Håll min grav snygg!

För att fortsätta listan av väsentliga blueslåtar från mellankrigstiden. Det är svårt att förbigå Blind Lemon Jefferson. Han föddes som Lemon Henry Jefferson någonstans runt 1893 i Texas. Han var född blind och började spela som tonåring. Han blev tämligen framgångsrik och var den förste bluesartisten som gjorde en skivkarriär.

Han repertoar var ganska bred och det var sådant som antagligen var bluesstandards vid den tiden, lite religiöst och samtidskommentarer. Den som jag tänkte ta upp idag är "See that my grave i kept clean" som var en stor succé.




Den har senare spelats av en drös människor som Bob Dylan, Lou Reed, BB King , Grateful Dead, och Totta Näslund.

Jefferson dog 1929. Berättelserna går något isär om hur. Han sägs ha fått förgiftat kaffe av en svartsjuk älskarinna, frusit ihjäl, dödats och rånats av sin ledsagare eller blivit dödad av en hund. Hursomhelst så begravdes han på Wortham negro cemetary. Hans grav blev snart försummad men har på senare tid rustats upp och gravplatsen heter numer Blind Lemon Memorial cemetary.

Ett rejält kok stryk

Jag höll på att lista de allra nödvändigaste mellankrigsblueserna. Ett exempel på en blues som har rötterna i tiden innan bluesen funnit sin form är "Bull Doze blues" av Henry Thomas. Thomas föddes 1874 som ett av nio barn till frigivna slavar. Han sägs ha avskytt att plocka bomull och givit sig av så fort han kunnat för att försörja sig som kringdrivande musiker. Ett lite udda inslag var att han hade en panflöjt i ett rack - vilket ska ha förekommit i tidsperioden innan man började spela in blues.





Uttrycket "Bull doze" ska beskriva den mängden stryk som är lämplig för en tjur. Således ett rejält kok stryk. Tydligen något man kunde råka ut för som kringvandrande svart i vissa områden i de amerikanska sydstaterna vid denna tid.

Låten blev i filtrerad form känd då den framfördes under namnet "Goin up the Country" då den framfördes av gruppen Canned Heat på Woodstock. Sången blev något av en signaturmelodi för hippierörelsen med sitt, i Canned Heats form, skojsiga natur och flumtema. Canned Heat framförde låten med tvärflöjt intressant nog.

Slutet är nära

Jag fick en fråga om vilken som är den oumbärliga mellankrigsbluesen. Det är ju en omöjlig fråga egentligen men snabbt börjar man göra en lista i huvudet. Den som slår mig som lämplig slutpunkt är i alla fall Sleepy Johnny Estes "Time is going near" från 1940. Sleepy Johnny Estes var född någon gång alldeles i slutet av 1800-talet, spelade in en del runt 1930. Han var blind och levde större delen i fattigdom vilket gjorde honom till ett populärt objekt under bluesreviveln på sextiotalet.

Inte gjorde det något heller att hans låtar kunde heta sånt som "Brokenhearted, ragged and dirty too". Men den sång som jag fastnat för var en av hans sista inspelningar innan kriget som med sitt dramatiska tema känns som en lämpligt slutpunkt för mellankrigsbluesen.

Sjunkningen av Titanic

En av de allra obskyraste av alla obskyra gamla bluesmännen var Richard Rabbit Brown. Han spelade in sex stycken 1927 och försvann strålkastarljuset. Man tror att han föddes 1880 någonstans på landsbygden utanför New Orleans och var verksam under 1910-1927 i New Orleans där han bodde på samma gata som Louis Armstrong. Efter sina inspelningar så försvann han mer eller mindre och ingen vet vart han tog vägen sedan. Någon säger att han återvände till sina hemtrakter, någon annan att han blev djupt religiös. Däremot verkar alla övertygade om att han dog 1937. Det är lite svårt med sådant där eftersom de flesta uppgifter kommer från unga vita medelklassungdomar som intervjuat äldre svarta musiker som ibland låtsats veta mer om saker än vad de gjort eller så har de varit drängfulla. I värsta fall både under intervjun och under den period som man ska lämna vittnesbörd om. Namnet "Rabbit" kommer sig antingen av någon form av lyte, att han haft stora framtänder eller varit harmynt, men nuförtiden verkar man anse att det berott på hans ringa kroppsstorlek. I vart fall så gillar jag mest tanken på de stora tänderna.

