Zombiedag idag

Usch. Ibland är man bara en zombie. När jag gick gymnasiet brukade vi ofta citera filosofen Schopenhauer. Ett av favoritcitaten gick ungefär "Livet är bara ett enda långt lidande. De korta stunder vi upplever av lycka är egentligen bara en kort stunds frånvaro av lidande" eller nåt sånt.

En sådan där liten stund av lidandefrånvaro upplevde jag när jag hittade en flaska bananöl i Paris. Se så frånvarande av lidande jag var:

Mongozo bananöl.

Dreglande skidåkare

Jag läste i någon sådan där facebook-statusuppdatering att "folk som inte kan åka skidor utan att dregla borde inte få vara i TV", detta från en person som lever tillsammans med en som tränat med Per Elofsson. Klart att man dreglar när man åker skidor på elitnivå.

Den mäktigaste dreglaren av alla var Juha Mieto. Man hade ett stort skägg när han startade och efter en femmil var hans skägg alltid dubbelt så lång när han gick i mål. På den tiden kördes alla femmilar antingen i fruktanvärd blötsnö eller arktisk kyla, vilket alltid satte sej i Mitos skägg.


På den tiden körde alla i grå dräkter vill jag minnas.

Någonstans mal en amerikan i mitt bakhuvud, Bill Koch, som var den som på allvar förde in den där fula skate-tekniken i skidåkningen. Jag tror att den uppfanns av en finne som inte var riktigt nykter eller hur det nu var. På Sixten Jernbergs tid gällde det att åka snyggt och stiligt. Om Bill Koch minns jag bara att han hade en röd luva så de måste ju ha gått över till färgade dräkter då ...

OS-Magi

Igårkväll växlade jag några ord med en person efter Stafett-guldet. Vederbörande tog på sej äran "Det var för att jag inte tittade". Det där hör man ibland - folk har något slags magiskt tänkande att det på något sätt är för att de tittar eller inte tittar som det går på ett visst sätt i olika idrottsevenemang. Jag fnös förstås åt det som jag alltid gör åt vidskepelse.

Men så i morse så såg jag en stund på matchen och då gjorde Slovakien 2 mål. Jag var tvungen att göra något annat och då gjorde Sverige två mål. När jag satt och tittade så gjorde Slovakien 2 mål igen. När jag plötsligt måste gå iväg så reducerade Tre Kronor till 3-4. Tyvärr kunde jag inte slita mej från TV:n i slutet av matchen ...


Annars var det väl som vanligt. Tre Kronor hade redan tankarna på nästa match. Här var det bara att ställa ut skridskorna på isen en liten stund.

Aftonbladet

Äta på TC

I måndags skulle vi gå ut från jobbet och äta. Vi hade alla möjliga förslag men det finns inte så mycket att välja på när man går ut en måndag. Men jag är inte ledsen för det för jag gillar verkligen att äta på TC. Det är alltid snyggt upplagt, det är trevlig miljö och det smakar bra.


Dessvärre är det så att jag har ett litet problem när det gäller mat. Får jag inte mina 6000 kalorier per dygn så får jag yrsel och dubbelseende. Går jag under 5000 så börjar jag tala i tungor och går jag under 4000 kalorier så börjar det försvinna hundar och katter i området.

Och finns det något problem med TC så är det just det. Portionerna är precis avpassade efter vad man borde äta. Det är ju så roligt när man få maten - de som beställde nåt lamm fick sin röra i en liten stekpanna med lingon och "en doft av Lagavulin". Fiskbitarna är andäktigt vacker upplagda. Men eftersom jag var lite darrig i knäna så beställde jag det enda tråkiga på menyn. Entrecôte med pommes frites och bearnaissesås. Nu är det förstås perfekt stekt, det är friterad riktig potatis och bearnäsen är gjord i köket, så det kan inte bli bättre.

Men man nöjer sej inte bara med maten utan även den diskreta bakgrundsmusiken var välgjord och läcker. Det var något slags chilloutversioner av kända hits. "Billy Jean" var jättesnygg. Men jag hade lite svårt att smälta "Should I stay or should I go" i soft restaurangversion.

Per Demervall - serietecknare på melodifestivalen

Jag får en del sökningar på "Serietecknare","Melodifestivalen" och "Per Demervall" så här ska ni få några länktips.

