Träningsdjävulen

En sak som jag har haft väldigt lite problem med under mitt liv är träningsnarkomani. Mitt förhållande till träning är absolutistens: Jag smakar icke! Men på senare tid så har jag haft lite problem med axlarna så jag gör ett antal övningar varje dag. Det är ett hopkok av sådant jag lärt mej av en sjukgymnast och mina egna teorier. Jag använder gummisnoddar och hantlar och gör varje övning 25 gånger. Det är ganska motigt att ta sej för men har man hållit på ett tag så går det lättare. Men vid några tillfällen så har jag råkat ut för ett märkligt fenomen. Plötsligt så är jag inte nöjd med de där 25 gångerna. Jag vill sätta på tyngre vikter på hantlarna och kan inte sluta! Jag bara gnetar på och gnetar på för det är så skönt att känna musklerna arbeta. Dagen efter kan jag inte lyfta morgontidningen och jag är ofärdig för veckor framåt och får äta värktabletter. Uppenbarligen har jag drabbats av träningsdjävulen!

För ganska många år sedan så är jag ute och går med hunden på annandagens eftermiddag. Jag går efter cykelbanan ovanför giraffhusen. På slaget två så börjar det plötsligt komma skidåkare springade över cykelbanan för att ta sej till skidspåret på Gammlia. Först trodde jag att det var ett gäng som skulle åka tillsammans men det kommer bara fler och fler skidåkare. Jag insåg att jag betraktade någon form av fenomen men jag kunde inte komma på någon rimlig förklaring.



Någon dag senare sitter jag på fikarasten och diskuterar julen med några arbetskamrater. En kvinna är väldigt stolt för att hon har sagt ifrån. Tydligen var det så förra julen att hennes man hade åkt dubbla skidpass under juldagarna för att komma igång med träningen. Själv hade hon blivit ståendes med markservicen och däremellan sittande konverserandes med svärmor som tydligen hade haft väl mycket att säga när hon fick sin svärdotter för sej själv. Så den här julen så hade min arbetskamrat sagt ifrån! maken skulle inte få åka skidor förrän klockan två på annandagen. Han hade varit fullständigt oförstående för hennes bevekelsegrunder men på något sätt ändå insett att det var bäst att acceptera. På sekunden klockan två på annandagen hade han rusat ut genom ytterdörren och farit iväg på skidorna.

Det var alltså träningsdjävulen som varit framme!

Oj, vad det snöar!

Det har vräkt ner snö hela natten. Snöröjningen förmår inte att få bort ens hjälpligt. Jag var lite bekymrad hur jag skulle ta mej hem från jobbet utan att bli dyngsur. Nöden är ju oppfinningarnas moder så jag konstruerade två snölås av plastkassar. De blev riktigt bra enligt mitt förmenande.


Stolt över min konstruktion knatade jag iväg mot hemmets varma härd. Det måste ha snöat minst 30 cm inatt. Där det drevat var det meterhöga drivor. Jag fick snabb konstatera att jag borde varit finurlig med sopsäckar istället.


Nu väntar sängen för en god dags sömn.

God Jul på er

De närmaste dagarna vet man aldrig hur det blir så jag passar på att önska en riktigt God Jul!

Stylistens klagan

Jag hörde något på radion. Det var en bloggare i sextonårsåldern som beskrev sitt tunga slit som bloggare. Hon nämnde också något om sin stödpersonal som olika rådgivare och stylister. Reportern hördes lite frågande men självklart är det så att alla vi bloggare med självaktning har en stylist!

Min stylist har varit missnöjd med mej under hösten. Normalt brukar jag av bekvämlighetsskäl hålla min hårväxt undet herrans tukt och förmaning eftersom min hårkvalité är typ fisklina för tyngre havsfiske. Den enda hårklippningsmaskin som fungerar på mej är också en specialmodell för strävhåriga terrier. Men på grund av mitt späckade schema så har sådana där saker blivit lite eftersatta. Efter ett tag började jag tycka det var lite roligt att se håret växa. (Frågar du min stylist om mitt späckade schema så menar hon att mycket av det går åt just åt sådant som att sitta och se på när håret växer) Men så hände något över en natt. Plötsligt var jag väldigt lurvig. Mitt skägg drog lite grann åt det gammaltestamentliga hållet.



