Dagens outfit

Det var en märklig dag igår. När jag var ute med pudeln var det snålblåst och knappt plusgrader. När jag ska gå till Willys så är det outhärdligt varmt. Rena högsommarvärmen. Men kallt om huvudet. Jag knallar in på Jula för att handla några småsaker och hittar en svart keps som det står "Jula 30 år" på. Snygg. Ett klädesplagg ska ju vara ett lite statement över vem man är. Därför brukar jag byta mellan "Clas Ohlson","Jula" och "Byggmax".


Så där går jag stolt med min fina keps. När jag kommer hem och ska ta av mej kepsen så är det ett klickande ljud i skärmen. Dom nötterna har satt in en lampa i kepsen! Det blir ju ett sorts pucko-statement av det (Javisstja. Jag skulle ju skriva efter en Pucko-keps.) Det är praktiskt i stugan att alltid ha ljus med sej. Men i stan ser det bara sanslöst ut.

Dödsannonserna

Sedan mina föräldrar dog har jag mycket lite kontakt med de trakter där jag växte upp. Nästan min enda informationskälla är "Familjenytt" i Piteå-tidningen. Det är en lite sakral stund att läsa dödsannonserna. Ett liv av strävan fullföljs av en liten notis. Ibland är det någon jag kände och ibland är det någon jag kände till. När jag så sitter där och läser så är mus-pilen i vägen så jag flyttar den stilla åt höger. Nu bär det dej inte bättre än att jag en stund tidigare ägnat mej åt youtubemissbruk och skruvat upp ljudet ganska ordentligt. När jag då sitter i mitt eget imaginära gravkapells milda dunkel och stillhet så vrålar datorhögtalarna "HOW CAN YOU KNOW SO MUCH?"


Det var tur att musen var förtöjd i en sladd. Det är tydligen så att på högerkanten av Piteåtidningens webbsida finns en reklamruta för Elon och när man för muspekaren över den så skriker den där jingeln ut. Jeezuz. Det var inte långt från att man själv hamnat bland annonserna.

Unni Drougge - Piratdrottningen

För några dagar sedan beslutade sej Unni Drougge för att också bli pirat. Detta genom att lägga ut sin senaste bok gratis på Pirate Bay.


Det blev en omedelbar succé. Läsare - eller kanske rättare sagt lyssnare - hörde av som de aldrig tidigare gjort. När man tänker efter så är det självklart. Den här ungdomskulturen är uppfödd på låghaltig hollywoodunderhållning. När de på det här sättet får komma i kontakt med svensk kvalitetslitteratur är de klart att de måste bli lyriska. Vad är väl de tomma explosionerna i Watchmen och X-men mot Drougges esprit? Man blir rörd när man målar upp en inre bild där nätpiraterna fridfullt lyssnar. De kanske till och med ställt bort Jolt-colan för en kopp kamomill-thé. I pur hänfördhet har de rusat till sin internetbank och givit pengar till hennes PayPal-konto. Det finns trots allt hopp om ungdomen.

Umeåtecknare i Pondus

För er som missat det så är det en hel bilaga i senaste Pondus med Umeå-tecknaren Nicklas Eriksson. Man tycker att han borde sitta och signera på Coop Forum eller nåt men det hela sker i tysthet.

Jag blev lurad

Jag skjutsade ner hustrun på stan igår. Sedan gick jag och shoppade. Kjell%Co och Clas Ohlson. När jag körde hem tänkte jag att jag skulle vara rationell och äta lite snabbmat. Magen hade gärna sett lite Thai-mat men sist fick jag stå en halvtimme i kö. Så jag körde in på Frasses. Det var ganska lång kö och en lång drive-in-kö. Ibland är doften på sådana ställen inte helt inspirerande så jag gick på ett Lax-mål. Man är väl vuxen.

Så då får jag min lapp. Där står jag tillsammans med ett antal andra gubbar som inte heller borde stå där. Egentligen borde vi väl gå på någon vederstygglig diet. En av gubbarna log så lyckligt så han gick nog redan på en.



Men jag fick stå där i 25 minuter och vänta. Faller detta verkligen under definitionen för snabbmat? Jag hade blivit lurad. Jag hade ju hunnit göra riktig mat på den tiden. Infallet med Laxburgaren kom av nåt jag hörde om nyttigt fett. Så jag tänkte på Ying och Yang och tänkte att jag måste balansera det goda fettet. Man behöver den fina balansen i tillvaron. Så småningom fick jag min lilla kasse och kunde åka hem. Laxburgaren var god. Riktigt god. Men jag misstänker att Ying och Yang uppnåddes redan i paneringen.

