Fjortis

Dennis har nu nått den för en pudel respektabla åldern fjorton år.

Och som alla tonåringar så har han blivit besvärlig. I somras var han hopplöst förälskad i grannhunden Doris och satt på altanen och ylade. Minsta chans så smet han ut från oss och in hos dem. Som vanligt så blir resultatet av hans kärlekskrankhet att hans analsäckar täpps igen och han blir sjuk. Jag har aldrig sett honom så medtagen som den här gången. Trodde inte att han skulle få uppleva sin fjortonårsdag.

Men det fick han och nu är han pigg och glad igen.

Läderpudel

Jag har fått någon gliring om att jag på något sätt skulle göra anspråk på att vara någon sort macho-person efter några av mina senaste skriverier. Herregud! Jag har en pudel. Hur skulle det ens vara möjligt?

Pudelarm

Man får lite nya insikter när man återvänder till vardagen. Jag hade något vagt minne av smärta i höger underarm och handled och hade för mej att det var någon sorts musarm. Men nu inser jag att det i själva verket handar om Pudelarm!

Dennis - Jakthunden

För någon vecka sedan gick min hustru och handlade alldeles själv - hungrig och stressad - det gick som det brukar gå med de förutsättningarna. Ett kylskåp sprängfyllt av godsaker. Mina vanliga sunkluncher, bullägg och hopkläggade rester har fått stryka på foten för chevrégratinerade rödbetor, kräftsjtärtsfärstimbaler och gravlaxpimpinetter. Men allt har ett slut och det var dags att fylla på lite grann.

Undertecknad gick på Willys tämligen ostressad så jag gick mest runt och strosade. Men när jag gick där passerade jag falukorvarna. Det måste vara ett år sedan jag åt falukorv sist. Och den här korven stod det mitt namn på. Min lycka var obeskrivlig.


Jag skulle äta middag ensam den dagen och jag kokade makaroner till korven. Korv och makaroner, hur kan man glömma bort att äta sånt? När jag skulle skiva upp korven så rullade en av de grövre skivorna i väg. Jag försökte fånga den men råkade istället puffa på den så den rullade iväg i en hiskelig fart över bänkkanten, ner på golvet och vidare. Men Dennis uppfattade situationen och infångade den förrymda korvskivan i ett nafs. Äntligen fick han valuta för alla dessa timmar han tränat på att man kastar tennisboll! Vilken hund! Han satt och vaktade noga så att inga fler korvskivor skulle få för sej att försöka rymma. Jag mötte hans fokuserade blick.


Det var ett stort ögonblick. Det djupa samförståndet mellan en man och hans jakthund.

Lördagens outfit

Våren har kommit plötsligt och inte helt stringent. Jag skrattade lite för mej själv över alla som stod i snöfallet och bytte till sommardäck. Jag var ute på söndagmorgonen och tackade Gud för min försumlighet när jag var ute och slirade runt på glashalkan. Men det är i all fall såpass mycket vår att toppluvan känns lite passé. Jag hittade inte igen min jubileumskeps från Jula eller min Clas-Ohlsonkeps. Det enda jag fann var en hiskelig sak med texten "Monstertruck". Jag tror att det var sonen och hans vänner som skulle roa sej i något WT-sammanhang och på nåt sånt där modernt ironiskt sätt köpte sej diverse kepsar.

Nåja, på kvällen så träffade jag och Dennis en yngre kvinnlig släkting. Vi pratade om ditten och datten och hon tråkade mej för min monstertruckkeps. "Det är för att kompensera för pudeln i leopardklädsel" försökte jag lite lamt.

"Du", sade hon, "Det finns INGENTING som kompenserar en pudel i leopardklädsel!"

Drogad pudel

Jag var med Dennis hos veterinären igår. Inflammation i analsäckarna. Det behandlas med att man spolar ur med någon riktigt vidrig gegga men veterinären vill ha hunden sövd (det skulle jag också vilja om jag var veterinär - inte ens Dennis är att leka med när man klämmer ur dom där läskiga sakerna). Det är alltid lika underhållande att se honom när han vaknar upp. Han ger verkligen intryck av att ha varit och tullat av husses romflaska. Det finns några gamla kortfilmer med Pluto när han har fått i sej något olämpligt som ser snarlika ut.


Men han har hämtat sej bra och kunde höja benet för att kissa redan efter en halvtimme.

Snöpudel

Nu ser jag inte ut genom fönstret längre. Snön fortsätter att falla. Inte kul för Dennis. Eller lite småkul ibland kanske ...

Manlighet II: Pudeln

Jag vet inte någon varelse som är så övertygad om sin egen manlighet medan omgivningen har svårt att se den. Han bröstar sej och är kaxig men han är liksom fluffig och gosig på ett sätt som är lite omanligt. Den där fluffiga pälsen gör att man helst bör sätta på honom en dräkt när det är blött och smutsigt ute. Dottern har skickligt sytt ett par dräkter. Olyckligtvis så är den allra bästa gjord i ett glansigt, leopardmönstrat tyg. Det understryker inte direkt hans manlighet. Vissa man möter verkar osäkra på vad slags djur de är som de möter.



Jag träffade en av travkamraterna. Direkt han såg pudeln i leoparddräkt ropade han till mej: "Jag känner inte dej!". De är lite känsliga för sådana där saker, travpojkarna. För att ytterligare spä på så ljög jag att jag hade en matchande leopardoverall i tvätten.

