Telefonklotter

Tja, vad ska man ta upp när man inte är det minsta upprörd eller ens kan anmärka på kläderna i Let´s Dance? Lite gammalt telefonklotter kanske kan pigga upp?

Det kostar att vara ung idag!?

Jag läser i VK att en orsak till den senaste rånvågen är att "det kostar att vara ungdom idag", man blir lite förbryllad. På vad sätt kostar det mer att vara ung idag än på sjuttiotalet? Att vi åt på sådana där Hare-Krishna-restauranger och klädde oss i militärt överskott var inte i första hand ett modeval utan ett praktiskt sätt att få mer pengar till det man tyckte var viktigare.

Men det finns väl en attitydförändring att man MÅSTE ha allt möjligt. Jag har till och med sett folk som har angett "Shopping" som ett intresse. Man behöver alltså inte ens låtsas behöva det man köper utan det är själva handlandet som är viktigt. En slät kopp kaffe är inte heller något alternativ nuförtiden utan det ska vara någon asäcklig svindyr mjölksoppa tillredd av en "barista". Och det är klart att i det läget kan det vara svårt att få pengarna att räcka till


Ibland brukar jag titta på bloggportalen.se för att se om man hittar några intressanta bloggar och då brukar det stå ingressen på de senaste blogginläggen. När jag tittade igår på vad som timade i Umeåregionen så handlade samtliga om vad folk hade köpt för något spännande.

EU vill förbjuda surströmming

Jahapp! Då var det dags för det. Vårat undantag för surströmmingen går ut 2012 och det kan bli knepigt att förlänga det. Det handlar om för hög dioxonhalt. Men jag tycker att det här är ett typiskt exempel på EU:s klåfingrighet. Det är få som äter surströmming fler än några få gånger per år. Vore det en vanlig matfisk skulle jag hålla med men som delikatess så får man faktiskt acceptera lite regionala egenheter. Med tanke på att det finns vissa krafter som vill få bort det svenska snusundantaget så blir man lite orolig. EU är redan nu impopulärt i norra Sverige och man fortsätter att skjuta in sej mot norra Sverige. Det kan bli ganska stora slitningar mellan norra och södra landshalvorna och dessutom mellan land och stad.


Nu varken snusar jag eller äter surströmming själv. Eller när det gäller strömmingen så mår jag inte bra på den. Det är något med gallan som inte gillar surströmming. Men EU kan också reta gallfeber på mej.

Aftonbladet VF

Styrkeförhållande i tvättstugan

Det är en sak som förbryllar mej. På nästan alla områden är jag starkare än hustrun. Jag lyfter tyngre saker, får upp de oöppnade syltburkarna, drar loss muttrar ... jag är kort sagt starkare. Med ett undantag: I tvättstugan förvandlas hustrun till She-Hulk (fast ogrön förstås) jag har inte en chans när det handlar om att dra lakan, sträcka sömmar och vad det nu är för hiskeliga kraftprov man måste utföra i tvättstugan.


Är det något slags kvinnlig tvättstugemagi eller mörkar hon en magnifik kroppsstyrka för att slippa göra en massa saker?

Facebooksolidaritet

Jag har alltid undvikit de där grupperna på Facebook där man ska visa sin solidaritet i olika ömmande frågor. Jag har trott att det varit cynism från min sida då jag antagit att det är ett ganska dödfött sätt att arbeta på. Men de senaste dagarna har jag insett att jag egentligen haft rätt hela tiden. Det är väl bara synd att det är babianerna på Flashback som ska visa det.

Man travar på genom livet, man önskar att man orkade göra mer åt saker men man har fullt upp med sitt eget. Det händer då och då sådana där katastrofer som den i Haiti. Men man ids inte skicka in den där hundringen som man faktiskt skulle kunna. Så bekvämt då att bara klicka på "gå med i grupp" på Facebook, då har man i alla fall gjort något! Eller har man det? Är det inte bara ett självbedrägeri för att slippa ta sej det besväret och umbärandet att skicka iväg den där hundringen?


Nu gick jag aldrig med i någon sådan grupp eftersom jag råkade läsa om de vilda planerna på att ändra namn på olika grupper på Flashback. De har en avdelning som heter "humor" som är det mest humorbefriade sedan de roliga historierna i Det Bästa. Alla skämt sker på svagas bekostnad och är illvilliga. Och så kom man då på det här roliga med att locka "PK-ister" in i en grupp och byta namn på den.

