Rökarjävlar

I takt med att jag blivit alltmer allergisk så mår jag allt mer dåligt av att drabbas av tobaksrök. Det är en ren plåga att måsta passera in på någon arbetsplats där rökarna numer står som en dyster babianflock utanför ingången eller friskluftsuttaget (gör dom det för att djävlas eller förstår de inte hur det drar in?)

I helgen hade jag ett loppisbord på Nolia. Det är liksom ingen större fräschör över de här tillställningarna. Det vilar en air av unket förråd, vattenskador, katturin och inrökthet över loppis-människorna. Men det funkar rätt okej. En tablett Kestine innan brukar räcka. Men man måste ut och röka. Jag sitter hur långt som helst från ingången, jag tror att det blir en sjutti meter minst, men det drar rök som en riktad vindtunner efter väggen där jag sitter. Stundtals blir det nästan jobbigt.

Nu skriver en sådan där kvälltidningskrönikör, deras syfte är väl att reta folk - det är därför de skriver så mycket dumheter, en krönika "Jakten på ett perfekt folk" där hon driver tesen att orsaken att man försöker göra arbetsplatser rökfria endast är en moralisk fråga. Jag ogillar inte rökning för att jag på något sätt gör anspråk på att vara en perfekt människa, tvärtom så är det ju mina brister, min allergi, som gör att jag vill ha rökfria arbetsplatser.

Lördagens outfit

Våren har kommit plötsligt och inte helt stringent. Jag skrattade lite för mej själv över alla som stod i snöfallet och bytte till sommardäck. Jag var ute på söndagmorgonen och tackade Gud för min försumlighet när jag var ute och slirade runt på glashalkan. Men det är i all fall såpass mycket vår att toppluvan känns lite passé. Jag hittade inte igen min jubileumskeps från Jula eller min Clas-Ohlsonkeps. Det enda jag fann var en hiskelig sak med texten "Monstertruck". Jag tror att det var sonen och hans vänner som skulle roa sej i något WT-sammanhang och på nåt sånt där modernt ironiskt sätt köpte sej diverse kepsar.

Nåja, på kvällen så träffade jag och Dennis en yngre kvinnlig släkting. Vi pratade om ditten och datten och hon tråkade mej för min monstertruckkeps. "Det är för att kompensera för pudeln i leopardklädsel" försökte jag lite lamt.

"Du", sade hon, "Det finns INGENTING som kompenserar en pudel i leopardklädsel!"

Serietecknare i Västerbotten

ag tittar, som sagts tidigare, en del på sökordsstatistiken för bloggen. Jag har bland annat vittjat fällor för att fånga in blondinbloggsläsare genom avsiktliga felstavningar. Med viss tillfredsställelse så konstaterade jag att någon irrade in hit på sökordet "smingk" häromdagen.

Men så ser jag att någon sökt på "Serietecknare Västerbotten" och dirigerats till mitt inlägg om Per Demervall, som gjorde de snygga teckningarna till melodifestivalen. Han är något slags Stockholmschauvinist, en slags seriernas Slas, så det var ju illa visat av Google. Så jag listar de som jag kommer på på rak arm, rätta mig gärna, så att den som googlar efter sådant kommer rätt.

Kommersiellt störst är Nicklas Eriksson med sin "Carpe Diem" och en del kul politiska teckningar i VK. Han har förekommit i diverse Svenska humorserietidningar men jag har inte riktigt koll just nu eftersom det varit viss turbulens där.

Den som haft de största konstnärliga framgångarna är Anneli Furmark som gett ut flera album och vunnit seriepriset "Urhunden".

Sedan har vi unge begåvade Oskar Forsgren som tecknat i Bamse och lite här och där.

Åsså jag då. Åke Forsmark, som numer är något slags amatörkonstnär fast jag gör serier istället för tavlor.

Wanja petas

Nu har jag skällt på Alliansen så i sann SVT-anda så ska jag nu skälla på sossarna så att det blir rättvist. Man har beslutat sej för att peta Wanja Lunby-Wedin eftersom man tror att hon ska vara en belastning. Det är nog rätt tänkt. Förra årets pensionsskandal och lite genande genom bostadsköerna är liksom inte var den gammaldags gråsossen jublar över.

Men resten av uppställningen? Mona Sahlin har jag inte skuggan av förtroende för. Carin Jämtin är väl kanske OK som utfyllnad men inte särskilt karismatisk. Thomas Bodström är ett dåligt skämt. Ibbe är också OK som utfyllnad han gjorde väl inte uppenbart bort sej som utbildningsminister. Leif Pagrotsky är väl den som för mej känns minst dåligt, han brukar vara något så när påläst. Thomas Östros är inte rolig att se, det är lika olustigt att se honom vinna en debatt som att förlora den. Apropå okarismatisk så måste väl Sven-Erik Österberg vara något slags rekordhållare. Han har befunnit sej i politikens centrum hur länge som helst men ingen har överhuvudtaget lagt märke till honom. Ja, förutom jag då men jag är ju en sån där som fortfarande kan nämna fem ministrar ur Ola Ullstenministären. Ylva Johansson är också en sådan där som är OK, hon är i alla fall stor och fet vilket håller på att vara en bristvara inom S.

Ser man på det här i stort så är det nog det här den sämsta uppställning man sett i någonting sen vi skickade Forbes till melodifestivalen.

Politiska argument

Ibland har man lite svårt att förstå politisk argumentation. Häromdagen så enas sossar och moderater i Stockholm att stänga ute SD från det politiska samarbetet. Det är bra att man har en strategi och det finns en uppsjö olika anledningar att hålla SD utanför. Men man använder argumentet att man vill utestänga SD eftersom de har en "exkluderande människosyn". Är det bara min aspergersjäl som uppfattar det som en självmotsägelse?

Men egendomligast var Kulturministerns uttalande om vilket som var Alliansens viktigaste kulturpolitiska strategi. "Det allra viktigaste är skattesänkningar för om folk får sänkt skatt så kan de konsumera mer kultur". Det var så pinsamt grovt så hon hade allt sjå i världen att inte börja toksskratta framför TV-kameran.