Demervalls förlags hemsida
Per Demervall på Seriewikin
Färsk intervju med Per Demervall på Shazam

Den golbala uppvärmingen

En sådan här dag är det bara en sak man kan konstatera:


Den globala uppvärmingen är inte vad den har varit.

Idrottsminnen - Ishockey

Min skridskoåkning har alltid varit under all kritik. En gång på mellanstadiet fick jag för mej att jag skulle satsa litegrann på åkningen. Jag hade just växt ur mina förra skridskor som jag knappt hunnit åka på. Min föräldrar var skeptiska men min far kläckte en idé. Det som skiljer pojkskridskor och flickskridskor är färgen. Om han målade syrrans avlagda bruna skulle det ju se ut som pojkskridskor. Jag tyckte att det lät som en god idé.

Så fort färgen torkat så tog jag mej upp till isbanan i Vidsel. Jag snörde på med skridskorna och tog några snabba skär ut på isen. Men plötsligt var det som om någon spänt upp en snubbeltråd. Sällan har uttrycket "platt fall" varit så träffande som här. Ett magplask på is är inte att leka med. Jag tog mej upp och tog ett par skär till och så inträffade samma sak.


Det var de andra grabbarna som förstod vad som inträffade. Tjejskridskor har taggar längst fram! Som tur var så var mitt anseende när det gäller sportutövande redan på nollpunkten - annars hade nog detta räknats som en svår fadäs. Pappa slipade bort taggarna men min håg för skridskoåkning hade falnat.

Idrottsminnen - Backhoppning

Vilket skidlopp det var igårkväll. Otroligt att någon lyckas vara så genomtaktiska och dessutom att det är svenskar som lyckas genomföra en taktik.

Men innan dess så var det backhoppning. På femtiotalet så fanns det en hoppbacke i varje liten by. På sextiotalet hade dessa förfallit, det var sorgliga skepnader i grånat trä som var livsfarliga att beträda. En sådan fanns också i min lilla by men vi barn fick inte vara i närheten av den.

Men på den tiden så var föräldrar knappast alls inblandade i vad vi barn hade för oss. Vi beslöt oss för att göra en egen hoppbacke. Vi byggde ett hopp av snö och lånade ett mätband för att se hur långt vi hoppade. Min kompis Henka fick äran att göra första hoppet. Han startade ganska högt i backen och fick rejäl fart. Nu var det rätt kallt - det hade säkert gått bättre med kramsnö - så när han kom till hoppet åkte han helt sonika rätt genom vårt uppbygda hopp och fortsatte nerför backen som en jättestor snöboll.

Hundbajsbingo

Denna morgonen såg man ut på en underbar vinterdag. Strålande sol och ett gnistrande snötäcke. För dagen är hundsättningen förstärkt med två cairneterrier. Visserligen har min ekonomi förbättrats ordentligt sedan jag beslutade mej för att ha tecknandet som en hobby enbart istället för något slags yrkesmässig inställning (Ni era snåla jävlar som är beredda för att betala för apparater och utrustning men inte för de filmer, bilder och musik som gör alltihop meningsfullt) men jag erfar fortfarande en oerhörd lycka när jag lyckas plocka tre hundars bajs i en och samma påse! Där sparade jag 70 öre!

Manligt vs kvinnligt del 4238

"Män är inte djur - män är barn" trumpetar Aftonbladets Karin Magnusson ut. Denna slutsatsen drar hon genom att ha tittat på två humorprogram på TV. Männen uppträder fånigt. Men jag undrar om det inte ganska ofta händer att folk av alla möjliga kön uppträder fånigt i humorprogram. Det är ju inte så att karaktärerna i "På solsidan" är tänkta som förebilder för hur människor ska vara utan snarare är karikatyrer av folk som man kan träffa på. Själv tycker jag att den är rätt kul. Många av karaktärerna och situationerna är rätt träffande.


Mest fascineras jag av Karin Magnussons dråpliga generaliseringar. På något sätt verkar det som om hon tror att hennes könstillhörighet gör henne till en bättre människa. Jag hör själv till ett kön som har närt liknande tankegångar om vårt eget köns förträfflighet men vi har till största delen gett upp dem. Det är inte så att intelligensen sitter i lille Nisse. Men det betyder inte att intelligensen sitter i hallongrottan heller - den sitter nog någon annanstans.