Kate McGarrigle är död

Jag hör till dem som aldrig gav upp vinylskivan. Trots den fysiska tyngden har jag burit dessa genom livet. Idag är väl mängden reducerad till kanske 500 och alltihop skulle väl rymmas på ett USB-minne kan jag tänka. Men utan det behagligt murriga ljudet förstås. Och utan de fantastiska omslagen. En liten pärla som jag vårdat ömt sedan sjuttiotalet är en skiva med de kanadensiska systrarna Kate & Anna McGarrigle. Det är sådan där folkmusiksinspirerad musik ibland på franska och ibland på engelska.


Låten Complainte pour Ste-Catherine var en ganska stor hit 1974 fast den skivan har jag inte. I Sverige blev låten en ganska stor framgång för Marie Bergman under namnet "Ingen kommer undan politiken".

Men nu har alltså en av systrarna lämnat in.

3D för hemmabruk

Jag var ju inne på mitt 3d-system: the Toarulle Stereo System. Jag gjorde faktiskt några serier i TSS i början på åttiotalet. Bland annat ett avsnitt av Rune Reko som jag efter envis övertalning lyckades få Benny Karlsson att publicera i Vertex. Jag hade en känsla att han trodde att det hela var något slags bluff. Jag ville också ta med den serien i mitt seriealbum "Åke Forsmarx samlade värk" men de ville inte ta med den, jag tror att de också trodde att det var något slags bluff.

Det hela fungerar alltså såhär: Man tar två stycken tömda toalettrullar. Har du pudel så se till att han inte ser vad du gör för nåt.


Håll de två rullarna ungefär som en kikare mot bilden du ska titta på. De två bilderna får inte vara längre isär en avståndet mellan dina pupiller, annars kan du inte fokusera blicken. Om du har låg upplösning på skärmen (lågt tal på dpi) så kan du få dom för brett.


Då är det bara att avnjuta bilden och fascineras av den spännande 3D-effekten:


Här har du en bild från min rabatt att titta på som exempel:



(Vem har ställt grillen där?) eller kolla rabarbern:


Lattjolajbans, inte sant?

Vi gillar att bli lurade

I DN har man en artikel om sådana där plojbloggar som förekommer här och där. Folk lägger ner enastående energi på att lura andra människor i något slags skämtsyfte och DN frågar: Varför?

Men är inte det uppenbart? Här har vi röstat för sänkta fastighetsskatter vilket egentligen bara innbebar sänkta skatter för de fem procent som är allra rikast övriga fick oförändrad eller höjd avgift. Vi röstade för sänkta inkomstskatter vilket innebar några hundringar som åts upp av höjda avgifter på bensin och bil, istället fick vi ett raserat sjuk- och arbetslöshetsförsäkringssystem. Nu vet jag inte om vi någonsin blev tillfrågade om att slopa apoteksmonopolet men vi föresvävades sänkta priser vilket lika självklart ledde till höjda priser.

Saken är bara den att vi fullkomligt älskar att bli grundlurade.

Avatar - filmen då?

Men då bortsett från allt ögongodis och fantastiska bilder, hur var själva filmen då? Ja, det var väl vad man kunde vänta sej. Jag har läst invändningar om sånt där som att Na´vierna som naturfolk måste ledas av en vit man för att kunna klara av någonting. Men jag tycker att det faller platt. Vi behöver ju följa den här killens upptäckande av livet på planeten Pandora för att köpa resten av handlingen. Skulle man plockat bort den delen så skulle filmen blivit bra konstig.

Den här typen av film har ju sina premisser och kan man inte gå med på dem ska man nog inte se den överhuvudtaget. Vilket lite grann glider in på frågan om vitsen med recensioner över huvud taget. För ett antal år sedan lät VK "Vanliga recensenter" recensera dansbandsskivor, men de presumtiva dansbandsskiveköparna har ju inget som helst intresse av att läsa recension efter recension där man ondgör sej över musikstilen som sådan och inte kan skilja en bra dansbandsskiva från en dålig.