Nu är det ingen hemlighet att Alliansen anser att kultur är skadligt för folket och att folket helst bör skyddas så mycket från den som möjligt. För att sammanfatta Alliansens omfördelningspolitik så kan man säga att försäljarna av båtar över tio meter och tillverkarna av blodpudding har glada dagar. All kulturutövning går tillbaka förutom TV-program som "Hollywoodfruar" och olika tävlingar där man ska rösta ut folk.

Lustigt pärlhalsband förresten. Är det en kompromiss med moderaternas dresscode att bara ha var tredje pärla i pärlhalsbandet?

Dagens fråga

Dagens fråga:

Är det vulkanaska eller är det bara gammaldags hederligt svenskt skitväder?

Progressiva glasögon

Jag har bytt glasögon. Det är sådana där progressiva glasögon och de är starkare än de förra. Det har blivt större skillnad mellan fjärrseendet och närseendet så när jag rör huvudet så rör sej hela rummet på ett kaotiskt sätt. Första dagen hade jag svårt att ställa ner glas och muggar och att gå i trappen var ett äventyr.

Men nu har det gått några dagar och man vänjer sej tydligen med allt.

Skippa näthatet - läs bloggubbar

När man cirklar runt i bloggosfären så fascineras man över hur arga alla är. Man är upprörda över både det ena och det andra och hatet verkar alltid ologiskt och omotiverat.

Då är det en lisa för själen att sitta och läsa mina bloggubbar. Titta på Mattias underbara bilder, läs Piddes vettiga filmrecensioner, de enda i branchen. Och framför allt - läs David Nessles initierade djupdykningar i både fin- och ful-kultur. Det senaste inlägget fick mej nästan att ramla av min överdimensionerade data-stol: tysk hårdrock med Cindy & Bert. Nu fick jag gå lycklig från datorn ...

Vi blir alla gubbar när vi blir äldre

Det var i mittersta sjuttiotalet. Vi var några i Piteå som ville starta en proggresiv musikförening men vi visste inte hur man skulle göra. Den som var lite äldre av oss var teaterpedagog och kände en kille i Luleå som minsann hade koll på sånt där. Vi anordnade ett möte och den här killen tog mej med storm. Han och teaterpedagogen nojsade och kelade fast det var uppenbart att de inte var tillsammans utan bara kompisar. Bara en sån sak var välgörande i en livsperiod där ihop eller inte ihop var en fråga om liv och död. Och vad han kunde prata den killen! Han var full av vänsterfloskler och sade alla de rätta fraserna. Den här mannen var verkligen en förebild. Både alfahanne och jämnställd och feministisk på samma gång. Han hette Kjell Sundvall och jag beundrade honom.

Med tiden så blev han demonregissör och uttalade sej häromdagen om kvinnliga regissörer: "Det är ju inte mitt eller Colin Nutleys fel att de gjort dåliga filmer som inte attraherar. Det får de ta ansvar för själva". Låter inte det lite gubbigt?

Fåglar

När jag gick runt med Dennis så hörde jag ett märkligt ljud. Det var som om två Reanulttolvor med melodihorn tutade unisont ovanför mig. Det var två fåglar som var långhalsade. Det såg ut som två svanar ungefär.

Mina kunskaper i Ornitologi är synnerligen ringa. Jag kan möjligen ta igen en skata och en duva. Resten är bara som ett töcken för mej. Men jag tror att det var två Kanadagäss. Jag antar att det betyder att det är något slags vår på gång ...

Vardagens hjältar - Karmskruvsmannen

Medans vanliga människor bara går runt och tar saker för givna - som att dörren sittter fast i en karm. Men ingen tänker på vem som skruvat fast karmen och vilka itdiotiska och ovärda verktyg som karmskruvarna måste användas.

Parkeringsbråk

Den där incidenten i Landskrona då en kvinna miste livet i ett bråk om en parkeringsplats stämmer till eftertanke på många sätt. Den parkering i Umeå där smockan hänger närmast i luften är parkeringen på Coop Forum (vad är det för idiot som sätter namn på kooperationens butiker?) . Jag förstår inte riktigt varför för på Willys-parkeringen på andra sidan gatan lyser friden och folk nickar vänligt till varandra men på Coop Forum -parkeringen där vibrerar känslorna.

Jag och hustrun kom in på två hjul som vanligt, vi hade bråttom till någonting och skulle göra några ärenden. Ett av ärendena var på bolaget för jag släpptes av där och hustrun körde för att parkera. Jag slängde en blick och såg att hustrun hade funnit en plats där en bil just skulle köra iväg. Men just när det bilen lämnat sin plats som kommer en bil i full careta från andra hållet, platsen bakom var tom, och tar den plats som hustrun siktat in sej på. Kvinnan i den bilen kliver ut med en död blick och hustrun försöker med gester fråga om de inte kunde backa tillbaka så att hon kunde ta den plats som hon siktat på. Kvinnan gjorde en fnysande rörelse och vände sej bort. Just då tittar den bilförande mannen fram lagom för att få fingret från min hustru.

Hustrun drog iväg och parkerade någonstans längre bort och jag knallade in på bolaget. Då kommer paret i bilen i butiken. Mannen är uppenbart någon form av moderniserad bilburen ungdom, storväxt rågblond med något slags väst med olika dekaler av raggartyp och kvinnan såg håglös och glädjelös ut. Mannen var mycket upprörd: "Hon gav mej fingret!" malde han om och om igen. Kvinnan försökte i görligaste mån ignorera hans kränkta vrede. Uppenbarligen fann hon det viktigare att få tag på helgens bag-in-box och när jag senare råkar på paret i kassan har han fått tag på en platta Kung-öl och maler fortfarande på om det där fingret.

Det är märkligt att parkeringsplatser är en av de frågor som fortfarande kan väcka passioner inom oss.

Som jag har jobbat inatt ...

Igår eftermiddag hände något. Jag höll på att krångla med karmskruvarna på en dörr. Vilket idiotiskt system! Och det var så fruktansvärt svettigt och gjorde ont i hela kroppen. Ungefär vid karmskruv två så började jag ha svårt att hålla balansen så jag gick och vilade på min träningsmatta. Det är meningen att jag ska träna och hålla mej i form på den men den funkar faktiskt bäst att ligga och vila på. När hustrun kom hem var jag långt borta i sömnens värld.

När jag försökte krångla mej upp från träningsmattan så hade jag ont i hela kroppen och kände mej lätt illamående. Efter diverse förvecklingar så hamnade jag på den vita stolen med en hink mellan knäna. Vem har sagt att vi män inte kan multitaska? Det var uppenbart att jag var sjuk på något sätt.

