Kungabröllop - komplett

Ja, nu finns hela serien att läsa i alldeles rätt ordning. Den finns att läsa här

Upplösningen

Så stod jag där och stirrade in i en pistolmynning samtidigt som soldater rusade mot mej. Hur skulle det gå?

Jag minns inte mycket av vad jag tänkte vid det här tillfället. Det var väl ungefär här jag insåg var jag var någonstans och vad som höll på att hända. Det var nog inte så att jag på något sätt blev förvånad när soldaterna tog sej an officeren istället för mej. Det hela var så surrealistisk redan då. Men jag förstod att de ville att jag skulle gå därifrån och jag ville själv inget hellre.

Terrorist upptäcks på yttre borggården

Det var meningen att de två sista sidorna skulle läggas upp på själva bröllopsdagen med det kom en väldig massa saker emellan. Den fjärde sidan kommer här:

Det var något som var konstigt här. Jag borde ha upptäckt vakterna och de borde absolut ha upptäckt mej men jag har något dunkelt minne av någon blå presenning, om den täkte över något eller hur det var men den var mellan mej och vaktkuren insåg jag när jag senare besökte platsen.

Härnäst: Upplösningen

Forsmark på villovägar

Året var fortfarande 1976. Jag hade erfarit att jag råkade befinna mej i den kungliga huvudstaden samtidigt som Kungen skulle gifta sej. Tillsammans med mina kamrater begav jag mej till Gamla Stan för att äta en berömd Gulasch ...

Härnäst: En terrorist grips på Stockholms slott ...

När jag mötte Silvia

Fortsättning från tidigare ..
(Ja, bloggsystemet är så infernaliskt korkat så att det sista inlägget kommer först.)

Saken var alltså den att jag kom till Stockholm tämligen ovetandes om att bröllopet skulle vara just den helgen. Jag trängdes fram till avspärrningen och först när jag mötte Silvias blick kom jag på vad allt handlade om ...

I själva verket så tror jag att Hans Majestät Konungen satt på den hitre sidan men han satt och vinkade lite hit och dit i största allmänhet. Men Silvia mötte min blick. Då trodde jag förstås att hon var gripen av min ståtlighet men så här i efterhand så inser jag att hon måste ha tänkt ungefär :"Mein Got! Ein långhåring! Tänk om det är Baader- Mainhof? Wer ist der Zäkerhetspolizei?"

Härnäst: Hur jag hamnade på Slottet.

Jag har tappat greppet.

Alltså, jag satt alldeles nyss och tittade på Hockey-VM. Men jag verkar ha missat vem som vann. Och nu verkar det plötsligt ha blivit fotbolls-VM. Var det så här förut med veämmen alldeles hopgyttrade med varann? Ishockey och fotboll, Lallalallah.

Dessutom verkar fotbollen vara värdelös idag. Annat var det på Gunnar Nordahls tid.

Bröllopsspecial - Kungabröllop

Prinsessbröllop säger ni. Pfft säger jag. Jag var minsann med när Kungen gifte sig och ett Kungabröllops smäller minsann högre än ett simpelt kronprinsessbröllop. Faktum är att jag kunnat spela en avgörande roll i Sveriges historia - märkliga händelser som ägde rum på slottet under bröllopsnatten. Tiden är kanske mogen att mannen som faktiskt var med avslöjar dessa dramatiska händelser.

Härnäst: När jag mötte Silvia.

Härskaren

En gång om året tar härskaren på sej sin praktklädnad och går ut på staden och mottar folkets jubel.


Ja, som kanske märks så är bloggen på väg in i sin årliga sommardvala. Det kommer att bli tämligen spridda inlägg under sommaren och jag hoppas vara igång igen någon gång i september.

Invandrarproblem

Min farmor kom från Glommersträsk. Min far beskrev det som porten till Västerbotten där folk var annorlunda. Han pratade om sin kusin som när han satt och doppade bullar gråthulkande sa: "Nu ha i så mycke kafi å så lite bulla", varpå hans mor gav honom mer bullar och han lika gråthulkande sade: "Nu ha i så mycke bulla å så lite kafi". Det kan liksom aldrig bli bra.

I Norrbotten var man liksom så mycket mer dramatisk i sitt leverne. Storslaget svårmod blandat med vulgär flabbhumor. Det var liksom helt okej att sitta på eftermiddan på lagårdsvinden med hagelbössemynningen i munnen och fundera över livets mening och gå på dans på kvällen och ha hur trevligt som helst. Västerbotten är lite mer smågnälligt.