Sedan är det ju det här med new-age-mumbo-jumbot. I det här sammanhanget tyckte jag att det var rätt okej. Någonstans så verkar folk gilla tanken att sitta framför lägerelden och sjunga Zum gali gali även om man i praktiken hellre sitter hemma och värmer sej framför 46-tummaren. När Na´vierna sitter och gungar tillsammans och gungar så påminner det inte så lite om apdansen Kechak på Bali.



Man kan ju förstås lägga pannan i djupa veck och försöka förstå symboliken. Man tänker sej att det ska handla om USA:s krigsäventyr runt om i världen och det ligger säkert något i det. Men jag är mer upptagen av en faktiskt större fråga och det är människans plats i världen. Moderna storstadsnaturvänner verkar tänka sej att människan inte ingår i naturen och det verkar filmen också komma fram till. Men saken är ju den att även det vi människor gör i staden påverkar naturen. Vare sej vi vill eller inte är vi en del av det stora kretsloppet och vi kan inte tänka oss ut från det.

Vilket leder till det som gjorde mej mest upprörd. Här sitter vi ett antal människor och tar del av dessa budskap om naturen och att leva i harmoni och vad gör alla nötterna? Det var länge sen jag var på bio och jag har inte sett något liknande. När vi går ut från salongen så ligger det fasansfulla mängder utdrällt popcorn hoptrampat med utspilld läsk. Man släpper tydligen papper bara rakt ner när man sitter och snaskar på bion. Tänker inte folk på den stackare som ska gå och städa upp efter allt det här? Skulle ni bo på Pandora skulle Eywa zappa er direkt! Dessutom: Kan ni inte hålla er under en hel film ska ni väl inte köpa läsk i hinkliknande förpackningar?

Avatar 3D

Eder förtrogne var på bio igår. Det är inte ofta man kommer sej för nuförtiden men eftersom jag ända sedan spädaste barnsben varit barnsligt förtjust i 3D så var jag tvungen att pallra mej iväg på Avatar 3D.

Den första 3D-bilden jag minns var från något sorts tuggummipack. Det var en bild på ett stort antal gubbar som satt på en tandemcykel som man skulle titta på med något slags rödgröna miniglasögon. Det var i Jokkmokk för det var tillsammans med bröderna Bergkvist så det borde varit runt 61 kanske. På den tiden låg det i varje barnrum en sådan där Wievmaster och man kunde titta på alla möjliga spännande saker i 3D som kraftverksdammar och berömda byggnader. Någon gång runt 1980 kom det en revival och man visade gamla 3D filmer som monstret vid den svarta lagunen och liknande. Då utarbetade jag mitt eget 3D-system som jag kallade för "the Toarulle Stereo System" som går ut på att man tittar på två intilliggande bilder genom två tomma toarullar. Har ni ingen pudel i närheten kan ni titta på den här:




Men nu var det ju Avatar jag pratade om. Jag blev fullständigt hänförd. Så länge man höll sej bland människor så kändes 3D:en inte helt bekväm. Det såg inte naturligt ut. Men när vi kom ut i naturen på planeten Pandora så blev allt helt fantastiskt. Jag tror inte jag har sett någon data-animering som varit så hellyckad hela vägen. Bortsett från de där blå jättesmurferna så såg allt perfekt ut. Och 3D-effekterna var fantastiska. Jag satt längst bak i salongen och när det brann som värst så såg jag glödflagor trilla ner bland publiken och kunde svära på att det började lukta bränt. Det var så mycket ögongodis att man liksom inte orkade förtära allt. Det blev nästan irriterande när det började pangas och skjutas på slutet när jag satt fullt upptagen med att sitta och titta på blommor.

Fantastiskt ögongodis. Kalaset lär ha kostat 2,5 miljarder att spela in. En del är lite upprörda över detta men jag förstår inte varför. Spelar den in mer än vad den kostat att spela in är det väl alltid okej. Sedan får man ju sätta allt i perspektiv. Förra året betalade de svenska bankerna ut 5,6 miljarder i bonus, detta ett år när bankerna gått fullständig kräftgång på grund av inkompetens och felbedömningar. Tänk att man istället skulle kunnat fått två sådana här filmer till för de pengarna istället för att slösa bort pengarna på folk som ändå inte ids göra sina jobb.