Det blir varken Umåker eller SPX

Näpp. Det blir varken Umåker eller SPX för undertecknad. Istället så får jag fira helgen i Psykiatrins varma famn.

Kommer ni ihåg Östra Kyrkogatan?

Kommer ni ihåg när man byggde om Östra Kyrkogatan förra gången. Det var en orgie i fartgupp, krångliga svängar och mystiska gropar. Alla farthindarnde åtgärderna i verktygslådan hade alla placerats på en och samma gata. Det rasades på insändarsidorna och till och med jag gjorde en bildinsändare:

Bättre än så här blir det inte

Nu har jag nått min topposition på blogglistorna. Jag låg som 29 på bloggtoppens humorlista och nu ligger jag som nummer 13 på Umeålistan.


Inte illa pinkat för en som skiter i outfits. Men det är bara en chimair. Om någon vecka är jag tillbaka i bottenträsket igen.

Var kommer alla snorungar ifrån

Det var en tuff dag igår. Helt plötsligt fanns dom överallt. Man hann bara manövrera bort den ena så stod nästa framför en. Var man än vände sej fanns det nya illbattingar. Den första råkade jag på under morgonen. Det ringde på dörren. Med en pudel och två ystra cairnar så var det inte det lättaste att ta sej fram. När jag så lyckats tygla vilddjuren stod det en lite flicka och ville sälja majblommor. Cairnarna drog igång igen så jag vrålade bara "Nej"! till den stackars flickan.

När jag sedan gick på Willys var det nästan omöjligt att ta sej fram över parkeringen med alla dessa majblommesäljande barn. Vid det laget var jag tämligen irriterad.

Hursomhelst. En sån där vardag så faller matlagningen på undertecknad. Hustrun sköter gourmetmatlagningen och jag håller mej på jorden. För gårdagen var det torsk. Eller "fisk under frasigt täcke" som det står i kokboken. Fiskblocket är ganska fruset så jag tar fram storkniven för att dela upp blocket i mindre bitar. Då ringer det på dörren igen. Det är en ny liten flicka. Vid det laget hade jag fått lite dåligt samvete för att jag var så brysk mot flickan på morgonen och bestämmer mej för att köpa en sån där idiotisk majblomma.

Men när jag så lyckats stilla hundarna och öppnar springer hon bara iväg. Vad är det för sätt?


Idag blir det en lugn dag. Jag ska inte skriva några provocerande inlägg om piratpartiet. De får finna andra kombattanter att stånga sej mot.

Nätverkstekniker och intelligent design

Varför ser alla nätverkstekniker likadana ut? Är de klonade? Isåfall varför har man valt just denna design? Är den särskilt ändamålsenlig?

Bry dej inte om våren

Jag hade en kamrat en gång .. eller ... jag har ju honom kvar förstås. Vi träffar på varandra och säger att vi måste träffas. Hursomhelst så brukade han gå omkring och hitta på fiktiva kampanjer. En av dem var "Bry dej inte om våren" som gick ut på att när våren inträffade så rev studenterna sönder sina hyresavier och orsakade på så sätt stopp i rören varför SUSB skulle ha en kampanj.

Det där kommer för mej nu när jag går runt. Jag känner mej liksom lite ansvarslös och skulle liksom vilja gör något lite småtokigt. Jag minns att jag en gång satt och såg en VM-match i hockey och drack öl mitt på blanka eftermiddagen. Det var 1977. På något sätt önskar jag att jag skulle kunna göra sådär igen. För några år sedan var jag plötsligt ensam hemma och det var en hockematch. Nu ska jag dricka pilsner och se på hockey tänkte jag. Men jag hade ingen öl hemma utan bara sånt där folköl. Jamen öl som öl tänkte jag. Efter fyra burkar folköl var jag outsägligt mätt och kände inte alls någon avslappnad trevnad.

Ja,ja. Det där var väl den vilda ungdomen kanske. Idag när det är vår så är det istället en kravfylld tid. Det är saker som tinar fram, lökar och plantor, och så är det sommaren som ska planeras. Allt måste planeras minituöst i minsta detalj. Varje ledig dag och varje ledig kväll ska det planeras för att man ska vara ledig två veckor och då ska man inte lyfta ett finger på två veckor och bara slappna av. Jag brukar stå ut i en dag sen har man hittat på nåt nytt.

Det är anvarsfullt att vara vuxen. Men så plötsligt så ställs man inför frågan:


Hur vuxen är jag egentligen?