I pudelns våld

Pudeln har en mycket fix idé. Han bevakar hur mycket papper det är kvar på toarullen. När det börjar sina med papper på rullen så börjar han bevaka den. Lämnar man rullen med ett eller två ark kvar blir han ordentligt uppretad!


Saken är den att när rullen är tom så ska man fylla den med Frolic, nypa igen den och gömma den i vardagsrummet. Sedan ska han lera rätt på den. Den ritualen går inte att smita undan för han har absolut koll på pappersrullarna.

När det är sommar och altandörren är öppen kan han smita iväg till någon granne och stjäla tomma pappersrullar.

Drama i radhusområde - man dräper pudel

Ständigt nattarbete gör en lite snurrig. Att jag klarar det beror på min goda förmåga att sova. Men det finns en känslig punkt och det är klockan två. Väcks jag klockan två en ledig natt så tycker kroppen att det är en god idé att vara vaken. Men väcks jag inte så sover jag som ett barn.

Inatt så väcktes jag av ett oväsen. Hade det varit en amerikansk film så hade jag naturligtvis tagit fram pistolen ur nattduksbordet. Men nu är det här i Umeå så jag gick för att se vad det var. Det kom från köket. När det är tomt i pudelns matskål så slår han på den och den studsar en halvmeter upp i luften. Charmigt. Men inte klockan två på natten.


Gick inte att sova efter det. Jag gick ut på internet för att fördriva tiden men det var fullt av dumjävlar. Efter en stund blev jag lite trött och kröp ner i sängen igen. Otroligt nog så infann sej John Blund och jag sussade sött. Men så är det något som krafsar på mej. Då är det pudeln som vill gosa.


Jag söker efter pistolen i nattduksbordet men det var viss i nån film jag såg som den låg där. En stund tillbringar jag med att fundera över olika avlivningsmetoder som kan genomföras utan att kliva upp ur sängen. Så småningom så vaggar jag mej själv till sömns lyckligt läsandes en dramatisk rubrik på Västerbottenskuriren: Drama i radhusområde - man dräper pudel. Lycklig somnar jag in igen.


Nu kokade jag mej morgonkaffe. Då kommer min bäste vän och viftar på svansen. Det är tur att minnet är kort.

Pudeldiarré

Natten har varit lugn. Förutom pudeln som har varit magsjuk. Det är märkligt att en så söt varelse kan se så otroligt ful ut när den bajsar.


Apropå det vill jag gärna puffa för bloggen "En man med ett skägg" som idag skriver om Christina Jutterström . Ni kan ju för ett ögonblick fundera varför det ligger inom ämnesområdet innan ni klickar på länken. "En man med ett skägg" är en fantastisk blogg. Han är liksom jag intresserad av gamla gubbar (det låter som en sexuell läggning men det är nog precis tvärtom). Där avhandlar han kära gamla gubbs som Arne Weise, Ulf Lundell och Povel Ramel.

Det luktar fähund - det är vår

Våren är en märklig tid. Det är smutsigt på gränsen till vidrigt. Det luktar ruttet gräs som tinar fram. Det finns inget vettigt sätt att klä sej. Klär man sej lätt kommer man att bli outhärdligt förkyld, klär man sej varm blir det svettigt och kletigt. Men ändå är det någonting härligt i luften.


Det som grämer en är att man aldrig hann få fram skidorna i år. Heller.

Dennism

Nu sneglade jag på den där topplistan av sökord och äntligen hade något väsentligt kommit på tal. Dennism, dvs den ideologiska rörelse som förhärligar pudeln Dennis.

Nu såg jag nåt nöt som hette Dennis M trodde att det var hans patetiska herrmodeblogg som folk sökte efter. Kom igen. Finns det någon människa med ens tvåsiffrig IQ som läser en herrmodeblogg? Varför skulle man läsa sånt? När det gäller dammode kan man ju alltid titta på damerna som är i kläderna men varför skulle man bry sej om herrmode?

Nazipudeln

Hustrun lever ett liv i glitter och glamour. Hon sveper runt i bostaden med den ena fjäderboan efter den andra, sjungandes "Diamonds are a girls best friend", "Material Girl", "La vie en rose" och annat tjusigt. Men det vore att överdriva att säga att hon dansar runt med champagne. Det är mest sån där Cinzano Asti. Min egen glamour begränsar sej till att jag får slurpa upp allt grannare dammtussar med dammsugaren. Rosa och glitter.

När jag så går runt med min dammsugare så blir jag varse ett liten barsk varelse. Jag kan liksom inte med blicken fixera vad det är jag ser. Det är ungefär som att se på en sån där 3D-bild utan att kunna få ihop bilden. Efter ett tag så kommer jag fram till att det jag tittar på är en - Hitler-pudel! En sån obegriplig sammansmältning. En närmare inspektion visade att mustaschen bara var en avsöndring från en svart fjäderboa.

Don´t eat yellow snow

På ett sätt är vårvintern en underbar tid. Härligt att gå ut med hunden. Men det finns ett problem. Det är en hane. Man tycker inte att en pudel ska finna det meningsfullt att låtsas vara macho men tydligen gör dom det. Han lyfter benet var tredje meter och slänger iväg en neongul skvätt. Spåret efter en är en lysande gul driva.


Jag försöker föra genuspedagogiska samtal med honom för att övertyga honom om vilken vinst det skulle vara för både honom och alla andra om han tikkissade. Han skulle ju kunna umgås med tikarna på ett mycket mer otvungen och jämnställt sätt.

Nu börjar jag mer fundera på något slags elkoppel.

("Don´t eat yellow snow" är en Zappa-låt för er som undrar.)