Adolfström

Högst upp i det sjösystem där jag brukar hålla till på somrarna ligger Adolfström. Man har tidigt satsat på fisketurism och man ligger på Kungsleden - så det är gott om aktivitet där.

Vi skulle ägna oss åt lite närturism och åka helikopter upp på en fjälltopp. Det är en rätt behaglig form av fjällvandring. Normalt så ligger det någon form av förväntan att ta sej upp på en topp och det brukar sällan motsvaras av upplevelsen och man har nedstigningen kvar. Här får man upplevelsen direkt och ner ska man ju hur som helst så då kan man ju passa på och uppleva naturen. När det dessutom vankas mat i slutet av promenaden så är det klart att det förgyller upplevelsen.

Att åka helikopter är en upplevelse i sig. Man har en enastående syn på landskapet runt omkring. Det kuperade landskapet ser märkvärdigt platt ut uppifrån.

Jag kände inte ett smack av min höjdrädsla utan var lycklig som ett barn.

Väl uppe på toppen så finns det bord och bänkar så att man kan ta sej lite kaffe - eller i vårt fall Spumati rossi - medans man avnjuter utsikten från Kjäksa.

Utsikten är rätt häftig och en klar dag kan man se hur långt som helst. Så här såg det ut mot Norge.

Både jag och syrran tycktes ha läst att det skulle vara en enklare vandring ner till Bäverholmen. Det var kanske inte en helt enkel vandring - i början var det ganska lungt men snart började det luta ganska brant utför.

Vi såg en del lämlar och en ripa med ungar men de ville inte låta sej fotograferas och jag ville inte störa mer än nödvändigt. Så småningom så kom vi ner i björkskogen där vandringen blev lite besvärligare då det var fortsatt brant men fullt av hala rötter och leriga stigar. Överallt är det små bäckar som porlar.

Så småningom kommer man ner i mer flodliknande landskap.

Och efter ungefär tre timmar så kommer man fram till restaurangen. Vad finns det för bättre sätt att avsluta en fjällpromenad på än en god middag?

Skam till sägandes så var jag för medtagen för att ta en starköl till maten - jag var rädd för att somna vid bordet - och därtill så trött att jag missade att fota den vackert upplagda öringen. Skamligt för en bloggare.

Sedan återstod bara en snabb båttur tillbaka till Adolfström.

Rekommenderas varmt.