Förlorarnas klagosång

Jag har aldrig gillat Mona Sahlin eller Thomas "Jag sköter valkampanjen via Facebook" Bodström. De är personer som mest producerar prat och verkar sakna ideologisk ryggrad. Tillsammans lyckades de förvandla sveriges största parti till ett krympande, idélöst och håglöst parti. Nu försöker de på något sätt skriva om historien - "Thomas är som Zlatan" säger Mona Sahlin, ja möjligen den period i Barcelona när han var petad och var sur och grinig.

När Mona ser tillbaka så säger hon att "det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare med mig som partiledare" vilket säger en hel del om hennes perspektiv. Det var provocerande lite om hur vi ska minska arbetslösheten och garantera välfärdssystemen.

Nåja, jag är glad att deras epok är över. Nu återstår att se vad Juholt går för. Libyendiskussionerna imponerar inte.

Tyskland ska skrota kärnkraften

Som jag minns det så har det varit 3 stora kärnkraftshaverier Three mile island, Tjernobyl och Fukushima. Det verkar väl också vara en viss periodicitet på ungefär 20 år mellan haverierna. Om jag förstått det hela så menar teknoligins försvarare att alla olyckorna har varit så svåra att förutse att de nästan egentligen inte har hänt - men det historien lär oss är att det som sker alltid är det oförutsedda ...

I alla fall så har Tyskland beslutat sej för att skrota kärnkraften. Rent spontant känns det väl rätt. Det verkar inte som om den idiotsäkra teknologin existerar och slutförvaret av avfallet väntar fortfarande på sin lösning. I Sverige anser vi ju oss ha löst problemen . om inget oförutsett inträffar.

Ur säkerhetssynpunkt så vore det bästa att skrota kärnkraften i Sverige. Det näst bästa vore att byta ut de äldsta kärnkraftverken mot moderna konstruktioner. Det allra sämsta är förstås att lappa och laga på gamla uttjänta kärnkraftverk som ingen längre riktigt vet hur de fungerar. Den svenska linjen.

Expressen, Aftonbladet, DN

Fattigmansvaluta - chipspåsar

Man ska höja priset på månadskort på lokaltrafiken i Stockholm från 690 till 790 kronor - en höjning på 14,5% om jag räknade rätt. Jag har all förståelse för att saker kostar och att saker ska betalas. Men en så stor höjning är rätt dramatisk för de som har små marginaler. Ska man sälja in något sådant så måste man vara finkänslig. Nu vet jag inte riktigt vad den där Torbjörn Rosdahl är för någon men när han viftar bort protesterna med "Det är bara tre chipspåsar" så förstår man inte hur man ska hantera en oponion.

Man förstår hur hjärnan måste ha arbetat för att han ska kunna räkna om till en valuta som underklassen kan förstå. "Det måste ju vara någon mat ...öh ...hummer .. äter dom sånt ... nä ... filet mignon ... nä ... öh ...två centliter Ardbeg på krogen ... nä ... vänta nu! Dom äter chips! Det har jag sett på TV ... Du är vad du äter ... just det!"

"Jamen, herregud! Folk arbetar ju! Jobbskatteavdraget täcker ju lätt in det!". Jag pratade med en som befann sig i Fas 3. Man har max 80% av 80%, inget skatteavdrag men måste likafullt betala sina resor. Snacka om att det straffar sej att av en eller annan anledning halka utanför arbetsmarknaden. Inte sällan handlar det om folk som råkar bli friställda vid fel tidpunkt i livet. Är man 55plus är det inte lätt att finna nytt arbete.

Winds of change - Håkan Juholt

Så blev det klart till sist. Man förordar Håkan Juholt som ny partiledare för socialdemokraterna. Han var tydligen den kanditat som fick minst många reservationer från distrikten -  de hade väl glömt bort att han existerade.

Partiets urvalsprocess väcker minnen av gamla Sovjetunionen. Plötsligt dök det upp en ny gubbe med grått hår och buskiga ögonbryn som ingen hade hört talats om tidigare. Helt uppenbart vill man markera att här ska det bli oförnyelse. Och vad kan väl vara tryggare än en pampfet, gråhårig äldre man med ögonbryn som skulle fått de gamla sovjetledarna att gråta av avund.

