Någonting har hänt

När jag gick hem från jobbet hade det kommit upp en mängd lappar på allt som gick att sätta upp lappar på i skogen. På varje lapp stod det "Plocka upp efter hund!!"







Man kan inte låta bli att undra vad personen råkat ut för. Dessutom - det har ju varit brännbollshelg - är vederbörande säker på att det är hund som är skyldig?

Rätt låt vann

Det påstås att Super Bowl ska vara årets TV-händelse, men tydligen så har Melodifestivalen fler tittare. Halva världen bänkar sej för att se mediokra artister från Uzbekistan. Själv är jag entusiastisk följare. Hur kunnig jag egentligen är hade jag ingen aning om. Förrän igår.


Saken är den att vårat travgängs respektive har en egen spelklubb. Min hustru deltar på något sätt men saknar varje form av spelintresse. En gång så passerade vi en kiosk och jag köpte en trisslott. Hustrun hade ingen aning om vad detta var för något. Jag skrapade en lott, vann två nya, skrapade dem, vann en ny, skrapade den, vann fyra nya, skrapade den osv. Till slut hade jag skrapat mej genom ett stort antal lotter men var som vanligt 25 kronor fattigare. "Vad var det för poäng med det där?, frågade hustrun. "Jag har skrapat för åtskilliga hundra kronor men betalade bara 25", svarade jag. Med hennes uttrycksfulla blick idiotförklarade hon mej utan att säga ett ord.

Nu skulle hustrun spela för sin spelklubb. När vi i en konversation kom fram till att man kunde spela på Melodifestivalen så tyckte min hustru det var en briljant idé. "Spela på Tyskland och något annat", sade hustrun. I vild tidsnöd så lyckades jag lägga en femtilapp på Tyskland och skulle spela ett snabb antal spel på tian vardera. "Danmark bland de tio bästa", "Turkiet bland de fyra bästa", "Turkiet som bästa Balkland", "Turkiet kommer före Grekland" och "Danmark som bästa nordiska land". Alla spel gick in och 270 spännulier till klubbkassan. Man är ett schlagergeni!

Expressen, Aftonbladet

Brännbollsyran

Oj, vad man skulle vilja ha en bra kamera. Nu gick jag och tittade på Brännbollen och tog några bilder med mobilkameran. Man ser inte vad man tar och det blir fult och dåligt. Det var massor av folk men kameran har nåt sorts vidvinkel som gör att det ser folktomt ut:


Men några festliga figurer träffade man på. Spindelmannen såg lite vilsen ut utan några höghus att fästa sitt spindelnät på.
Tetrisgubbarna så roliga ut och så hade de en högtalarvagn med tetrismusik ...

Robotgubbarna hade fina kläder men såg lite klumpiga ut i spelet. Där behöver man nog uppdatera mjukvaran.


Men som tur var kom en romersk legion för att styra upp det hela.

Fiasko

Ja, så hade man bänkat sej framför teven. Det har varit en lång vinter och i deltävling efter deltävling har man man vaskat fram ett svenskt bidrag. Det slår en naturligtvis att en svensk deltävling från Säffle är ungefär lika häftig som själva europafinalen. Jag har väl varit lite skeptisk mot Sveriges bidrag. Den behöver en ungefär fem genomlyssningar innan den fastnar. I ESC får man bara en chans.

Efter det ena förfärliga bidraget efter det andra så var det så till sist Annas tur. Där de andra satsade på nakenchocker och glitterkalsonger så framstod Sverige som en sorts antites. Hennes kläder ser ut som en fyraårig flicka som klätt sej i mammas underklänning. Skör och sårbar stod hon där väldigt ensam på en väldigt stor scen. Hennes stödjande kör var placerat långt. långt bakom henne i någon slags unisexuniformer som de hittat i rekvisitan från Månbas Alfa 1999. Det var lite konstigt alltihop men där de andra länderna hittat sin estetik från sajter som "Lesbian Hungarians" så framstod det som fräscht och välgörande.