När natten kom erbjöd hustrun gentilt att jag skulle få sova i gästrummet så att jag inte skulle bli störd. Uppriktigt sagt så kunde jag inte intressera mej mindre över var jag låg, Jag hade lika gärna kunnat lega på garagegolvet.

Men sedan började nattens bekymmer. Jag var fullt medveten om att jag var sjuk men på något sätt så fick jag för mej att jag skulle vittna för rätten nu på morgonen. Det var bara jag som hade sett hela händelseförloppet och förstått hela sammanhanget. Men det var så fullt av bisarra detaljer och konstiga samband så jag var så bekymrad över att jag liksom inte kunde tänka klart när det var så viktigt att jag skulle kunna redogöra för allt.

Till sist hade jag rett ut allting så jag var nöjd och tog en stunds tupplur nu på morgonsidan. När jag vaknade så insåg jag att allt var feberyrsel. Men jag var besviken att jag inte fick vittna nu när jag till sist hade allt klart för mej.

Män som hatar män

Facebook är tämligen prövande mellan varven. Vi får veta om lille Hebbe är förkyld och vem som spelar innebandy. Och så detta förbaskade Farmville. Fiktiva kor springer bort. Det ska visst gå att filtrera bort men vem orkar?

Men så kommer små pärlor. En bekant har via Facebook informerat sina prövade vänner om inköp av en möbel på IKEA, transport, planering och så vidare. Det kanske finns ett IKEA-filter men vem orkar? Och så när den stora hopsättningsdagen kommer så utrustar sej den bekante med erfoderliga verktyg och den medföljande sexkantsmanicken. Det är länge tyst med uppdateringar om möbeln tills denna lilla pärla plötsligt dyker upp:

Vi har alla varit där.

Folket är olydigt

Det var så att jag försökte diskutera det så kallade pigavdraget med någon på nätet. Jag är skeptisk till avdraget och min kombattant försöker hela tiden anspela till sånt som "Det är bara vänsterteknokrater som tänker så om andra människor. Du har ett viktigt arbete men inte du för du städar. Vi har nämligen bestämt på den 8:e partikongressen att det är en ovärdig och oönskad arbetsuppgift." för det anses så att är man för pigavdraget så hör man till högerblocket och är man mot hör man till vänsterblocket. Men jag definierar mej inte som en blocktillhörande människa och jag bryr mej inte ett dugg om vad någon beslutat på någon partikongress. Det känns på något sätt som ett väldigt daterat tänkande.

Jag läser lite i medias reaktioner på händelsen i Landskrona. Den så kalllade "gammelmedian" är uppenbart frustrerade. Man kan inte längre styra vilken information som släpps ut utan allt och alla hängs ut på nätet. Som vanligt är det värst på Flashback men det sprids även på bloggar. Gammelmedianerna verkar på något sätt uppleva att det hela styrs av någon, de främlingsfientliga, Sverigedemokraterna ungefär. Eller läs artikeln : Populisterna vill utnyttja tragedien . Men det är inte någon som styr, det kanske är någon som springer runt och häller lite bensin på någon lovande brasa men ingen har någon kontroll över internetpöblarna. Det är frustrerade men förmodligen väldigt vanliga männniskor som sitter och skriver sådant där.

Den tiden är förbi när tidningarna och radio/TV kunde styra informationen som kom medborgarna till del. Nu sprids information och tio gånger så mycket desinformation med blixtens hastighet.

På ett sätt är det lite spännande men samtidigt väldigt oroande. En sanningskommission står sig väldigt slätt mot horder av galna konspirationsteorier. Ju vettlösare teorier desto större chans att få gehör på internet.

Kameltår

Den förlorade sonen besökte Umeå i helgen. Det verkar inte finnas mat i Stockholm för det var ett magert stycke som besökte oss. Vi gjorde vårat bästa för att göda honom, blan annat med en omfattande lammiddag. Vi hade införskaffat den här lilla pärlan som kom fram på bordet efter middagen. Gamla dansbandsbilder är ju ett diskussionsämne som berör och fascinerar.

Det är svårt att förstå hur ett mode uppkommer. När det gäller dansband så var den bisarra klädstilen tydligen ett resultat av skatteregler som krävde att man kunde bevisa att man inte använde sina scenkläder privat och därför utvecklades en speciell stil. Många damer som gick ut och dansade sökte efter "en snäll och mysig kille" vilket med tiden blommade ut till att man eftersträvade en närmast enfaldig uppsyn.

Plötsligt började alla ungdomarna intressera sej för något i boken. Jag förstår först inte vad det handlar om men de börjar prata om "kameltår". Saken förhöll sej så vid denna tid att man tyckte att det var fint med åtsittande byxor. Som alla andra moden så gick även detta överstyr och hur man draperade benämndes "PTV", "PTH" eller "PU". Som synes så var PTV det vanligaste.

Men en del draperingar förstår man inte riktigt hur de gick till. Kan det vara "PI" eller "PB"

Själv var jag en föregångare för de här jättestora hängbyxorna. Jag trivdes aldrig med att knöla in familjelyckan på det där sättet. Till sist föll jag till föga och köpte ett par V_jeans. Dagen efter dog modet fullständigt ut.

Det som göms i snö ...

Så här års när det börjar tina på allvar så inser man att inte alla hundägare plockar upp. En tecknarkollega beskrev vårpromenaden som en "quick-step". Jag drar mej till minnes att fordomdags i fjärran östern, på den tiden man inte hade någon form av avloppssystem utan slängde att träck ut på gatan, hade en slags styltsandaler som höjde upp en någon decimeter ovan det värsta.

Kanske vore något att ta efter.

Bollar i luften

Umeå kommun har ett litet följebrev som följer med lönekuvertet som heter "Insidan". Jag har gjort några små skämtteckningar till dem som anknyter till olika teman som är aktuella. Den här teckningen var gjort till något tema typ kurser och utbildning.


(Om du klickar på bilden så kanske den blir läsbar...)

Flashbacksvinen

Författaren Carina Rydberg har något slags kampanj mot Flashback. Av någon anledning skulle hon besöka sajten och fann genast länkar till barnporr och prostitution. Nu har jag aldrig råkat på något sådant men jag håller ju mest till bland data-, kultur- och samhäll/politik- delarna.