När efterträdaren till Göran Persson skulle utses så fanns det bara ett enda kriterium som räknades. Det måste vara en kvinna -oklart riktigt varför. Man har fortfarande inte förstått i partiet vad det var som var problem med Mona Sahlin. Och man kommer inte att vilja förstå. Det nya kriteriet är - lika oklart varför - vi måste ha en gubbe. Tomas Östros gick bort på grund av att han är så mager och färglös. Mikael Damberg kändes för syntetisk. Det var som om man korsat Palme och Ingvar Karlsson och kört det hela genom ett boxer-Robertfilter.

Folkbladet
Expressen
Aftonbladet

Egypten

Som alla som är uppväxta i skräpkulturen så har jag en rätt speciell relation till Egypten. Kalle Anka, Fantomen, Bamse, Tintin och Asterix - alla har de varit där. När ingen ser på brukar man ta på sej sin fez och röda morgonrock och gå och mässa "Osiris", "Apis", "Urth","Koth" på Hollywoodegyptiska.

Så det är med bävan man ser på utvecklingen. Det finns möjligheter att det ska gå bra. Den där El-Baradei är nog en bra karl och de som springer runt på gatorna förefaller ropa efter demokrati. Men det finns förstås möjligheter att hårdföra islamister kommer till makten. Det finns så mycket som kan bli riktigt tokigt som Israel-frågan, Suezkanalen och det kan sprida sej som en löpeld till andra muslimska semidiktaturer. Man kan tycka att väst har varit övermåttan slappa med att låta Mubarak hållas i årtionde efter årtionde. Men det har hänt så mycket annat under den här tiden.

Tranåsnaprapaten

Det har gått några dagar sedan vi fick vår första självmordsbombare. Till en början så tog jag det ganska lungt eftersom det kändes lite amatörmässigt men ju mer jag hör ju mer reser sej nackhåren. Det där hade kunnat sluta riktigt illa.

Reaktionerna är intressanta förstås. Många har dragit fram Europols statistik över terrorbrott. Vi kan vara lugna eftersom endast 0,34% av terrorbrotten i Europa begås av islamister, de flesta begås av separatister. Så rent statistiskt så ska vi i den svenska julhandeln snarare ängslas över attentat från ETA och IRA  än från islamister. Det känns ju skönt att veta.

Annars puttrar de flesta på som vanligt. "Äntligen" utropar Jimmie Åkessons flickvän på twitter, Anders Carlberg menar att om vi bara kraftfullt kallat Lars Wilks för rasist och umgåtts mer med unga pojkar i förorterna så skulle vi inte råkat ut för sånt här, Broderskapsrörelsen menar att Sverige bör ta avstånd från Wilks. Alla fortsätter liksom med den agenda de hade innan  - bara ett snäpp galnare än förut.

Men den gemene svensken då? Hur låter det där? Jodå, ilskan mullrar i det tysta. På självmordsbombarens bostad lär det ha satts upp tre arga lappar.

(S)opåtervinning

Socialdemokraterna gjorde ett historiskt misstag när man satte Sahlin på partiledarposten. Missbruket av sina tjänstekontokort (Sahlin själv och hennes anhängare brukar benämna det för "den där Tobleronen" men det är de andra 50 000 kronorna som hon "lånade" som störde mej), hennes påtagliga brist på visioner (bortom samkönade äktenskap och könskvotering) och att hon faktiskt inte har åstadkommit någonting påtagligt på någon av de poster hon har innehaft, gjorde henne ganska omöjlig redan från början.

Men det är historia. Frågan är vad som kommer sen. Partiet är i behov av förnyelse och en allmänn uppryckning. Det gick kalla kårar på ryggen på mej när något slags expert på socialdemkrati såg tre möjliga framtidskandidater Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Per Nuder. Men det värsta kom idag när Expressen talar om att krafter inom partiet förordar Bosse Ringholm(!?) - han var en bakåtsträvare på nittiotalet och han lär knappast ha bytt riktning sedan dess. Jag tror jag gjorde en serie med honom när Göran Persson var statsminister. Laila Freivalds var med där också - det kanske skulle vara ett fräscht namn inför framtiden också? Thage G Pettersson -om han fortfarande lever kunde han vara ett piggt alternativ.