Saker bör ju lanseras med ett snyggt namn så jag föreslog för min stylist att jag skulle kalla det för "patriark-skägg". Min stylist kontrade med "uteliggar-skägg" vilket i mina öron lät betydligt mindre säljbart.

Men riktigt hur illa det var ställt förstod jag inte förrän jag och stylisten skulle ut och handla julklappar på stan. Jag fick inte gå närmare henne än tio meter och jag fick bara kommunicera med mobil.


Men nu är jag ansad och fin igen. Min stylist är nöjd.

Grävlings Volvo

När jag gjorde serien Gösta Grävling tillsammans med Magnus Knutsson så behövde vi en skåpbil till vaktmästeriet. Jag hittade på en Volvovan i brist på riktig vara. Nu hittade jag ett klipp från Volvo-tidningen Ratten.


När man nu ser dödsryckningarna från den svenska fordonsindustrin så blir man lite nostalgisk. Egentligen så borde väl den svenska bilindustrin lämnat in redan på sjuttiotalet men med lite tur så lyckades man satsa på rätt häst och gjorde lagom feta bilar. Men det är klart att det inte kommer att gå i längden. Hur ska vi kunna konkurrera med länder där folk arbetar 18 timmar per dygn för några kronor timmen utan pension och sånt tjafs och där man kan släppa ut miljöfarligt avfall utan rening ?

Kalender 2008

Kalendern från 2008. Det var en vy över operahuset.

Julstress

Svårt att hinna med något vettigt den här tiden på året. Jag skulle behövt skriva ett långt inlägg om klimatet men nu är det som det är så ni får några gamla skabbiga teckningar från skissblocket istället.

Här är en sådan där kulspetsteckning jag gör på små lappar när jag inte har nåt block med mej.


Och här är ett gulligt djur från det vanliga skissblocket.

Zombie-dag

Idag har det varit en zombie-dag.


Gööuh!

Advenstskalendern 2007

Kalendern 2007 såg ut så här. De där två som står längst fram är de som var ansvariga för ansökan till kulturhuvudstadsåret.

Dagens outfit

Det blir axelklaffar med bjällror, sparkcykel, svärmorstungekrage, skitastor medaljong, kvastfrisyr, Stalinmustascher och fluffkjol.


Eller så kanske det blir blåjeans och svart t-shirt idag igen.

Här är förresten en vy från ... öh ... jag tror att jag börjar bli lite trött av alla nätterna jag jobbat ...

Allt är relativt

Det går någon sån där ihärdig reklamkampanj i reklam-TV:n där något pensionssparande försöker inbilla oss att de på något sätt skulle vara bättre än de andra genom att spela upp företeelser från 1994: "Vi har haft högst avkastning av alla sedan ..." och så kommer Loket i Bingo-lotto eller Dr Alban så att man ska förstå att det gått väldigt lång tid.


Okej, de grabbarna kanske känns lite daterade men Ravelli? Är det inte bara 5 år sedan han slutade? Det var Ravelli och sedan Isaksson, har det varit någon däremellan? Och TV-serien tre kronor, det måste väl vara 25 år sedan? Tydligen upplever man tid olika beroende på vad det gäller för något.

För en tid sedan fick jag ett mejl från Per, lillebrorsan till en gammal klasskamrat. Han skrev om ditten och datten och Vidsel och min pappa. Det som var egendomligt var att han skrev att jag introducerat honom för Sugarcubes. Jag vet med säker att jag inte träffat Per sedan 1978 och det lät konstigt att Björk skulle ha varit i farten redan då. Men de där åren är lite i ett töcken för mej så okej. Genom lite olika omständigheter kom jag att leta fram Sugarcubes gamla hit "Regina".




Fruktansvärt vad fräscht den lät för att vara 1978! Det är ju 31 år sedan! Gå 31 år till så hamnar man på 1947. Då var det Ulla Billquist och Sven-Olof Sandberg som gällde och det första numret av Kalle Anka hade inte kommit ut än. Men det där har gått och malt i mej hela natten. Kunde det vara möjligt så nu googlade jag fram deras diskografi. Den kom 1989! Per måste ha pratat i nattmössan! Så jag letade fram Pers mejl. Så står det "Satt vid datorn och tittade på Björks hemsida (den där Isländska sångerskan), när jag kom att tänka på den märkliga musik du förde in mig på i din lilla 1:a i Piteå. (Hur fick du själv rum med alla hundratals obskyra LP skivor?)" . Det var SÅ det var. Jag hade lett in honom på spåret som ledde honom till Sugarcubes! Låten var bara från 1989 så den är praktiskt taget ny! Bara ... öh ... 20 år ...plötsligt börjar jag känna mej gammal.