Man måste ju orientera sej så jag tittade på prostitutionsdelen och ...öh...det är klart att när man läser trådämnena så blir man mörkrädd. Men känner man flashbackarna så vet man att det mesta är fejk. Jag fastnade för en tråd med en kille som inte kunde hitta prostituerade som ville knäa honom i skrevet. Han får raskt en massa goda råd. De brittiska kvinnorna ansågs ha särskild skicklighet i detta så han rekommenderades dit.

Men av en fick han rådet "Starta en tråd i Feminism och jämställdhet där du på något sätt förargar kvinnor, så kan det finnas en öppning". Det var ju faktiskt lite roligt. Fast inte helt trovärdigt för det finns inte något feministforum som så totalt domineras av bittra män.

Vad skriver bloggvärlden om?

Ja det är ju en fråga man kan ställa sig. Ett sätt att ta tempen på den svenska folksjälen är förstås att se vilka bloggar de söker på. En ögonblicksbild ser ut så här:



Ja, det känns ju skönt att veta att allt är som vanligt.

Droghandel

Häromdagen så skulle jag gå på posten och hämta ut ett paket från Adlibris. Ja, det vill säga att jag gick ju inte på posten utan på OKQ8. Jag hör till dem som saknar den gamla riktiga posten. Det är inget fel på OKQ8:as hantering, det funkar bra och det är ju en fördel med öppettiderna. Men man saknar den lite sakrala stämning som fanns i forna tiders postpalats när man kryssar mellan herrtidningar och stackars korvar som ligger och rullar timme ut och timme in på något slags grillmanick. Förresten så är väl okåkuåtta ett väldigt misslyckat namn. Jag antar att marknadsguruerna föresvävade att folk skulle säga Okej Kuweit eller nåt. Jag som just vant mej vid att de börjat kalla IC för OK.

Sedan gick jag till Apoteket, ja det vill säga det heter ju inte Apoteket numer utan min butik heter "Kronans droghandel". Vi föresvävades att något slags konkurrens skulle göra mediciner billigare men man talade förstås inte om att nödvändiga mediciner skulle bli dyrare och värdelöst bjäfs som Alvedon och Nezeril kanske blir billigare. Kunderna är ju en sak men det viktigaste är ju förstås att aktieägarna får mer pengar. Folk få ta lite högre priser och sämre service. Man vill ju privatisera bilprovningen också som man gjort i Finland. Numer kan en besiktning kosta över 1000 kronor där. Men aktieägarna får ju mer pengar och det är ju det viktigaste.


Jag hörde lite på radion om Minervaskolan. Minervaskolan är en fiffig manöver för att överföra skattepengar till aktieägare. Innan jag börjar skälla så ska jag faktiskt berömma Minervaskolan. Visserligen är första prioritering att förskingra skattemedel till egna fickor men man har också en för friskolor ovanligt positiv syn på kunskapsöverföring. Eller för skolor överhuvudtaget för på de kommunala skolorna finns kunskapsöverföring inte ens på tio-i-topp-listan över prioritering för man har så otroligt mycket annat att ta hänsyn till.

Men i alla fall ... Minervaskolan. Rektorn, som konstant befinner sej i blåsväder, (all uppmärksamhet är reklam) brukar håna den kommunala skolan för att man är för dyr. Den kommunala skolan får betala hutlösa priser för sina lokaler (annars får inte fastighetskontoret sin vinst) och får inte välja fritt medan Minervaskolan hyr billigt. Så upplägget är det att den övre medelklassen kan skjutsa sina barn i sina SUVar till Minervaskolan eller Prolympia om de är idrottsintresserade. Kvar i den kommunala skolan blir barn i familjer där man bara har råd med en bil eller där barnen har en bokstavsdiagnos. För trots att Minervaskolan varje år öser miljoner över sina aktieägare så har man inte resurser till barn "med särskilda behov".

I det här landet är vi ovanligt generösa när det gäller att skänka pengar till välgörande ändamål. Men vi är galet generösa när det gäller att överföra pengar från där de behövs till de som redan har alldeles för mycket.

Frosseri

När jag skulle på Dag Vag i fredags skulle jag klä mej fin, hade jag tänkt. Jag blev lite lätt bekymrad. Är det ens fysiskt möjligt att växa ur en slips? Det är väl kanske så att jag lagt på mej litet grand. Nu försöker jag hålla igen lite - jag skippar den fjärde portionen. Det kanske är så att jag måste skippa också den tredje. Men det är ju inget som den berömda forsmarkska viljestyrkan klarar med vänster lillfinger!


Som tur var så hade de skippat den där numer ganska trista Taco-buffén och hade en Lax- och Grill-buffé som sannerligen inte skämde. Lycklig stoppade jag i mej en fem-sex rejält rågade tallrikar.

På lördagen höll vi på och pysslade med det ena och andra så vi hade inte riktigt planerat för någon mat. "Ska vi beställa en pizza" frågade hustrun och jag tyckte att det lät som en lysande idé. Men det var mitt i lördagsrusningen så Mix ville ha 25 minuter på sej att få ihop några Calzone så jag och hustrun gick förbi godishuset för att hyra en film. Jag ville ju få hyra den där 2012 eller vad den heter för att få se lite kraschelibang. Men alla ex var uthyrda så det blev en romantisk komedi som vanligt.

Som ett offer för reklamindustrin så köpte jag en sån där ny Wherters chokladkaka. "Ska vi inte ta lite smågodis också?" frågade hustrun. Jag tyckte att det lät som en lysande idé. Nu gjorde vi lite fel där för hustrun höll i påsen och jag pekade. Normalt så brukar jag köpa smågodis själv och då brukar jag även se mej som ombud för hustrun. Jag kanske avstår skumbananer för någon chokladpralin så att min hustru också ska få något. Men nu hamnade vi snarare i full konkurrens så vi ansåg båda att det var störtviktigt att bevaka att alla våra sorter kom med och som jag tidigare redogjort så har de alltså 600 sorters smågodis på Godishuset så det barkade iväg lite granna så vi hade lyckats samla ihop 1,5 kilo.

Så gick vi hem och åt glatt våra pizzor. Den där romantiska komedin var som vanligt fylld av pinsamma förvecklingar så i ren nervositet hade jag råkat trycka i mej större delen av godis-påsen.