De svenska förväntningarna var som vanligt hysteriskt högt uppskruvade och i det perspektivet var det naturligtvis ett fiasko. Men om man ser på exempelvis Ukrainas bidrag så inser man att det viktiga inte är att ta sej långt i tävlingen utan att inte representeras av förfärlig smörja.

Expressen - vi borde skickat Salem al Fakir
Aftonbladet - Sverige inte till final

Hu, vad det blev kallt.

Som vanlig i Maj så följs en värmebölja av en bister kallperiod just när man bytt om till shorts. Trädgården börjar också på att grönska så man måste ut i den arktiska kylan och får klä sej därefter. En del vill förstås inte förstå nödvändigheten i detta och måste naturligtvis pika en.

Prince fo Persia

Ni har väl sett att en ny storfilm har kommit - Prince of Persia. Det väcker en del nostalgiska känslor hos undertecknad för det var det första riktigt bra dataspelet jag kom över. Det kom 1989 och de spel som fanns för PC var ditintills fula och ospelbara. Men PoP hade en enastående spelkänsla. Min son var inte många år när han krånglade sej fram flera nivåer på det spelet.

Som tur var så kan man i dessa tider spela en Webbvariant som ser ut som och känns som det ursprungliga spelet. Man kan testa det här

S - det nya rikemanspartiet

En socialdemokratisk Stockholmspolitiker och kräver en ny linje för socialdemokraterna. Han menar att man sviker Stockholmarna. De flesta Stockholmare tjänar tydligen över 40 000 i månaden, äger en fastighet i flermiljonklassen, håller sej med skattesubentionerad hemhjälp, äger en större förmögenhet och kör bil till jobbet.

Att man i övriga landet tjänar betydligt mindre är tydligen ointressant - det är Stockholmarna som räknas. Förra valet lanserade sej moderaterna som det nya arbetarpartiet - kommer vi att få se sossarna som det nya rikemanspartiet den här valrörelsen? Inte konstigt att man blir förvirrad.

Vilks -liten repris

I min gamla blogg så hade jag ett inlägg om Vilks redan 3 september 2007. Eftersom den på vissa sätt fortfarande är aktuell så kör jag med en snabb repris:

-------------- skitgammalt inlägg ----------------------

Kaosteorin är ju en sån där trendteori som understundom förekommer i Illustrerad Vetenskap och liknande. En fjärils vingslag i Brasilien kan orsaka en tornado i Texas. Typ.

Men i dagarna så har man verkligen fått se hur besynnerliga sammanhang verkligen kan te sej. EU gillade inte de svenska gatufyrarna. Sverige måste byta ut sina gatufyrar mot sådana som EU gillar. Eftersom det blir ganska dyrt med de nya gatufyrarna samtidigt som en del trafikforskare menar att minirondeller ändå ger ett bättre flöde så börjar en förändring av det svenska trafiknätet av sällan skådat slag. Plötsligt växer det upp rondeller över hela landet i en närmast epidemisk omfattning. Denna nya miljö väcker upp svensken ur sin dvala. Så svenskarna ilar man hur huse för att sätta upp fula trähundar i rondellerna. Den psykologiska processen bakom detta fenomen är väl inte helt klarlagd än men något slags milt uppror verkar det vara. Samtidigt så går yrkesprovokatören Lars Vilks runt och grubblar över vad han ska hitta på härnäst. Det är inte lätt att provocera i ett land som Sverige. När veganungdomar är i farten som värst så står Göran Persson med fläskfilésåsen en ena mungipan och säger förstående att kött är ”lite äckligt”. När en yrkesprovocerande fotograf skildrar Jesus som läderbög så svarar svenska kyrkan med att skicka utställningen på turné i kyrkorna. Det är liksom inte särskilt kul att förnedra masochister. Hurshomhelst så måste Vilks ha fått något slags insikt om att den svenska rebelliska rondellhundsrörelsen skulle kunna kombineras med lite muhammedkarikatyrer (fast det är ju inte en karikatyr heller. Det ser snarare ut som nån sorts sumerisk staty) Sedan följer en märklig händelsekedja som leder fram till att en uppretad folkmassa i Karachi bränner dockor av Fredrik Reinfeldt i protest mot Nerikes Allehanda.