Tack svenska folk

Det som verkligen är något att se fram emot så här i jultider är den obligatoriska Aladdin-asken. Nu hotade man med att plocka bort körsbärslikören, den godaste av alla pralinerna. Man lät svenska folket rösta och den som de allra flesta ville ha kvar var körsbärspralinen! För en gångs skull röstade svenska folket rätt. Jag är så lycklig.

Äntligen

Det har snöat av och till hela natten. När jag gick ut för att skotta lite på gården så var jag tvungen att bara stå stilla en stund och titta på snöflingorna som föll. Det är så vackert.

Vem var det som kasta?

Nä jag bara skojar. Det var ingen som kastade. Jag skulle skura ett golv inatt där golvmattan är slut sedan många år och smuts samlas i den allt ruggigare ytan. Man får ta i ganska ordentligt för att få upp någonting. Inatt blev jag tvärless och använde muskler istället för hjärna. Efter någon timme så fick jag något slags kramp i ryggen. Muskulaturen runt skulderbladen drog ihop sej så när jag skulle gå hem så var den enda bekväma gångstilen att gå med uppspänd bröstkorg och armarna snett bakåt. Efter ett tag insåg jag att jag måste se ut som den där "skogsturken". Men som tur har det gått över nu.

Kausalitetens besynnerliga natur

Jag har tidigare varit inne på den intressanta frågan om hur man ljuger genom att tala sanning. Häromdagen så presenterade några forskare på KTH en forskningsrapport som säger sig visa att artisterna har fått ökade inkomster efter fildelningen. Detta publiceras i DN och Aftonbladet . Nu har jag inte läst själva rapporten utan har bara andrahandskällor men så verkar det vara med de flesta andra tyckare också. Det verkar som forskningsrapporten är ett sådant där politiskt debattinlägg nödtorftigt till forskning, men det är väl inte mycket att säga om det för det är ju så det går till nuförtiden.

Nä, det som är intressant är reaktionerna på nätet. Bloggare efter bloggare drar slutsatsen att fildelning är bra för artisterna. Riktigt hur man har konstaterat att det råder någon form av kausalitet framgår aldrig, jag kan inte läsa något som tyder på att man i själva rapporten hävdar något sådant heller. Många av bloggarna verkar också ha högre bildning är undertecknad så de ska väl inte ha problem med att dra slutsatser?

Tittar man på artisternas inkomster så är det tydligen så att livespelningsinkomsterna har ökat. Man verkar inte ha gjort någon ingående analys av vilka det är som tjänar mer pengar vilket naturligtvis varit intressant att veta. Är det så att man turnerar mer därför att skivintäkterna minskar eller är det bara så att det nyvaknade intresset för dansbandsmusiken slagit genom i statistiken? En av de saker som också ökat i andel av artisternas inkomster är avgifterna på brännskivor. Jag är själv skeptisk till en sådan avgift för hur ska man veta vilka artister som verkligen bränns ner och sedan så är det nästan obsolet eftersom den mesta nedladdade musiken går direkt till mp3spelaren utan att brännas ner på någon skiva. Dessutom så har jag en känsla av att de bloggare som plötsligt hyllar artisternas inkomster hör till dem som yttrat sej mest negativt om den avgiften.

Idol2009

Jag och hustrun skulle se idolfinalen. Ingen av oss har följt ett helt program utan vi har hållit på med annat och idol är mycket bättre om man ser det med ett halvt öga.


Men när man ser det från början till slut så är det hemskt många reklampauser. Och Cirkus Möller. Så nu har vi sett finalen. Undrar vem som vann? (Jag har tagit reda på det sen via nättidningarna så nu vet jag.)

Attans jul

Så här års blir jag så trött. Väck mej i januari när allt det här är över.

Den nya Lisbet Salander

Den här nya bilden på Lisbet Salander. Den har gått och malt i bakhuvudet på mej ett tag. Det ser så bekant ut men jag kan inte sätta fingret på det ... Men så inser jag: det är ju jag som har designat Lisbet Salander!