Det är märkligt svårt att kunna kommentera eller blogglänka till Aftonbladets artiklar i ämnet. Man känner verkligen att man vill hålla den okontrollerade diskussionen utanför det här. Demokrati  och yttrandefrihet i all ära men någon måtta får det tydligen vara. En intressant artikel är "S klarade inte en kvinnlig ledare", delvis så tror jag att hon är ute och cyklar för jag tror inte att vi hade haft den debatten med Anna Lind som partiledare. Även om hon något glorifierats så hade hon ett betydligt större stöd i partiet och ett större stöd bland de som arbetar. Jag har svårt att tänka mej att det egentligen ska vara ett sådant motstånd mot en kvinnlig partiledare men det var olyckligt att man satsade på ett sådant stolpskott som Mona Sahlin.Men om det bland vissa grupper skulle vara ett mtostånd mot en kvinnlig partiledare så gäller det ju att denna ska vara bättre än tillgängliga män, inte uppenbart sämre. Gör om, gör rätt.

Edit: Jag ser att man nu länkat till Aftonbladetartikeln via Bloggportalen istället för den vanliga klistralänken, så jag får backa från min anklagelse i stycket ovan. Det kan väl vara på sin plats att förtydliga lite kring Sahlin där jag tror att det som varit avgörande för hennes misslyckande inte i första hand varit att hon inte återtog regeringsmakten utan att det kändes som om hon inte var riktigt hungrig att göra det.

Sverige slits isär

I skuggan av SD så verkar många missa att det pågår en utveckling som är långt allvarligare i landet. Sverige håller på att slitas isär mellan olika intressen. Motsättningarna mellan land och stad och mellan norr och söder växer konstant.

Det är rätt intressant. Norrland har 10 procent av befolkningen, står för 40% av landets nettoexport och får 6 % av landets infrastruktursatsningar. Det vill säga att södra Sverige får 94% av landets infrastruktursatsningar och de vill ha en mycket större andel.

En del av det som sossarna nu ska ta reda på är hur man ska kunna vinna tillbaka Stockholmarna. Det hårdnackade motståndet mot RUT anses ha varit en nackdel i Stockholm. Så man filar väl på olika förslag om statssubventionerade poolskötare och nagelskulptriser. Men jag ska ge sossarna ett tips: Det handlar om bostäder. Det kan vara svårt för partiledningen att förstå hur svårt det kan vara att få bostad i Stockholm när partiledningens egna barn har så jättelätt att få bostad men det har med andra saker att göra. Själv har jag fått se min son åka till Stockholm, Umeå kommun har investerat några miljoner för att utbilda pojken så att han är duglig arbetskraft så i praktiken så subventionerar Umeå kommun Stockholm med utbildad arbetskraft. Men allt det jag hör om honom och hans vänner därnere handlar om svårigheten att få bostad. Arbete är hur lätt som helst, det är bostäder som saknas. Lös det problemet och ni kommer att vinna tillbaka Stockholmarna.

Sverigedemokraterna är inget enfrågeparti

Ibland ser man inte skogen för alla träd och då kan det vara bra att koka ner ett komplicerat sammanhang till själva kärnan. På åttiotalet så gjorde serietecknaren Mikael Grahn en strip som är ännu aktuellare idag än någonsin:

(Som vanligt måste man klicka på bilden för att den ska bli stor)

(Och självklart har jag bett Mikael om lov för att använda bilden)

Kulturpolitik

Det finns en lite diskrepans i Sverigedemokraternas kulturpolitik som jag inte riktigt kan klura ut. Om ni minns den upprörda rondellhundsdebatten ....