Det var inte utan att jag kände mej lite däst efteråt. Men nåja. Det här är ju inget som inte den berömda forsmarkska viljestyrkan kan fixa med en klackspark.

Devalvera inte näthatet

Det är en artikel i DN om näthatet "Skillnad på mobbing och nätspråk" där en forskare i vanlig ordning kommer fram till att det inte är ungdomars grova tillmälen till varandra som är problemet utan att vi vuxna inte förstår att "Du ska dö ditt satans luder" i själva verket är normalt nätumgängesspråk och sagt i all välmening.

Det finns inget riktigt rätt och fel här. Å ena sidan så måste språket på nätet och språket i den vanliga världen betyda något så när samma sak. Annars får de som byter mellan världarna förr eller senare problem. Å andra sidan har vi fått ett räddhågsnare samhälle. Fackets försvagande och arbetsgivarnas framflyttade positioner har gjort att diskussionerna i fikarummen har blivit mycket ängsligare. Vissa samhällsfrågor som exempelvis jämnställdhet och invandring har polariserats så till den milda grad att skillnaden mellan diskussionerna som förs offentligt och de som förs mellan skål och vägg är nästan smärtsam. Och här kommer nätets anonymitet in. I skydd av anonymitetens mörka famn så får de förtryckta åsikterna fritt spelrum. Allra tydligast ser man internets mörka sida på Flashback där folk stundtals blir bindgalna av näthat.


I det långa loppet så tror jag att den här svårigheten att prata fritt i det offentliga rummet och möjligheten att riktigt excellerera i anonymt hat på nätet gör att många hamnar i ett slags dubbelliv som i förlängningen kan bli grorund för osunda rörelser i samhället. Och kunde vi inte pysa ut allt vårt missnöje anonymt kanske vi skulle tvingas höja våran stämma på den plats den borde höras om man nu har något att säga.

Så därför ska vi inte devalvera ordens mening för att de skrivs på nätet. Ordet "spade" måste betyda "spade" både på nätet och i verkligheten.

Vid pissrännan

Som sagt var jag på Droskan i fredags och såg Dag Vag. Jag gick dit med mitt travbolag där en av medlemmarna just fyllt femtio och vi skulle fira av honom. I mitt travbolag har vi lite olika spelstilar. Vi spelar en dagens dubbel varje vecka och efter en viss tidsperiod får den som spelat in mest får spela en V75:a för 1200 spänn som belöning. En del nollar gärna femtio veckor i rad för att få in en dubbel på en par tusen. Jag går och surgnider in 120 och 150 spänn och hånas naturligtvis för det. Feglirare kallar dom mej. Jag gillar inte riktigt att spela poker heller, jag gillar inte riktigt att spela mot oddsen. Jag spelar säkert.

Och som sagt var vi på Droskan i lördags och det råkade väl slinka ner en och annan pilsner och det bar sej inte bättre än att jag blev tvungen att gå för att tömma blåsan. När jag kommer in på Droskans facilitet för ändamålet så stod det bara en kille vid pissrännan. Men det var inte vem som helst.


För ett kort ögonblick funderade jag om jag skulle ta en risk. Men jag gillar inte att gå mot oddsen så jag valde ett toastolsbås istället. Ingen nordsvensk roulette för mej.

Dag Vag på droskan

Som tidigare aviserat så skulle bloggskribenten gå på lokal. Vi var ett gäng som skulle se Dag Vag på droskan. Vi anlände i god tid och avnjöt Droskans buffé som bestod av diverse laxvarianter och sedan en grillbuffé med oxfilé, fläskfilé och kyckling. Det var riktigt gott.

Dessvärre så började inte Dag Vag att spela förrän 22 vilket gjorde att en del av publiken var överförstärkta som vanligt på Droskan.

Dag Vag är en märklig blandning av allt möjligt. De spelar med ett oavvisligt gung som sätter den stelaste vrist i gungning. Stig Vig pratsjunger dråpliga nödrim a la hejaramsor, med ordlekar och billiga vitsar. Textinnehållet är något slags postprogg med samhällskritik, drogromantik och olika dystopier i en skojsig blandning. Bandet är givetvis blekare och gråare än det band som rockade röven av konungariket en sommar för trettio år sedan men det var fortfarande roligt att se. Puristen inom mej tilltalades också av att man kör med den klassiska rocksättningen två gitarrer, en bas och trummor.

Stig Vig har något slags loj och dryg attityd som stundom retar mej men när man hör Beno Zeno sjunga så inser man att Stickan har något visst. Han är nyligt njurtransplanterad och är i riktigt god form. Hans utseende håller alltmer på att glida mot den galne professorn i "Tillbaka till framtiden".

Och Beno Zeno ... Snacka om att hålla sej i god form. I mitten på sextiotalet besökte vi min moster i Stockholm. De bodde i något sådant där stort bostadsområde och när vi promenerade runt så stod det en liten släpvagn med texten "Mecki Mark Men". Vi som kom från Vidsel var ju tagna av att vara så nära riktiga kändisar så vi tog ett kort av släpvagnen. Jag undrar om syrran har kvar det än? Hursomhelst så gick jag alltså på lågstadiet och Beno Zeno var redan etablerad popstjärna. Jag är tvungen att slå upp och han är alltså född 1945. Jag träffade förresten min gamle kompis Lasse och jag sa att jag såg när Kebnekajse, med Beno Zeno som huvudaktör, spelade i sporthallen i Piteå. "Var det när han spelade i A-hallen eller när han spelade i B-hallen" frågade han. Det är alltid skönt att det finns större nördar än en själv. Lasse hade på sej en Kebnekajsetröja.

Beno Zeno spelar naturligtvis briljant. Det hände ibland när han och Teka Pukk verkligen fick till det så att han sprack upp i ett leende. Vissa människor ska inte le. Han borde inse att det finns en orsak till att badrumsspegeln spricker när han försöker le mot den.

Jag är glad att jag gick och såg dem.

