Svenska män är mesiga

Det kommer en ny film på bio som jag är lite nyfiken på. Det handlar om ett par där den ena parten inleder ett förhållande med en annan person. Men de försöker vara förnuftiga och komma fram till en rationell lösning så de flyttar ihop allihop. Manuset lär vara skrivet av Obbola-sonen och gamle seriefanzinisten Jens Jonsson. De recensioner jag läst är ganska ljumma. De avfärdar repliker som "Det är ju trots allt bara känslor" som "överslätande". Vi svenskar är ju så dåliga på konflikter. vi borde lära av mellanöstern. Där kan de hålla liv i en konflikt!

Det är lustigt hur saker och ting liksom tycks hänga ihop fast de inte gör det.

Nu har jag läst på lite om Anna Anka. Jag talade med en kvinna med bestämda åsikter som menade att den svenska upprördheten berodde på att den svenska relativa jämnställdheten ändå var såpass skör så att man hugger vilt på varje uttalande som kan tänkas hota den. Och det låter väl rimligt. Själv är jag mest upprörd över att familjen Ankas livsstil kräver att det finns en fattig slavbefolkning för att systemet ska fungera och att vi försöker på olika sätt införa samma system här.

Men så läste jag på nätet diverse historier som påstods vara invandrares historier om svenskar. Temat var tämligen enahanda. Svenska kvinnor är lätta på foten och svenska män är mesiga. De låter ungefär så här.



När en amerikansk man finner sin hustru i sängen med en annan man skjuter han dem bägge.
När en Saudisk man finner sin hustru i sängen med en annan man så tar han henne till torget och låter henne stenas.
När en svensk man finner sin hustru i sängen med en annan man så säger han "Vad har jag gjort för fel?"

Tanken med historien är väl att visa hur mesiga vi svenska män är. Men när jag sitter och tänker på saken. Vilken av de tre modellerna är den minst korkade?

Nationaldagen

Med stigande ålder så lär man sej att fira nationaldagen med värdighet. Jag hade jobbat natt så jag sov bort större delen av dagen. När jag så klev upp satte jag mej framför TV:n och fick se Hans Majestät Konungen och Hennes Majestät Drottningen i Eskilstuna. Det var någon riktig tråkmåns som höll tal så jag ramlade snabbt tillbaka till sömnens rike.


Sedan halvdvalade jag mej genom programmet. Det slog mej hur taffligt allt var. Kungen och Silvia stod för långt från varandra. Har ingen tejpat upp vilken position dom ska stå på? När de skulle hålla tal hade de papper som de läste från. För att skydda papperena från blåsten hade man satt upp någon epig plast som fladdrade.

Man tänker på paraderna i Pyongyang där allt är minituöst ordnat i minsta detalj. Det är annat än Sveriges taffliga småparader.

Det var mycket prat om mångfald där i Eskilstuna och även i nyhetsprogrammen senare under kvällen. I Skellefteå så mötte mångfalden enfalden på många olika plan. Det slog mej att hur taffligt våran integrationspolitik än fungerar så är allt gjort i all välmening. Vi ville i alla fall väl.

Vidare associerar jag till unionsupplösningen. Hade vi varit en stor nation hade vi naturligtvis startat ett krig. Men istället så tafflade vi på och blev goda grannar istället.

Är jag då stolt att vara Svensk? Njae, jag vet inte. Men jag gillar att vara Svensk. Det här taffliga välmenandet. Det är det som är vår finaste egenskap.