(Staty från Nimrods palats)

Det finns alltså ett kausalt samband. Om EU inte gillar svenska gatufyrar så kommer folk att bränna Reinfeldtdockor i Karachi.

(Det som är mest förbryllande är ändå att folk i Karachi läser Nerikes Allehanda)

--------------- slut på gammalt inlägg ---------------------

Varför den kommer för mej är att jag ser ett gammalt ståuppframträdande av Johan Glans som bygger på ungefär samma sak. Var Glans en av de tre personerna som läste min gamla blogg?





eller ...ja, det var väl inte så svårt att tänka i de banorna.

Vilks - några funderingar

Nu har det gått några dagar sedan uppträdet i Uppsala och det är kanske dags att fundera lite i eftertankens kranka blekhet. Vilks har någonstans hävdat att reaktionerna på hans verk är en större del av konstverket än själva teckningen. Och aldrig har väl det varit sannare för hela det svensktaliga internet har bloggbävat och diskussionsforum svämmar över av inlägg i frågan. Vilks har ju tidigare mest varit känd för sitt märkliga verk Nimis skapat av drivved.


Det vill säga knappast sådant som högerextrema unga män normalt uppskattar. De skulle nog ha kategoriserat honom som Entartete Kunst men efter Uppsala-äventyret så uppfattar de honom som hjälte. Aldrig tillförne har så många positiva inlägg om modern konst skrivits på Flashback.

Tidningarnas reaktioner är också spännade. Expressen som tyckte att konstens yttrandefrihet hade vissa gränser när det gällde Lars Hillersberg rycker ut till Vilks försvar. Aftonbladet som ivrigt försvarade Hillerberg inskränker sej den här gången till att Vilks har rätt att vara en idiot och att kränka.


Som "egentligen socialdemokrat" så har jag tidvis problem med det som ska vara mitt parti. Alltsedan socialdemokratiska kvinnoklubbar brände en serietidning som jag var med i på bål så har jag särskilt problem med deras syn på yttrandefrihet. De högre dignitärerna säger väl ungefär att Vilks har rätt till yttrandefrihet även om han är dum i huvet medan sossebloggar är betydligt mer skeptiska. Yttrandefrihet är nog bra om den inte "missbrukas". De menar att yttrandefrihet fungerar bäst om man säger de saker som partiet tycker. Dvs ungefär samma syn på yttrandefrihet som Nordkorea. Lars Ohly gör en riktig fadäs genom att säga "Å andra sidan är det viktigt att vara medveten om att Vilks syftar till att stärka rasismen och islamofobin genom sin konst".

Riktigt oroad blir jag när jag försöker hitta vad svenska muslimer har att säga. Nu ska man ta det mesta på nätet med en nypa salt och det är svårt att hitta vad sekulariserade och moderata muslimer ser på detta men mycket av det man hittar går ungefär ut på att man har "vunnit striden" genom att stoppa föreläsningen och att detta är de metoder som fungerar. Även om detta är små och möjligen isolerade grupper så kan det bli en mycket obehaglig framtid vi går till mötes.



Lisa Magnusson om Vilks

Besynnerlig logik

Det har gjorts en undersökning i Holland som visar att de som fildelar mest också spenderar mer pengar än genomsnittet på köpt musik och andra kringprodukter som konserter.

Av detta dras den besynnerliga slutledningen att "Nöjesindustrin tjänar på fildelning". Nu vet jag inte om det finns mer i undersökningen som man bygger slutsatsen på men bygger man den på endast detta samband så är detmycket tveksamt.