Lågenergilampor - uppdatering

Ni stackare som läser den här bloggen ofta kanske minns att jag köpte en ny lampa till toaletten (ja, ungefär så intressant är bloggen) och politiskt korrekt som jag är så köpte jag en lågenergilampa. Problemet var bara det att det tog nästan 3 minuter innan man uppnått någotsånär ljus. Till sist blev jag så less så att jag for och handlade nya lågernergilampor. Denna gången undvek jag affärskedjornas egna produkter och gick på en Osram. Den såg lite skum ut med som ett rör som gick kors och tvärs och mest såg ut som ett nudelpaket.


Trots att priset var lågt så var det en helt annan upplevelse. Efter bara 4 sekunder hade man fullt ljus. Kanonbra. Men vad skulle jag göra av den gamla lampan. Vilken plats kan vara lämplig för en lampa som tar tre minuter på sej för att börja lysa?

Ungefär i den vevan kommer dottern förbi. Samtalet gick kors och tvärs i olika riktningar som brukligt är. Efter ett tag kommer vi in på den inte helt bekväma frågan om vilken etikett som gäller när en person ska kliva upp och den andre ligger kvar. Får man slå på taklampan? Min hustru brukar förvarna, jag brukar damma på och säga "oj, förlåt". Dotterns pojkvän kliver tydligen bara upp och slår på taklampan utan särskild anledning. Vilket lett till viss irritation.

-" Min dotter", sade jag, "Här har jag en högtekeknologisk uppfinning, en glödlampa som bara ger ett mycket diskret ljus och det tar flera minuter innan full ljusstyrka uppnås"

Soffpotatis

Ännu en kväll framför teven. Först stjärnorna på slottet med Kjell Bergkvist som centralgestalt. Han är ju lite rolig och visar upp en behaglig distans till skådespelaryrket. Han berättar hur han lite nonchigt gick genom scenskolans antagningsuppspelning ("Och där satt Ingemar Bergman") till kollegornas storögda häpnad. Årets upplaga är ganska behaglig. Jag är ganska ointresserad av de där konflikterna som Jonas Gardell och Börje Ahlstedt höll på med och årets upplaga verkar relativt fri från sådant.

Sedan följde något liknande som hette "Teatersupé" där ensemblen från "Vem är rädd för Virginia Wolf?" lagade mat och umgicks på ett sådant där otvunget sätt. Pia Johansson ger alltid ett trevligt intryck och så var där Dan Ekborg. De två andra personerna vet jag inte vad de heter och inte blev jag mer intresserad efter detta.



Dan Ekborg är en sådan där figur som intresserar mej. Han är nåt sånär jämnårig med mej och son till en av de stora personligheterna när jag var liten: Lars Ekborg. Lars Ekborg var fräck och arrogant på en tid när folk hämtade andan om någon sade "klantarsel" på teve. Vi brukade memorisera hans framföranden och upprepa dem för varandra på skolgården. "Bunta ihop dom" var en sådan där klassiker som vi kunde utantill. Men sedan dog Ekborg rätt ung, bara 43 år så vi har inte fått se honom prata sönder sej själv i tevesofforna utan han omges av någon form av gåtfullhet. Hur lever man upp till att ha en sådan pappa?

Ibland får jag en känsla av att Dan Ekborg bara "painting by numbers", han går in och levererar precis det som krävs och inget mer. Å andra sidan vet jag inte att han någonsin gjort något riktigt dåligt. Bäst är han förstås när han spelar skitstövel och just den här rollen måste ju vara som klippt och skuren för honom.

Men så började också han på orera om antagningsuppspelningen, det verkar vara skådespelarnas stora livsupplevelse, jag undrar om inte Ingemar Bergman satt där också. Eller så har dom bara en docka utklädd till Ingemar Bergman för att skrämma livet ur de stackars aspiranterna. Men då fick hustrun nog av antagningsuppspelningsbekännelser och zappade vidare. Eftter en stunds zappande hamnade vi till sist på Van Dammes "Double Impact". Vad trevligt det är med filmer där folk slår varandra på käften. Jag kommer på mej själv med att längta efter en Steven Seagal-film. Där satt det minsann ingen Ingemar Bergman i publiken när han skulle provspela!