Internets underliv

När man så scrollar ner i listan på sökord så kommer man in på Internets mörkare delar. Under anonymitetens våta mörka filt kan man penetrera Internet på information av det dunklare slaget.


Söker man efter relevant information söker man väl på "genomsnittslängd penis"? Hursomhelst så har dessa sökt sej till mej via Google. Google dyker upp i olika sammanhang. På den nattliga hundpromenaden möter jag en annan distignerad herre i den övre medelåldern. Vi kommer naturligtvis in på ämnena fildelning, piratpartiet och the Pirate Bay. Vi är båda lite skakade då Swebits lagts på is. Pirate Bays skittracker är inte mycket att bry sej om men Swebits tar lite i hjärtat. Men det lustiga är att han använder exakt samma argument som tonåringar jag diskuterat frågan med tidigare under dagen. "Ska man fälla Pirate Bay ska man fälla Google". Märkligt att folk inte kan räkna ut egna argument. Den här mannen brukar annars inte ha problem med det.

För mej handlar det här ytters om demokrati, lag och rätt. Demokrati är en dubbelriktad gata. Jag har möjlighet att påverka genom demokratiska val men jag har också skyldigheter och ansvar. För mej är en sida på Internet ett publicistiskt verk. Rimligen så är det alltid någon som är ansvarig utgivare. På den här bloggen är det jag som är ansvarig för att det jag skriver följer lagens råmärken och att i den mån jag citerar eller använder populärkulturella bildcitat som exempelvis Asterix-piraten så anser jag att mitt verk har sådan verkshöjd att det är ett eget verk.

Google är en sökmotor som pekar ut var information finns. När Google pekar ut en sida där man kan ladda ner upphovsrättsskyddat material så är det sidan som Google pekar på som är ansvarig. Pirate Bay pekar inte på någon sida utan pekar direkt på den nedladdningsbara filen. Således bör det vara TPB som är den ansvarige utgivaren.

Statestik

Som bekant så är jag statistikmissbrukare. Eller statestik som det heter på modern svenska. Det är ganska märkligt hur folk söker sej hit. Här är topp 6:



Eller vilka browsers man använder:


Där man kan konstatera att Firefox leder. Det har alltid varit så och den plötsliga anstormningen av piratpartister ändrade inte på den situationen. Safaris relativt stora förekomst har förmodligen med att många av de fasta besökarna själva är tecknare och använder Mac. Opera är lite förbryllande. Men det behövs egentligen bara några fasta besökare använder Opera för att det ska förändra rätt mycket.

Eller besöksstatistiken:

Där man kan skönja en hisnande uppgång på slutet men den lär klinga av när piratpartisterna tappat intresset för undertecknad. Men de har i alla fall haft vänligheten att bläddra genom ett par sidor i snitt när de besökt bloggen så kanske någon eller några av dem återkommer.

Bisexualitet i serievärlden

Innan jag börjar tror jag att jag redan i förväg ska be om ursäkt för att jag upptar er tid med det här. För några år sedan hade vi en diskussion med anledning av stora rubriker i tidningarna av typen "Fantomen är bisexuell". På femtiotalet anklagades serierna ofta för att förföra ungdomen in i kriminalitet och homosexualitet. Idag är det väl oftare heteronormativitet som serierna får klä skott för. Tidsenligt och modernt gjorde Fantomenredaktionen ett avsnitt där Fantomen blev kär i en man. Ibland har det glunkats om vilken relation Biffen och Bananen egentligen hade till varandra. Så jag gjorde en lite kommentar till diskussionen där Biffen och Bananen också försöker vara lite up to date:

En sån dag

Denna dagen har varit lite märklig. Jag håller på att installera frugans dator så jag sitter ganska bunden vid min egen. En orgie i slösurfande naturligtvis. Men jag kollade mitt läge på Bloggtoppen. Tydligen nollställer dom varje måndagmorgon så min fina blogg hade haft två läsare. Så jag tittar runt lite grann. Porrflickan Dolly hade haft 1500 intresserade på morgonen. Folk kanske ville dra en Tarzan innan jobbet så de är lugna och fina. Och Kenza vad-hon-nu-heter hade flera tusen läsare. Jag kan liksom inte förstå varför. Det är liksom en fjortonårings tomma pladder, illa skrivet och utan innehåll. Blondinbella skriver ju hyggligt även om innehållet är flortunt. Eller Katarina Zytomierska som är lite rolig att läsa för hon är som en ilsken råtta.