Det var så för många år sedan att man var orolig för hur ungdomarna skulle hänfalla till våld av alla hemska videofilmer. För att stävja detta så hämtade man vanartiga ungdomar från storstädernas förorter runt till gymnasierna runt om i landet för att lära välartade ungdomar som aldrig någonsin skulle använda våld att inte använda våld av ungdomar som just använde våld. Själv hade jag lite svårt att förstå resonemanget och vi gjorde ett avsnitt av Gösta Grävling där man skulle ha ett sådant framträdande men i brist på våldsverkande ungdomar fick man klä ut Gösta Grävling till en våldsverkande punkare.

Det är ju klockrent Lisbet Salanders kostymering! Kan jag få nån sort royalty?

Advenstskalendern 2006

Och här är då år 2006 års kalender:

Det allra needrigaste!

Nu är det vild kalabalik i kändssvärlden. Paul Anka vill skiljas från sin Anna, Elin, en svensk tigrinna, jagar sin Tiger med golfklubba, Angelina Jolie har problem med sin Pitt. Till och med svenska småkändisar pucklar på varandra till höger och vänster.

Men det allra lägsta var i alla fall Hulk Hogans fru. Hon snodde hans toasits.

Klimatdum

Vad är egentligen sant om klimatet? En debattartikel i DN har tröstefulla ord. Det finns helt enkelt inte som mycket olja och kol så att vi kan uppfylla FN:s värsta scenario!



Vi har alltså två gigantiska problem framför oss och lustigt nog så ligger lösningarna på bägge problemen i samma riktning. Vi måste förbruka mindre energi, vi måste gå över till förnyelsebara energikällor och vi måste tänka på vad vi släpper ut. För ofta så har det visat sej att när fabriker gått genom hur de ska minska sina utsläpp och minska sin energiförbrukning så har det ofta funnits lösningar som egentligen är mer ekonomiskt fördelaktiga än vad det hade varit att köra på som vanligt. Jag tror att de länder som redan nu ställer om kommer att vara de som kommer att ha ekonomiska fördelar i framtiden och de länder som knaprar åt sej av världshandeln genom att strunta i miljöutsläpp och och har en planlös energiförbrukning kommer att bittert få betala.

Rådjurshuvud och choklad

Min dotter har två sådana där Cairneterrier, små kompakta grävlingsliknande saker. Man brukar beskriva dem som en stor hund i liten förpackning. De här två hundarna har ganska olika karaktär. Tuva är lite reserverad och skulle nog helst trivas framför en varm brasa. Hilma är entusiastisk och äventyrslysten och väjer inte för något. När dottern var i skogen häromdan försvann Hilma glatt. Hon hade visst sjå att kalla tillbaka Hilma. När Hilma efter många om och men slutligen dök upp hade hon ett flått rådjurshuvud i munnen.


Nallebjörn lär väl ha gått och lagt sej vid det här laget så det borde väl vara en lo som varit framme. Som vanligt när Hilma har funnit något riktigt fint så blir folk sura.

Hilma ger ett inte speciellt begåvat intryck om jag ska vara ärlig. Hon har samma fånigt lyckliga uppsyn vad hon än gör. Vilket mest är att springa fram och tillbaka och ställa till ofog. Men på något konstigt märkligt sätt så har hon lärt sej att dra upp dragkedjor. Igår blev det spännande fyndet en chokladkaka. Cairneterrier har en märklig förmåga att sortera saker i munnen så när dottern fann handväskan så hittade och en halv chokladkaka med nötterna från den andra halvan liggande i den uppslitna förpackningen. Chocklad är ju inte nyttigt för hundar så dottern var lite stressad igårkväll. Men alla veterinärer var upptagna. Vi får hoppas att det gick bra.

Men rådjurshuvud med choklad? Låter inte det som någon sådan där chic gourmetmaträtt som man skulle kunna få på en finare restaurang?

Kakmonstret

När jag bodde i Piteå hände något märkligt. En dag när jag passerade ett dagis så stod det ett gäng småkillar vid staketet och hängde. När dom såg mej skrek dom "Kakmonstret" och så sprang de skrattande iväg och gömde sej. Det där upprepade sej vid ett par tillfällen. Hur kunde de veta vem jag var?