Veckans "vad har människan på sej"

I min nya roll som modekommentator så har jag återigen genomlidit ett avsnitt av Let´s Dance. Man kan nog vänja sej vid sånt här också. Förra veckan var Jessica Almenäs ohotad med sin kreation av oformlig potatissäck. Igårkväll var kampen hård mellan två nackenchocker. En hade en torftigt draperad slöra frampå och helt bar rygg. Men min röst föll på Birros danspartner. En klänning som visar mer än den döljer på en vacker kvinna - det kan väl inte gå fel? Men det kunde det.


Det såg mest ut som om någonting hade gått sönder. Jessica Almenäs hade något slags flerfärgad sak. Lite olyckligt så var de färger som syntes när hon var i närbild exakt samma som på Red Bull-burkarna. Eller det kanske var dold produktreklam? Däremot hade klänningen fantastisk passform i absolut motsats mot förra veckan.

Kniven mot strupen - den slemmige kocken

Det går liksom inte att värja sej. Skräp-teven kryper in överallt. Senast hamnade jag framför den där arge-kocken-programmet Kniven mot strupen. Det ska vara något slags svensk Gordon Ramsey som åker runt och styr upp restauranger som håller på att haverera. Underhållningsvärdet är väl så där. Naturligtvis kan våran svenske arge kock inte riktigt mäta sej med Gordon Ramsey men jag gillar liksom konceptet. Det där uppstyrandet är på något sätt universiellt. Finns många arbetsplatser som skulle behöva nån som kom och styrde upp.

Men jag har lite svårt för huvudpersonen. På något olyckligt sätt har han fått för sej att det är en god idé att kamma sej med gårdagens frityrolja. Hjälp mej ni som är unga: Kan ni förklara varför han gör så? Finns det någon som tycker att det är snyggt?

Han skäller förstås ut de stackars nötterna som försöker bedriva matställen av olika slag. Men det är lite ospirituella utskällningar, det går mest ut på olika varianter på "Det här är skit", "Det här smakar skit", "Det ni håller på med är skit" och så vidare. Dock är han lite mer sympatisk än Ramsey på det sättet att han är mer medkännande med de stackars restaurangpuckona. Han lider verkligen med dem som inte får ihop sina saker. Dessutom är jag inte säker på om Gordon Ramsey skulle vara laglig att ha på en svensk arbetsplats.

Den tunna bruna linjen

Det har varit en del skitsnack i veckan. Moderaternas pressekreterare fann att någon hade uträttat sitt tarv i trappuppgången. Det bekräftar ju bara vad jag länge haft på känn. Stockholmare är banne mej inte rumsrena. Åker de hiss, passerar en mörk port, går i ett parkeringshus eller var som helst så flärpar de bara fram snorren och släpper en skvätt. Som hanhundar ungefär. Och nu har de tydligen börjat med kabelläggning i trappuppgångar.

Det som då händer är att han ringer städbolaget och begär extrastädning. Inte så konstigt. Till och med i Stockholm måste det vara osnyggt med faeces i trappuppgången. Men det som blir lite tokigt är att han blir överraskad över att det gick så fort att få saken åtgärdad så han uppdaterar glatt sin facebookstatus med "Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det."



Det är lite roligt när folk liksom blir parodier på sej själva. Någonstans mellan raderna anar man ett lätt förakt för folk som inte haft förstånd att födas av rika föräldrar i ett rikt land.

Men det märkliga är att det är oklart på vad sätt det har med "arbetslinjen"-politiken att göra. Människan har ju redan ett jobb. Att hon jobbar extra på helgen när det behövs har ju ingenting med politiken att göra.

Antagligen kommer just den politiken att bli en ödesfråga i valet. Av någon anledning så har alliansen fått för sej att den stora orsaken till de höga sjukskrivningstalen är att folk är lata och fuskar. Man dömer den andres hund efter lopporna i den egna pälsen. Och därför handlar mycket av politiken om olika former av piskor. Folk ska utförsäkras, tvingas söka jobb som de inte borde ta och så vidare. Jag är ganska säker på att det kommer att straffa sej för regeringen på samma sätt som det straffat sej för folk som haft fräckheten att bli sjuka.