Där SD modigt tog ställning för Lars Vilks rätt att provocera men när man hör lite om hur de vill att den fortsatta kulturpolitiken ska se ut så vill dom ha mer lite hembygdsdräkt och man ska inte ha så mycket provocerande konst. Vilket är det nu som gäller?

Hur blev det nu då?

Som perverst politikintresserad så har jag följt valresultatet med petimetrisk noggrannhet. I likhet med många andra är jag lite omtumlad av valresultatet.

Naturligtvis är det tråkigt att SD har lyckats komma in i riksdagen. Jag har suttit en halv dag och försökt rita en rolig bild av Jimmie Åkesson men det går inte. Han är så outsägligt trist. Men egentligen är jag ganska lite rädd för SD för de är så splittrade inbördes så partiet kommer inte att kunna hålla samman när de utsätts för det tröga parlamentariska systemet. Man måste våga lita på det parlamentariska systemet och trots att det är frestande låta bli att försöka manipulera ut dem. Man ska "ta debatten" med dem men styra bort den från invandringsfrågan, det var tydligt vid de få tillfällen som han kom fram i valdebatten att han försökte styra varje fråga till invandringen men man ska inte falla i fällan och diskutera sådant med dem. Styr diskussionen till sånt där de är förvirrade och okunniga.

Det är väl också roligt att folk engagerar sej men som den evinnerlige motvalls kärring jag tydligen är dömd att vara så har jag svårt att riktigt trivas i den plötsliga enhälliga talkören som skanderar "Vi gillar alla olika", nånstans inom mej frågar en irriterande röst "får man också tycka olika?" men sånt är det bäst att man låter bli att tänka.




Det parlamentariska läget då? Jag tycker faktiskt att det var bra att det blev som det blev. Oavsett om Alliansen regerar som minoritetsregering eller man lyckas snärja miljöpartiet som stödparti så kommer man inte att på samma sätt kunna öka utförsäkringen av sjuka och överföra samhällets medel till de rikaste i Stockholm på samma sätt som man skulle kunnat annars.

Och Socialdemokratin ska förnya sej. Mitt stalltips är att man kommer att satsa hårt på Mona Sahlin och Thomas Bodström, man kommer att fortsätta det rödgröna samarbetet men man kommer att satsa 300 miljoner på att ta fram en ny logga.

Den politiska nollvisionen

Inom trafiken har man länge talat om noll-visionen. Det socialdemokratiska partiet har i det här valet kommit att framstå som den politiska noll-visionen, man har inga visioner överhuvudtaget. Man målar inte upp några bilder över vad man vill åstadkomma, man har ingen framtid som man vill flyta fram till på luftgummimadrass, man vill just ingenting annat än att regera. Sahlin och Bodström är som två säckar av tomma floskler.

Alliansen vill i alla fall något. De vill göra de rikare rikare, de fattiga fattigare och invandrarna till en slavklass. Där kan man snacka om visioner och vilja att genomföra dem.

Igår så hade TV-programmet Uppdrag Granskning ett inslag om den svenska skolan. En professor i nationalekonomi vittnade om att hans universitetselever hade allt bättre betyg men allt sämre kunskaper. Uppenbarligen så är det så att friskolorna använder frikostiga betyg som konkurrensmedel. Samtidigt så framår det att suspekta riskkapitalister med säte i skattesmitarparadis investerar vilt i svenska friskolor. Miljarder av de skattepengar som vi betalar för att ge våra barn en god utbildning transfereras glatt till investerare bortom varje insyn. Man fick en sorglig bild där den kommunala skolan utarmas, de invandrartäta förorterna använder nio år av skattefinansierad utbildning där inte ens hälften är godkända. Man fick också se bilder på glada MVG-blondiner i studentmössor som såg ut att göra mer rätt för hårfärgen än betygen. Visionerna i skolpolitiken står mellan den röd-gröna flumskolan och den blåa pekpinneskolan.

Särskilt sorgligt är det när en av de ledande inom "mitt parti", Thomas Bodström, sitter i styrelsen för ett av försnillningsföretagen. Hans vision är att göra sej själv rikare.