Ny politisk strategi - Dubbelpudeln

Justitieminister Betrice Ask har blivit samtalsämnet nummer ett i bloggvärlden efter sitt famösa uttalande om de gredelina kuverten. Ann-Charlotte Marteus går i försvar för henne i en ledare i Expressen. Hon menar att alltihop är taget ur sitt sammanhang, Ask talade "bara inför en grupp juridikstudenter" men det är just precis där skon klämmer. Att man är oskyldig tills dess man är dömd är en av de viktigaste juridiska principerna vi har, att en justitieminister inte intuitivt förstår detta framför juridikstudenter är milt uttryckt uppseendeväckande. Sedan brukar vi inte heller hänga ut dömda brottslingar som åtminstone enligt straffvärdet begått betydligt grövre brott.

Sen är det naturligtvis en komisk twist i det hela att hela den bloggvärld, facebook och flashbackpöbel som plötsligt blir så hjärtknipna i denna viktiga principfråga är den som först och värst hänger ut misstänkta personer med namn, adress och personnummer och rikligt med bilder.

Men detta var bara fonden för dagens ämne: Den nya politiska stratgien - Dubbelpudeln. "Att göra en pudel" är alltså ett begrepp där en makthavare som inser att han har gjort bort sej helt enkelt erkänner att han har gjort bort sej, så att säga gör en pudelrullning och blottar strupen för pressen. Oftast så funkar det bra för alla vet att man kan göra misstag.

Men nu har vi två färska fall av pudlar med efterföljande rollback. Först hade vi Reepalu som efter sina klumpiga uttalanden gjorde en pudel och sedan sade han att det egentligen inte fanns något problem utan han var bara förföljd av en Israelisk lobby. Och nu så har alltså justitieminister Ask gjort först en klockren pudel och sedan gör hon en rollback i Uppsala Nya Tidning där hon menar att problemet egentligen bara är att det är valår.


Såhär kan vi inte ha det. Gör man en pudel ska man göra det fullt ut. Annars borde man låta bli från början.

Dag Vag

Jag har sett några av världens stora artister och jag har sett en del riktigt bra konserter. Men den bästa någonsin var när jag såg Dag Vag den sommaren de var som bäst. Jädrar i det vilken rökare det var.

Ikväll spelar dom på droskan och jag kommer naturligtvis att vara där. Mina förväntningar är klädsamt låga men det finns en liten, liten önskan att jag ska få se litet av den enorma glöd som fanns 1979-80, när det nu var ..

Petra Mede Show

Nu har jag genomlidit ett och ett halv avsnitt av Petra Mede Show och jag fattar ingenting. Är det tänkt att hon ska hålla på sådär hela serien?


Hur ska hon kunna få till en meningsfull konversation med gästerna om det hela ska centreras runt meningslöst trams? Kändisarna ser bara illa berörda och obekväma ut. Lägg ner och gör om.

Nudlar

Det är lite svårt att veta vad man ska äta när man jobbar natt. Dels är ju hela systemet rubbat och så är drivs man av märkliga matbegär som man annars bara ser hos gravida kvinnor. Det jag helst av allt vill äta är Snickers. Jag skulle lätt knäcka ett sånt där 10-pack som dom säljer på Rusta. Och efter mycket experimenterande har jag kommit fram till att nudlar är bäst. Man står sej bäst över natten då ...


Men det är en djungel. De godaste nudlarna får man i en sorts mugg med en hoppfällbar gaffel i, så det är bara att öppna den lilla kryddpåsen och hälla på vatten så har man en färdig rätt i en mugg. Men den är mer än dubbelt så dyr som andra nudelpaket. Så jag har testat runt. Ett märke hade radikalt dragit ner varianterna till två: Grönsakssmak och Köttsmak. Visserligen lär aldrig de "köttsmakämnen" som ingår ha varit i närheten av något djur men det vilar något osensuellt över ordet "köttsmak". Nu sist provade jag någon sorts thai-nudlar som kom i två varianter: Anksmak och Kinchi. Vad "Kinchi kan var är inte gott att veta. Texten på paketet ger ingen ledning men det smakar tydligen rätt likt anka, och anka smakar som något sorts billig buljongtärning av mystiskt märke. Men värst är ändå Eldorados nudlar. Det vänligaste man kan säga om dem är att de är oätliga.

Loppis

Jag hade ett bord på Nolias loppis i lördags. Jag skulle sälja en del av mina alldeles för många serietidningar. Det var riktigt roligt men man blir utsatt för en del prövningar också. Där sitter jag med ett bord fyllt av det bästa som finns i serieväg och så frågar folk:


Jag var nära att få ett sånt där Basil Fawlty-anfall. Men man ska inte uppfostra folk.

Jag blev av med ungefär en tredjedel av det jag hade med mej. Lustigt nog så var det James Bond som gick bäst. Den som jag trodde var osäljbar.

Men den stora prövningen var när man skulle packa ihop. Sex bastanta flyttkartonger med serietidningar väger en del och man vill inte ha mycket saker i vägen när man bär dem. Speciellt när man är trött efter åtskilliga timmars försäljande och att jag burit dit ännu fler kartonger. Och då är det nåra tennisungdomar som står och tränar i gången. Där står en korkad tränare och instruerar ungdomarna att göra armhävningar tvärs över gången där alla loppismänskorna som satt på vår sida skulle gå. När man så lyckats kliva över armhävande ungdomar med en trettio kilos flyttkartong, lyckats ragla nerför trappen så kommer den största prövningen: rökarna! Nu har de varit utan cigaretter i fyra timmar så de är så desperata att de inte orkar gå längre än precis utanför tröskeln. Rökare förstår av någon outgrundlig anledning inte att rök dras in om man står i en dörröppning. Ett tiotal kedjerökande människor i en dörröppning blir som att gå genom en vindtunnel av rök. Plus att vi som bär kartonger ska kryssa mellan rökarna som inte heller kan förstå hur man kan vara i vägen bara för att man ställer sej i en stor grupp i en dörröppning.

Ersboda

På andra sidan E4:an ligger Ersboda. Det är ett rätt ambitiöst byggt bostadsområde där man verkligen lagt sej i vinn om att skapa ett differentierat boende. Bland enorma grönområden ligger små enklaver av bostäder som är gediget byggda och välplanerade. Det är bekvämt cykelavstånd till närmaste badstrand och man kan faktiskt promenera till närmaste slalombacke med sin snowboard. Bara tvåhundra meter från tätbebyggelsen ligger en å där jag träffat på en bäver. Ett område kan nog egentligen inte byggas så mycket bättre.

