Visar inlägg med etikett sport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sport. Visa alla inlägg

torsdag 25 oktober 2012

Hockeyhuliganer

Hittade den här i ett av de lägre sedimenten. Att den är gammal förstår man på att Björklöven låg i elitserien.


Men det är ju lite intressant att hockey-huliganismen dött ut i Umeå. Tydligen är det inte lönt att plocka fram kedjor och knogjärn för en match mot Kalvträsk HK.

fredag 18 juni 2010

Jag har tappat greppet.

Alltså, jag satt alldeles nyss och tittade på Hockey-VM. Men jag verkar ha missat vem som vann. Och nu verkar det plötsligt ha blivit fotbolls-VM. Var det så här förut med veämmen alldeles hopgyttrade med varann? Ishockey och fotboll, Lallalallah.



Dessutom verkar fotbollen vara värdelös idag. Annat var det på Gunnar Nordahls tid.




tisdag 11 maj 2010

I sportaffären

Hustrun skulle köpa en motionssko. Hon ville ha lite sådant där med dämpad sula och sånt dom kör med nuförtiden. Vi hade valt en av de där mer initierade sportaffärerna av någon anledning. Personalen var mycket vänliga och tog väl hand om min hustru. Jag kunde dock inte undgå att de fick obehagliga rysningar varje gång de såg mina gympapjux för 29 kronor på Rusta så jag valde att gå runt i affären för att inte distrahera personalen.

Först tittade jag på pikétröjor. De var väl hyggligt trevliga och det fanns reaställ där man kunde köpa 2 för 399. Men problemet var att de verkar inte finnas i större storlek än medium. Själv håller man på att se obscen ut redan i XL så det fanns inte mycket att hämta där. Jag hittade en trevlig kepshylla. Men på något sätt har jag fått för mej att kepsar endast finns till enhetspriset 29 kronor. Här var 299 kronor ingångsnivån.

Men en cykel kunde jag behöva. Så jag går glatt och kollar men priserna närmar sej ofta en begagnad bil. Så jag spratt till när jag såg en cykel för 1495. Det är mitt prisläge det! Men så ful den var! Det var något sorts designprojekt som gått alldeles fel.


Jag står just och förbereder mej för ett affärsförslag till någon av försäljarna. "Det fattar ni väl att ni inte kan sälja en sån fuljävla cykel, Ni får femhundra!" - den var så ful att den kunde vara bra att reta grannarna med. Då såg jag att jag läst fel på prislappen. 14995 kr skulle det vara.

Vid det laget så hade hustrun blivit förförd att någon försäljarrackare till ett par skor för 999 kronor. Hon var dessutom övertygad att hon gjort ett kap.

När vi rullar ut från parkeringen så spelar radion Oasis "Don´t look back in anger". Nä, bara en lätt känsla av att jag just ingått i ett surrealistiskt performancekonstverk.

onsdag 28 april 2010

Björklöven hos Lyxfällan

Ordningen på Björklövens ekonomi verkar vara värre än vad man någonsin kunde föreställa sej. Är det dags för ett besök från Lyxfällan?

torsdag 25 februari 2010

Dreglande skidåkare

Jag läste i någon sådan där facebook-statusuppdatering att "folk som inte kan åka skidor utan att dregla borde inte få vara i TV", detta från en person som lever tillsammans med en som tränat med Per Elofsson. Klart att man dreglar när man åker skidor på elitnivå.

Den mäktigaste dreglaren av alla var Juha Mieto. Man hade ett stort skägg när han startade och efter en femmil var hans skägg alltid dubbelt så lång när han gick i mål. På den tiden kördes alla femmilar antingen i fruktanvärd blötsnö eller arktisk kyla, vilket alltid satte sej i Mitos skägg.


På den tiden körde alla i grå dräkter vill jag minnas.

Någonstans mal en amerikan i mitt bakhuvud, Bill Koch, som var den som på allvar förde in den där fula skate-tekniken i skidåkningen. Jag tror att den uppfanns av en finne som inte var riktigt nykter eller hur det nu var. På Sixten Jernbergs tid gällde det att åka snyggt och stiligt. Om Bill Koch minns jag bara att han hade en röd luva så de måste ju ha gått över till färgade dräkter då ...

OS-Magi

Igårkväll växlade jag några ord med en person efter Stafett-guldet. Vederbörande tog på sej äran "Det var för att jag inte tittade". Det där hör man ibland - folk har något slags magiskt tänkande att det på något sätt är för att de tittar eller inte tittar som det går på ett visst sätt i olika idrottsevenemang. Jag fnös förstås åt det som jag alltid gör åt vidskepelse.