Mycket att göra

Har ni saknat morgoninlägget? Jag hade så många viktiga saker jag skulle göra idag. Först gjorde jag kaffe så att jag skulle vara klar och redig. Kaffet avnjöts med ett par nummer av Kalle Anka årgång 1959. Jag var på jakt efter serier tecknade av Paul Murry men så råkade jag på en tecknare som jag aldrig riktigt lyckats placera vem det är så jag gick upp till datorn för att titta på Inducks vem det kunde vara. Men så kom jag på att jag inte hade bäddat. Men då låg Dennis så fint i sängen så jag nämndes inte köra ner honom. Visserligen är jag mot att ha hundar i sängen men det gäller förstås inte pudlar.


Men vi bastade igår så jag gick för att plocka ihop lite. Det blir alltid lite smågrejer kvar när man bastat. Jag hittade en bit kartong som jag skulle lägga uppe på pojkrummet på övervåningen. Men då hade Dennis vaknat så vi gick på en promenad och sen bäddade jag sängen. Men där låg en driva med sockar. Jag har liksom inte problem med att få ner andra smutskläder i tvättkorgen men just sockar samlar jag gärna i en liten driva på golvet av för mej själv oklar anledning. Men nu gick inte drivan att negligera längre så jag gick med den till tvättkorgen. Då knallade jag på den där biten kartong jag skulle bära upp. Inne på pojkens rum råkar jag se ett sådant där dataspel "Chessmaster 7000", det var länge sedan jag spelade schack tänkte jag. Så jag installerade programmet på datorn. Det såg rätt trevligt ut men jag gjorde raskt två superpuckomisstag. Som tur var så kraschade datorn helt lägligt. En 64bitarsdator kan vara lite lynnig med äldre spel.

Så nog har jag haft mycket att göra under förmiddagen! Men jag har alldeles glömt bort vad det var som var så viktigt ...

Internationella Åka-tunnelbana-utan-byxor-dagen

Idag har det varit Internationella Åka-tunnelbana-utan-byxor-dagen . Nu har vi ju ingen tunnelbana i Umeå men man tager ju vad man haver som redan Kajsa Varg sade. Dock visar ju alltid lokaltrafiken en sval sida mot internationella solidaritetsdagar.



Man man undrar lite varför man har lagt den i januari?

Conan Barbaren uppdaterad

Det är något märkligt med papper. Man kan sitta med ett vitt papper framför sej och det bara kommer ut små saker som oftast inte är någonting överhuvudtaget. Igår råkade en åldrad Conan Barbaren titta fram från skisspappret medans jag satt och såg en romantisk komedi. Nu sitter jag här och försöker fånga idén på ritbrädan men det blir liksom så mycket stelare.


Men det är kul att lägga på färger utan någon som helst ansträngning.

Melodikrysset

Hustrun har diskat mej från att se krysset. Jag är gammal krysslösare så jag ser direkt på bokstäverna vad det ska bli ungefär. Hustrun kräver att man först hör på musiken innan man får gissa.


Idag hade vi ett litet problem. Fridolf Rudin var ju en självklarhet. Men det ska ju finnas ett H:å någonstans. Sedan var det en musikalmelodi som lät så självklar men med Ruhdin så skulle det bli G - H - - A F - A -. Inte förrän jag kom åt att tjuvkika på krysset kom jag på det med en gnutta flax!

Lets dance - vad har människan på sej?

Ja, den frågan brukar man ju få ställa sej en och annan gång under Lets Dance. Dagens pris går till fruntimmret som står och intervjuar stackarna efter de fått sina poäng. Det har oturat sej så att hon råkade få behån utanför klänningen.


Shit happens! Och för det här missar jag På spåret ... Nu ska jag gå över till kamraterna och diskutera travet.

En man med skägg

Jag satt och såg något deprimerande program på TV. Det är något sådant där samhällsprogram som handlar om den ekonomiska kraschen eller nåt. Folk är i alla fall arbetslösa. Till sist blir det hela lite tjockt och jag börjar på och längta efter någon lättsinnig underhållning. Men så passerar en arbetsförmedlare i bild som har ett rätt maffigt skägg. Det är väl lite ovårdat och tufsigt men ganska långt och mannen verkar vara i min ålder. Nu är det väl inte tänkbart för min del med sådant eftersom jag har ett lite tunt skägg. Om det växer långt ser det ut som Peps ungefär, jag skyller på lappblone. Men jag kan inte undslippa mej en kommentar att det är rätt imponerade längd på hans skägg.