Men det är inte bara kynnet som är annorlunda, det finns så många småsaker som skiljer. När jag tillfälligt flyttade till Umeå 1978 så hade jag ingen aning om att jag invandrade för gott. Vissa saker var en fullkomligt obegripliga.


Ni läsare i södra Sverige kanske har lite svårt att se skillnaderna. När ni förstår att man är från "Norrland" så kan man få frågan om man känner Bengt Andersson i Gävle. Vi är något slags snusande pistvaktbröder allihop som sover i skoteroverall. En lite lustig skillnad är att när jag talar om "Norrbotten" och "Västerbotten" så talar jag om län. Vi häruppe har ganska grumlig uppfattning om landskap. Om du frågar en Umebo om i vilket landskap Bjurholm ligger i skulle de flesta svara "Västerbotten" fast det ligger i Ångermanland. Men det ligger i Västerbottens län. Själv är jag lite osäker om jag är född i Lappland eller i Norrbotten. Jag slår upp det gång på gång men jag glömmer det lika fort. Av någon anledning är det oväsentligt.

Men långsamt så har jag blivit alltmer Västerbottning. Jag är sällan ordentligt upprörd eller ordentligt upprymd. Det är mest lite småbesvärligt alltihop ...

Rena Vilda Västern

Eder förbundne är lite trött och orkar inte göra några vettiga inlägg. Det blir en kåbåjsare istället.

Vetenskaplig studie

Kommer ni ihåg den gamla tiden då man kokade vatten i en kastrull? Då var det ett egendomligt fenomen som gällde: Om man tittar på en kastrull med vatten som ska till att koka så kommer den inte att koka om man tittar på den.

Nu har man ju vattenkokare och perculatorer och då är det ju så bra att man startar bara den där och så går man och gör nåt annat och så är det färdigt när man kommer tillbaka. Men häromdagen så skulle jag koka kaffe och startade perculatorn. Men den stått på en stund så ställer jag mej och tittar på perculatorn. Då inser jag att den där gamla regeln gäller även för perculator. Den kokar inte om man står och tittar på den! Så ytterligt märkligt. Jag stirrade stint på perculatorn i 15 minuter innan den till slut gav sej. Det tar ju bara fem minuter annars.


Men det är ju trots allt skönt att gamla sanningar gäller även i dessa moderna tider.

Någonting har hänt

När jag gick hem från jobbet hade det kommit upp en mängd lappar på allt som gick att sätta upp lappar på i skogen. På varje lapp stod det "Plocka upp efter hund!!"







Man kan inte låta bli att undra vad personen råkat ut för. Dessutom - det har ju varit brännbollshelg - är vederbörande säker på att det är hund som är skyldig?

Rätt låt vann

Det påstås att Super Bowl ska vara årets TV-händelse, men tydligen så har Melodifestivalen fler tittare. Halva världen bänkar sej för att se mediokra artister från Uzbekistan. Själv är jag entusiastisk följare. Hur kunnig jag egentligen är hade jag ingen aning om. Förrän igår.


Saken är den att vårat travgängs respektive har en egen spelklubb. Min hustru deltar på något sätt men saknar varje form av spelintresse. En gång så passerade vi en kiosk och jag köpte en trisslott. Hustrun hade ingen aning om vad detta var för något. Jag skrapade en lott, vann två nya, skrapade dem, vann en ny, skrapade den, vann fyra nya, skrapade den osv. Till slut hade jag skrapat mej genom ett stort antal lotter men var som vanligt 25 kronor fattigare. "Vad var det för poäng med det där?, frågade hustrun. "Jag har skrapat för åtskilliga hundra kronor men betalade bara 25", svarade jag. Med hennes uttrycksfulla blick idiotförklarade hon mej utan att säga ett ord.

Nu skulle hustrun spela för sin spelklubb. När vi i en konversation kom fram till att man kunde spela på Melodifestivalen så tyckte min hustru det var en briljant idé. "Spela på Tyskland och något annat", sade hustrun. I vild tidsnöd så lyckades jag lägga en femtilapp på Tyskland och skulle spela ett snabb antal spel på tian vardera. "Danmark bland de tio bästa", "Turkiet bland de fyra bästa", "Turkiet som bästa Balkland", "Turkiet kommer före Grekland" och "Danmark som bästa nordiska land". Alla spel gick in och 270 spännulier till klubbkassan. Man är ett schlagergeni!