Men det finns några industriområden och några affärsområden där det finns lite fula betongväggar. På ett av de ställena brukar jag se en liten sorgsen skara som hänger vid en lastbrygga.


Det känns lite konstigt med så många fina och trevliga platser i närheten men jag har inte funderat så mycket på det.

Men så får jag ett slags aha-upplevelse. Det var en otrevlig händelse för någon vecka sedan där en ung man fick sätta livet till i något slags bråk. Jag följde en del diskussioner på olika nätforum där en del Umebor ogenerat beskriver Ersboda som något slags ghetto. När så småningom en del bilder från Ersboda dyker upp protesterat skribenter från andra delar av landet "Det där är inget Rosengård - det är ju ett svenneområde!". Tydligen är det lockpanel som är inkompatibelt med normal sund ghettokultur.

Då råkade jag på den här , det är något slags hiphop-video där de ska vara så ghettogangstriga som möjligt och de har spelat in den på Ersboda. Det är nästan lite rörande när man ser hur de försöker skapa en identitet med olika attribut men det faller ganska platt när de springer runt bland husvagnarna och lockpanel ser verkligen inte ut som ghetto ...

Hollywoodfruar

Jag satt och såg Hollywoodfruar igår. Det var ungefär så förfärligt som man kan föreställa sej. Jag satt och såg den av sociala skäl. Hur social man nu är med en kudde framför ansiktet ...


Tydligen är det Maria Montezani som ska ta över Anna Ankas fallna mantel som paradpucko. Hon fick en filt i julklapp som förmodligen kostar min årslön. Hon slängde den mot en soffa där den hamnade i en mindre klädsam hög. Ni som har försökt få valpar rumsrena känner igen hur det ser ut när man plockar upp en valpkorv i ett papper. Som det papperet draperade sej filten. Hon beskriver sen med sin karakteristiska släpande röst: "Jag bara slängde iväg den ... och den draperade sej HELT perfekt!"

Dumsnutarna

Jag har en del pärmar med saker som aldrig blev något. Bland annat så funderade jag på att göra en serie om två mindre framgångsrika poliser som misslyckades med allt de företog sig men genom ödets nycker på något sätt ändå alltid landade på fötterna medan polischefen brukade landa på en annan kroppsdel.


Jag gillade särskilt möjligheten med sådana där underskruvade skämt som det där med schablonen.

Har du fått ditt gredelina kuvert?

Knappt så har man genomlidit pinan av "har du fått ditt orangea kuvert?", där dom som bestämmer hånar en för att man kommer att genomlida sin ålderdom i fattigdom och armod, förrän man kommer på att man ska bringa fler uppmuntrande nyheter med färgade kuvert. Den här gången så är det justitieminister Beatrice Ask som vill skicka ut gredelina kuvert till folk som är misstänkta för sexköp. Utan att på något sätt gilla sexköp så låter det lite konstigt att brännmärka folk på enbart misstanke.


Men mest är jag förundrad över färgbeskrivningen. Finns det någon som säger gredelin idag? De enda som jag har hört som använt ordet var gamla tanter med vitt hår i knut på sextiotalet.

Det var länge sen

Det var länge sedan jag hade med en bild på Dr No Timeleaves så det är väl dags nu.


För er som inte är orienterade (Haha) så finns det lite läsning här och här.

Gorillatajm

Nu är det fredag. Det är gorilladags!


För er som undrar så var Ruanda-Urundi en avknoppning av Belgiska Kongo som sedermera knoppade sej till två nya stater Rwanda och Burundi. De två unga staterna har haft enorma problem med etninska konflikter och en utbredd fattigdom. Men Ruanda har en av världens finaste populationer av Gorillor.

Rullpizza

Jag var nere på stan idag. Det är sällan man tar sej tid att flanera på stan så jag gick runt. Först gick jag bort till postgången för att se hur den ser ut nuförtiden. Nu verkar det bara finnas någon enstaka butik kvar förutom systembolaget. Det känns som någon postapokalyptisk film när man vandrar bland de övergivna butikslokalerna. Kungsgallerian kändes marginellt bättre men det är inte särskilt lattjolajbans på stan nuförtiden. På torget stor några dystra kebabvagnar. Det hela såg så sorgligt ut så jag köpte en rullpizza av medkänsla.

Men rullpizza är ju något som gör en glad. Denna fantastiska kulinariska skapelse som är en blandning mellan Italien, mellanöstern och Umeå. Men att äta en rullpizza på torget är verkligen en ingående ornitologisk studie.


Hade rullpizza funnits i det allra spädaste sextiotalet hade jag kunnat svära på att det var på Umeås torg Hitchcock hade fått idén till "Fåglarna". En duva lade en splätt nästan på mej. Det var väl den helige ande som var sur för igår ...

Bokrean

I tisdags var jag på stan och smet in på bokrean. Jag fann de här två små godingarna:


Jag fick en tidigare bok i den här serien av min dotter i julklapp. Den näst översta nivån heter Stormästare och är utsökt men den översta nivån heter Kamikaze och är helt underbar. Jag har inte unnat mej att göra alla dem utan tänkte ta kopior och lösa dem om och om igen, men nu har jag två helt nya böcker.

Men någonstans så kliar det lite i själen. Jag ratade hela världslitteraturen för två Sudoku-böcker. Vart är den här världen på väg?

Den Helige Ande

Med anledning av den senaste tidens diskussioner satt jag och skissade på olika rondellhundar. Först satt jag och skissade på en Rondell-Gud tecknad i Iliustrated-Bible-stil ungefär. Det var ganska lovande. Det såg lite komiskt ut med en arg patriarkalisk Gud som stod på alla fyra. Storleken är lite intressant eftersom han oftast avbildas som mycket större än en vanlig människa, ungefär 6-8 manshöjder. Men jag vet inte om jag skulle vilja ha en sådan för åtminstone här i Umeå så kör folk så illa i rondellerna att Gud skulle ha dränkt många bilister i svavel och aska och förvandlat andra till saltstoder i pur vrede.

Sen gjorde jag en skiss på Jesus. Först i stil med sådana där gamla oljetryck och det såg väl rätt okej ut men lite tråkigt. Sedan skissade jag honom med törnekrona och korset på ryggen men då kändes det lite obehagligt och inte helt passande för en humorblogg.