Själv försöker jag mej som sagt var ibland på att teckna serier - med varierad framgång. Om man ser hur det ser ut på den svenska seriescenen så har det under senare år skett en dramatisk utveckling. Det har kommit fram massor av roliga och duktiga kvinnliga serietecknare. Det är som överallt annars - vill man ha nåt gjort får man göra det själv. Vill man ha humorserier på TV där folk är goda genusförebilder och samtidigt är roliga får man väl göra dem själv.

OS-paus

Tydligen har jag övertrasserat min kontroll över fjärrkontrollen så det blev inget OS för mej igårkväll. Istället så satt jag och såg någon film som ... Ja, det var en 40-årig frånskild kvinna som skulle åka till Hawaii på semester tillsammans med en vännina men väninnan fick förhinder så hon for själv och blev förälskad i en surflärare som var femton år yngre. Sedan missade jag en hel del men jag tror att det hela gick ut på att hennes omgivning inte riktigt kunde tro på den kärleken men den sanna kärleken övervinner förstås allt. Det bestående minnet av filmen var att huvudrollens överläpp hade fått en överdos av botox och den svullnade alltmer ju längre filmen gick. Eller om hon hade något sorts ödem.


Hade inte min hustru haft som princip att aldrig läsa en TV-tablå så hade jag misstänkt att det var någon form av hämnd.

Men jag läser i tidningen att Anja tog brons. Imponerande!

Jag gillar inte störtlopp

Igår var det meningen att det skulle vara superonsdag. De svenska guldmedaljerna skulle rasa in som en jackpot på en enarmad bandit. Men jag hade lite onda aningar. Det är ju så att har det gått bra ett tag så borde det snart gå sämre, efter sol kommer regn.

Alltså, jag gillar inte störtlopp. Det påminner mej om när jag irrade mej ut i en smalare del i Vittjåkksbacken som nog var något slags lättstörtloppsbacke. Min "teknik" i skidbacken har alltid varit att svänga så mycket som möjligt för att det inte ska gå så fort. Men helt plötsligt var det så smalt så det gick inte att svänga. Så jag var liksom fast i att bara köra rakt fram och det gick fortare och fortare. Resultatet blev inte så olikt Anjas krasch fast i något lägre hastighet. Så jag är ganska oförstående till störtlopp som idrottsgren.


Anja, älskade lilla köttbulle, sluta med störtlopp. Mina nerver tål det inte.

Resten av kvällen blev väl ungefär som man kunde vänta sej. lite uppförsbacke i största allmänhet. Men dom ska väl ha några medaljer de andra länderna också ...

Hulk will smash you ...puny human!

Ibland måste man bara rita en Hulk.


Men det brukar gå över efter ett tag.

Bankbonusar vs konstnärslöner

Det är en artikel i dagens Aftonblad om systemet med konstnärslöner som alliansen vill slopa. Konstruktionen är alltså så att ett antal konstnärer eller andra kulturpersoner får en garantilön. Tjänar de pengar så dras motsvarande summa av så trots att beloppet uppgår till 212 000 per år så snittar utbetalningarna någonstans runt 100 000.


Nu gillar jag att jämföra saker så jag vill gärna jämföra med bankbonusarna för förra året, då vi skattebetalare sköt till mångmiljardbelopp till bankerna, som uppgick till någonstans 5,6 miljarder kronor. Bonus för att man inte har skött sina jobb.

Det innebär att bara för bankbonusarna skulle man kunna försörja 56 000 konstnärer! Det ni!

Poppoppitoppopp

Det är svårt att få något vettig gjort en sån här dag så varför inte youtubesurfa? Det var många fantastiska pärlor men jag fastnade speciellt för en gammal Thore Skogmanhit:



Vilken låt, vilket dansnummer!

Vadvardetjagsa? Givet Guld!