Expressen, Aftonbladet

Brännbollsyran

Oj, vad man skulle vilja ha en bra kamera. Nu gick jag och tittade på Brännbollen och tog några bilder med mobilkameran. Man ser inte vad man tar och det blir fult och dåligt. Det var massor av folk men kameran har nåt sorts vidvinkel som gör att det ser folktomt ut:


Men några festliga figurer träffade man på. Spindelmannen såg lite vilsen ut utan några höghus att fästa sitt spindelnät på.
Tetrisgubbarna så roliga ut och så hade de en högtalarvagn med tetrismusik ...

Robotgubbarna hade fina kläder men såg lite klumpiga ut i spelet. Där behöver man nog uppdatera mjukvaran.


Men som tur var kom en romersk legion för att styra upp det hela.

Fiasko

Ja, så hade man bänkat sej framför teven. Det har varit en lång vinter och i deltävling efter deltävling har man man vaskat fram ett svenskt bidrag. Det slår en naturligtvis att en svensk deltävling från Säffle är ungefär lika häftig som själva europafinalen. Jag har väl varit lite skeptisk mot Sveriges bidrag. Den behöver en ungefär fem genomlyssningar innan den fastnar. I ESC får man bara en chans.

Efter det ena förfärliga bidraget efter det andra så var det så till sist Annas tur. Där de andra satsade på nakenchocker och glitterkalsonger så framstod Sverige som en sorts antites. Hennes kläder ser ut som en fyraårig flicka som klätt sej i mammas underklänning. Skör och sårbar stod hon där väldigt ensam på en väldigt stor scen. Hennes stödjande kör var placerat långt. långt bakom henne i någon slags unisexuniformer som de hittat i rekvisitan från Månbas Alfa 1999. Det var lite konstigt alltihop men där de andra länderna hittat sin estetik från sajter som "Lesbian Hungarians" så framstod det som fräscht och välgörande.


De svenska förväntningarna var som vanligt hysteriskt högt uppskruvade och i det perspektivet var det naturligtvis ett fiasko. Men om man ser på exempelvis Ukrainas bidrag så inser man att det viktiga inte är att ta sej långt i tävlingen utan att inte representeras av förfärlig smörja.

Expressen - vi borde skickat Salem al Fakir
Aftonbladet - Sverige inte till final

Hu, vad det blev kallt.

Som vanlig i Maj så följs en värmebölja av en bister kallperiod just när man bytt om till shorts. Trädgården börjar också på att grönska så man måste ut i den arktiska kylan och får klä sej därefter. En del vill förstås inte förstå nödvändigheten i detta och måste naturligtvis pika en.

Prince fo Persia

Ni har väl sett att en ny storfilm har kommit - Prince of Persia. Det väcker en del nostalgiska känslor hos undertecknad för det var det första riktigt bra dataspelet jag kom över. Det kom 1989 och de spel som fanns för PC var ditintills fula och ospelbara. Men PoP hade en enastående spelkänsla. Min son var inte många år när han krånglade sej fram flera nivåer på det spelet.

Som tur var så kan man i dessa tider spela en Webbvariant som ser ut som och känns som det ursprungliga spelet. Man kan testa det här

S - det nya rikemanspartiet

En socialdemokratisk Stockholmspolitiker och kräver en ny linje för socialdemokraterna. Han menar att man sviker Stockholmarna. De flesta Stockholmare tjänar tydligen över 40 000 i månaden, äger en fastighet i flermiljonklassen, håller sej med skattesubentionerad hemhjälp, äger en större förmögenhet och kör bil till jobbet.

Att man i övriga landet tjänar betydligt mindre är tydligen ointressant - det är Stockholmarna som räknas. Förra valet lanserade sej moderaterna som det nya arbetarpartiet - kommer vi att få se sossarna som det nya rikemanspartiet den här valrörelsen? Inte konstigt att man blir förvirrad.

Vilks -liten repris

I min gamla blogg så hade jag ett inlägg om Vilks redan 3 september 2007. Eftersom den på vissa sätt fortfarande är aktuell så kör jag med en snabb repris:

-------------- skitgammalt inlägg ----------------------

Kaosteorin är ju en sån där trendteori som understundom förekommer i Illustrerad Vetenskap och liknande. En fjärils vingslag i Brasilien kan orsaka en tornado i Texas. Typ.

