Det var inte lätt att räkna ut var det låg någonstans heller. Som tur var så hade mamma kvar en kartbok från trettiotalet så att man kunde hitta igen det. Men det var stört omöjligt att hitta information om landet. Men det gick att hitta frimärken därifrån. Eftersom det bara gick att hitta igen vissa märken i frimärkskatalogerna så trodde jag mej ha funnit ena riktiga rariteter. Men det var mycket som var besynnerligt. Men Air Mail med Zeppelinare över mongoliska och sibirsika stäpper stimulerade verkligen fantasin!
Men med internets hjälp har jag till sist lyckats förstå ungefär vad det handlade om. Tannu Tuva är ett område som gränsar mot Mongoliet. Det har varit under både ryskt och kinesiskt styre. I mellankrigsperioden så hade landet visst självstyre under sovjetiskt överinseende. Någon gång under tjugotalet så gjorde man några frimärken som var färgglada för sin tid och med skildringar av vanligt liv i Tuva.
De här märkena blev populära bland unga samlare i västvärlden. Men Tuva bestod till 90% av nomader där väl de flesta var anafalbeter. Med endast 70000 invånare så var behovet av frimärken väldigt litet. Men problem är ju till för att lösas så man tryckte helt enkelt upp nya serier av frimärken i Moskva som man sålde till västvärlden. Filatelister har sedan haft kärt besvär för att utreda om dessa märken någonsin använts vid normal postgång. Men mycket lite går att utreda om landet och det är svåråtkomligt. Själv gillar jag verkligen dessa märken även om deras filatelistiska värde är tveksamt. Bara en sån sak som att de har en grävling på ett frimärke! (Ni har väl läst min serie Gösta Grävling!)
På senare tid så har man försökt bli mer självständiga från Ryssland och har ånyo gett ut frimärken som dessvärre inte är godkända. Sedan har regelrätta banditer gett ut märken med exempelvis Steven Seagal på som inte har någonting med Tuva att göra.
Idag har intresset för Tuva ökat genom det internationella genombrottet för den Tuvanesiska strupsången:
Inlägg
"Det var inte lätt att räkna ut var det låg någonstans heller"
SvaraRaderaMen du Åke, har du aldrig spelat Risk? Bajkal & Tannu-Tuva...
Nej, jag har faktiskt aldrig spelat Risk. Dessutom så var jag i elvaårsåldern när jag höll på med det här så jag hade trots allt begränsade resurser.
SvaraRaderaAha. När jag var liten, och även upp i tonåren, var Risk det stora, fantastiska världserövrarspelet som var groteskt dyrt (kanske en femtilapp) och därmed ouppnåeligt.
SvaraRaderaTill slut vann jag ett på en tävling i Fantomen eller Kalle Anka. Jag har fortfarande kvar det; det är i den kartongen jag förvara mitt ex av världens bästa brädspel någonsin: Götebörsen.
efter en sväng Wii i Årsta så ska du be OsCar att ta fram Riskspelet. Det finns dock risk (haha!) att "Svartöga" vill vara med å då får du passa dig. Tror att OsCar har årliga kamper just med Risk.
SvaraRadera