En gång om året får jag chansen att visa vad jag går för. Min syster bjuder på adventsfika. Det går liksom inte att beskriva omfånget av det kakbordet. Sådana där uppläggningar i Allt om Mat är klåparverk jämfört med detta. Leilas kök är ett torrskorpbageri i jämförelse. Skulle en konditor bara smaka på de små saffranssemlorna skulle de bums omskola sej till betongarbetare.

Det är ett av de få tillfällen jag får erkänna mej besegrad. Inte ens jag pallar för att ta en av varje sort!

Adventskalender 2005

Jag fick en fråga på gamla adventskalendrar. Det här var kalendern från 2005 och det ska vara Gammlia.

Nattens nötter

Har ni hört de där nidingarnas bilar? De som dundrar som åskan när de kör förbi? Av någon anledning så sätter de in oproportionerligt stora baselement som dessutom verkar vara huvudsakligen riktade utåt. Jag kan väl ha ett mikrogram förståelse för att man kör runt på stan och mullrar för att imponera på fjortonåriga flickor eller varför man nu har stoppat in ett sådant elände i bilen. Men varför i fridens namn kör man in i ett bostadsområde halv tre på natten?


Jag trodde att fönsterrutorna skulle hoppa ur sina fästen och det gick vågor på golvet att det tunga bumpet!

Försiktigt snöfall

Inatt snöande det lite grann tidigt på natten. Nu på morgonen när jag gick hem från jobbet så snöade det jätteförsiktigt. Men det summerade i alla fall ihop så man såg sina spår i snön.


Man få vara glad för det lilla ...

Göran Elwin och videogramvåldet

Filminstitutets VD Cissi Elwin Frenkel går i DN till attack mot Jan Guillou som i sin senaste bok anklagar hennes far för att ha begått mened. "Den felaktiga bild Jan Guillou ger av min pappa får inte stå oemotsagd, säger Cissi Elwin Frenkel". Jag undrar om det inte varit bättre att lämna alltihop därhän. Det är så få som läser ordentligt och de glömmer fort det som de läst. Jag tror att det är fler som får en sämre bild av Elwin av den här debatten hon har dragit igång.

Men nu var det inte det som jag skulle avhandla här. På samma sätt som Guillous cred som journalist kommer sej från att han gick i fängelse för IB-affären så är Göran Elwins cred bygg på egentligen en enda insats och det var hans avslöjande av videovåldet i Studio S.

Det var ett rätt märkligt program. Man hade samlat ihop en hoper upprörda människor, visade några darriga klipp av outtydbara skeenden som man för säkerhet påtalar att de är väldigt hemska och så har man inbjudit två politiker som ska slingra sej. Den tålmodige kan se programmet i sju delar på youtube: del1, del2, del3, del4, del5, del6 och del7.

Först blir man lite chockad över hur ålderdomligt allt verkar. Pastellmodet något år senare var inte bara dålig smak - det måste ha varit en desperat besvärjelse mot det kvardröjande sjuttiotalet. Folk pratar konstigt. Jan-Erik Wikström pratar som om det vore sena femtiotalet och alla verkar lite corny (eller säger man inte så längre?). Men man får lite nostalgikänslor när man ser vilka kroppskrafter Elwin får använda för att få in videogrammet i apparaten. Videogram är alltså en VHS-kasett med en inspelad film på om ni inte minns.

Vi får se ett gäng barn på en skolgård som skryter över vilka hemska filmer som de sett. Men sedan får vi se två barn berätta om hur de sover dåligt och är rädda på nätterna för de hemska filmer som de sett. Det berättar särskilt om några scener ur filmen "Motorsågsmassakern". När filmkrönikan 20 år senare söker upp barnen för att höra hur de mår idag så berättar de en ganska märklig historia. De har förts iväg från skolgården, blivit satta framför en TV och sett några scener ur Motorsågsmassakern blivit instruerade ungefär vad de skulle säga. Sedan fick de 200 kronor var och blev bjudna på McDonalds. Föräldrarna blev inte vidtalade vare sej förr eller senare.