Hans plats i musikhistorien kommer sig huvudsakligen från hans mästerliga "James Alley Blues" som blivit ett standardstycke för musiker intresserade av amerikansk folklig kultur. Den har spelats in av Bob Dylan, Roger McQuinn. David Johansen, Wilco,  inavlade banjospelare och Bluegrasstanter. Den är helt originell med helt egna textvändningar och dråpliga formuleringar.

Flera av hans inspelningar verkar vara någon form av blues-shillingtryck som avhandlar hiskeliga händelser i tiden. Den som föranleder dagens inlägg är "Sinking of the Titanic":




Den är lite märklig då bluesen nästan helt saknar sentimentalitet jämfört med andra amerikanska uttryck. Musikaliska kusiner som Hank Williams eller Elvis brukar vada i kväljande sentimetalitet jämfört med bluesen. Men här har vi ett sorgligt stycke med ett vibrato som nästan drar mot Anita Hegerlands "Mitt sommarlov".  Eller kanske Kalle Ankas "den suckande sjömannen".

Bluestexter genusperspektivet

Det var ett jävla tjat om bluestexter tänker den eventuellt kvarvarande läsaren av bloggen. Men jag hade faktiskt något jag skulle komma fram till och jag måste på något sätt måla upp den sexistiska fonden för att det hela ska framstå i rätt sammanhang.

Jag ser som sagt var på kulturnyheterna varje kväll klockan sju om tillfälle gives. Det är kul och intressant att hålla sej ajour med vad som pågår. En del kan man ju göra skämt av också. Hursomhelst så var det ett inslag om sångerskan Marie Sehlander som talade om att skriva om musikhistorien eftersom kvinnorna blir styvmoderligt behandlade. Nu kan jag för lite för att kunna bedöma hur rätt hon har men när det gäller bluesmusiken så har hon vissa poänger.

Många bluesvänner, mig själv inräknad, är väldigt förtjusta i kringvandrande manliga bluesmusiker som liftade runt i den amerikanska södern och spelade för småslantar. Men vi som är någorlunda pålästa vet att det i städerna var populärt med lite större band som ofta frontades av en sångerska. Namn som Ma Rainey, Bessie Smith och Memphis Minnie är lika tunga i blueshistorien som någon annan. Men på något sätt blir de inte lika intressanta. Det finns många perverterade kalenderbitare som jag själv som läser böcker och håller reda på vilken bomullsfamr Tommy Johnson var född på och vilka musiker han luffade med men av någon anledning som är det inte lika intressant att skärskåda damernas förehavanden.

Nåja, jag har ju nu redogjort lite för vad de manliga bluessångerna handlade om. Det är korv som läggs i hennes stekpanna, cigaretter som sugs på hela natten och orgelpipor som blåses rena. Men kvinnorna då? Vad sjunger de om? Som exempel ska vi titta på Lil Johnson som jag inte vet något om och inte heller har sett någon bild på. Jag illustrerar henne med godtyckligt klotter ur skissblocket.

De var ju ofta rejäla bitar. De skulle ju kunna överrösta en blåsorkester utan mikrofonförstärkning. Hon spelade i alla fall in en låt som hette "Press my Button Blues" och jag får be er att ta fram er allra snuskigaste fantasi.




My man thought he was raising Sam 
I said Give it to me baby, you don't understand 
Where to put that thing 
Where to put that thing 
Just press my button, give my bell a ring! 

Ja, ni hör ju. Här är det en kvinna som kan formulera sina sexuella behov och skäms inte för dem.

Come on baby let's have some fun 
Just put your hot dog in my bun 
And I'll have that thing 
That thing-a-ling 
Just press my button give my bell a ring 

Lägg din varmkorv i mitt bröd. Här är det inget snack.

My man's out there in the rain and cold 
He's got the right key but just can't find the hole 
He says Where's that thing? 
That thing-a-ling? 
I been pressin' your button, and your bell won't ring! 
(spoken: 
Beat it out boy! 
Come on and oil my button! 
Kinda rusty!) 
Now tell me daddy what it's all about 
Tryin' to pinch your spark plug and it's all worn out 
I can't use that thing 
That thing-a-ling 
I been pressin' your button and your bell won't ring! 
Hear my baby all out of breath 
Been working all night and ain't done nothing yet 
What's wrong with that thing? 
That thing-a-ling 
I been pressin' your button and your bell won't ring 
Hear me baby on my bended knee 
I want some kind daddy just to hear my plea 
And bring me that thing 
That thing-a-ling 
Just press my button give my bell a ring 


Diskret som jag är så lämnar jag er att begrunda resten av texten.