Ja, där satt den! Nu är inte Storuman bara Storuman utan Störstuman! Man drar sej till minnes Wilhelm Pettersson-Bergers storartade Umeåkantat:

Långt vid solnedgången under västerns blåa snöbetäckta fjäll
hör jag källor sorla, hör jag åar brusa över hed och häll
Född i solnedgången rastlös mot dess uppgång gliderfloden fram
I de tysta vida tjugomilaskogar speglas stam vid stam

Och ungefär där nånstans glittrade smältvattnet ner i Storuman och bildade en snygg fond för en skidskytt. Mitt hjärta håller på att svälla över av patriotism. Ferry är ju inte bara en landsman utan en länsbo! Det var en ståtlig syn att se honom ta emot guldmedaljen.


Vilkent briljant idé med pellejönsmössan, förresten. Det anknyter till stolta traditioner som Stenmark och gamla skidåkare som inte ens jag minns namnet på. Kiruna-Lasse kanske.

Men jag blir lite orolig för hustrun. Hon verkar inte ha några patriotiska känslor alls.


Nu ser jag fram emot resten av tävlingarna!

Afton bladet DN SVD

Freudiansk felsägning

När jag passerar på radion som står på tomgång så är det någon västerbottnisk politiker som försöker kommentera oegentligheterna som sägs ha ägt rum i moderaternas provval i Stockholm. Politikern försöker uttrycka sej korrekt när han pratar i radion och det hörs tydligt att han är obekväm och säger högtidligt "En politiker får absolut inte komma med ofalska uppgifter!". Det var väl det man anat ...

Glad och nöjd

Idag är man liksom nöjd. Visserligen tog han inte guld den där Hellner men han var väldigt nära brons och därifrån är det ju inte så långt till guld. Dessutom - hade inte den där sista backen varit så brant hade han säkert tagit guld.


Det viktigaste var ju ändå att han slog Northug - ja inte bara det: Sämste svensk slog bäste norrman . Det var inte igår - om det någonsin har hänt.

Jag har fått lite klagomål här på att jag varit lite chauvinistisk och kanske överskattat svenskarnas guldchanser men jag ligger dock i lä för sportjournalisterna. De Kanadensiska hockeydamerna mosade Slovakien med 18-0 och de siffrorna var lite i underkant och Sverige lyckades med möda vinna över Slovakiskorna. Nu försöker journalister övertyga oss om att det finns en realistisk chans att det blir någon form av match överhuvudtaget mellan Canada och Sverige. Det handlar bara om att ta sej levande genom tre perioder och hoppas en massa tur i fortsättningen.

GIVET GULD!

Där satt den! Ett givet Guld! Det var ju det jag sagt hela tiden! Jag var så övertygad att jag satt fullständigt lugn genom hela loppet. Charlotte fick inga Kalla fötter. Arrangörerna hade försökt strö salt i såren genom att strö salt i såren. Jag känner att jag har en sportjournalist inom mej.


Marit Björgen då? Löjligt säger jag. Hon kan låna brallorna av norska Curlingherrarna ...

Gissa hennes bäver

Alltsedan jag läste serietidningen "Billy Bäver" som liten så har jag blivit lycklig så fort jag sett ordet "bäver" eller "beaver". När man har tittat på de tio-topp-sökorden på bloggportalen så har det varit 8 olika varianter av "Kissie", "Stay-ups" och så "Guess her beaver".


Tills denna dagen har jag lyckats hålla mej från att söka men till sist blev frestelsen för stor. Jag måste få veta! Och det var verkligen precis så illa som man kunde tänka sej. Jag kan inte skylla från mej - jag borde veta bättre. En dag kommer jag säkert att få ångra det.

Men unga bekantas bloggar borde man väl våga läsa. Julias blogg här som ibland poppar upp här vid högerkanten kan ibland vara lite svår att läsa. Man får blunda och läsa lite kisande kanske. Och så efter att ha smutsat min själ med bävrar så kommer hon med en annan amfibisk gnagare: Fiskråttan!

Då kommer min asperger-själ fram. Jag måste utreda och klarlägga så jag slår upp släktet Sigmodontinae på wikipedia. Här finns arter som jag knappt ens anat i min fantasi: Colombiansk mus, Rödnosad mus, Aftonmöss, Peruansk råtta, Bergsökenmöss, Boliviansk Chinchillamus, Brasiliansk taggrisråtta (man anar varför den brasilianska vaxningen har kommit till), borstrisråtta och andisk sumpmus.

Jag tror Dennis behöver gå ut.