Ny sängkamrat

När jag vaknade upp i morse så saknade jag den obligatoriska pudeltungkyssen. Istället var det en grävling nödtorftigt maskerad till cairneterrier som entusiastiskt mötte min blick.

 Jag är hundvakt och har inte sett mycket av djuret hitills för hon har vårdat en fiktiv valp i en bur än så länge. Dennis har på sedvanligt pudelhannemanér gått och muckat varhelst hon gått. Men nu lyste pudeln med sin frånvaro. Jag gick runt och ropade på honom men han fanns ingenstans. Jag sökte runt huset och fann honom till sist i sonens övergivna säng.

Han ville inte prata med mej. Jag har ingen aning om vad som hänt under natten men mer stukad manlighet har jag nog aldrig sett.

McGyver, Catwoman och ett loppisfynd

Igår fick vi ett överraskande besök. Det var McGyver och Catwoman som tvärtittade förbi för att justera delar av sin outfit.

När vi skulle äta så kände sej Dennis som vanligt ensam på golvet. Han brukade få sitta i något knä men han har börjat stjäla mat på gamla dar. Hustrun gick och hämtade dagens loppisfynd och satte Dennis i den. Han var hur nöjd som helst.

Ja, förutom att han hade svårt att nå maten förstås. Sonen så lite bekymrad ut och sa -
"Menar ni allvar! Har ni köpt den där?". Varken jag eller hustrun förstod riktigt hur han menade.
"Den är väl fin..." sade vi lite prövande.
"Men vi får väl se hur den funkar till Judith sen ...".
"Jaha - den är till Judith!"
Jag och hustrun tittar frågande på sonen.
"Jamen fattar ni inte hur ni är ... det skulle inte alls vara konstigt om ni köpt den till Dennis!"

EM-guld, EM-guld!

Ja, då var själva avansemanget klart. Själva guldet är väl mer en formsak. Nästan onödigt att spela om.

Ja, jag erkännar att jag var lite nervös i slutet av matchen.

Sen vet man hur det går. Sverige blir lottade mot ett urlätt motstånd. Vi ska möta Bulgarien men det har gått så illa att hela bulgariska laget blivit smittade av något konstigt på en bordell så de måste ersättas av Dobritj pojkar 97. Vi kan inte förlora. Sportjournalisterna räknar ut hur vi ska avancera sedan. Frankrike kan väl inte vara något problem. Spanien - bah! Och så vidare. Men så åker vi på 0-8 i första matchen och det är bara att packa och åka hem.

Nu låter det här som om det skulle vara ett exklusivt svenskt beteende men det är det inte. Jag har råkat turista i både Grekland och Turkiet när de deltagit i fotbolls-VM. Innan varje match var vinsten självklar. Nästa dag var allt glömt.

Felet med oss svenskar är att vi minns vad vi sagt.

Fjortis

Dennis har nu nått den för en pudel respektabla åldern fjorton år.

Och som alla tonåringar så har han blivit besvärlig. I somras var han hopplöst förälskad i grannhunden Doris och satt på altanen och ylade. Minsta chans så smet han ut från oss och in hos dem. Som vanligt så blir resultatet av hans kärlekskrankhet att hans analsäckar täpps igen och han blir sjuk. Jag har aldrig sett honom så medtagen som den här gången. Trodde inte att han skulle få uppleva sin fjortonårsdag.

Men det fick han och nu är han pigg och glad igen.

Dennis i Bild och Bubbla

Jag var med för ett tag sedan i en bok om Fantomen - "Fantomen - från lila hjälte till blågul vålnad" en sådan där trevlig coffetablebok med små intressanta inslag med allehanda figurer som på ett eller annat sätt haft något med Fantomen att göra eller kändisar som har någon relation till Fantomen. Själv deltog jag som "kändis" ("känd från seriefanzines" är ungefär likvärdigt med "känd från frimärksklubbar i Nordmalingstrakten" men kör för det)

Hursomhelst så har boken recenserats i senaste Bild och Bubbla - Sveriges främsta tidskrift om tecknade serier. Recensionen var lite ljum men mitt bidrag till boken fick illustrera.

Dennis fick förstås vara med på ett hörn och såvitt jag vet så är detta Dennis debut i Bild & Bubbla. Så här ser hans insats ut i närmare betraktelse:

Jo, jag började färglägga sidan för ett tag sedan och fullföljde färgläggningen nu. Usch, vad jag skulle vilja rita mer serier. Det är så sanslöst kul. Här kommer hela sidan i färg för den intresserade:

Det handlar alltså om min egen relation till Fantomen. Den Fantomenkunnige begriper väl ungefär vad det går ut på. Det är tecknat med tuschpensel och färglagt i datorn som är brukligt nuförtiden. Arbetsprocessen ser väl ut ungefär så att jag gör en lös skiss som jag fyller i en sorts riktlinje med vanlig filtpenna av något slag. Sedan tuschar jag med pensel på ljusbordet.

