Rondellhundens återkomst

Ja, nu är karusellen igång igen. Ett gäng tomtar skulle mörda skrotkonstnären Lars Vilks för att han hade tecknat profeten Muhammed som en rondellhund.

Det brukar ju sägas att "Jag gillar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttala dem". I praktiken så uthärdar man väl på sin höjd lite obehag. Det blir ju lite kymigt att rusa upp på någon barrikad för att försvara Vilks faktiskt ganska mediokra teckningar. Det ser mest ut som några misslyckade skisser av nån av statyerna från Nimrods palats.


Men som sagt också dålig konst måste få finnas . De ursprungliga muhammedteckningarna i Jyllandsposten var ju inte heller nåt vidare. Faktum är att det som var mest upprörande var att de var så usla. Det var väl egentligen bara Westergaard som inte behövde skämmas för sin insats men hans teckning blev också den givna symbolen för hela soppan.

Det är inte riktigt klart för alla vad yttrandefrihet innebär och vilka begränsningar som finns. Men hädelse föll bort för väldigt länge sedan, jag tror att det var någon kontrovers kring något av Strindbergs verk som fick åtalbarhet för hädelse att framstå som väldigt otidsenligt. Eftersom det framställts väldigt mycket efter det som måste anses vara hädiskt så finns det så otroligt mycket som retroaktivt skulle försvinna ur vårt kulturarv så vi har faktiskt inget annat väl än att acceptera de här kulturyttringarna, det hjälps inte att de är dåliga eller att de upprör folk.

Man funderar lite grann hur det hela framställs i internationella medier. Och framför allt: hur förklarar man fenomenet rondellhund?


DN Rätt till fel åsikt Arbetarbladet Vems frihet?