Cigarettblues

Bo Carter var en riktig filur. Hans texter var fyllda av symboler och liknelser som förmodligen var mer lättförstådda på sin tid.



Briljant gitarrspel som vanligt. Nu är det tydligen cigaretter som det handlar om.

Says i've come over here sweet baby,
'cause im all alone,
haven't got nobody,
Just to carry my smoking on.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it that whole night long.
Just drove my cigarette baby till you make my good ashes come.

Now I got to go up the country,
just to get my cigarette boiled.
The women round this place,
gonna let my cigarette spoil.
Won't you just smoke my cigarette,
drove it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Now i've come over here sweet baby,
just to get my ashes hauled.
Lord, the women at the other place,
gonna let my ashes fall.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Heres one thing I want you to know,
before you leave from home.
My cigarette ain't to big,
and you know it ain't too long.
Won't you just drove my cigarette,
smoke it the whole night long.
Just drove my cigarette baby until you make my good ashes come.

Han vill alltså att hans kvinna ska röka hans cigarett hela natten tills dess den "goda askan" kommer. Den här kvinnan är så bra för att hon låter inte hans fina aska gå till spillo som kvinnorna på det andra stället. Tumregeln är alltså att allt som inte är klartext i blues handlar om sex. Så det är nog inte cigaretter det handlar om utan något annat cylinderformat.

Men sista versen förbryllar mej lite. Den här cylindriska saken är inte för lång och inte för stor förklarar han skrytsamt!? Har de manliga skönhetsidealen förändrats så på bara 75 år? Eller anar vi att manliga svarta kringvandrande bluesmusiker går runt med ett slags lyxproblem?

Lördagskvällsstolpen

Analys av bluestexter är en kär syssla för undertecknad. Som barn hade jag svårt att få min omgivning att inse hur förträffligt denna musik var. Men man hade en lätt nedlåtande syn på bluesen i Sverige förr i världen.

Konsten att tolka bluestexter brukar som regel bara att förse sej med så oanständig fantasi som möjligt. Allt som kan tolkas som om den har någon form av sexuell innebörd ska göras så. Låt oss se på Bo Carters "All round man":


Now I ain't no butcher, no butcher's son, 
I can do your cuttin' 'til the butcher man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 
Now I ain't no plumber, no plumber's son, 
I can do your screwin' till the plumber man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Inte så svårtolkat. Han kan minsann både sköta "cutting" och "Screwing" vilket ska tolkas som någon form av sexuell aktivitet.

Now I ain't no miller, no miller's son, 
I can do your grindin' 'til the miller man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Här ska han vikariera för mjölnaren men det är nog inte mjöl han har tänkt mala.

Now I ain't no milkman, no milkman's son, 
I can pull your titties 'til the milkman comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

I USA så har man ju mjölkmannen som leverar vid dörren vilket har gett upphov till många historier och skrönor av ekivok karaktär om vad hemmafruarna gör med denne. Men det är ju överraskande uppenbart vad "pull your titties" handlar om.

Now I ain't no spring-man 
, no spring-man's son, 
I can bounce your springs 'til the spring-man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand 

Vissa yrkeskategorier har ju försvunnit. Svårt att tänka sej folk som går runt och lagar resårmadrasser men på tjugotalet verkar det ha förekommit.


Now I ain't no organ-man 
, no organ-man's son, 
I can blow your hole 'til the organ-man comes 
'Cause I'm a all-around man, oh I'm a all-around man, 
I'm a all-around man, I can do most anything that comes my hand


Ja, det är ju snällt av Bo att vilja blåsa orgelpiporna rena.



Älskar den mannens gitarrspel.

Ett band som spelade in många spännande och småfräcka sånger var "Tampa Reds Hokum jug band" som spelade in ett set med entertainern Frankie Half-pint Jackson. Nu verkar inte den finnas på Youtube men det finns en textsekvens som är riktigt fyndig.

Oh Mr Tampa you must be a Florida man.
Oh, your getting ready to boot it.
Oh jump me now! Yes yes.
(spoken)
"Woman, you readin´ the Lady´s Home Journal."
"Yes, daddy. But I want that Saturday Evening Post."