Programledarna Göran Elwin och Pelle Bergdahl är ganska gåpåiga, man anar Janne Josefssons förebilder, och egentligen ganska ojusta, man anar ännu mer Janne Josefssons förebilder. Man försöker snärja Videogramutredaren PO Sundman att ställa ultimatum till sin förläggare som händelsevis råkar vara ägare till en videogramdistributör. Pelle Bergdahl går på Jan-Erik Wikström som tappert försöker reda ut vilka omständigheter som råder gällande yttrandefriheten och grundlagen och frågan gång på gång "Vem är det som behöver den HÄR yttrandefriheten?". Det är förresten ett argument som framkommer flera gånger att yttrandefriheten bara ska gälla rätta yttranden eller hur man nu ska uttrycka det.

Nu har det gått snart trettio år sedan det här. Numer ser man brutalare våld i vilken TV-serie som helst på prime-time. Inte för att jag vet om det är en odelat positiv utveckling. Men den enda sak som egentligen höll i programmet var kritiken mot att butikerna slarvade med att hyra ut filmer med femtonårsgräns till betydligt yngre.

Tannu Tuva - 1927

Trots att min frimärkssamling ligger i träda sedan 40 år kunde jag inte låta bli att köpa de här märkena när jag såg dem på Tradera. Det är en serie från 1927 och om jag förstått det hela rätt så har dessa märken faktiskt använts på riktigt. Det är inte lätt att säkert veta eftersom all dokumentation från Tuva beslagtogs när landet införlivades med Sovjetunionen.


Det är en märklig bildvärld. Det påminner lite grann om serietecknaren Kolbein Karlssons besynnerliga värld. Frimärkena är formgivna av Olga Amosova och är väl gjorda i Sovjet. Man kan väl förmoda att Amosova utgått från fotografier från Tuva.

I brist på uppgifter om postmästaren i Kyzyl kan jag inte undanhålla er ett fotografi på postmästaren i Lop-Noor (i Mongoliet alltså) som ju trots allt är i grannskapet.

Årets adventskalender

Jag brukar göra bilden till adventskalender på umea.se. Det har varit bilder på marknaden på gammliga och liknande. I år ville man något med det nya resecentrat man håller på att bygga. Bilden blev väl rörigare än normalt men det är alltid roligt att teckna bilder från Umeå.

Manlig fläck

Hustrun frågade mej vid frukostbordet: Varför byter du inte tröja? - Vaddå? - Jag har just tagit den från tvätten invände jag. Varpå hustrun pekade på en fläck på axeln och menade att jag haft samma fläck för en vecka sen.


Och där var det en fläck!. Jag skrapade lite på fläcken och luktade försiktigt. Det var en härlig doft av kåda! Den kändes märkligt fräsch! På något sätt måste tröjan ha undkommit ruljansen ända från i somras och plötsligt kommit i roteringen två gånger på samma vecka. Det är inte lätt att skilja den ena från den andra om man har femton svarta undertröjor. Jag hade fortfarande inte röjt fläckens ursprung för hustrun så jag sade åt henne att sniffa på den fläcken. Hon snustrade lite misstänksamt men klarnade upp och utbrast: "Oooh! Det är nästan lite manligt!"

Svenskhetens innersta väsen

Under ett fullmäktigemöte någonstans i Blekinge så skulle man avhandla svenskheten (Dryftar man sådana frågor på fullmäktigemöten?!?). En representant från Miljöpartiet sammanfattade svenskheten och kännetecknade svenskheten på följande sätt (Känsliga läsare uppmanas att blunda för nästa mening): "slicka fitta på morgonen och suga kuk på kvällen om man har lust". (Känsliga läsare kan öppna ögonen nu). I kraft av stigande ålder håller jag på att stå på allt vänskapligare fot med ordning så jag måste ju lufta en grund upprördhet (dvs något mindre upprörd än när man är djupt upprörd). Ska man tala på det sättet i ett fullmäktigemöte? Ungefär som en fyllekväll hos bröderna Landby - vad ska vi då klottra på toalettväggen? Vad ska vi tissla och tassla om bakom dassväggen?


Jag tycker också att det är allt oftare som man får höra liknande saker på radion. Är det kanske det som är svenskhetens innersta väsen? Kollektivt Tourettes syndrom?