Nu minns jag inte riktigt sammanhanget men jag läste i någon debatt om dagens skola att "det är dags att sätta pungt!" och det säger väl egentligen allt.

Bodströms pissvägran

När Bodström uppmanades att lämna drogprov under en redovisning av hur det går till med drogtester så vägrade han. Det känns skönt att äntligen få en del av hans utspel förklarade.

Expressen , DN , Aftonbladet

S - det nya rikemanspartiet

En socialdemokratisk Stockholmspolitiker och kräver en ny linje för socialdemokraterna. Han menar att man sviker Stockholmarna. De flesta Stockholmare tjänar tydligen över 40 000 i månaden, äger en fastighet i flermiljonklassen, håller sej med skattesubentionerad hemhjälp, äger en större förmögenhet och kör bil till jobbet.

Att man i övriga landet tjänar betydligt mindre är tydligen ointressant - det är Stockholmarna som räknas. Förra valet lanserade sej moderaterna som det nya arbetarpartiet - kommer vi att få se sossarna som det nya rikemanspartiet den här valrörelsen? Inte konstigt att man blir förvirrad.

Vilks - några funderingar

Nu har det gått några dagar sedan uppträdet i Uppsala och det är kanske dags att fundera lite i eftertankens kranka blekhet. Vilks har någonstans hävdat att reaktionerna på hans verk är en större del av konstverket än själva teckningen. Och aldrig har väl det varit sannare för hela det svensktaliga internet har bloggbävat och diskussionsforum svämmar över av inlägg i frågan. Vilks har ju tidigare mest varit känd för sitt märkliga verk Nimis skapat av drivved.


Det vill säga knappast sådant som högerextrema unga män normalt uppskattar. De skulle nog ha kategoriserat honom som Entartete Kunst men efter Uppsala-äventyret så uppfattar de honom som hjälte. Aldrig tillförne har så många positiva inlägg om modern konst skrivits på Flashback.

Tidningarnas reaktioner är också spännade. Expressen som tyckte att konstens yttrandefrihet hade vissa gränser när det gällde Lars Hillersberg rycker ut till Vilks försvar. Aftonbladet som ivrigt försvarade Hillerberg inskränker sej den här gången till att Vilks har rätt att vara en idiot och att kränka.


Som "egentligen socialdemokrat" så har jag tidvis problem med det som ska vara mitt parti. Alltsedan socialdemokratiska kvinnoklubbar brände en serietidning som jag var med i på bål så har jag särskilt problem med deras syn på yttrandefrihet. De högre dignitärerna säger väl ungefär att Vilks har rätt till yttrandefrihet även om han är dum i huvet medan sossebloggar är betydligt mer skeptiska. Yttrandefrihet är nog bra om den inte "missbrukas". De menar att yttrandefrihet fungerar bäst om man säger de saker som partiet tycker. Dvs ungefär samma syn på yttrandefrihet som Nordkorea. Lars Ohly gör en riktig fadäs genom att säga "Å andra sidan är det viktigt att vara medveten om att Vilks syftar till att stärka rasismen och islamofobin genom sin konst".

Riktigt oroad blir jag när jag försöker hitta vad svenska muslimer har att säga. Nu ska man ta det mesta på nätet med en nypa salt och det är svårt att hitta vad sekulariserade och moderata muslimer ser på detta men mycket av det man hittar går ungefär ut på att man har "vunnit striden" genom att stoppa föreläsningen och att detta är de metoder som fungerar. Även om detta är små och möjligen isolerade grupper så kan det bli en mycket obehaglig framtid vi går till mötes.



Lisa Magnusson om Vilks

Mera näthat

Det var en liten debattartikel i nätaftonbladet om näthatet som hette "Du skulle inte skrika 'hora' efter någon på gatan".Det handlade om det alltmer grasserande näthatet som grasserar framförallt i kommentarsfälten på bloggarna.


Bland annat hade hon fått kommentaren ”Kan du inte visa fittan lite i stället för att gnälla??” (Ursäkta det vulgära språket) och hon kommenterade lite roligt "Som om det inte skulle gå att kombinera". För ett kort ögonblick funderar jag om det ska vara sådan där kvinnlig simultankapacitet och skulle just formulera något om "som om inte vi män skulle kunna visa upp vårat kön och göra något annat samtidigt" men jag kanske ska spara det spåret till senare när jag tänker efter.