Min fru säger "Tror du att han får mycket sex?". Min fru vinner ofta argumentationer innan man ens vet att man är inblandad i en.

Ett av mitt livs pinsammaste ögonblick

Platsen var Älvsbyn. Jag var i tonåren. Vi skulle ta hand om en hund åt en bekant för en vecka eller så. Hundpromenader var liksom min uppgift i hushållet och jag hade fri tillgång till serietidningar i utbyte. Jag mins inte riktigt vad det kan ha varit för ras. Hunden var stor, sträv och i det närmaste helt okontrollerbar. Enklast är att beskriva hunden som en strävhårig tsunami. Det borde ha varit en strävhårig Vorsteh men min minnesbild stämmer inte med hur dom ser ut. Men det kanske fanns någon inblandning av något annat. Själva Fenrisulven kanske.


Just vid denna tid hade jag fått ett par lappskor. Det var någon Labba som var mästerlig på att göra lappskor och dessa var helt fantastiska. Lätta, smidiga och varma. Jag älskade dem.

Så en vacker vinterdag så spatserar jag iväg med hunden, som hette Ricky. Jag sökte mej ner mot stadskärnan i Älvsbyn för att passa på att köpa en serietidning. Vid denna tid så köpte man serietidningar via en lucka på en kiosk. Det fanns två bra kiosker i Älvsbyn vid denna tid och båda låg vid Storgatan. Den jag skulle besöka nu låg i samma hus som OK. Lappskorna gav egentligen inte något riktigt bra fäste för att hantera Ricky men han var så enastående yrsig så han var på väg i minst åtta riktningar varje sekund så det blev liksom en balans. Allt gick jättefint tills när jag släppte på uppmärksamheten för ett ögonblick när jag skulle titta på vilka nya tidningar som kommit. Plötsligt satsar Ricky allt i en och samma riktning. Plösligt finner jag mej liksom åkandes vattenskidor på lappskorna. När jag rundar hörnet så vräks jag omkull.



Jag tror förstås att han fått vittring på en löptik och det kan nog stämma på ett sätt. Bakom hörnet på huset så står en telefonkiosk. Ricky satsar järnet mot telefonkiosken där en kvinna står och pratar i telefonkiosken. Det låter otroligt men min minnesbild är tydlig. Detta var under de korta kjolarnas tid och Ricky trycker upp sin gigantiska nos upp under hennes kjol med sådan kraft att hennes fötter lättar från marken!


Det märkligaste är att kvinnan inte ger minsta tecken från sej att hon ens märkt vad som hänt. Hon pratar helt oberörd på i telefonen. Jag lyckas genom att ta tag i något slags jordkabel på väggen dra bort Ricky därifrån. Jag lyckas ta mej vidare runt hörnet till en stolpe där jag snor runt Rickys koppel och står och håller honom stadigt. Jag ser inte telefonkiosken därifrån jag står men några minuter senare så ser jag henne långt bort gå nerför Storgatan utan att ens slänga en blick åt vårt håll. Det hade känts bättre om hon skällt ut mej så att jag hade fått be om ursäkt.

Jag berättade senare för mina kamrater om incidenten. De hade fått en gedigen sexualundervisning genom porrtidningar och föreslog entusiastiskt att "Hon kanske gillade det?". Inte ens som tonårig gosse kunde jag tro på den förklaringen.

Det är gjort.

Nu har jag gjort femte och sista natten. Den sista natten är alltid den bästa. Man är inte trött en sekund. Nu är det bara att vända tillbaka dygnet ...

Lågenergilampor - vad är det för skräp?

Glödlamporna är inte längre vad de varit. De går sönder hela tiden och de har blivit hemskt små. Nu har det utgått ett påbud från EU att vi ska gå över till lågenergilampor. Och när EU säger att man ska hoppa då hoppar en god svensk. Så jag köpte en bunt på Coop Forum och satte in en på toaletten. Man är ju beredd på att funktionen ska vara något sämre men det här var rent löjligt. Det tar minst tre minuter innan det börjat på att bli något sånär ljust.


Vill man hinna få ordentligt ljust måste man göra nummer två.