Farfar

När jag var liten så höll pappa och mamma på och pluggade. Det fanns liksom inte så mycket utrymme för mej. Dessutom hade vi flyttat från Jokkmokk till Lund vilket var ett fasansfullt ställe. Det fanns ingen snö utan bara något svart slask. Jag blev mer eller mindre deprimerad så man skickade mej till Farmor och Farfar i Kåbdalis. Farfar hade just pensionerats så det blev han som tog hand om mej.
Han hade varit affärsföreståndare och hjälpte folk med olika former av pappersarbete. Hans käraste ägodel var en portfölj där han hade viktiga papper. Hans byxlinning gick ovanför hans bollrunda mage, han väntade alltid högvatten, hade sådana där ärmhållare och bar alltid hatt. Han var inte särskilt lång men hade jättestora fötter. Hans ögonbryn var stora som Stalins mustascher vilket gjorde att han alltid såg arg ut. Men han var aldrig någonsin arg.

Näg han skulle göra något praktiskt så tog han omsorgsfullt på sej en blå overall. Han arbetade långsamt och metodiskt. När jag själv ska göra saker så djävlas allting men det verkade aldrig göra det för honom. Eller så löste han det bara tålmodigt.

Eftersom de var tre bröder och inga systrar så hade de alla fått lära sej att sticka som barn. Farfar fortsatte med det, jag vet inte om det berodde på att farmor saknade tålamod för sånt tjafs eller om det bara var för att han gillade att göra det. Det var långt senare jag förstod att det var en udda sysselsättning för en gubbe.

På somrarna var vi i Laisvall där han trivdes. Han vandrade runt med hammaren och arbetade nästan oavbrutet. Varje kväll lade vi ut nät och varje morgon tog vi upp dem. Mathållningen var lite enahande med fil till lunch och kokt fisk med potatis till middag varje dag. Men säkert nyttigt.

Men det blev inte så mycket bollspelande de här åren. Undrar om det är därför som jag saknar bollsinne?

EDIT: Teckningen på farfar var väl inte helt hundra. Kroppen var lyckad men ansiktet var inte helt likt. Så här såg han ut och så här såg hans bröder ut.

Och så hittade jag den här pärlan från hans ungdom. Han och kamraterna spisar skivor i det gröna. Kolla in trattgrammofonen! Livet är sej trots allt bra likt trots att det gått en åtti-nitti år sedan bilden togs.

Manlighet II: Pudeln

Jag vet inte någon varelse som är så övertygad om sin egen manlighet medan omgivningen har svårt att se den. Han bröstar sej och är kaxig men han är liksom fluffig och gosig på ett sätt som är lite omanligt. Den där fluffiga pälsen gör att man helst bör sätta på honom en dräkt när det är blött och smutsigt ute. Dottern har skickligt sytt ett par dräkter. Olyckligtvis så är den allra bästa gjord i ett glansigt, leopardmönstrat tyg. Det understryker inte direkt hans manlighet. Vissa man möter verkar osäkra på vad slags djur de är som de möter.



Jag träffade en av travkamraterna. Direkt han såg pudeln i leoparddräkt ropade han till mej: "Jag känner inte dej!". De är lite känsliga för sådana där saker, travpojkarna. För att ytterligare spä på så ljög jag att jag hade en matchande leopardoverall i tvätten.

Vad är manlighet?

Veckans bloggtema skulle alltså vara manlighet. Det är ett ämne man närmar sej med viss tvekan. Allt som har med kön att göra kan explodera helt ologiskt. Det är ungefär som att diskutera invandring.

Vad är det då som är manligt. Den bild som först kommer för en är något slags Karelinliknande figur, stor och muskulös. Jag upplever Howlin Wolf som manlig medan jag upplever Michael Jackson som omanlig.

Det blir väl lite så att man definierar manligt och kvinnligt genom att göra dem till varandras motsatser. Kvinnligt är omanligt och manligt är okvinnligt. Ju fler drag man har som anses typiska för det egna könet om otypiska för det andra gör att man upplevs som särskilt könsrepresentativ. Själv tycker jag att det är bra att vi är två olika kön. Det gör livet intressantare och så undrar jag hur mycket vi egentligen skulle få gjort om vi var bara ett kön. Hursomhelst så tänkte jag bara som hastigast titta på några manliga fenomen. (Detta kommer att vara kåserande. Naturligtvis ska vi ha samma rättigheter, samma lön, samma möjlighet att bli vad vi vill oavsett kön.)