Och här krävs det väl lite rutin i textanalys. Det finns visserligen en tidning som heter "Saturday evening post" men det hon vill ha är sin lördagskvällsstolpe.

Ingenting är någonsin som man tror ...

Nu har jag Youtubemissbrukat igen. I två timmar har jag suttit och hoppat från den egna gamla blueslåten till den andra. Så råkade jag på ett stråk av den gamle Kokomo Arnold. Gammaldags rejäl heteromusik "Oh, squeze my lemon babe, oh, the juice runs down my leg" istället för dagen fjollmusik. Men så hittar jag en som jag mig veterligen inte har hört förut: "Sissy man blues" och i den finns textstycket:

 "Lord, I woke up this morning' 
With my pork-grinding business in my hand 
Said I woke up this mornin' Pork-grinding business in my hand
Lord, if you can't send me no woman 
Please, send me some sissy man"

Bluestolkning är ju en ädel syssla. Här konstateras traditionsenligt att vederbörande vaknar upp på morgonen. En sak som man konstaterar i alla blueslåtar men nästan aldrig i andra musikformer. Det är antagligen för att bluesmusikernas skörlevnad gör att det är en lika stor överraskning varje gång som de vaknar upp.

Sedan konstateras vidare att han har någon sorts "fläskkvarnsmojäng" i sin hand när man vaknar. Riktigt hur det ska härledas begriper jag inte riktigt men det råder ingen tvekan om vad det är för slags mojäng han har i sin hand när han vaknar när han i andra verser besjunger sin ensamhet och längtan efter en kvinna.

Men sedan kommer en sväng som jag aldrig tillförne hört i en blues. "Oh herre, om du inte kan ge mej en kvinna, snälla, ge mej en fjollig man".

För att återställa bluesordningen så tar vi en klassisk Leadbelly.

Mina idoler - Charley Patton

Den första gången jag hörde Charley Patton var förmodligen på Aftonblues, ett radioprogram av Peter Måhlin, och det var kärlek vid första öronkastet. Det kändes som om jag kom i kontakt med själva urkraften i bluesen. Det var djupare, primitivare och mer mystiskt än allt annat jag hört tidigare.

Patton föddes någonstans runt 1891 och dog 1934. Han var i huvudsak afroamerikan men lär ha haft ett hår som drog mer mot rött än vad som är normalt för afroamerikaner. Det sägs att han ska ha haft någon form av mexikanskt påbrå och möjligen lite cherokee. Det mesta som sägs om Patton följs av åtminstone en motsägande uppgift. Han har vandrat runt med musiker som är om möjligt ännu mer obskyra än han själv varför mycket litet egentligen finns nedtecknat om honom. Mellan 1929 och 1934 så gör han en rad inspelningar som finns utgivna i en rad olika samlingar och kompilationer. Det finns endast ett foto av honom - också det omgivet av tvivel om det verkligen är autentiskt - som visar en välklädd man med stiliga damasker.


Han spelade ofta med någon form av slide eller bottleneck. På fotot av honom så har han gitarenn lutad bakåt och har vänsterhanden från halsens ovansida. Det ser ut som om han tar ett ackord bakvänt men det borde vara så att han håller en slide i handen.

En av hans mest kända inspelningar är "Stone Pony Blues" som verkar handla om diverse hästdjur och deras handhavande. "I got me a stone pony and I don't ride Shetlands no more
You can find my stone pony hooked to my rider's door ". Man vet att han är hos sitt fruntimmer för där är hans ponny fastknuten. Sen blir sammanhanget mer dunkelt "Vicksburg on a high hill and Natchez just below. And I don't feel welcome, rider, no where I go". För att avsluta med en sån modernitet som telefon: "Hello central, whats matter now with your line. Come a storm last night and tore the wire down." Det är alltså så att bluesmusiker ofta improviserade på en känd melodi och satte ihop sina bluesmelodier med standardverser som varierades. Patton var ökänd för att inte alltid ha sammanhang mellan verserna.

Men ibland så satte han ihop ordentliga texter. Ett slående exempel är "High water everywhere" där han beskriver en översvämning. Inte utan att man anar den förtvivlan han kände när han försökte hitta högre land. I del två så blir det ordentligt gripande.

Min egen favorit är "Down the dirt road". Här låter han som mest ursprunglig och rytmisk. Texten är inte helt lättolkad men det handlar om att lämna fruntimmer, komma till nya fruntimmer och bra och dåliga saker med det.