Det ligger i sakens natur att den som fildelar mest är den som laddar ner mest varav följer att det är de personer som är mest intresserad av materialet. Och den som är mest intresserad är också den som är mest benägen att spendera pengar. Det var så redan på kasettkopieringens tid och kommer antagligen att fortsätta vara så vad teknikutvecklingen kan bjuda på i framtiden.

Men nöjesindustrin lever inte på fåtalet storkonsumenter utan på att den stora massan betalar för sej. Om fildelning blir helt lagligt så kommer Svensson att börja fildela i mycket större utsträckning.

Hundliv

Den senaste veckan har varit mer hundfylld än normalt. Det har varit rondellhundar, hundutställning och hundbröd. Hundbröd? Jo, dottern, känd traderamissbrukare, hade köpt en kakform i form av en Bassett och gav den som födelsedagspresent till mej. Hon hade bakat bröd med den också, mobilkameran gör dem inte rättvisa:

Jag håller fortfarande på och bearbetar minnesbilder från hundutställningen. Det var många stora hundar och utställningsområdet var beläget på blöt sand vilket gjorde att många hundar såg rätt ruffiga ut. Hundägare är i gemen rätt så ruffigt klädda, så jag blev lite paff när jag plötsligt såg denna skönhet.


Jag blev så häpen så jag han knappt se matte men det lilla jag hann se gav ett intryck av ett väl samlat ekipage. Det var många utställare som inte riktigt insåg att de själva var en del av visningen så det var välgörande att se. Dessvärre var den andra hunden i det sällskapet något ljushylt och hade inte smorts in med tillräcklig solskyddsfaktor så stackarn var alldeles illröd och flammig.

Jag har ju berört Vilks i några inlägg och det har gett mej en liten skjuts på topplistan bland Umeåbloggare. Bråk är intressantare än roligt. Hursomhelst så är jag stolt över att ha passerat storheter som "Annelis fitnessblogg" och "Edward Riedl (M)" mitt nästa mål är att vara så bråkig och irriterande att jag passerar "Angelica - fyrbarnsmamman".

Nu är det vår och alla är pilska

Innan vi for på hundutställningen i lördags putsade dottern lite på sin cairne och lämnade lite hår i papperskorgen. Cairnen löpte så Dennis var ganska så på under lördagen. Sedan löper en blandrasare mitt emot också så Dennis har haft trängtansfyllda dagar.

Nu hade jag glömt dörren öppen till toaletten på övervåningen och jag hör plötsligt en ylande pudel. Det är en del slammer också men jag har inte möjlighet att gå på en gång så när jag kommer fram så kan jag bara beskåda förödelsen. Hår från en löptik är tydligen nog för att Dennis ska gå igång.


När vi så skulle gå ut och gå så är det två småfåglar som är så inne i sina parningslekar så de rullar ut rakt framför Dennis som mest bara verkar förnärmad. "Hmf, vilka är ni att vara ivägen där jag ska gå" ungefär.

Hans jaktinstinkt är lite begränsad. Hade det varit någon av cairnarna så hade det bara återstått ett litet fjädermoln.

Hundutställning i Sjulsnäs

Dottern skulle ställa ut sin Cairne på hundutställningen i Sjulsnäs. Man vill ju inte gärna missa ett tillfälle att återse Norrbotten så jag erbjöd mej som chaufför. Det är ju en rätt speciell kulturmanifestation med en hundutställning i sig och då speciellt att höra folk diskutera fjollpudelklippning på breda norrbottensdialekter är en upplevelse som överträffar det mesta.

För dagen hade jag köpt en låg stol så jag nästan halvlåg vid en ring. Man hade av någon anledning trängt ihop hela utställningen på en fotbollsplan med blöt sand så min stol skönk djupt ner samtidigt som man fått tränga ihop ringarna så att det blev en ohyggligt smal passage mellan ringarna. Det var mer än en gång jag kände en blöt varm andhämtning mot min nacke för att vända mej om mot ett tandrikt gap mot någon Dobermann eller något som verkade vara blandras mellan björn och Mastiff.