Men i dagarna så har man verkligen fått se hur besynnerliga sammanhang verkligen kan te sej. EU gillade inte de svenska gatufyrarna. Sverige måste byta ut sina gatufyrar mot sådana som EU gillar. Eftersom det blir ganska dyrt med de nya gatufyrarna samtidigt som en del trafikforskare menar att minirondeller ändå ger ett bättre flöde så börjar en förändring av det svenska trafiknätet av sällan skådat slag. Plötsligt växer det upp rondeller över hela landet i en närmast epidemisk omfattning. Denna nya miljö väcker upp svensken ur sin dvala. Så svenskarna ilar man hur huse för att sätta upp fula trähundar i rondellerna. Den psykologiska processen bakom detta fenomen är väl inte helt klarlagd än men något slags milt uppror verkar det vara. Samtidigt så går yrkesprovokatören Lars Vilks runt och grubblar över vad han ska hitta på härnäst. Det är inte lätt att provocera i ett land som Sverige. När veganungdomar är i farten som värst så står Göran Persson med fläskfilésåsen en ena mungipan och säger förstående att kött är ”lite äckligt”. När en yrkesprovocerande fotograf skildrar Jesus som läderbög så svarar svenska kyrkan med att skicka utställningen på turné i kyrkorna. Det är liksom inte särskilt kul att förnedra masochister. Hurshomhelst så måste Vilks ha fått något slags insikt om att den svenska rebelliska rondellhundsrörelsen skulle kunna kombineras med lite muhammedkarikatyrer (fast det är ju inte en karikatyr heller. Det ser snarare ut som nån sorts sumerisk staty) Sedan följer en märklig händelsekedja som leder fram till att en uppretad folkmassa i Karachi bränner dockor av Fredrik Reinfeldt i protest mot Nerikes Allehanda.

(Staty från Nimrods palats)

Det finns alltså ett kausalt samband. Om EU inte gillar svenska gatufyrar så kommer folk att bränna Reinfeldtdockor i Karachi.

(Det som är mest förbryllande är ändå att folk i Karachi läser Nerikes Allehanda)

--------------- slut på gammalt inlägg ---------------------

Varför den kommer för mej är att jag ser ett gammalt ståuppframträdande av Johan Glans som bygger på ungefär samma sak. Var Glans en av de tre personerna som läste min gamla blogg?





eller ...ja, det var väl inte så svårt att tänka i de banorna.

Vilks - några funderingar

Nu har det gått några dagar sedan uppträdet i Uppsala och det är kanske dags att fundera lite i eftertankens kranka blekhet. Vilks har någonstans hävdat att reaktionerna på hans verk är en större del av konstverket än själva teckningen. Och aldrig har väl det varit sannare för hela det svensktaliga internet har bloggbävat och diskussionsforum svämmar över av inlägg i frågan. Vilks har ju tidigare mest varit känd för sitt märkliga verk Nimis skapat av drivved.


Det vill säga knappast sådant som högerextrema unga män normalt uppskattar. De skulle nog ha kategoriserat honom som Entartete Kunst men efter Uppsala-äventyret så uppfattar de honom som hjälte. Aldrig tillförne har så många positiva inlägg om modern konst skrivits på Flashback.

Tidningarnas reaktioner är också spännade. Expressen som tyckte att konstens yttrandefrihet hade vissa gränser när det gällde Lars Hillersberg rycker ut till Vilks försvar. Aftonbladet som ivrigt försvarade Hillerberg inskränker sej den här gången till att Vilks har rätt att vara en idiot och att kränka.


Som "egentligen socialdemokrat" så har jag tidvis problem med det som ska vara mitt parti. Alltsedan socialdemokratiska kvinnoklubbar brände en serietidning som jag var med i på bål så har jag särskilt problem med deras syn på yttrandefrihet. De högre dignitärerna säger väl ungefär att Vilks har rätt till yttrandefrihet även om han är dum i huvet medan sossebloggar är betydligt mer skeptiska. Yttrandefrihet är nog bra om den inte "missbrukas". De menar att yttrandefrihet fungerar bäst om man säger de saker som partiet tycker. Dvs ungefär samma syn på yttrandefrihet som Nordkorea. Lars Ohly gör en riktig fadäs genom att säga "Å andra sidan är det viktigt att vara medveten om att Vilks syftar till att stärka rasismen och islamofobin genom sin konst".

Riktigt oroad blir jag när jag försöker hitta vad svenska muslimer har att säga. Nu ska man ta det mesta på nätet med en nypa salt och det är svårt att hitta vad sekulariserade och moderata muslimer ser på detta men mycket av det man hittar går ungefär ut på att man har "vunnit striden" genom att stoppa föreläsningen och att detta är de metoder som fungerar. Även om detta är små och möjligen isolerade grupper så kan det bli en mycket obehaglig framtid vi går till mötes.



Lisa Magnusson om Vilks