Sedan så använder jag den billigaste wacombrädan för att lägga på färgen:

Vad säger Dennis då? Ja, han tar sin berömmelse med ro. Enligt honom så borde han vara med i Se&Hör varje vecka med en ny löptik ...

Ska det snöa nu också?

Gick en längre promenad och det var rätt knäckande. Vem har bestämt att det ska snöa? Är det nåt nytt EU-direktiv? Men Dennis har ju roligt förstås så vi tar en repris från förra året.

Falsk anklagelse

Följ min blogg med bloglovin

Jag sitter och slötittar på något program på någon reklamkanal. Det är mycket chokladreklam. Toblerone annonserar med en kvinna som ros runt i honung och det ser bara äckligt ut. Sen är det sådana där fantastiska chokladmästare från Lindt, som faller bort därför att navelludd heter BellyButton Lint på engelska. Sen annonserar Marabou för några sådana där moderna mörka chokladkakor. Jag gillade den där gamla rejäla mörka chokladkakorna - de här moderna har jag provat lite för mycket "Havtorn med havssalt" och "Melon och vinäger" så det står mej lite upp i halsen. Det är klart - hittar man rätt sån där kaka är de riktigt goda men ...

Men så gör dom reklam för typ "Vilken är din favorit" där man bara får se färgsättningen på förpackningarna och texten är något annat. Mitt intresse väcks alldeles oerhört. Dock störs jag av att Dennis gnäller, ja, han rent ylar. Det förstör lite av min koncentration på den viktiga informationen från Marabou. Men plötslig inser jag att mina anklagelser mot Dennis är falska. Det är min mage som ylar!

Läderpudel

Jag har fått någon gliring om att jag på något sätt skulle göra anspråk på att vara någon sort macho-person efter några av mina senaste skriverier. Herregud! Jag har en pudel. Hur skulle det ens vara möjligt?

Pudelarm

Man får lite nya insikter när man återvänder till vardagen. Jag hade något vagt minne av smärta i höger underarm och handled och hade för mej att det var någon sorts musarm. Men nu inser jag att det i själva verket handar om Pudelarm!

Det har varit sommar

Eder förtrogne skribent har tillbringat sommaren i Laisvall. Det är skönt att befinna sej på en plats där tid och rum knappast verkar existera. För att citera en känd reklam så får man vara sej själv för en stund. En kopp kaffe vid stranden är en obetalbar upplevelse.

Apropå att få vara sej själv så såg jag denna lapp på ICA i Arjeplog. En sån lapp hade man inte kunnat sätta upp i Umeå utan att det börjat regna brandbomber.

Hörde förresten att det finns över 500 vapen per 100 invånare i Norrbottens län. Motsvarande siffra i Stockholm är runt 50.

Men själv är jag inte mycket för jakt. I år har jag inte ens fiskat vilken förstås är en skam när man befinner sej vid Laisans strand. Mest önskar jag mej en ordentlig kamera. Varje kväll är det en ny fantastisk solnedgång och jag har bara den förbaskade mobilkameran att tillgå.

Som den här bilden - vad tror ni det är jag försökt fånga här?


Jo, det är en stor fågel, en förtio centimeter från stjärt till huvud med en mycket böjd och elak näbb som har en vingspann på en meter och fransiga vingar. Det var misstänkt likt en ung kungsörn men det finns ju ingen zoom på mobilkameran och det man kan vaska fram ur bilden ser ut så här:

Hur har det gått för Dennis då? Jodå, han har hållit gårdstunet fritt från renar och älgar. Se hur ståtlig han ser ut när han poserar framför Nepsurt.

Nu är det vår och alla är pilska

Innan vi for på hundutställningen i lördags putsade dottern lite på sin cairne och lämnade lite hår i papperskorgen. Cairnen löpte så Dennis var ganska så på under lördagen. Sedan löper en blandrasare mitt emot också så Dennis har haft trängtansfyllda dagar.

Nu hade jag glömt dörren öppen till toaletten på övervåningen och jag hör plötsligt en ylande pudel. Det är en del slammer också men jag har inte möjlighet att gå på en gång så när jag kommer fram så kan jag bara beskåda förödelsen. Hår från en löptik är tydligen nog för att Dennis ska gå igång.


När vi så skulle gå ut och gå så är det två småfåglar som är så inne i sina parningslekar så de rullar ut rakt framför Dennis som mest bara verkar förnärmad. "Hmf, vilka är ni att vara ivägen där jag ska gå" ungefär.

Hans jaktinstinkt är lite begränsad. Hade det varit någon av cairnarna så hade det bara återstått ett litet fjädermoln.