Men då kom jag till en intressant frågeställning för när jag gjort två tredjedelar av treenigheten var det ju naturligt att ta sej an den Helige Ande. Är han avbildad någonstans? Hur jag än tänker så ser jag honom bara som en sådan där serietidningsande som kommer från en oljelampa. Hur stor kan han vara? Han borde väl vara ungefär lika stor som Gud men måste väl kunna vara ungefär lika stor eller liten som behövs. Vilken färg har en helig ande?


Det enda jag är säker på är att han har en Fez.

Dödsannonser

Livet har sina skeenden. Först var familjesidan obegriplig. Farmor och Farfar lusläste den och suckade över att den och den i Murjek eller någon annan exotisk ort hade dött. När man kom in i vuxenvärlden blev det intressant med folk som förlovat sej och gift sej. Senare kom perioden då alla skaffade barn. Några dödsannonser fick man dessvärre läsa genom då några tog sig av daga eller omkom i någon idiotisk alkoholrelaterad olycka. På senare år har jag följt Piteå-Tidningens familjesida för att se vilka av mina barndomsvänner som fyllt femtio och när mina föräldrars vänner har avlidit.


Men nu håller de flesta av mina bekanta på att ha passerat femtioårsåldern. I morse när jag bläddrade i tidningen var det två dödsannonser för män födda på femtiotalet. "Tänk på Parkinsonfonden" stod det på den ena. Det kryper närmare. När dagens ungdom ska säga "Bra eller dåligt" så säger de av någon anledning "Bra eller anus". Nu inser jag att i min ålder så är livet "Bra eller Fonus"...

Elephant Doody

Det blev en märklig topp på besöksstatistiken igår. En typ 30 pers fler än vanligt lyckades irra sej hit. Hur kunde det komma sej? Jag har ju inte bråkat med Piratpartiet på länge. Men det visade sej att det var sonens flickvän som hade länkat till mitt inlägg om hunduppfostran. Hennes blogg är ett kapitel för sej, hon skriver lika lätt om sina Champagnekvällar i Stockholms modevärld som om elefantbajs.

Just elefantbajs är en kär fråga för mej för jag kan inte höras talas om elefantbajs (ni anar inte hur ofta detta nämns i det offentliga samtalet) utan att tänka på en av min barndoms idoler: Skip Williamsson. I ett av Snappy Sammy Smooths äventyr så råkar han på en hög med just detta och det hela leder till ett rimmat musikalnummer om detta angelägna ämne.

Svordomar

Jag brukar inte direkt frossa i skvallerpress men när jag läser att Liz Hurley inte tillåter sonen att se på Hugh Grants filmer så blir jag nyfiken. I många fall så är ju det en riktig linje men "Fyra Bröllop" var ju faktiskt bra ..öh... och "Notting Hill" hade ju den fräscha inneboenden och systern ... öh... och den där han var premiärminister hade ju rockstjärnan. Hursomhelst: hon menar att det det är för mycket svordomar i dem. Jag minns bara en massa "Oh, blimey och "Whoopsie Daisy".

Hunduppfostran

Som ett sedvanligt pucko hamnade jag framför TV:n. Det var lite lyxfällor och Hollywoodfruar och jag vet inte vad. Men plötsligt blev det intressant för det var en familj som hade en bortskämd Grand Danois och någon sådan där hundpsykolog eller vad det var skulle dit och styra upp. Dennis är ju inte någon Grand Danois precis men han har fått något slags pudel-bjäbbighet som är mindre sympatisk. Det var visst viktigt att ge ett tydligt kommando gärna åtföljt med lättläst kroppsspråk. Jag satt där framför TV:n och övade ...

Så nästa tillfälle som Dennis bjäbbade på det där irriterande sättet så var jag beredd. Kommando "NEJ" samtidigt som jag håller upp handen som en polis stopptecken.



Men då är det ju förstås någon annan i familjen som tycker att det är kul med en lättlärd pudel och har lärt honom High Five!


Där försvann det projektet ...

Fyllemessa #2

- Jag hörde att du var på Lottas i fredags...
- Nä, jag var på O'Learys.
- Men Nisse sa att du var på Lottas.
- Jag fick inte ihop till O'Learys när jag skulle messa.

Fyllmessa

Jag brukar anse mej själv som uppdaterad. Jag har ganska goda insikter i politik, musik och tekniska landvinningar. Något år jobbade jag som programmerare och jag har en halv högskoleutbildning i datavetenskap så jag har ganska bra koll på det mesta. Men jag har en blind fläck. Jag har noll koll på mobiltelefoner. Jag pratar just aldrig i telefon och jag skriver kanske 5 SMS på en månad. Så jag blir alltid förvånad när mina jämnåriga gubbar har så fruktansvärt intensivt mobiltelefonliv. Och nu hör jag från flera håll ett begrepp som är nytt för mej men tydligen väl känt för resten av mänskligheten: Fyllmessa. Man är lagomt på lyran och så skriver man korkade SMS till folk.


Detta är tydligen en ny folksport för folk i min ålder. Man lär så länge man lever.

Fredagkväll

Hittade den här pärlan på David Nessles blogg:

Jobb till vilket pris som helst

Jag hade egentligen tänkt undivka frågan om RUT men kollegan Niklas Eriksson hade en så rolig formulering så att jag kan nog inte låta bli. Det är en person som klädseln visar att han tillhör överklassen och han ondgör sej över statens spenderingar: "Staten ska INTE lägga sig i folks liv, äga bilindustrier, betala ut ständiga bidrag till slöfockar, hålla liv i bonniga regioner eller avlöna konstnärer som bara målar sånt man icket kan förstå! Nä, staten ska subventionera min städkärring". Och det är ju precis detta som det handlar om.

Kommer ni ihåg rabaldret kring konstnärslönerna för någon månad sedan eller två? Konstnärslönerna kostar staten 17 miljoner kronor. Kostnaderna för RUT är 1,3 MILJARDER! Det vill säga ungefär 75 gånger så mycket. Räknar man per jobb så kostar ett RUT-jobb staten ungefär lika mycket som den genomsnittliga konstnärslönen. Detta bara för att hålla överklassen med billigt tjänstefolk.


Expressen - De som betalar mest är plötsligt snyltare och skurkar
DN - Littorin öppnar för utökat RUT-avdrag