Det var bättre förr

Det är någonting som har hänt. När jag skulle klia mej på ryggen så nådde jag inte dit utan var tvungen att använda en sådan där patetisk ryggkliare. I höstas köpte jag ett gäng DVDer med Disneykortfilmer som jag skulle se på medans jag motionscyklade. Av någon anledning så blev det aldrig av. Men nu kom plötsligt motivationen.


Men så sjukt bra de där kortfilmerna är! Man fascineras hur fantastiska filmerna är fast de är framställda på de mest primitiva sätt. Vi kan inte göra någonting som är ens i närheten idag trots alla våra tekniska hjälpmedel.

En serie som aldrig tar slut

Lite trött efter en lång natt så det får bli lite skåpmat. Vad sägs om en serie som aldrig tar slut?

(Ni måste förstås klicka på bilden för att få den i läsbar storlek)

Underbar eftermiddag

När jag vaknade i eftermiddags så möttes jag av svägerska och svåger som kom tillbaka från resa. Hustrun hade med vänsterhanden snott ihop en förrätt bestående av kokta rödbetor, chevré och honung, en varmrätt bestående av lax i ugnen, potatis, romsås och en fantastisk sallad med bland annat fetaostkräm och melon. Juletiden är en härlig tid. Men vad är det för konstigt jag har fått på framsidan av mej själv?

Allt detta hat

Det har ju varit vargjakt och bägge sidor har försökt överträffa varandra i osakliga angrepp. Naturskyddsföreningens ordförande, som ju har ett ganska bra case då jakten verkar ha skett lite hej hopp, kan inte låta bli att beskriva sina motståndare som medeltida mörkermän, EU-hatare och infantila (Expressen)

Men den andra sidan är inte bättre. Folk som är kritiska till vargjakten har fått anonyma hot från folk som säger sig vara jägare. Folk som utdelar anonyma hot ska inte ha vapenlicens.

Jag försökte diskutera lite på facebook men man inser snabbt att man bör hålla tyst som lantis. Så jag har ingen åsikt längre :)

Snöpudel

Nu ser jag inte ut genom fönstret längre. Snön fortsätter att falla. Inte kul för Dennis. Eller lite småkul ibland kanske ...

Angående vågade sockar

Med anledning av mina "modiga sockar" och frågan om jag valde mina kläder själv så är det väl så att jag FÅR välja mina kläder själv. Kritiken mot mina val brukar oftast handla om att jag är allt för konservativ. Men i detta fall så är det så att jag fick tre par sockar av min son i julklapp som är av det mer modiga slaget. Paret som var galet rutigt ligger i tvättkorgen så det kan jag inte visa upp men de andra såg ut så här:



Det rutiga paret vet jag inte när jag ska använda om inte på nyårsafton så jag hade dem då. När vi ändå är inne på julklappar så var årets chokladburk vackrare än någonsin. Den är ju förstås till min hustru men jag är nog lika glad för den. Tack Tyskland!

Nyårsafton avklarad

Vi hade en rätt lustig variant igår. Vi gick grannars runt och hade en del var. Våran uppgift var förrätten som bestod av en halv hummer och majonnäs som vi gjorde själva. Majonnäsen på vitlök och saffran var himmelsk. Synd att jag tål vitlök så dåligt nuförtiden. Till hummern serverade jag ett brutaltorrt mousserande italienskt vin. Hustrun hade i vanlig ordning löpt amok med dukningen.


Hummer är ju inte bara gott utan gör sej ju fantastisk på en dukning. Tallriken är ett arvegods från farmor och pärlemorbesticken hade mamma men jag vet inte just att vi någonsin använde dem.

Själv var jag upptagen med att servera dryck så jag har snott fotona från Tommy. Sedan gick vi och åt varmrätt hos nästa granne och därefter så åt vi efterrätt hos ännu en annan granne. Där fick vi samfällt koma och fick lägga oss i hans kuddisrum där han har en projektor. Vi såg en bit av filmen "Hangover", jag vet inte om det var i pedagogiskt syfte för när vi i vanligt ordning gick ut för att se på tolvårsraketskjutandet var vårat gäng påtagligt nyktrare än övriga grannskapet.

Kvällen avslutades sedvanligt med Wiispel. Dessvärre var kvällens övning golf och jag är precis lika usel på Wii-golf som den verkliga varianten så jag blev hopplöst sist.