Hunduppfostran

Som ett sedvanligt pucko hamnade jag framför TV:n. Det var lite lyxfällor och Hollywoodfruar och jag vet inte vad. Men plötsligt blev det intressant för det var en familj som hade en bortskämd Grand Danois och någon sådan där hundpsykolog eller vad det var skulle dit och styra upp. Dennis är ju inte någon Grand Danois precis men han har fått något slags pudel-bjäbbighet som är mindre sympatisk. Det var visst viktigt att ge ett tydligt kommando gärna åtföljt med lättläst kroppsspråk. Jag satt där framför TV:n och övade ...

Så nästa tillfälle som Dennis bjäbbade på det där irriterande sättet så var jag beredd. Kommando "NEJ" samtidigt som jag håller upp handen som en polis stopptecken.



Men då är det ju förstås någon annan i familjen som tycker att det är kul med en lättlärd pudel och har lärt honom High Five!


Där försvann det projektet ...

I saknadens tid

Nu har hustrun varit borta i två dagar. Jag har väl levt livets glada dagar och sett actionfilmer och splatterfilmer och sådant som faller bort i det gemensamma tittandet. Tyvärr hade jag ingen Fred Astair och Ginger Rogers-film hemma, annars skulle jag ha passat på och se en sådan också. Så jag har haft alldeles för fullt upp för att hinna känna någon saknad.

Värre är det för Dennis. Han gillar inte riktigt att moster är borta. Hustrun brukar slänga min jacka på golvet och så brukar han ligga på den. Jag drar mej dock för att slänga någon av hustruns jackor på golvet. Hon har så mycket idéer om vad man kan göra och inte. Dessutom misstänker jag att mitt eget doftspektrum är mer passande för hundar.

Men hon har något slags röda skor som ser ut nästan som snowboardkängor som tydligen faller Dennis i smaken.


Nåja. Ikväll kommer Matte hem och jag far på jobbet. Då blir allt som vanligt igen.

Hundbajsetikett

Jag undrar om jag inte begått någon form av etikettsbrott. Saken är den att jag är ute och går med pudeln Dennis. Även om mitt område är ett av stadens lugnaste så bor vi kant i kant med den fruktade Björnvägen där vare sej bilist, cyklist eller fotgängare är säker. Så bilister som kommer upp för Vargvägen har fortfarande storstadens puls när de väller fram. Dessutom har gatukontoret av någon märklig anledning gjort trottoarer som förleder fotgängare på väg mot Björnvägens affärsområde att gå efter Vargvägen där trottoarerna upplöses i tomma intet där fotgängarna får försöka ta sej över en gata med lynniga bilister utan att ha något övergångsställe att förlita sej till.

Genom stor skicklighet och sådan där streetsmartness lyckas jag än en gång ta mej helskinnad över gatan mot infarten till våran parkering. Just i detta ögonblick så möter jag en bilburen granne som bor ungefär 50 meter från mitt hus. Vi brukar vara mycket måna om att hälsa på varandra och kanske till och med säga något trevligt om vädret. Men nu är det möjligen så att jag kan ha missat att hälsa på honom nån gång på grund av den där jädrans MP3-spelaren. Ibland blir jag liksom fångad av vissa musikstycken. Jimi Hendrix "Voodo Chile - Slight return" kan få mej att vakna upp i ett annat bostadsområde utan att veta hur jag hamnat där. Så därför är det väldigt viktigt för mej att hälsa på honom trots den stressiga situation jag befann mej i. Så med Dennis i vänster hand slänger jag upp högern i en överdriven rörelse.


I just detta ögonblick inser jag att jag i högerhanden har en ilsket blå hundbajspåse i handen. Är det verkligen god etikett att vifta med en hundbajspåse åt folk?

Attans jul

Så här års blir jag så trött. Väck mej i januari när allt det här är över.

Manlighet II: Pudeln

Jag vet inte någon varelse som är så övertygad om sin egen manlighet medan omgivningen har svårt att se den. Han bröstar sej och är kaxig men han är liksom fluffig och gosig på ett sätt som är lite omanligt. Den där fluffiga pälsen gör att man helst bör sätta på honom en dräkt när det är blött och smutsigt ute. Dottern har skickligt sytt ett par dräkter. Olyckligtvis så är den allra bästa gjord i ett glansigt, leopardmönstrat tyg. Det understryker inte direkt hans manlighet. Vissa man möter verkar osäkra på vad slags djur de är som de möter.



Jag träffade en av travkamraterna. Direkt han såg pudeln i leoparddräkt ropade han till mej: "Jag känner inte dej!". De är lite känsliga för sådana där saker, travpojkarna. För att ytterligare spä på så ljög jag att jag hade en matchande leopardoverall i tvätten.