Men det är något beklämmande med dessa bedömningar av hundarna. Själv skulle man inte klara sej särskilt långt i en utställning och tas ur avel direkt. Vilket vore en stor synd när man ser på hur fina valpar jag fått.

Och då ska man veta att jag är en enastående skönhet jämfört med de flesta på ett sådant här evenemang. Övervikten i Sverige har verkligen blivit ett problem. Åtminstone bland hundägare.

När vi så skulle åka hem så talade jag med hustrun som förespeglade grillning med tanke på det fantastiska vädret så jag började fantisera om öl. Jag ilade in till Piteå för att köpa några. De har ju byggt om så mycket så jag körde in på måfå och hamnade på Tempoparkeringen - eller det som var Tempoparkeringen 1978. Perfekt tänkte jag, det är ju alldeles bredvid bolaget. Men jag blev lite bekymrad när jag närmade mej Lillbrogatan. Jag såg inte skäggiggubben som sålde Proletären. Det var ett stående inslag i gatubilden 1978. En skäggig man som försökte sälja proletären utanför bolaget. Det var lika roligt varje gång därför att Kfml(r) hade kurser där de lärde sej att uttala "Proletären" på göteborgska och blandningen av pitemål och göteborgska var oefterhärmelig. När jag kom fram såg jag att att bolaget var ersatt av en mäklarrackare. Plötsligt blev det lätt panik för klockan var oroande nära tre. Jag frågade en tatuerad yngling om vägen och han tog mej helt sonika i armen för att leda mej rätt. Jag måste ha sett desperat ut.


Killen skulle själv på bolaget för ikväll skulle det bli "kroosing". Det är lite märkligt motsats mellan Umeå och Piteå. Umeå är en livaktig stad, relativt sett, under vintern för att fullständigt dö under sommaren medans Piteå är en dyster illaluktande håla under vintern för att under sommaren blomma upp på ett fantastiskt sätt. Den trista raggarrundan går runt Sundsgatan, lite runt stan för att avslutas på Tempoparkeringen där man står och skränar som en apflock. På sommaren utökas rundan med en och annan tur till Piteå havsbad. Turen till havsbadet i en öppen amerikanare i en ljum sommarkväll är oförglömmelig.

Rondell-Jesus

Ingen har väl missat tumultet runt Lars Vilks? Han är inbjuden till Uppsala Universitet för att tala om yttrandefrihet och en grupp personer lyckas avbryta föreläsningen med bråk och tumult.

Reaktionerna är ganska intressanta. Bloggvärlden och Facebbook svämmar över av inlägg som ligger långt bortom hysteri. Tilltalsorden är olika sammansättningar av "hora", bland annat har Vilks förärats en facebookgrupp som heter "jevla fitthurunge lars vilks!". Intressant är att obildade rasister plötsligt blivit intresserade av modern konst. Några liberala skribenter skriver lite lamt om vikten att slå vakt om yttrandefriheten och kultureliten är tyst eller skriver något helt obegripligt - eller med så många reservationer att det känns som om man egentligen är tveksam till att en sådan som Vilks verkligen ska omfattas av yttrandefrihet. Man tycker väl antagligen att Vilks är ett irriterande arsel och man vill inte spela SD i händerna.

Själv tycker jag att själva rondellhundsperspektivet har kommit alldeles för mycket i skymundan, för den anda av folklig rebellkonst som trots allt är själva ursprunget till den här röran har tappat luften lite grann. För dessa rondeller är hiskeligt fula och den professionella konstnärliga utsmyckning som på några ställen satts dit gör en inte glad precis.
Själv har jag ju tidigare lanserat tanken på kristna rondellhundar. Så jag gick runt och laborerade med tanken på att Umeås många rondeller kunnat smyckas med Rondell-Jesus och hans tolv rondellärjungar. Tanken gjorde mej riktigt uppspelt men så kom jag på haken - kommer folk att värdera lärjungarna olika?