Men så i morse så såg jag en stund på matchen och då gjorde Slovakien 2 mål. Jag var tvungen att göra något annat och då gjorde Sverige två mål. När jag satt och tittade så gjorde Slovakien 2 mål igen. När jag plötsligt måste gå iväg så reducerade Tre Kronor till 3-4. Tyvärr kunde jag inte slita mej från TV:n i slutet av matchen ...


Annars var det väl som vanligt. Tre Kronor hade redan tankarna på nästa match. Här var det bara att ställa ut skridskorna på isen en liten stund.

Aftonbladet

måndag 22 februari 2010

Idrottsminnen - Ishockey

Min skridskoåkning har alltid varit under all kritik. En gång på mellanstadiet fick jag för mej att jag skulle satsa litegrann på åkningen. Jag hade just växt ur mina förra skridskor som jag knappt hunnit åka på. Min föräldrar var skeptiska men min far kläckte en idé. Det som skiljer pojkskridskor och flickskridskor är färgen. Om han målade syrrans avlagda bruna skulle det ju se ut som pojkskridskor. Jag tyckte att det lät som en god idé.

Så fort färgen torkat så tog jag mej upp till isbanan i Vidsel. Jag snörde på med skridskorna och tog några snabba skär ut på isen. Men plötsligt var det som om någon spänt upp en snubbeltråd. Sällan har uttrycket "platt fall" varit så träffande som här. Ett magplask på is är inte att leka med. Jag tog mej upp och tog ett par skär till och så inträffade samma sak.


Det var de andra grabbarna som förstod vad som inträffade. Tjejskridskor har taggar längst fram! Som tur var så var mitt anseende när det gäller sportutövande redan på nollpunkten - annars hade nog detta räknats som en svår fadäs. Pappa slipade bort taggarna men min håg för skridskoåkning hade falnat.

söndag 21 februari 2010

Idrottsminnen - Backhoppning

Vilket skidlopp det var igårkväll. Otroligt att någon lyckas vara så genomtaktiska och dessutom att det är svenskar som lyckas genomföra en taktik.

Men innan dess så var det backhoppning. På femtiotalet så fanns det en hoppbacke i varje liten by. På sextiotalet hade dessa förfallit, det var sorgliga skepnader i grånat trä som var livsfarliga att beträda. En sådan fanns också i min lilla by men vi barn fick inte vara i närheten av den.

Men på den tiden så var föräldrar knappast alls inblandade i vad vi barn hade för oss. Vi beslöt oss för att göra en egen hoppbacke. Vi byggde ett hopp av snö och lånade ett mätband för att se hur långt vi hoppade. Min kompis Henka fick äran att göra första hoppet. Han startade ganska högt i backen och fick rejäl fart. Nu var det rätt kallt - det hade säkert gått bättre med kramsnö - så när han kom till hoppet åkte han helt sonika rätt genom vårt uppbygda hopp och fortsatte nerför backen som en jättestor snöboll.

torsdag 18 februari 2010

Jag gillar inte störtlopp

Igår var det meningen att det skulle vara superonsdag. De svenska guldmedaljerna skulle rasa in som en jackpot på en enarmad bandit. Men jag hade lite onda aningar. Det är ju så att har det gått bra ett tag så borde det snart gå sämre, efter sol kommer regn.

Alltså, jag gillar inte störtlopp. Det påminner mej om när jag irrade mej ut i en smalare del i Vittjåkksbacken som nog var något slags lättstörtloppsbacke. Min "teknik" i skidbacken har alltid varit att svänga så mycket som möjligt för att det inte ska gå så fort. Men helt plötsligt var det så smalt så det gick inte att svänga. Så jag var liksom fast i att bara köra rakt fram och det gick fortare och fortare. Resultatet blev inte så olikt Anjas krasch fast i något lägre hastighet. Så jag är ganska oförstående till störtlopp som idrottsgren.


Anja, älskade lilla köttbulle, sluta med störtlopp. Mina nerver tål det inte.

Resten av kvällen blev väl ungefär som man kunde vänta sej. lite uppförsbacke i största allmänhet. Men dom ska väl ha några medaljer de andra länderna också ...

onsdag 17 februari 2010

Vadvardetjagsa? Givet Guld!

Ja, där satt den! Nu är inte Storuman bara Storuman utan Störstuman! Man drar sej till minnes Wilhelm Pettersson-Bergers storartade Umeåkantat:

Långt vid solnedgången under västerns blåa snöbetäckta fjäll
hör jag källor sorla, hör jag åar brusa över hed och häll
Född i solnedgången rastlös mot dess uppgång gliderfloden fram
I de tysta vida tjugomilaskogar speglas stam vid stam

Och ungefär där nånstans glittrade smältvattnet ner i Storuman och bildade en snygg fond för en skidskytt. Mitt hjärta håller på att svälla över av patriotism. Ferry är ju inte bara en landsman utan en länsbo! Det var en ståtlig syn att se honom ta emot guldmedaljen.