Men jag funderade vidare och kom in på några intressanta småspår. Jag är ju intresserad läsare av "Flashback" som är ett vildvuxet forum som bland annat är hemvisten för det intensivaste näthatet. Ibland organiserar några samlade näthatsattacker mot misshagliga. Intressant är att det näthatarna hatar mest av allt är kultur. Flashback är också ett utpräglat högerforum och väldigt mansdominerat. En av trådarna handlar just om "Varför är kulturen ett vänsterprojekt?" och det är ju slående. Näthatet är å sin sida ett högerprojekt. Om man försöker placera ut allt i någonsorts diagram så står allt klart för en:




Det tål att tänka på.

Premiepensionsjävlar!

De senaste veckorna så har telefonen gått varm. Det är olika PPM-förvaltare som försöker vinna över en till sina fonder. Nu på eftermiddagen var jag inbegripen i ett komplicerat göromål när telefonen ringer. Tidigare under dagen har det varit en idiot som försökt sälja rakhyvlar till en helskäggsman och två premiepensionsförvaltare. När nu den tredje förvaltaren för dagen ringer så flyger topplockspackningen på farbror Forsmark!

Högljutt talade jag om för vederbörande att det var fan i mej inte konstigt att förvaltningskostnaderna åt upp vårat pensionssparande då de ringde mej flera gånger om dagen! Köp aktier för pengarna istället för att tvinga stackars arbetslösa ungdomar att sitta och trakassera vanligt hederligt folk!


Sedan tryckte jag ilsket på lägga-på-luren-knappen! Vad jag saknar att få slänga på luren på en rejäl bakelittelefon med snurrskiva.

Sen fick jag dåligt samvete för stackaren som ringde mej. Det var väl bara någon telemarketingstackare som fick ta emot det där för usel timlön. De som är ansvariga sitter någon annanstans och investerar sina feta bonusar på något mer lukrativt ställe än i deras pissiga PPM-fonder.

Wanja petas

Nu har jag skällt på Alliansen så i sann SVT-anda så ska jag nu skälla på sossarna så att det blir rättvist. Man har beslutat sej för att peta Wanja Lunby-Wedin eftersom man tror att hon ska vara en belastning. Det är nog rätt tänkt. Förra årets pensionsskandal och lite genande genom bostadsköerna är liksom inte var den gammaldags gråsossen jublar över.

Men resten av uppställningen? Mona Sahlin har jag inte skuggan av förtroende för. Carin Jämtin är väl kanske OK som utfyllnad men inte särskilt karismatisk. Thomas Bodström är ett dåligt skämt. Ibbe är också OK som utfyllnad han gjorde väl inte uppenbart bort sej som utbildningsminister. Leif Pagrotsky är väl den som för mej känns minst dåligt, han brukar vara något så när påläst. Thomas Östros är inte rolig att se, det är lika olustigt att se honom vinna en debatt som att förlora den. Apropå okarismatisk så måste väl Sven-Erik Österberg vara något slags rekordhållare. Han har befunnit sej i politikens centrum hur länge som helst men ingen har överhuvudtaget lagt märke till honom. Ja, förutom jag då men jag är ju en sån där som fortfarande kan nämna fem ministrar ur Ola Ullstenministären. Ylva Johansson är också en sådan där som är OK, hon är i alla fall stor och fet vilket håller på att vara en bristvara inom S.

Ser man på det här i stort så är det nog det här den sämsta uppställning man sett i någonting sen vi skickade Forbes till melodifestivalen.

Politiska argument

Ibland har man lite svårt att förstå politisk argumentation. Häromdagen så enas sossar och moderater i Stockholm att stänga ute SD från det politiska samarbetet. Det är bra att man har en strategi och det finns en uppsjö olika anledningar att hålla SD utanför. Men man använder argumentet att man vill utestänga SD eftersom de har en "exkluderande människosyn". Är det bara min aspergersjäl som uppfattar det som en självmotsägelse?