Tillbaka till ritbordet.

DN Vilks överfallen under föreläsning
DN - Folk skrek och rusade fram mot Vilks
Mohammed Omar - Muslimer försvarade civilisationen

I sportaffären

Hustrun skulle köpa en motionssko. Hon ville ha lite sådant där med dämpad sula och sånt dom kör med nuförtiden. Vi hade valt en av de där mer initierade sportaffärerna av någon anledning. Personalen var mycket vänliga och tog väl hand om min hustru. Jag kunde dock inte undgå att de fick obehagliga rysningar varje gång de såg mina gympapjux för 29 kronor på Rusta så jag valde att gå runt i affären för att inte distrahera personalen.

Först tittade jag på pikétröjor. De var väl hyggligt trevliga och det fanns reaställ där man kunde köpa 2 för 399. Men problemet var att de verkar inte finnas i större storlek än medium. Själv håller man på att se obscen ut redan i XL så det fanns inte mycket att hämta där. Jag hittade en trevlig kepshylla. Men på något sätt har jag fått för mej att kepsar endast finns till enhetspriset 29 kronor. Här var 299 kronor ingångsnivån.

Men en cykel kunde jag behöva. Så jag går glatt och kollar men priserna närmar sej ofta en begagnad bil. Så jag spratt till när jag såg en cykel för 1495. Det är mitt prisläge det! Men så ful den var! Det var något sorts designprojekt som gått alldeles fel.


Jag står just och förbereder mej för ett affärsförslag till någon av försäljarna. "Det fattar ni väl att ni inte kan sälja en sån fuljävla cykel, Ni får femhundra!" - den var så ful att den kunde vara bra att reta grannarna med. Då såg jag att jag läst fel på prislappen. 14995 kr skulle det vara.

Vid det laget så hade hustrun blivit förförd att någon försäljarrackare till ett par skor för 999 kronor. Hon var dessutom övertygad att hon gjort ett kap.

När vi rullar ut från parkeringen så spelar radion Oasis "Don´t look back in anger". Nä, bara en lätt känsla av att jag just ingått i ett surrealistiskt performancekonstverk.

Brädgårdsdags

Jag var på shoppingrunda igår. Eftersom jag aldrig har bilen så har jag sparat ihop massor av ärenden när den plötsligt hamnade i mina händer. Förts var jag på K-Rauta och köpte en ek-bräda. Men när jag gick på deras byggsida så insåg jag att det skulle vara enklast att köpa det jag ska ha på Byggmax. Väl där visade det sej att de hade slut på spånskiva. Jag var hem med första högen brädor och åkte förbi coop bygg men deras utbud var ganska begränsat så jag for på Beijers för att bland annat köpa spånskiva. De var vänliga och trevliga men lite dyra. Jag hickade till när de skulle ha 710 spänn för två spånskivor. Hade de där skivorna istället skickats till Kina hade de laminerats och satts ihop till en hylla för 99 kronor.

Men jag inser att man med ålder blir allt mindre organiserad. Det tog mej ungefär 4 timmar att göra det som jag borde kunnat göra på en och en halv. Och vad man måste fundera.


Lustigt förresten när man tänker på oss som går där och påtar i brädgårdarna. En del säger att sådana som vi inte är modemedvetna. Vi har absolut koll. Vi är likadant klädda allihop. Personligheten uttrycks genom acessoarer som kepsarna. Jag hade min Laisvalls Fjällcamp som är en riktig pärla.

Jag har övertagit sonens mobil som har en oerhört mycket bättre kamera än min gamla mobil (utan att därför vara bra) och kunde inte låta bli att fota Beijers lastbil på Byggmax. Vad gjorde den där? Var det Beijers som köpt upp alla spånskivorna på Byggmax?

Läste förresten att människor har haft sex med Neanderthalare. Min fru säger ibland att hon har gift sej med en Neanderthalare. Jag förstår inte riktigt hur hon menar ... hon är ju gift med mej.