Rädsla: En man bör inte vara rädd. Alltså försöker han övervinna sin rädsla för olika saker. Som en följd av detta får vi den manliga Jackass-mentaliteten.

Kärleken: Män skyr inga medel när det gäller att lägra det motsatta könet.



Bob Dylan: Det är inte alla män som delar detta intresse men det finns många av oss. Vi slänger Bob Dylan-citat omkring oss och vet vilka låtar som finns på vilken skiva.

Actionfilmer av låg halt: Vi älskar usla actionfilmer. Vi ser Steven Seagal, Dolph Lundgren och Van Damme trots att vi vet att dom är usla skådespelare. Ville vi se skådespeleri skulle vi gå till nån jävla teater.

Äta: Vår smak för föda är i det närmaste suicidal. Pizza med bearnaissesås, Pytt i panna med extra fett och flera ägg och dubbelplusmeny på närmaste hamburgerhak.

Klädsmak: saknas.

Litteratur: Tveksamt. Fantomen är inte så dum.

FavoritTV: sådana där program med fantastisk ingenjörskonst där man bygger jättestora broar på konstiga ställen.

Spottloskor: Varför laddar vi iväg rejäla spottloskor mitt bland folk? Vederstyggligt!

Pruttning: Ja, det är inget vidare heller. Men det kan ju vara skönt för egen del.

Ja, det är märkligt att kvinnorna står ut med oss. Men jag fick en liten inblick genom någon sådan där kvinnotidning jag läste. Kan den ha hetat Q? Hursomhelst var det några mycket framstående feminister som uttalade sej om hur män ska vara. Män ska förstås vara mjuka, förstående, karriärfrånvända, barnvänliga och så vidare. Men detta var för allmänheten, för egen del så ansåg de att de som feminismens aristokrati kunde vara förtjänta av välhängda alfahannar.

Varför vill vi tro på Hokus-Pokus?

På senare tid så kommer det fler och fler märkliga påståenden som får märkligt stort genomslag i media. Vi har diskussionerna kring World Trade Center där vissa ljushuvuden kommit fram till att det måste vara George W Bush som ligger bakom, några djupa tänkare har kommit fram till att klimatproblemen inte existerar utan är en hopljugen konspiration. Karin Bojs skrev en rätt intressant kolumn i DN om saken.


Jag såg ett inslag i något nyhetsprogram där man intervjuade fransmän om de skulle vaccinera sej och en universitetsstuderande säger på fullt allvar "Nej, jag tar naturmedel istället". Vad tror hon att sånt ska göra för nytta? Vi har ju också den ständigt återkommande journalistpropagandan mot ECT, eller elchocker som illvilliga journalister föredrar att kalla det.

Men vi föredrar att tro på tomtar och troll framför sådant som vi kan kontrollera och verifiera. Fast å andra sidan brukar jag spela på lotto fast jag kan räkna ut hur stor chansen är att jag verkligen ska kunna vinna någon storvinst...

Vi svenskar är ödmjukast

Jag läste en artikel i Aftonbladet om när Sissela Kyle möter någon amerikan hos Skavlan och är så där drygt svenskt antipatriotisk. Jag försökte göra en karikatyr av henne när hon var dryg men den får jag jobba mer på ...


Dels retar jag mej naturligtvis på stöddiga amerikaner. Dom har ju ingen som helst känsla för jante-lagen! Men det är något med Kyles attityd som retar mej också, jag har lite svårt att sätta fingret på det men jag tror att det är någonting i stil med "Vi svenskar är världens mest ödmjuka folk...och vi får alldeles för lite cred för det!"

Världstoalettdagen

Det har varit världstoalettdag. Jag firade den med Jan Guillou genom att läsa hans nya bok som mina barn vänligt försett mej med.


Det är en mycket underhållande bok. Ibland ofrivilligt när Guillou varit dryg i tio sidor och pösguppat över sin egen förträfflighet, man kan inte ana hur många komplexa politiska situationer i Sverige som kunnat gå riktigt fel om inte Guillou var där och med sin eminenta journalistiska skicklighet ställt allt tillrätta, och så får han plötsligt för sej att vara ödmjuk! Men i långa stycken är den underhållande därför att Guillou är rolig.

Boken var faktiskt så fängslande att jag glömde bort var jag var och domnade.