Men egendomligast var Kulturministerns uttalande om vilket som var Alliansens viktigaste kulturpolitiska strategi. "Det allra viktigaste är skattesänkningar för om folk får sänkt skatt så kan de konsumera mer kultur". Det var så pinsamt grovt så hon hade allt sjå i världen att inte börja toksskratta framför TV-kameran.

Nu är det ingen hemlighet att Alliansen anser att kultur är skadligt för folket och att folket helst bör skyddas så mycket från den som möjligt. För att sammanfatta Alliansens omfördelningspolitik så kan man säga att försäljarna av båtar över tio meter och tillverkarna av blodpudding har glada dagar. All kulturutövning går tillbaka förutom TV-program som "Hollywoodfruar" och olika tävlingar där man ska rösta ut folk.

Lustigt pärlhalsband förresten. Är det en kompromiss med moderaternas dresscode att bara ha var tredje pärla i pärlhalsbandet?

Droghandel

Häromdagen så skulle jag gå på posten och hämta ut ett paket från Adlibris. Ja, det vill säga att jag gick ju inte på posten utan på OKQ8. Jag hör till dem som saknar den gamla riktiga posten. Det är inget fel på OKQ8:as hantering, det funkar bra och det är ju en fördel med öppettiderna. Men man saknar den lite sakrala stämning som fanns i forna tiders postpalats när man kryssar mellan herrtidningar och stackars korvar som ligger och rullar timme ut och timme in på något slags grillmanick. Förresten så är väl okåkuåtta ett väldigt misslyckat namn. Jag antar att marknadsguruerna föresvävade att folk skulle säga Okej Kuweit eller nåt. Jag som just vant mej vid att de börjat kalla IC för OK.

Sedan gick jag till Apoteket, ja det vill säga det heter ju inte Apoteket numer utan min butik heter "Kronans droghandel". Vi föresvävades att något slags konkurrens skulle göra mediciner billigare men man talade förstås inte om att nödvändiga mediciner skulle bli dyrare och värdelöst bjäfs som Alvedon och Nezeril kanske blir billigare. Kunderna är ju en sak men det viktigaste är ju förstås att aktieägarna får mer pengar. Folk få ta lite högre priser och sämre service. Man vill ju privatisera bilprovningen också som man gjort i Finland. Numer kan en besiktning kosta över 1000 kronor där. Men aktieägarna får ju mer pengar och det är ju det viktigaste.


Jag hörde lite på radion om Minervaskolan. Minervaskolan är en fiffig manöver för att överföra skattepengar till aktieägare. Innan jag börjar skälla så ska jag faktiskt berömma Minervaskolan. Visserligen är första prioritering att förskingra skattemedel till egna fickor men man har också en för friskolor ovanligt positiv syn på kunskapsöverföring. Eller för skolor överhuvudtaget för på de kommunala skolorna finns kunskapsöverföring inte ens på tio-i-topp-listan över prioritering för man har så otroligt mycket annat att ta hänsyn till.

Men i alla fall ... Minervaskolan. Rektorn, som konstant befinner sej i blåsväder, (all uppmärksamhet är reklam) brukar håna den kommunala skolan för att man är för dyr. Den kommunala skolan får betala hutlösa priser för sina lokaler (annars får inte fastighetskontoret sin vinst) och får inte välja fritt medan Minervaskolan hyr billigt. Så upplägget är det att den övre medelklassen kan skjutsa sina barn i sina SUVar till Minervaskolan eller Prolympia om de är idrottsintresserade. Kvar i den kommunala skolan blir barn i familjer där man bara har råd med en bil eller där barnen har en bokstavsdiagnos. För trots att Minervaskolan varje år öser miljoner över sina aktieägare så har man inte resurser till barn "med särskilda behov".

I det här landet är vi ovanligt generösa när det gäller att skänka pengar till välgörande ändamål. Men vi är galet generösa när det gäller att överföra pengar från där de behövs till de som redan har alldeles för mycket.