Men vem bryr sej. Hursomhelst så började jag klottra i ett block. Det bidde tre Somaliska pirater. Men när jag skulle sudda bort blyertsstrecken visade det sej att jag använt en tuschpenna som inte tål sudd. Så jag fick trixa till det lite när jag skulle lägga på lite sepiafärg. Den vart som trevlig så jag skrev ett litet tjo-flöjt-inlägg om piratpartiet. Det måste ha blivit länkat nånstans för jag har klättrat på humorbloggtoppen från plats 290 i morse till plats 29. Jag har passerat storheter som Henrik Schyffert. Hah!

Man blir lite nervös när sånt här händer. I värsta fall kan man ha blivit länkad på Flashback som "neger-humor" eller något annat hemskt. Annars verkar de piratpartister som kommenterat var trevliga och välvårdade.

Ljudbok - vad är det?

Min trogna läsare (alla femton vid det här laget) är väl fullt medvetna att jag föredrar gammaldags bokstäver på papper framför en sådan där ljudbok. Jag glömmer bara bort mej och vaknar till efter att en stund varit irriterad på en malande röst som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån. Sedan så finns det fler irritationsmoment. Ska man vara laglig så köper man alltså en bok som då kan bestå av en sex till tio cd-skivor. Då ska man gå omkring med en sådan där bärbar CD-spelare som är stor, bökig och stötkänslig. Man får gå som på nattgammal is så att inte skivan hopppar.


Ska man då rippa skivan för att lägga in boken på en MP3-så är det nåt idiotiskt kopieringsskydd som förhindrar rippningen. Tror dom att någon som verkligen vill rippa den hindras av något sådant? Det enda man kan åstadkomma är att man blir så irriterad på eländet att man väljer att ladda ner böckerna från någon fildelningssajt istället. Kopieringsskyddet fungerar snarare som uppmuntran till fildelning än skyddar upphovsmännens rättigheter.

Minne från Motala

I varje hem finns en sån där låda där man lägger "resten". Det kan vara skruvar som ser ut att höra till något speciellt ställe, stegräknare man aldrig fått att fungera, tuschpennor man tyckt om som inte funkar längre och annat smått och gott.

Sedan finns en del mer oförklarliga saker. Som den där rosa solfjädern i plast där det står "Minne från Motala" och är små bilder på olika sevärdheter i Motala med omgivning. Varför kan man inte slänga den? Är det för att man inte kan minnas när och varför man var i Motala? Namnet "minne från Motala" antyder ju att man borde minnas.


Eller är det hustomtarna som lägger sådana där föremål i ens restlåda och skrattar åt en när man står och grubblar?

Grattis Piratpartiet

Grattis till framgångarna Piratpartiet önskar det Somaliska broderpartiet.

the Pirate bay - är det så fel att de blev fällda?

Det är lite förvånande att folk verkar så överraskade att de blev fällda. Men upplägget är ju så uppenbart gjort för att komma runt lagstiftningen. Folk har saker på sina hårddiskar som de delar ut gratis. Man använder torrenttekniken för att lagens makt inte ska veta exakt vem som delat ut exakt vad till vem. Och för att folk ska hitta vem som har vad så använder man en fildelningssajt som TPB för leta reda på det man vill ha. Alla inser att alltihop är olagligt och den enda som tjänar pengar på det hela är TPB, så i mina ögon så är det rätt personer som blivit fällda.

Sur gubbe med kundvagn

Det känns som en oproportionerligt stor del av min tid ägnas åt att gå runt på Coop Forum med en kundvagn. Riktigt hur många timmar per vecka det egentligen kan vara är svårt att säga men förmodligen så känns det som fler än vad de är. Dessa besök är fyllda av små irritationsmoment som jag gärna vältaligt skildrar för min omgivning. Jag börjar uppfatta små signaler om att vissa tycker sej ha fått ta del av tillräckligt av sådana skildringar. Så nu skriver jag om dem här i stället. Det är väl det man ska ha en blogg till? Jag hittade förresten en annan blogg som också surgubbigt kommenterar omvärlden nämmeligen uppretad.se .

Men nu var det mina egna små irritationsmoment. Det jag retar mej på för dagen är de som blockerar hela gången genom att stå och titta på ena hyllan samtidigt som man håller krampaktigt i kundvagnen och skjuter den hela vägen till hyllan på motstående sida.


Det här är ett systematiskt beteende som jag råkar ut för en tre-fyra gånger vid varje besök på Coop Forum. Vad är meningen egentligen? Det känns som ett revirhävdande men vad slags revir det handlar om har jag inte riktigt greppat än.