Oroande utveckling

Det är flera olika faktorer som förändras över tid, alla i olycklig riktning. Dels har vi det här med midjemåttet - ekonomer brukar diskutera om oändlig tillväxt verkligen är möjlig - med mitt midjemått håller jag på att bevisa det.

Mitt tal har blivit långrandigt och lite osammanhängande. Det blir många och snåriga utvikningar och det följer inte alltid en röd tråd. Det är lite som en Bob Dylan-text. Själva den exakta ordalydelsen är snudd på obegriplig men det målas liksom upp en bild av brottstyckena - lite impressionistiskt sådär.

Sedan har vi det där med håret. För att se nåt så när ut så måsta jag friseras en gång i månaden. Men av någon anledning så går tiden så fort nuförtiden så hinner det plötsligt gå fyra månader. Det är lite olyckligt.

Och så får man då frågan: "Har du Leif GW Persson som något slags förebild?"

Och sånt ska man få höra från sådana som man trodde var ens nära och kära.