Hundbajsfuskare

För några år sedan så var jag ute och gick. Det hade regnat på morgonen så att jag hade rullen med hundbajspåsar i regnjackan och när jag stod där med jeansjackan på mej så hade jag inga påsar. Detta är en dödssynd för hundägare, åtminstone i stadsmiljö såhär. Desperat så sökte jag efter någon glömd påse någonstans i jackan. Mitt i det jag står där och söker desperat så står det en ilsken kvinna bakom mej och frågar: "Har du inte tänkt ta upp det där?".


Jag kunde inte annat än erkänna att jag hade glömt påsarna i den andra jackan. Hon fortsatte och domdera och dömde ut hundägare som inte brydde sej om att ta upp efter sej. Jag försökte lite lamt förklara att jag visst hade tänkt ta upp efter mej men att SOM SAGT hade glömt påsarna i min andra jacka. Efter en ganska lång tids munhuggande frågade jag om hon inte hade en påse till övers eftersom hon hade en egen hund och hon talade om för mej att det inte var hennes ansvar att hålla mej med påsar utan det fick jag ta ansvar för själv. Det gick helt enkelt inte att komma vidare utan jag gick därifrån och hon hängde skällande efter mej en bit.

Min hustru däremot är det ordning på. Hon missar ALDRIG att få med sej hundbajspåsar. Emellertid så var hon ute häromdan och stackars Dennis var inte bra i magen. Han klämde ut en hallonstor knort och två teskedsstora klickar diarré. Hustrun tog upp knorten och sparkade över lite jord över klickarna. Då dyker det upp en karl bakom henne och talar om att man ska ta upp efter hunden. Min hustru blir kränkt och går fram mot karln och talar om att hon minsann alltid tar upp efter sej men att det inte var riktigt lätt att sörpla upp diarré så hon hade gjort det näst bästa i hennes ögon. Men karln bara gick på. Så hustrun gick väldigt nära och talade väldigt högt. Då cyklar karln iväg en femton meter och fortsätter att skrika. När hustrun går mot honom så cyklar han en bit till och fortsätter. Nu känner jag den där karln och vet att charm inte är ett av han mest framträdande karaktärsdrag men det känns liksom inte som ett vettigt sätt att kommunicera vuxna människor emellan.

När vi diskuterade incidenten med dottern så berättade hon att hon brukade trampa ner hundkiss från snödrivan för att det ser så tråkigt ut med gulmarinerade snödrivor. Då dök det upp en figur och anklagade henne för att trampa ner hundens bajs. Det gick inte att övertyga vederbörande för denne "hade sett" hur hunden hade bajsat.

För det är tydligen så att man ska inte se osäker ut. Kan man inte ta reda på hundens bajs så är det bara att vandra därifrån med näsan i vädret. Ser man osäker ut eller försöker fixa till något så hugger samhällets stöttepelare direkt.

Nu tycker jag inte att det är något jätteproblem. Det är väl så att de som syndar syndar ofta och de som sköter sina hundlämningar gör det ganska konsekvent.

Är pojkar en anakronism?

Jag har läst Robert Crumbs Genesis. Det är en intressant seriebok som rekommenderas till alla egentligen. För den som har grund Bibelkunskap är det slående hur mansdominerad den är. Nu är Crumb ingen slarver så han försöker hitta bortom Bibeltexterna för att förstå sådana turer som förefaller obegripliga i samspelet mellan männen och kvinnorna. Han har läst andra gamla myter som förmodligen handlar om samma sak och jämfört dem med hur de framställs i Bibeln och resonerar om det är så att texterna tvättats senare för att passa in i det patriarkala samhälle som vuxit fram när de äldre Bibeltexterna sammanställdes. Tydligen så är det så att det existerade en matriarkal struktur samtidigt med en patriarkal struktur i det gamla Mesopotamska samhället. Men i och med krigskulturen så blev det patriarkala styret med tiden så dominerande att kvinnorna kom att bli ett bihang vid senare kulturer.

