jag kan inte låta bli att undra...

För smalt bredband

Under en period har jag upplevt att youtube-klipp och annat "laggar". Av olika anledningar har jag varit varsam med mitt bredband sedan midsommar så jag har inte riktigt upptäckt när det hänt men jag har tappat väldigt mycket fjong i min uppkoppling. Min router har trasslat rätt mycket och jag har för tredje routern i rad svurit att aldrig mer köpa D-Link men man "får ju så mycket för pengarna" men ibland kan funktion vara att föredra före finesser. Hursomhelst så har jag skyllt allt på routern. Men igår så tog jag mej äntligen tid att kolla upp saken. Jag kopplade mej helt enkelt förbi routern och mätte hastigheten och jag får alltså ut 1 Mbit på mitt dyrt betalade 100Mbit-abonnemang. Så jag ringer Umeå energi som är ansvariga för nätet. Men de kan inget göra åt saken utan jag måste tala med min accessleverantör T3 som ska ta emot anmälan och i sin tur tala med Umeå energi. Ibland hatar jag det här avreglerade och förenklade samhället. Allting har blivit så komplicerat.

Så jag har nu suttit i telefon i en och en halv timme och det tutar bara upptaget hos T3. T3:s hemsida krånglar och det verkar stört omöjligt att hitta någon relevant info. Men jag ser att de har en Facebookgrupp som man ska "gilla". Jag söker på Facebook och klickar  på den första som kommer upp. Den heter T3AYYIII , all text verkar vara på arabiska och bilden ser ut så här:

På något sätt känns det ändå som internet utan att egentligen själv förstå det levererar den faktiska sanningen.

Iphone är ett satans påfund

En äldre bekant hade tråkats av barnen för sin åldriga telefon som inte kunde ta emot bilder. Hur skulle hon nu kunna följa barnbarnens utveckling.? Så hon gått för att få tag på en telefon med stor bildskärm så att hon skulle kunna se bilderna. Jag anar hur vargen i telebutiken gnuggade sina händer och krängde en Iphone 4.

Instruktionsboken var oläsbar så hon ringde till butiken och fick raljerande svar om bluetoth och annat som inte sade min bekant just någonting. Ladda och sim-kort var så långt som hon var med. "Du som är teknisk, Åke ..." började hon. Jag är visserligen teknisk och kan hur mycket som helst men mobiltelefoner är en vit fläck på kartan. Eftersom ingen någonsin ringer till mej annat än för att lura på mej pensionsfonder eller kalsonger så är mitt behov modest. Jag har just lämnat NMT 450 röd och portföjtelefonen.

Jag börjar med att försöka läsa bruksanvinsingen och Apple har slagit ett nytt världsrekord. Detta måste vara den minsta text som någonsin använts i en bruksanvisning. Jag hör till dem som kan läsa den dolda texten på en femtiolapp men detta var för smått till och med för mej.

Men det stod inget mer än att "stoppa in sim-kortet". Gärna det men var? Det finns två små stjärnskruvar under men det ska man väl inte behöva ta till. På sidan finns något som ser ut som en lucka men det framgår inte riktigt hur man ska öppna den. Det finns ett litet hål som skulle kunna vara något som man skulle stoppa in ett gem i. Men med tanke på dyrgripens pris tvekade jag. När jag inspekterade lådan närmare så satt det på baksidan av en kartongbit en liten mojäng som såg ut som en gammaldags makrillburksnyckel i miniformat. Jag förde in den lilla tingesten i öppningen och Sesam öppnade sig. Det kom ut en mikroskopisk släde där man kunde stoppa in ett föremål format som ett sim-kort. Fast hälften så stor som ett sim-kort. Jag konsulterade google och det visar sig att en Iphone 4 ska ha ett "mikro-sim". Man kan tydligen skära till ett vanligt sim.kort men man måste göra precis rätt.

Jag erkänner mej besegrad av Apple. Jag klappar min fina gamla PC när jag kommer hem. Förlåt att jag ibland tänkt Apple.