Vilkent briljant idé med pellejönsmössan, förresten. Det anknyter till stolta traditioner som Stenmark och gamla skidåkare som inte ens jag minns namnet på. Kiruna-Lasse kanske.

Men jag blir lite orolig för hustrun. Hon verkar inte ha några patriotiska känslor alls.


Nu ser jag fram emot resten av tävlingarna!

Afton bladet DN SVD

tisdag 16 februari 2010

Glad och nöjd

Idag är man liksom nöjd. Visserligen tog han inte guld den där Hellner men han var väldigt nära brons och därifrån är det ju inte så långt till guld. Dessutom - hade inte den där sista backen varit så brant hade han säkert tagit guld.


Det viktigaste var ju ändå att han slog Northug - ja inte bara det: Sämste svensk slog bäste norrman . Det var inte igår - om det någonsin har hänt.

Jag har fått lite klagomål här på att jag varit lite chauvinistisk och kanske överskattat svenskarnas guldchanser men jag ligger dock i lä för sportjournalisterna. De Kanadensiska hockeydamerna mosade Slovakien med 18-0 och de siffrorna var lite i underkant och Sverige lyckades med möda vinna över Slovakiskorna. Nu försöker journalister övertyga oss om att det finns en realistisk chans att det blir någon form av match överhuvudtaget mellan Canada och Sverige. Det handlar bara om att ta sej levande genom tre perioder och hoppas en massa tur i fortsättningen.

måndag 15 februari 2010

GIVET GULD!

Där satt den! Ett givet Guld! Det var ju det jag sagt hela tiden! Jag var så övertygad att jag satt fullständigt lugn genom hela loppet. Charlotte fick inga Kalla fötter. Arrangörerna hade försökt strö salt i såren genom att strö salt i såren. Jag känner att jag har en sportjournalist inom mej.


Marit Björgen då? Löjligt säger jag. Hon kan låna brallorna av norska Curlingherrarna ...

Nytt fiasko

Rackarns också. Igår hade vi en given guldmedalj. Men så började det snöa!


Jag skulle VÄLDIGT gärna vilja veta om några norrmän har hyrt någon större snökanon under den senaste tiden ....

Sedan hade vi också ett givet guld i puckelpist men då hade dom satt en puckel alldeles fel i pisten! Dromedarer!

söndag 14 februari 2010

OS igen

Ja, nu har det börjat igen. Jag kan se den mesta idrott med stoiskt lugn. Men när det gäller vinteridrott så är jag hjärtsvullet patriotisk. Igår satt jag och skulle se när Helen och ACO skulle kvittera ut sin guldmedalj och silvermedalj. Egentligen så behövde de ju inte åka utan själva åkningen var ju liksom bara för att få fina bilder till idrottsgalan och Jerringprisutdelningen.


Men det var en ryska (ja, jag vet att hon åkte för Slovakien eller nåt liknande men ränderna går aldrig ur) som vann. Det fattar ju vem som helst att det är doping! Vallan måste det ju vara något fusk med. Det har man ju sett på vanliga skidtävlingar hur Norrmännen glider lätt i mindre nedförsbackar medan svenskarna får staka utför. Dom måste ha nån sorts fuskvalla som dom säkert lånar ut till andra nationer bara för att jäklas med oss svenskar. Och vapnen måste vara fifflade med. Och måltavlorna. Det är bedrövligt att dom håller på på det här sättet! Opsportsligt!

Aftonbladet Foppa om raketskidor Salt i spåren

torsdag 10 september 2009

Sverige vann!

Sverige vann över Malta igår. Nu är saken klar.


Det blir VM-guld! Lätt.

torsdag 7 maj 2009

Fy fähund för Hockey!

Det måste vara den hemskaste sport som finns. Och värst av allt är förstås matcherna mot Tjeckien. Ni vet alla läget. Sverige ligger skitbra till. Man behöver bara hålla ut några minuter till. då kommer alltid kallduschen. Det är nån klubba som går av. Det är nån som glömt att knyta skridskorna och den kassaskåpsklara vinsten vänds till förlust på en halvminut.


Den här gången var allt precis som vanligt. Sverige ledde med 2-0. Man hade plötsligt 5 svenska spelare mot 3 Tjeckiska. Det var bara att slå in den. Kassaskåpsklart! Men så på nåt konstigt märkligt vis så lyckas Huselius fippla med pucken ungefär som när man försöker fånga en tvål i badkaret. Så hade Tjeckerna gjort mål i numerärt underläge! Nu visste man hur det skulle gå. Lika bra att stänga av TV:n. Men man kan inte låta bli att titta. Okej det gick bra den här gången men det är bara för att lura en att titta nästa gång.