Så har vi då i årtusenden sett patriarkatet som det enda möjliga. Vi har osynliggjort, förringat, fördummat och utnyttjat kvinnorna.

När jag gick i skolan var det en ganska tydlig könsuppdelning. I 9:an så fanns det en linje som hette 9 tp, teknisk praktisk linje. De killarna som gick där fick lära sej att svetsa, svarva och allt möjligt viktigt. Nästa alla av de killarna gick direkt från skolavslutningen ut i industrin och tjänade stora pengar. Det var en inte helt ovanlig syn att de som gått ut några år tidigare kom med en sprillans ny bil när de var arton för att hämta någon flickvän som gick i 9:an.

Nu är det två artiklar som egentligen handlar om samma sak. Dels en ledare i Expressen: Rädda pojkarna. Dels en artikel av Britta Svensson: Det finns ett mönster - gärningsmännen, som handlar om våldet mellan unga. Pojkarna sackar efter i skolan och ADHD och andra bokstavsdiagnoser ökar lavinartat bland pojkarna. Nu var det nog så att de flesta av de här killarna som gick 9 tp skulle ha diagnostiserats som bokstavsbarn. Det var på inget sätt någon briljant och insiktsfull pedagogik som rådde på den tiden utan bara en inställning att pojkar är pojkar och måste hållas i herrans tukt och förmaning för annars har de lätt att gå överstyr. Idag är det så mycket bekvämare att sätta en psykiatrisk diagnos på det tillstånd som tidigare egentligen bara skulle ha lytt "pojke".

I den ena artikeln så står det att "pojkarna misslyckas i skolan" men det är inte så. Tidigare så "misslyckades" flickorna i skolan därför att vi övertygade dem om att de aldrig skulle lyckas därför att de var flickor. Nu har vi i trettio års tid arbetat för att övertyga pojkarna att de inte kan lyckas eftersom de är pojkar. Det är inte en fråga om misslyckande utan det är en fråga om en framgångsrik pedagogik.

Herrmodet

Jag läste nånstans på nätet (det är lite svårt att hitta egen var man varit på internet om man inte riktigt minns när och på vilken dator) att man skulle ha en tävling om de mest välklädda herrbloggarna.

Normalt kommer jag, av skäl jag inte kommer att gå in på, inte så brukar jag normalt inte bry mej om sådant. Men nu har jag en så asgrym accesoar. Vilken baby!


Rösta på mej, bara jag hittar igen var det var någonstans ....

Mera näthat

Det var en liten debattartikel i nätaftonbladet om näthatet som hette "Du skulle inte skrika 'hora' efter någon på gatan".Det handlade om det alltmer grasserande näthatet som grasserar framförallt i kommentarsfälten på bloggarna.


Bland annat hade hon fått kommentaren ”Kan du inte visa fittan lite i stället för att gnälla??” (Ursäkta det vulgära språket) och hon kommenterade lite roligt "Som om det inte skulle gå att kombinera". För ett kort ögonblick funderar jag om det ska vara sådan där kvinnlig simultankapacitet och skulle just formulera något om "som om inte vi män skulle kunna visa upp vårat kön och göra något annat samtidigt" men jag kanske ska spara det spåret till senare när jag tänker efter.

Men jag funderade vidare och kom in på några intressanta småspår. Jag är ju intresserad läsare av "Flashback" som är ett vildvuxet forum som bland annat är hemvisten för det intensivaste näthatet. Ibland organiserar några samlade näthatsattacker mot misshagliga. Intressant är att det näthatarna hatar mest av allt är kultur. Flashback är också ett utpräglat högerforum och väldigt mansdominerat. En av trådarna handlar just om "Varför är kulturen ett vänsterprojekt?" och det är ju slående. Näthatet är å sin sida ett högerprojekt. Om man försöker placera ut allt i någonsorts diagram så står allt klart för en:




Det tål att tänka på.