Upplösningen

Så stod jag där och stirrade in i en pistolmynning samtidigt som soldater rusade mot mej. Hur skulle det gå?

Jag minns inte mycket av vad jag tänkte vid det här tillfället. Det var väl ungefär här jag insåg var jag var någonstans och vad som höll på att hända. Det var nog inte så att jag på något sätt blev förvånad när soldaterna tog sej an officeren istället för mej. Det hela var så surrealistisk redan då. Men jag förstod att de ville att jag skulle gå därifrån och jag ville själv inget hellre.